God ekonomi leder till fler skilsmässor

2014-01-21

Ekonomin är en avgörande faktor när det gäller valet att avsluta ett äktenskap.

– Par skiljer sig när de har råd att göra det, säger ekonomhistorikern Per Simonsson och visar att kvinnans ekonomiska frigörelse har ökat antal skilsmässor.

I projektet ”Familjens liberalisering och skilsmässans historia i Sverige 1850-2000”, undersöker ekonomhistorikern Per Simonsson hur förändringar i den ekonomiska, sociala, kulturella och politiska kontexten påverkat skilsmässosiffrorna. Projektet är finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.

I jordbrukssamhället var ekonomin nära sammankopplad med familjen.

– Gick du från din familj så gick du från din försörjning. Det var familjen som producerade det som sedan skulle säljas, säger Per Simonsson.

Han förklarar att det därför var svårt att skilja sig. Både mannen och hustrun var ekonomiskt beroende av varandra. När produktionen skiljdes från hemmet och kvinnan därmed fick större ekonomisk frihet ökade antalet skilsmässor.

När kvinnors relativa lön blev högre var det ännu fler som valde att skilja sig, och Per Simonsson kan peka på två perioder då både kvinnors relativa lön och antalet skilsmässor drastiskt. Den första inträffade under andra världskriget och den andra sträcker sig från det tidiga 1960-talet till mitten av 1970-talet.

– I dag är det fler som skiljer sig än förr. Skilsmässor är mycket jämnare fördelade mellan olika samhällsgrupper. Det beror på att ekonomiska möjligheter har spridit sig till fler. Nu kostar det inte så mycket att skilja sig och alla har hyggligt goda förutsättningar att skilja sig, berättar Per Simonsson.

Förr var det inte så. Under 1850-talet var det främst den urbana medelklassen som valde att avsluta sina äktenskap. Lagstiftningen gjorde det svårt för alla att skiljas – och de gällande reglerna förutsatte dessutom att man var stadd vid viss kassa. Enligt lagen var det till exempel möjligt att få ut skilsmässa om hustrun eller mannen hade flytt utomlands. Personer som ville skilja sig satte därför i system att resa till Köpenhamn: En part reste dit i tre till fyra månader, den kvarvarande anmälde denne som försvunnen.

Ett viktigt forskningsresultat är alltså att lagstiftningen inte styr skilsmässornas utveckling.

 – Jag hävdar att den politiska kontexten ofta släpar efter. Förändringen i lagar ligger ofta efter den sociala praktiken. Lagar är en reaktion på förändringar som redan skett. Lagen är en reflektion av skilsmässans historia, konstaterar Per Simonsson.