Läsvärd forskarbiografi

RJ följer upp och utvärderar alla beviljade anslag. Från vår sida finns ett inslag av kontroll men ännu mer en önskan att se hur forskningen framskrider. En svaghet med utvärderingar av forskning är att det kan dröja länge innan effekterna av ett anslag ses. Givetvis tas resultaten för det mesta omedelbart emot av kolleger och påverkar den inomvetenskapliga diskussionen och kunskapstillväxten. Att vikten och värdet omtolkas med tiden ligger i sakens natur. Riktigt intressant, men svårast, är det att visa på de långsiktiga, djupgående effekterna. Olof Peterssons nya bok Statsvetaren om Jörgen Westerståhl, professor vid Göteborgs universitet mellan 1952 och 1982, ger oss dock intressanta möjligheter att se nyttan i olika tidsperspektiv. Boken är för övrigt mycket läs- och tänkvärd, förebildlig som biografi om en intellektuell. Westerståhl deltog lika aktivt i uppbyggnaden av forskning om opinionsbildning, medier, väljare och kommuner som i samhällsdebatten.

Westerståhl ledde ett av de allra första - och faktiskt också ett av de allra största genom åren - forskningsprogram som RJ har beviljat medel till. Temat 1965 var ”kommunal självstyrelse – kommunal indelning”. Forskarna i kommunalforskningsgruppen ställdes på ett sätt som inga andra svenska samhällsforskare före dem inför gemensamma, strategiska avgöranden i fråga om forskningsproblem, metoder och teorier. Detta ledde till ett helt nytt behov av intensivt samarbete mellan de statsvetenskapliga institutionerna. Forskningsresultatens potential och relevans var hög, det visade sig direkt, inomvetenskapligt såväl som samhälleligt. De spreds till beslutsfattare och användes i den politiska debatten, till exempel diskussionen om framtiden för den lokala demokratin i samband med de då aktuella kommunsammanslagningarna. Andra rön visade att de politiska partierna höll på att mista karaktären av medlemspartier.

Med ett ännu längre tidsperspektiv framträder nyttan och effekterna även på andra sätt. Samordningen av seminarieuppsatser och av avhandlingsämnen bidrog till att åstadkomma mycket stimulerande vetenskapliga miljöer. Dessa attraherade många unga forskare, och i nästa steg fungerade kommunalforskningsprogrammet ”som en rekryteringsmaskin till chefspositioner i det svenska samhället”. Och går vi vidare så har vi än i dag användning av resultaten från forskningsprogrammet genom att det ökade insikterna om hur det demokratiska samhället kan möta folkstyrelsens praktiska problem.

Med tanke på den ständigt återkommande diskussionen om den tredje uppgiften skulle man kunna säga att Olof Petersson på ett djuplodande sätt låter oss följa forskarens samspel med sitt omgivande samhälle, de så att säga dubbla ”medborgarskapen”, i den vanliga och i den lärda världen. Han har skrivit en nyttig bok med mycket läsglädje!
 

Göran Blomqvist