Ny bok om konstnärlig forskning

2014-01-22

Routledge Companion to Research in the Arts har kommit ut i dagarna. När Stiftelsen Skapande Människa upphörde 2006 efter 10 års verksamhet i fältet mellan konst och teknik donerades det kvarvarande kapitalet till RJ och blev grundplåten till en handbok i konstnärlig forskning som nyss publicerats på det ansedda brittiska förlaget Routledge i dess Companion-serie i samarbete med RJ. Den är en antologi med 23 kapitel (450 sidor) författade av de främsta internationella auktoriteterna på området och redigerad av professor Michael Biggs, University of Hartfordshire, och docent Henrik Karlsson, Uppsala, som tidigare varit konsult till RJ i frågor rörande konstnärlig forskning. Henrik Karlsson skriver här om arbetet med antologin:

Redaktörernas och redaktionsrådets ambition var från början att hitta författare som var välorienterade inom området men med kravet att alla kapitel skulle grundas på nya rön och inte på tidigare publicerat material. Vi ville också undvika att antologin som helhet skulle uppfattas ta ställning för något visst universitetssystem eller någon position i det fortfarande omdebatterade forskningsfältet, alltså – förenklat uttryckt – antingen striktare (traditionell) forskning eller mera konst på praktikernas villkor. Det visade sig efterhand att majoriteten av författarna förespråkar en hållning som går ut på att ämnet bör verka för och utveckla en egen, självständig position mellan de estetiska vetenskaperna och de konstnärliga praktikerutbildningarna, ett eget ”paradigm” om man så vill. Dispositionen i tre delar (Foundations – Voices – Contexts) följer i stora drag en linje från allmänna, teoretiska frågeställningar till metodik och applikationer på ett mer praktiskt plan.
 
En annan princip var att inte bygga dispositionen på en serie kapitel om olika konstarter eftersom antalet genrer och blandformer växer hela tiden och vi ville undvika risken att läsarna bara tog sig till texter som handlade om den egna konstarten. Ändå noterade vi rätt snart till vår förvåning att nästan alla som refererade till konkreta konstverk i första hand tänkte på bilder (Fine Arts, fri konst etc.) fast denna dominans inte alls motsvarar bildkonstens proportion av antalet doktorsavhandlingar i konstnärlig forskning. Denna skevhet balanserades då med ett antal kapitel som utifrån synvinklar som interaktivitet, medier och virtualitet också kunde referera till andra konstformer. Men synens primat framför hörseln och kroppens medvetande (bodily awareness) är på sätt och vis så ”självskriven” att få reflekterar över det. Det borde undersökas närmare varför det är på det viset, eftersom majoriteten av avhandlingarna både i Sverige och utomlands ligger inom områdena design och performing arts, det vill säga musik, dans och teater, inte bildkonst.
 
Några angelägna teman fick vi ge upp efterhand, helt enkelt därför att inga skribenter fanns att få. Ett sådant var konstnärsrollens förändring från till exempel hovmålare via nationens samvete, bohem, anarkist och rebell till entreprenör, producent, curator och forskare med allt större kontroll över sina egna verk och dess mottagande. Flera beställda abstract underkändes därför att de var vinklade i alltför speciella riktningar, och de inblandade i en serie utställningar under rubriken ”Kult des Künstlers” i Berlin i fjol hade inte tid att skriva. Till slut vände vi oss i tidsnöd till en känd brittisk konstkritiker som svarade avböjande: ”I have not given the theme a thought”. Förhoppningsvis finner läsaren också andra ämnen som bör bli föremål för ny forskning.
 
Av sammanlagt 29 medverkande skribenter kommer 8 från Storbritannien, 4 från vardera Sverige och USA, följt av 3 från vardera Nederländerna och Australien. Finland, Brasilien, Norge, Danmark, Österrike, Schweiz och Tyskland representeras med 1 författare vardera. Vi strävade tidigt efter att balansera den anglosaxiska dominansen inom området, men måste tyvärr konstatera att flera av de tänkbara experterna på kontinenten antingen inte höll vad de lovade eller inte ens svarade på inbjudningar, även om vi försökte på alla sätt och vis.
 
Sammantaget speglar detta också det internationella dagsläget inom forskningsfältet. En försiktig prognos är att den konsolidering av konstnärlig forskning som nu märks i Tyskland, Schweiz och Österrike samt i de nordiska länderna kommer att resultera i att ämnet vitaliseras ytterligare. Den gradvis stigande kvalitetsnivån på de snart 50 doktorsavhandlingar som lagts fram i Sverige och de omkring 100 doktorandernas val av ämnen är mycket lovande.
 
Vi hoppas att vår Companion ska kunna fungera som en grundbok i den utvecklingen och vill tacka RJ varmt för allt stöd och tålamod under den fyraåriga arbetsprocessen.