Politisk kamp falnar när ungdomar söker friheten

2016-02-08
Politisk kamp falnar när ungdomar söker friheten

Nordöstra Indien har länge varit en krutdurk. Men nu stillnar inbördeskrigen och ett av skälen är att ungdomarna lockas till de expansiva storstäderna i södra Indien. Socialantropologen Beppe Karlsson har närmat sig en speciell grupp migranter.  

Indiens skuggsida brukar det kallas, de nordöstra delstaterna Assam, Manipur och Nagaland, som mot sin vilja införlivades i Indien efter självständigheten från britterna 1947.  Många förknippar regionerna med väpnade konflikter. Med tåg och broar som sprängs och gerillagrupper som slåss för regional självständighet.

Men en omvälvning äger nu rum i denna region som gränsar till Kina, Burma och Bangladesh. Ungdomarna ansluter sig inte längre till befrielsearméerna i lika hög grad utan söker sig ett liv utanför sina hembyar, i städer som Bangalore, Mumbai, Hyderabad och Trivandrum. 

Därmed lägger de också den väpnade kampen åt sidan.

Några studerar men flertalet tar jobb i den nya servicesektorn som tjänar den växande välbärgade medelklassen; på hotell och restauranger och i spa-anläggningar.

Socialantropologen Beppe Karlsson har tillsammans med sin medarbetare från regionen, Dolly Kikon, följt utvecklingen på nära håll. De har levt nära och följt unga kvinnor och män från bland annat Nagafolket och deras slingrande väg från byarna, via rekryteringsföretagen så kallade grooming-centraler, till jobben på de flotta hotellen och restaurangerna.

- Den migrationen som pågår är ganska speciell. Den blir ett svek mot föräldrarnas projekt som i mångt och mycket handlade om att hålla Indien på avstånd. Nu bejakar ungdomarna i stället att de är en del av Indien. De har tröttnat på att leva instängda i ett samhälle präglat av etniska konflikter, våld och korruption utan chanser att få utbildning eller ordentliga jobb. De drar, säger Beppe Karlsson som är professor i socialantropologi vid Stockholms universitet.

Ungdomarna från nordöstra Indien är efterfrågade, inte minst eftersom de ser exotiskt asiatiska ut, mer som burmeser eller thailändare än indier.

På grooming-centralerna får de lära sig sminka sig, buga, le, bete sig lagom servilt. Killarna blir vakter på hotell eller bartenders. De som presterar sämst hamnar i disken.

Allt detta passar som hand i handske i Indiens neoliberala utveckling där städerna söker en alltmer globaliserad stil, menar Karlsson.

Det är ingen helt och hållet tragisk historia som Karlsson och Kikon berättar. Ungdomarna får visserligen jobba hårt, men de tjänar hyggligt och få återvänder. Det är en självvald diaspora, och särskilt kvinnorna upplever en frihet att inte vara kontrollerade.

Och även om det förekommer rasism och sexuella trakasserier så lyser trafficking med sin frånvaro.

- De får möta enormt mycket rasism och stereotyper. Men de svarar, det finns en populär slogan i dag: Vi är också indier!

Hemma i byarna försvinner jordmånen för den politiska kampen – som just går ut på att inte tillhöra Indien.  

Det finns fortfarande ungdomar som rekryteras till gerillagrupperna. Men vissa grupper har förlorat sin politiska legitimitet och i vissa fall omvandlats till mer av banditgäng som driver in skatt, kidnappar folk, rånar och smugglar varor. 

När byarna i dessa bergsområden töms på ungdomar blir frågan vem som ska bruka jorden.

- Kanske kommer vi att se mer av den invandring från Bangladesh som den äldre generationen fruktar och som tidigare drivit på självständighetskampen i regionen, säger Beppe Karlsson. 

Forskningen ägde rum 2012–2015 med fältarbeten i Assam, Nagaland, Manipur och Kerala. Hittills har ett antal artiklar publicerats och Karlsson och och Kikon arbetar med en monografi som ska publiceras i höst.

- Vår studie visar något nytt om ursprungsfolkspolitik. Det har att göra med identitetsprocesser och vad det innebär att vara ursprungsfolk i en diasporasituation. De nya generationer stöder föräldrarnas projektet i tanken, men i sitt eget liv går de sin egen väg, säger Beppe Karlsson.