När vår identitet blir en fråga för läkemedelsindustrin

2014-01-15

Sedan Viagra började användas i Sverige 1998 har synen på både sexualitet och åldrande förändrats. Ericka Johnson intresserar sig för hur nya läkemedel påverkar bilden av vad som är normalt och önskvärt, friskt och sjukt.

Innan Viagras intåg på den svenska läkemedelsmarknaden betraktades impotenta män som en heterogen grupp. Det ansågs allmänt att det kunde finnas olika orsaker till att en man hade svårt att få erektion, och den som sökte en läkare för att komma tillrätta med problemet fick i idealfallet komma på flera besök och diskutera både sin fysiska status och sin livssituation. Dessutom uppmuntrades ofta patientens partner att vara med i diskussionerna, eftersom partnern ansågs kunna spela en viktig roll i behandlingen av mannen.

Men läget förändrades radikalt när det dök upp ett läkemedel som gjorde uteblivna erektioner till ett minne blott. I och med tillgången till detta läkemedel hade partnern spelat ut sin roll i behandlingen. Hon (för det var alltid en kvinna) försvann ur den medicinska diskussionen, åtminstone sådan den avspeglades i Läkartidningen, den tidskrift som Ericka Johnson studerade. Läkarna slutade dessutom tala om "impotens" och började i stället använda begreppet "erektil dysfunktionalitet". Mannens penis stod nu allena i centrum för läkarnas intresse, medan patientens känslor, förväntningar och besvikelser blev något ovidkommande.

Intresserad av genus och teknik

Samtidigt blev sexuell samvaro i högre grad förknippad med penetration, trots att detta bara är en av många former som två människor kan vara tillsammans på sexuellt. Det eftersträvansvärda blev att alla män, inte bara unga utan även gamla, ska kunna få en snabb och hård erektion. Inte förrän 2006, när statistik visade att mer än hälften av de

svenska män som blivit ordinerade Viagra avbröt medicineringen, började det återigen talas om sociala, kulturella och relationsmässiga aspekter. Men fortfarande är "Viagraperspektivet" det dominerande, menar Ericka Johnson. Ericka Johnson intresserar sig för samspelet mellan teknik och genus.

På så vis bidrar nya läkemedel till att konstruera vad som är en frisk och normal människa och vad som är eftersträvansvärda praktiker och önskvärda beteenden. Naturligtvis är det inte läkemedlen i sig själva som gör detta, utan det sätt som vi närmar oss läkemedlen på. Hur medicinerna används av patienter och läkare, hur läkemedelsföretag gör reklam för sina produkter, hur massmedier skriver om sjukdomar, hälsa och botemedel – allt detta spelar roll. Och detta är också vad Ericka Johnson intresserar sig för. Hennes grundläggande forskningsintresse är samspelet mellan teknik och samhälle, framför allt ur ett genusperspektiv.

– Jag funderade på hur teknik är ett resultat av genus och tvärtom, säger hon när hon ska förklara hur det kom sig att hon en gång trädde in på denna forskningsbana.

Skrev masteruppsats om nätdejting

Ericka Johnson är uppvuxen i USA, och därifrån har hon sin breda grundutbildning med inriktning på jämförande religionsvetenskap. Under ett utbytesår i Ryssland lärde hon sig ryska, vilket hon hade nytta av när hon i slutet av 1990-talet skrev sin masteruppsats i Oxford. I uppsatsen intervjuade hon ryska kvinnor som nätdejtade män bosatta i USA.

När hon sedan blev doktorand vid Linköpings universitet började hon alltmer intressera sig för medicinsk teknik. Hennes doktorsavhandling handlade om medicinska simulatorer, som används i träningssyfte inom vårdutbildningar.

Ett av forskningsresultaten sammanfattar hon i följande mening:

– Det som simuleras är inte en kropp utan hur en kropp är i samband med en viss undersökning.

Detta blir tydligt inte minst i ett tvärkulturellt perspektiv. Efter disputationen inriktade hon sig på en simulator som används i utbildningen av blivande gynekologer i USA. Hon konstaterade att det som simulatorn modellerade inte i första hand var en kvinnas reproduktiva organ utan själva undersökningspraktiken. Ett exempel är att en filt följde med simulatorn, eftersom en sådan alltid läggs över kvinnans kropp vid en gynekologisk undersökning i USA.

– Det kanske inte är så förvånansvärt egentligen att vi konstruerar kunskap om en kropp genom en viss praktik. Det är ett vanligt synsätt inom forskningen. Men det skulle behövas mer sådant tänkande inom simulatortillverkningen. Nu är den främst fokuserad på att vara anatomitrogen, säger Ericka Johnson.

Pro Futura gav självförtroende

I sin nuvarande forskning försöker Ericka Johnson kasta ljus över det dunkla kulturella fenomen som stavas prostata, den valnötsstora, svåråtkomliga körtel som vi egentligen inte vet så mycket om men som ändå står i fokus i många medicinska behandlingar. Ett organ som trots sin ringa storlek och sin relativa osynlighet i mångt och mycket tycks vara definierande för manligheten – och som dessutom är källan till så mycken oro hos så många män.

Denna forskning bedriver hon med stöd från det europeiska forskningsrådet ERC, som ger så kallade "starting grants" till unga forskare med potential att bli världsledande inom sitt fält.

Vägen dit gick för Ericka Johnsons del via det postdoktorala spetsforskningsprogrammet Pro Futura, som är ett samarbete mellan Riksbankens Jubileumsfond och forskningsinstitutet SCAS i Uppsala. Trots att hon valde att hoppa av programmet när nya utmaningar dök upp återkommer hon gång på gång till vilken fantastisk möjlighet det är för unga forskare.

– Jag är så tacksam för den lilla tid jag fick. Det var otroligt trevligt att vistas på SCAS, jag fick idéer och bra kontakt med både juniora och seniora forskare utanför mitt eget ämne.

Dessutom betyder det mycket för självförtroendet att bli utvald till ett sådant program, menar hon.

– Att andra tror på de forskningsfrågor man ställer spelar stor roll. Det gör att man tror på sig själv.