Klostren banade väg för kulturen

I forskningsprogrammet Det tidiga klosterväsendet och det antika bildningsidealet (Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet) vill deltagarna fördjupa förståelsen av vad bildning är.

De vill också lyfta fram en ofta missförstådd del av den kristna traditionen som sträcker sig från Egypten till Ryssland. Bilden ovan föreställer Anba Bishoy klostret, en kyrka i Bishoyklostret i Egypten med rötter i 300-talet.

I en liten bokhandel i ett egyptiskt kloster hittade Samuel Rubenson den helige Antonius brev på arabiska. Enligt vedertagen forskning kunde emellertid inte Antonius skriva. Hur kan det då finnas en brevsamling? Samuel Rubenson köpte häftet i alla fall och fann texterna högintressanta, trots att forskningen betraktade samlingen som oäkta, eftersom man ju "visste" att Antonius inte var läskunnig.

- När jag började undersöka det där så upptäckte jag att det räckte med att Antonius var kopt för att han skulle betraktas som obildad, berättar Samuel Rubenson. I Antonius biografi står det att han inte gick i skolan utan stannade hemma i ensamhet och blev lärd bara av Gud.

Att formulera det så ingår i en tradition och hör till ett religiöst språk. Det ska enligt Samuel Rubenson inte tolkas bokstavligt; på andra ställen i biografin kan man läsa att Antonius både skrev och tog emot brev. Samuel Rubenson översatte Antoniusbiografin till svenska 1991, och det hjälpte honom att förstå att man måste skilja mellan en historiebeskrivning och den symbolvärld som litteraturen gestaltar.

Man skapar de bilder man behöver, och bilden av Antonius konserverades genom århundradena. Samuel Rubenson ville komma åt mer substans än så. Det blev nödvändigt med ett större forskningsprogram.

- Mina studenter känner nog samma behov som jag av att rehabilitera historiska personer som blivit undanskuffade och placerade i fack som inte gör dem rättvisa.

I forskningsprogrammet Det tidiga klosterväsendet och det antika bildningsidealet vill Samuel Rubenson och hans kollegor gå tillbaka till ursprungstexterna. Och ska man gå igenom handskrifter på flera olika språk och följa arkeologiska utgrävningar så tar det tid. Det handlar om att "ta sig fram med pensel genom murar".

Det antika Gaza är forskningsprogrammets centrum och alla inblandade i programmet arbetar med relationer som har med Gaza att göra. Placerat mitt emellan Jerusalem och Egypten var området centrum i ett intellektuellt nätverk i den östliga kyrkan. Där började insamlingen av traditioner och vishet i form av brev och tänkespråk. I dag finns de för programmet viktiga kontakterna i Jerusalem, Göttingen och Bologna.

Vände upp och ner på synen på klostren

Samuel Rubensons egen bakgrund och tidiga forskning ligger på olika sätt till grund för programmets utformning. Han växte upp i en internationell och interreligiös miljö i Addis Abeba och förstod tidigt att det finns andra världar än västerlandets, andra sätt att dela in sina upplevelser och tankar.

- Intresset för olika kulturer och kulturmöten finns med i min bakgrund, säger Samuel Rubenson. Men också konfrontationen med den djupt liggande känslan av överlägsenhet som européer har gentemot andra kulturer och som jag mötte när jag kom till Sverige som femtonåring.

När Samuel Rubenson började läsa teologi i Lund kändes det omedelbart för trångt. Han reste till Mellanöstern, studerade arabiska och senare även koptiska, armeniska och syriska. 1990 publicerades hans avhandling om klosterväsendet i den tidiga östliga kyrkan och väckte stor uppståndelse för sin nyskapande syn på den östliga klostertraditionen.

Vill man förstå rötterna till Mellanösterns kristna tradition eller se sambandet mellan östlig och västlig kristenhet, så krävs att man går tillbaka till de gemensamma rötterna. Klostren har varit kulturbärande intellektuella centra, både i öst och väst. Den allmänna uppfattningen i väst var att klosterväsendet i den östliga kyrkan började med enkla, obildade och halvt fanatiska bönder som trodde att de slogs med demoner i öknen. Först i västerlandet förfinades klostren.

I sin avhandling visade Samuel Rubenson att den synen är felaktig. Övergången från antiken till den kristna traditionen är en process och klostren i öster står i en obruten tradition till den "bildade" kulturen.

De grekiskspråkiga klostren hade karaktären av filosofskolor och de texter som finns bevarade måste ses som skoltexter. Man kan göra en koppling till hur de etiopiska klosterskolorna fungerar i dag och se att deras kunskapssyn påminner om den som finns i den antika traditionen.

