Ulrika Torell söker sockrets mening

2014-01-14

På 1890-talet åt svenska folket velocipeder, parfymflaskor och champagnebuteljer – gjorda av choklad och socker. I dag är det Ferrarribilar och tennisracketar vi stoppar i munnen. Vad säger det om vår tid – och vad säger det om oss?

Kanske att inget är nytt under solen.  

–  Det är fortfarande till viss del statussymboler som vi konsumerar – de dyra och exklusiva sakerna, säger Ulrika Torell, som forskar om meningsproduktion kring socker och sötsaker. 

Bland annat intresserar hon sig för vad hon kallar ”det sötas materialitet”.   

–  I takt med konsumtionssamhällets framväxt har vi inlemmat sockret i vårt vardagsliv, och på något sätt avspeglas det i sötsakernas materialitet. Vad är det vi äter när vi stoppar i oss sega råttor och tennisracketar? Vad säger det om hur vi skapat mening av att äta 50 kilo socker per person och år? frågar hon retoriskt, där hon sitter vid ett bord i kaféet på Nordiska museet i Stockholm.  

Här har hon sin arbetsplats sedan 2006, som en av RJ:s så kallade ABM-forskare. Dessförinnan var hon med och byggde upp Tema mat, kultur, medicin vid Linköpings universitet. Disputerade gjorde hon 2002 vid samma universitet med avhandlingen Den rökande människan. Bilden av tobaksbruk i Sverige mellan 1950- och 1990-tal

Ser sötsaker som meningsskapande  

Som kultur- och konsumtionshistoriker, med en bakgrund i såväl folkhälsovetenskap som medie- och kommunikationsvetenskap, betonar hon att allting i vår omvärld är meningsskapande, även materiella ting som cigaretter, sötsaker, förvaringskärl och förpackningar.

Denna insikt delar hon med manusförfattarna till långfilmen Sockerskrinet, som gjordes av Svensk Filmindustri på uppdrag av Svenska Sockerfabriks AB. Den framgångsrika lanseringen av filmen i slutet av 1930-talet ledde till att sammanlagt en halv miljon svenskar följde det fiktiva paret Eric och Karin Malm när de for på bröllopsresa i en liten öppen bil för att studera den svenska sockernäringen. Om detta har Ulrika Thorell skrivit i den nyutkomna boken Burkar, påsar och paket. Förpackningarnas historia i vardagens konsumtionskulturer.

Socker som lyxvara

Avsikten med filmen Sockerskrinet var att stimulera efterfrågan på svenskt socker. Titeln syftar på det låsta skrin där lyxvaran socker förvarades i svenska hushåll under 1800-talet. Skrinet, som ofta var gjort av ädelträ, var en statussymbol och många par fick det i bröllopsgåva.  

– I skrinet fanns en mellanbotten, som var perforerad, och under den en utdragbar låda där alla smulor fångades upp. På så vis gick inget socker till spillo, berättar Ulrika Torell.  

Filmens budskap kan sammanfattas i att sockerskrinens tid är förbi. Den moderna svensken snålar inte på sockertoppar som förvaras i låsta skrin utan masskonsumerar bitsocker levererat i den nya tidens praktiska och hygieniska fabriksfyllda förpackningar.

Socker som baslivsmedel

I sitt forskningsprojekt, med namnet Sötsaker och massmarknad. Konsumtionskulturer kring socker och sött i Sverige från 1800-talets slut till våra dagar, belyser Ulrika Torell de stora förändringar som ägt rum på ”sockerfronten” sedan slutet av förrförra seklet. År 1880 konsumerades i snitt 8 kilo socker per person och år i Sverige. År 1914, hade siffran stigit till dryga 30 kilo, och på 1930-talet var vi uppe i nästan 50 kilo per person och år.  

Bakgrunden var att vi i Sverige blev självförsörjande på betsocker vid 1890-talets mitt. När sockerberget växte blev det viktigt för tillverkarna att nå ut med budskapet att socker är ett nyttigt baslivsmedel som man knappast kan äta för mycket av.

Hål i tänderna och fetmaepidemier  

På anslagstavlan i Ulrika Torells arbetsrum sitter en kopia av en tidningsartikel från 1934 publicerad i veckotidningen Konsumentbladet, som gavs ut av Kooperativa Förbundet. I denna artikel presenteras sockret som ”vårt billigaste födoämne” och 1 kilo socker sägs innehålla lika mycket näring som 56 ägg eller 6,7 kilo potatis.  

Detta var uppenbarligen före den tid då tandtrollen Karius och Baktus gjorde sitt intåg i den svenska barnbokslitteraturen. Sambandet mellan sockerätande och hål i tänderna uppmärksammades på bred front först på 1950-talet. En ny ”uppenbarelse” fick vi i slutet av 1900-talet, när det stod klart att inte bara fett utan också socker gör oss överviktiga – ett konstaterande som följdes av larm om fetmaepidemier och ihärdiga kampanjer mot bland annat socker i frukostflingorna. Chokladberoende har numera blivit ett modeord som signalerar skuld och bristande självbehärskning. Trots detta har vår sockerkonsumtion inte minskat utan tvärtom varit ganska stabil sedan 1930-talet.

Godiset har demokratiserats  

Barnböckernas godisaffärer där sötsakerna aldrig tar slut är fortfarande en stark symbol för längtan och lycka. Och meningsskapandet kring socker är lika livaktig i dag som för hundra år sedan. På 1890-talet formgavs praliner, konfekt och choklad som teserviser, blomsterkorgar och fruktskålar. Framför allt var det ting och föremål från borgerskapets invandra miljöer som avbildades under det sena 1800-talet, men också nymodigheter som lokomotiv och järnvägsvagnar – och i samband med månlandningarna på 1960-talet kom flygande tefat fyllda med surt pulver. Genom att bokstavligen äta den nya tidens företeelser har vi sökt bli ett med tiden och det moderna konsumtionssamhället.

Delvis ser det likadant ut fortfarande, men de bildäck och salta katter som fyller dagens godispåsar känns knappast exklusiva.  

– Även smågodisutbudet har demokratiserats under 1900-talets gång, konstaterar Ulrika Torell.  

Själv har hon inga problem med att hålla sig borta från godishyllorna.  

– Nej, usch, jag tycker inte om socker, säger hon och skrattar.