Frigivna slavar i Rom väl integrerade i samhället

2019-04-24
Frigivna slavar i Rom väl integrerade i samhället

Frigivna slavar i Rom var mer accepterade i samhället än vad tidigare forskning visat. De hade viktiga funktioner och beskrivs ibland i samma ordalag som andra fria romare. Antikhistorikern Lisa Hagelin tecknar en ny bild av de frigivnas status.

De romerska frigivna slavarna är ett socialt fenomen som vi inte hittar i andra antika eller moderna samhällen. Slavarna kom från olika hörn av imperiet och kunde vara både kvinnor och män. De erkändes inte av lagen och deras barn tillhörde inte dem själva utan husbonden.

Men i 30-40 årsåldern, efter att ha tjänat sin husbonde väl, var det vanligt att slaven blev frigiven och kunde ta andra jobb och integreras i samhället.

- Det var mycket vanligt i Rom att slavar frigavs. Hur det kommer sig vet vi inte riktigt, men man kan gissa att det var ett sätt att få slaveriet att fungera. Slavarna visste att de kunde bli frigivna, säger Lisa Hagelin som är verksam vid Uppsala universitet.

Hur sågs de frigivna slavarna av det övriga Rom? Vilken status hade de i samhället? Sågs de som riktiga män?

Lisa Hagelin har närläst skriftliga källor från romersk senrepublik och tidig kejsartid, det vill säga ungefär 50 f.Kr.-120 e.Kr. Hon har läst gravinskrifter och fördjupat sig i texter av Cicero, Suetonius, Plinius den yngre och många fler. Dessa herrar hade själva slavar som de emellanåt frigav.

- Jag får den manliga elitens bild av dessa slavar. Den bilden är mer komplex än vad man kanske skulle förvänta sig, säger Lisa Hagelin.

Lisa Hagelin har särskilt intresserat sig för maskulinitetsaspekten av de frigivna slavarna. Det är här hennes forskning bryter ny mark. Slavar betraktades inte som riktiga män eftersom de inte ägde rätten över sin egen kropp och dessutom ägnade sig åt hantverk eller annat kroppsarbete. En riktig man i det antika Rom talade i senaten, hade befälspositioner i det militära eller ägnade sig åt jordbruk eller handel i stor skala.

Men efter frigivningen tycks något hända. De beskrivningar Lisa Hagelin hittar visar att de frigivna ibland beskrivs på samma sätt som andra manliga romare. Ett av många exempel: I ett rekommendationsbrev från Plinius beskrivs en frigiven slav med adjektiven probus (duglig), industrius (flitig) och diligens (noggrann).

- En riddare beskrivs av samme Plinius med samma adjektiv; probus och industrius.

Tidigare forskning har hävdat att de frigivna var fortsatt nedtryckta, bland annat för att de fria romarna kände sig hotade av dem. Så tycks det alltså inte alltid ha varit. Visserligen har Lisa Hagelin hittat enstaka förnedrande uttryck från senatorer, särskilt mot de kejserliga frigivna som sågs som uppkomlingar. Men det var kanske mest för att de fortsatte arbeta för kejsaren – men nu med högre rang – och kunde hindra senatorer tillträde till denne.

Lisa Hagelin ser också att det pågick vad hon kallar en diskursiv kamp om hur de frigivna slavarnas arbete skulle definieras. Genom att bland annat studera gravinskrifter ser hon att de frigivna var stolta över sina jobb som bagare eller hantverkare, jobb som eliten såg ner på.

Projektet som heter Dygder för frigivna – en fråga om maskulinitet? pågår och väntas avslutas år 2020.