Susanna och NCC fortsätter samarbetet

2014-01-15

Arbetslivsforskaren Susanna Toivanens Flexit-anställning på NCC Property Development är avslutad, men samarbetet kommer förhoppningsvis att fortsätta i andra former.

– Jag har blivit en klokare människa och forskare av det här, säger Susanna Toivanen.

Susanna Toivanen och NCC Property Development, NCC PD, hoppas kunna samverka i ett nytt forskningsprojekt framöver. Det handlar om att fortsätta undersöka vad som krävs för att framtidens arbetsplatser ska bidra till hållbar utveckling.

Om några veckor får de besked om det blir några forskningspengar. Om det inte går vägen denna gång är Susanna Toivanen och företaget inställda på att göra flera försök.

– Det låter kanske lite konstigt, men jag blivit en klokare människa av det här samarbetet. Jag har fått se saker från perspektiv som jag annars inte skulle ha fått och jag har träffat människor jag annars inte skulle ha träffat. Nu förstår jag mig själv och andra människor bättre. På samma sätt har de på NCC lärt sig mycket.

Slängd i centrifugen

Samarbetet började lite chockartat, Susanna Toivanen trodde att hon skulle få sitta i ett tyst rum och jobba till dess att hon hade något att redovisa. I stället blev hon placerad i ett kontorslandskap och det förväntades att hon skulle kunna bidra med resultat direkt.

– Det var som att slängas in i en centrifug. Jag förväntades kunna presentera min forskning på ett konkret sätt till slutanvändarna – och det innan arbetet var klart.

Så småningom hittade de ett bra sätt att samarbeta, och kunde dra nytta av varandra. Susanna Toivanen syntes tillsammans med NCC PD i många sammanhang som gav goodwill förr företaget. Själv fick hon möjlighet att nå ut med sitt forskningsfält inom bygg- och fastighetsbranschen.

– Det är den stora frustrationen i vanliga fall, att man som forskare har kunskaper som aldrig används. Nu fick jag bästa taltid i forum med beslutsfattare och viktiga aktörerna i branschen. Jag får nu mängder med förfrågningar från myndigheter och privata företag som vill ta del av min forskning. Det är enormt.

Reaktionerna inom akademin har varit blandad. Vissa kollegor anser att allt samröre med marknadskrafter är av ondo.

– Jag ser det inte som att jag jobbar kommersiellt. Jag arbetar för utveckling av hela branschen. Projektets övergripande mål var att tillhandahålla ny kunskap som kan bidra till hållbar utveckling av framtidens hälsofrämjande arbetsplatser.

Susanna Toivanen tycker att NCC PD var modiga som släppte in henne.

- Ja, verkligen. Det är en sak ta in en forskare inom teknik och bygg. Det är man vana vid. Det är något annat ta in mig som håller på med något så flummigt som framtidens arbetsplatser. Jag ställde många jobbiga frågor och det var många gånger obekvämt att ha mig där. Men samtidigt visar detta att NCC PD är ett företag på framkant som verkligen vill utvecklas.

Under de tre åren på NCC PD har Susanna Toivanen gjort litteraturgranskning som resulterat i sammanställningar om framtidens arbetsliv och arbetsplatser och om kunskapsläget när det gäller kontor och hälsa. Hon har gjort en intervjustudie med arbetsmarknadens aktörer om framtidens arbetsliv. Hon har också gjort en fokusgruppintervju med kontorsbranschens aktörer om framtidens kontor.

Ett intressant resultat är att kommersiella intressen driver på mot kontorslandskap trots mängder av forskning som visar att landskap inte är bra vare sig för individen eller lönsamheten.

Forskare i verkligheten

Susanna Toivanen sitter inte själv i kontorslandskap längre. Hon är just nu Erik Allardt Fellow vid Helsinki Collegium for Advanced Studies. Där sitter hon i eget rum, med tid att skriva, läsa och reflektera. Men hon vill inte alltid ha det så.

En arbetslivsforskare måste ha kontakt med arbetslivet. Och de bästa forskningsfrågorna blir formulerade i samarbete menar hon. Det är därför som hon uppskattar samarbetet med NCC PD så mycket.

– De ser i sin verksamhet saker som jag som forskare inte kan se. Forskaren från sitt perspektiv, ser saker som de inte känner till. Det är då som det blir bra.

Susanna Toivanen anser att man i den akademiska världen borde kunna se värdet av förmågan till samverkan med näringslivet. Hon är docent i sociologi vid Stockholms universitet sedan 2011 och menar att Flexit-erfarenheterna inte spelade någon större roll i docenturansökan.

– Den här typen av samverkan är inte formellt meriterande över huvud taget i den akademiska världen. Det viktigaste är var du har blivit publicerad och hur mycket forskningspengar du lyckas dra in. Att ha lyckats med akademins tredje uppgift - att förmedla forskning utanför akademin anses meriterande, men däremot inte för att bedriva samverkande forskning. Det tycker jag är fel eftersom samverkan är mycket svårare. Det tycker jag att man borde få cred för.