Intresset för grundläggande frågor fick henne att välja filosofin

2014-01-15

Anandi Hattiangadi är intresserad av den mänskliga existensens grundläggande frågor. Som filosof söker hon kunskap språklig mening, medvetande, kunskap och tänkande, och drar sig inte för att vara kontroversiell.

Uppvuxen i Toronto, i ett hem där filosofin stod i centrum, hade Anandi Hattiangadi bestämt sig för att inte bli filosof. Varför inte?

- För att min pappa var filosof, säger hon och skrattar.

Alltså satsade hon på biologi. Men hon tog ändå ett par kurser i filosofi vid sidan om. Det räckte för att fånga henne. Kruxet var att hon bara fick ta ett begränsat antal kurser i andra ämnen inom ramen för en biologiexamen. Och nu var gränsen redan nådd. Så kom det sig att Anandi Hattiangadi övergav karriären som biolog på ett tidigt stadium.

Intresserad av metoder för att söka kunskap

Hennes passion för filosofi har att göra med hennes intresse för det hon kallar "de grundläggande frågorna".

- Jag har alltid varit fascinerad av det som ligger bortom den mänskliga kunskapen, av saker som vi ännu inte vet. Jag intresserar mig också för vilka metoder vi människor använder för att söka kunskap. Hur kan vi veta något över huvud taget? frågar hon retoriskt och fortsätter:

- Inom biologiämnet måste du börja med att plugga in mycket fakta, och först när du kommer till doktorandnivå kan du undersöka saker som vi ännu inte vet. Inom filosofin däremot kan du ställa sådana frågor redan under ditt första år som student.

Efter grundutbildningen vid York University i hemstaden och vidare studier vid University of Toronto fick hon ett stipendium som gjorde det möjligt för henne att studera vidare i Storbritannien. Därmed tog hon ännu ett steg i sin fars fotspår – även Jagdish Hattiangadi, som numera är professor i filosofi vid York University, studerade som ung i England.

Punkterade välkänd argumentation

År 2001 lade Anandi Hattiangadi fram sin doktorsavhandling Oughts and thoughts vid Cambridge university. I den argumenterar hon mot den så kallade meningsskeptisicmen, ett begrepp som lanserades av den amerikanske filosofen Saul Kripke. Kripke, som delvis byggde på en egen tolkning av den österrikisk-brittiske filosofen Ludvig Wittgenstein, hävdar att det inte finns någon grund för att vi människor egentligen menar något med det vi säger, någonsin. Trots att detta argument kan låta absurt, då det går emot vår vardagliga intuition – vi upplever väl alla att vi menar saker mest hela tiden – har det i hög utsträckning präglat de senaste årtiondenas språkvetenskapliga debatt. Kripkes briljanta och logiska argumentation har helt enkelt framstått som näst intill vattentät.

I sin doktorsavhandling lyckas Anandi Hattiangadi dock visa att det finns en svag punkt i det resonemang som Kripke för, och på ett innovativt sätt punkterar hon så hans argumentation. För detta har hon fått mycket uppmärksamhet inom akademin, och hon betraktas numera som en av de mest lovande unga filosoferna i världen. Om hennes avhandling har bland annat skrivits att den är en "utförlig och originell diskussion av grundläggande frågor inom språk- och medvetandefilosofin, författad på en klar och konkret prosa".

Flyttar till Stockholm

I dag är Anandi Hattiangadi universitetslektor i filosofi vid University of Oxford. Vid ett par tillfällen under det senaste årtiondet har hon hållit gästföreläsningar vid Stockholms universitet. Det var detta universitet som nominerade henne till det svenska karriärprogrammet Pro Futura för särskilt framstående unga forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. Tanken är att hon, tillsammans med sin familj, ska flytta till Sverige under nästa år och då bli anställd vid Stockholms universitet.

– Hennes forskningsinriktning passar oss väldigt väl här på institutionen, säger professor Peter Pagin vid Filosofiska institutionen, Stockholms universitet.

Planerar att skriva bok

Som Pro Futura-forskare kommer Anandi Hattiangadi fortsätta att röra sig i gränslandet mellan filosofi, lingvistik, psykologi och neuropsykologi. Hennes plan är att gripa sig an en omfattande och kontroversiell fråga – hon vill argumentera för att innebörd eller mening är något lika basalt som fysikens lagar. I ett försök att förklara så att även det abstrakta blir begripligt använder hon en skapelseberättelse hämtat från religionens värld:

- Säg att när Gud skapade världen så skapade han alla fysiska partiklar och alla naturlagar. Han skapade DNA och biologiska egenskaper, han dikterade hur alla fysiska partiklar ska uppföra sig och interagera med sin omgivning. Frågan är – måste han göra något mer för att innebörd skulle bli till?

Anandi Hattiangadis svar på den frågan är "ja". Naturlagarna är inte de allenarådande grundvalarna för vår existens. Även innebörd är grundläggande. För att kunna leda detta i bevis behöver hon gott om sidutrymme. Enstaka forskningsartiklar räcker inte, utan hon planerar att ge ut en bok.

- Utan det stöd som jag får som Pro Futura-forskare skulle det inte vara möjligt för mig att skriva denna bok, säger hon.

Tidskrävande arbete

Det filosofiska arbetet beskriver hon som krävande. De ständigt pockande frågorna tar mycket av hennes mentala kraft. När hon vill låta den analytiska delen av hjärnan vila lite ägnar hon sig åt något helt annat. Under sin uppväxt gick hon i en skola med konstinriktning och specialiserade sig på visuell konst. Nu kopplar hon gärna av med en pensel i handen. Men tiden räcker sällan till. Därför föredrar hon oljemålningar, säger hon med ännu ett skratt.

- Du kan låta dem torka och sedan måla på dem igen. Det tar lång tid för mig att avsluta en målning.