Människors gemenskap i fokus

2014-01-15

Från folkhemsidyll till ett land där var individ är sin egen lyckas smed. Bilden av Sverige har förändrats. Om detta handlar en av Ola Sigurdsons kommande böcker.

Sweden unparadized är arbetsnamnet på antologin, som han skriver tillsammans med fem andra forskare inom forskningsprogrammet Religion, kultur och hälsa vid Göteborgs universitet. Ola Sigurdson är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap.

När han var gästforskare i Princeton för ett par år sedan talades det mycket i USA om Stieg Larsson-filmerna och om den bild som de ger av Sverige – ett land med orättvisor, pampvälde och en långt gången individualism. Ett Välfärdssverige som har kraschat. Även Sverigedemokraternas valframgångar uppmärksammades i amerikanska medier. Det var i det sammanhang som Ola Sigurdson fick idén till boken, som ska ges ut i USA och som handlar om så vitt skilda saker som "den svenska synden" och vår inställning till sekter. Själv bidrar han med ett bakgrundskapitel om den svenska modellens framväxt.

Flitig författare

Ola Sigurdson har en lång rad böcker bakom sig. Han har skrivit om film och religion, om skolans värdegrund och nu senast om teologi och marxism. Hans tid som Pro Futura-forskare, finansierad av Riksbankens Jubileumsfond, resulterade bland annat i boken Himmelska kroppar (2006), om kroppslighetens historia inom kristendomen. I denna bok tolkar han sökandet efter Gud som ett kroppsligt sökande, där blickar och beröring spelar lika stor roll som ord.

– Jag läser och skriver hela tiden, säger Ola Sigurdson, som redan före tiden som doktorand i Lund fick rådet av sin handledare att hålla sig skrivande.

– Och det gör jag fortfarande, även om mitt skrivande har förändrats. Då skrev jag oändligt långa referat av olika böcker. Det gör jag inte längre, säger han och ler lite.

Vid hälsosyn

I stället skriver han kulturartiklar i olika dagstidningar, vid sidan om sitt vetenskapliga skrivande, även om det har blivit lite mindre av det förstnämnda på senare år. Uppdraget som föreståndare för det tvärvetenskapliga Centrum för kultur och hälsa tar numera en hel del av hans tid i anspråk. Centrumbildningen knyter samman den forskning om kultur och hälsa som bedrivs inom olika fakulteter vid Göteborgs universitet. Inspirerad av de forskare han kommit i kontakt med i sin roll som föreståndare skriver Ola Sigurdson nu på en bok om medicinens filosofi – eller filosofin om medicinen. I denna bok reflekterar han kring den strikta uppdelningen i medicinsk vård och omvårdnad som hänger samman med att läkarna ansvarar för "kroppen" och sköterskorna för "själen". Själv förespråkar han en vid syn på hälsa.

– Enligt WHOS:s definition är hälsa inte bara frånvaro av sjukdom utan ett tillstånd av välbefinnande. Och i det ingår många kulturyttringar, som humor, musik och sport, säger Ola Sigurdson.

Detta är grunden för ytterligare ett av hans bokprojekt – en teologisk reflektion över hur humor kan leda till hälsa. Det sägs ibland att ett gott skratt förlänger livet. Även om Ola Sigurdson inte har något att invända mot detta menar han att det är ett förenklat synsätt.

– Det är en instrumentalisering av skrattet. Jag tror att det finns livsyttringar som är självständiga, som finns där för sin egen skull. Man ska inte skratta för att må bra utan för att något är roligt, säger han och ger ännu ett förtydligande exempel:

– Om man sysslar med musik bara för att vara hälsosam kanske hälsoeffekten uteblir.

Vad han vänder sig mot är en alltför snäv hälsodefinition, där kulturella och existentiella aspekter inte ryms eller bara ses som redskap för att uppnå något annat.

Drivs av nyfikenhet

Det går en röd tråd genom all den forskning som Ola Sigurdson ägnat sig åt. Först har han svårt att uttrycka vad som egentligen är den gemensamma nämnaren, men efter en kort stunds funderande lyckas han ändå sätta ord på det: "Människors gemenskap. Vad är det? Hur ska man förstå det?" Detta är vad han ständigt återkommer till. Som i boken om den förändrade Sverigebilden, där han undersöker forna tiders användande av "hygien" som en metafor för hur samhället ska organiseras – och vad som ska uteslutas.

Drivkraften är hans nyfikenhet, hans rastlöshet och en vilja att förändra – samhället, kyrkan, akademien.

– Politiskt och samhälleligt är det en problematisk väg som vi är inne på i dag, med marknadsekonomins allt större inflytande på allt fler livsområden. När så stort tryck läggs på att individen ska förverkliga sig själv får det en eroderande effekt på mänsklig gemenskap, säger han och fortsätter:

– Det är svårt att upprätta gemenskaper i dag – inom religionen, idrotten, politiken. Vi rör oss allt mer mot en formell demokrati, där människor har väldigt lite reellt inflytande. Det ser jag som djupt problematiskt.

Vill förändra samhället

Ola Sigurdson är övertygad om att vi behöver gemenskaper för att utvecklas som individer. I det sammanhanget betonar han hur betydelsefullt det är för honom att vara förälder – den som är tillsammans med barn blir tvungen att engagera sig i andra saker och det akademiska kan inte svälla ut och ta all plats i ens medvetande, vilket det annars lätt har en tendens att göra. Han talar om att skapas som människa i "inte alltför konfliktfria situationer".

– Vi blir människor tillsammans med andra, inte trots andra, säger han.

Han gör sig inga illusioner om att han kan förändra hela samhället genom sin forskning och sitt skrivande.

– Men jag kan göra min bit, säger han.