I väst uppfattar vi ju kunskap som att det finns en (viss) mängd information och kunskapsstoff som man ska lära sig. I antiken fungerade det snarare så att man lärde in modeller genom att upprepa och variera dem. En lärd person blir då en som kan uttrycka sig rätt, att berätta så att människor frigörs och utvecklas.

- Det verkar som om undervisningen nådde långt på grund av att den nedtecknades, berättar Samuel Rubenson. Det finns också en omfattande brevväxling. I projektet fördjupas förståelsen av det material som den östliga kristna andligheten lever av ännu i dag.

Den tidiga texterna var terapeutiska

Henrik Rydell Johnsén, teol. dr och med i programmet, är intresserad av den praktiska sidan av klostren, den som kanske påminner om terapi. Hur ska man komma tillrätta med sig själv? Hur ska jag hantera mitt liv, här och nu? Här finns helt klart likheter med dagens kognitiva beteendeterapi och dess uppmärksamhet på tankebanor och beteende. Med dagens uttryck; vad är det som triggar mig, vad får mig att uppleva stress och ångest?

Det andliga i den monastiska traditionen handlade inte bara om att avhålla sig från begär, utan om att få insikt om sig själv. Klostertraditionen har ett starkt fokus på kroppen, som annars ofta kommer bort i den protestantiska traditionen. Insidan och utsidan ska integreras, och det räcker inte med en fasad.

- Texterna är "terapeutiska" i den bemärkelsen att de hjälper läsaren att komma tillrätta med destruktiva drifter och mönster, säger Henrik Rydell Johnsén. Kanske är de ämnade att hjälpa läsaren att förhålla sig till sådant som man sedan skulle möta i livet?

Synen på laster och dygder står i centrum för Henrik Rydell Johnséns forskning. Ett samhälles dygder och laster kan säga något om vad man värderar i en kulturell kontext.

I tidigare forskning har man inte beaktat litterära och retoriska aspekter speciellt mycket. Men tänkespråkens författare står i en litterär och filosofisk tradition som föregår klostren. Därför är det intressant att titta på vilka förhållningssätt och värderingar som förs vidare och vilka som förändras. Texterna som Henrik Rydell Johnsén studerar sträcker sig från 300-talet fram till 400–500-talet.

- Processer kring kulturskiften är så spännande. En författare försöker ju ofta både skriva in sig i traditionen och skapa nytt. Så förvandlas traditionen lite, lite grann hela tiden.

Ökenfädernas språk

För att komma i kontakt med 400-500-talets tradition behöver forskarna följa spåren tillbaka via en mängd handskrifter och översättningar. Apophthegmata Patrum (AP), Ökenfädernas tänkespråk, är ett viktigt material som alla projektdeltagarna förhåller sig till. Olika samlingar av AP, som ursprungligen skrevs på grekiska, finns översatta till många språk och varje översättning utgör en transformation. Genom att gå tillbaka till tidiga tolkningar får läsaren korrektur mot sin egen tolkning.

Klassiska språk har alltid intresserat religionsvetaren Britt Dahlman, som också är med i programmet, för genom dem kommer man nära människor i historien. Texterna hamnar i centrum och språket i sig träder fram. I forskningsprogrammet arbetar Britt Dahlman med att ge ut grekiskt material ur AP. Andra i programmet arbetar med syriskt, arabiskt och etiopiskt material.

- Textutgivning, i mitt fall utgivning av den grekiska texten med en textkritisk apparat där man anger hur de olika handskrifterna skiljer sig åt, är helt centralt för vårt forskningsprogram. Den samling jag håller på att ge ut kallar jag Lilla Scorialensis-samlingen, eftersom den finns bevarad i en handskrift som nu finns i El Escorial. Genom att studera de här texterna kan vi komma bakom en tradition som levt i klostren i århundraden.

Det finns bara två utgåvor av de grekiska AP-samlingarna idag, och den ena är från 1600-talet. Den andra (Den systematiska samlingen) kom på 1990-talet och har fått mycket kritik för att utgivarna inte insåg att handskrifterna innehåller olika redaktioner och därför skiljer sig ganska mycket åt. Olikheterna måste man ta hänsyn till när man ger ut dem; olika redaktioner får inte blandas ihop till en egen version som aldrig existerat.

- Det är så roligt att ständigt upptäcka nya saker i de här vackra handskrifterna. Här står ett annat ord, och det förändrar hela sammanhanget – det är fascinerande! Sedan är Ökenfädernas tänkespråk givande att läsa och tilltalar dagens människor på många sätt.

Text: Anna Sjöstrand