Varifrån kommer samhällsengagemanget?

2013-12-18

När Erik Amnå, professor i statskunskap vid Örebro universitet blev klar med demokratiutredningen för snart tio år sedan var det en fråga som hängde sig kvar: Hur utvecklas egentligen tilltron till demokratin hos unga människor?

Trots att frågan kan låta självklar kunde han inte hitta något tillfredsställande svar i den vetenskapliga litteraturen – en obekväm upptäckt i tider av sviktande valdeltagande. Vi känner helt enkelt inte till hur fundamentet för vårt samhälle hålls vid liv.

– Även om vi i den skandinaviska världen tycker att vi har väldigt stabila politiska system, så är nog de flesta överens om att demokratin aldrig kan tas för given. Då måste vi naturligtvis ha bättre kunskap om hur de värden och beteenden som demokratin är beroende av förs vidare till nya generationer; alltså det vi kallar för politisk socialisation, säger Erik Amnå.

Tillsammans med sina universitetskollegor Håkan Stattin (till vänster på bilden) och Margaret Kerr, som är professorer i psykologi, samt Mats Ekström (längst bak, till höger), professor i medie- och kommunikationsvetenskap, har Erik Amnå därför utformat en av världens mest omfattande ungdomsstudier någonsin: i sju års tid kommer forskargruppen att regelbundet följa sammanlagt 4 000 ungdomar i åldrarna 13–30 år. Målet är att ta reda på hur det går till när intresset för politik väcks och utvecklas – eller ej.

Studien kommer att omfatta allt från fritidsaktiviteter, kompisar, synen på samhällsfrågor och föräldrar till internetvanor, föreningsliv och arbetet i skolan. Svaren ska huvudsakligen samlas in med hjälp av enkäter.

– Vi kommer att ställa samma frågor, lite drygt 250 stycken, en gång om året för att se när, hur och varför olika förändringar äger rum hos de här ungdomarna. Den unika styrkan med en sådan här longitudinell studie är att vi får en klarare bild av orsak och verkan, vilket man aldrig kan få på samma sätt när man gör enstaka studier, förklarar Håkan Stattin, som tillsammans med Margaret Kerr står för expertkunskapen när det gäller att utforma undersökningar som sträcker sig över lång tid.

Korta nedslag ger god bild

Men går det verkligen att fånga viktiga händelser i ett föränderligt ungdomsliv genom att ställa en mängd frågor bara en enda gång om året? Håkan Stattin och Margaret Kerr hänvisar till studier av till exempel depressiva tillstånd. Genom att fråga hur en person har mått den senaste veckan har det visat sig vara möjligt att dra slutsatser om betydligt längre tidsperioder, förklarar de.

– Ungdomarna i vår undersökning kommer naturligtvis inte att minnas allt de har gjort under det senaste året. Men de kommer att komma ihåg vad de har gjort den senaste veckan, eller kanske till och med månaden. Och många saker, som till exempel internetbeteende, ändrar sig inte så drastiskt under kortare tidsperioder. Men på ett år kommer det att hända saker, så genom att återkomma en gång om året bör vi få en bra bild av vad som händer, säger Håkan Stattin.

En tuff utmaning för forskarna är att formulera frågor som behåller sin betydelse trots att åren går. Att leta filmklipp på Youtube år 2010 har förmodligen inte samma innebörd som att göra det år 2017 – om sajten över huvud taget finns kvar då, till exempel.

– Det där är en knepig avvägning. Frågorna måste ju representera jämförbara storheter över tid, och samtidigt måste de vara tillräckligt konkreta för att inte kunna tolkas på helt olika sätt av olika personer. Vår lösning är att använda generella kategorier av beteenden, sajter, föreningar och så vidare, som kan exemplifieras på olika sätt vid olika tidpunkter, säger Mats Ekström.

Ny syn på politiskt engagemang

Dagens ungdomar beskylls ofta – både i Sverige och utomlands – för att vara politiskt oengagerade. Men det är en bild som Erik Amnå och hans kollegor ifrågasätter.

– Det finns nästan en demonisering av de unga för att de inte följer lojalt i de äldre generationernas fotspår, och som så ofta i historien är de vuxna besvikna på sin avkomma. Men den här bilden bygger på väldigt konventionella förställningar om vad politik och samhällsengagemang handlar om; framför allt plikter och skyldigheter, säger Erik Amnå.

Med traditionella kriterier missar man helt enkelt det politiska engagemanget inom många av dagens ungdomsrörelser, förklarar Erik Amnå.

– Ta en freegan till exempel, alltså någon som protesterar mot det kapitalistiska konsumtionssamhället genom att leva på den mat och de prylar som vi andra kastar bort. Enligt de definitioner som man normalt använder inom studier av politisk socialisation klassas den personen inte som en engagerad samhällsmedborgare. Men det tycker vi är fel, säger Erik Amnå.

En viktig del av det förberedande arbetet har därför varit att ta fram känsliga instrument som kan upptäcka och mäta olika former av politiska förhållningssätt hos dagens ungdomar. Erik Amnå påpekar att undersökningen kommer att omfatta företeelser som ur vissa synvinklar kan uppfattas som väldigt provocerande.

– Vårt grundkrav är att handlandet ska syfta till att på något sätt förändra det politiska beslutsfattandet, åtminstone ska det finnas en tänkt länk mellan handlingen och politiska beslut. Det innebär att våldsamma konfrontationer med polisen och bilbränder kommer att inkluderas i vår definition, även om många tycker att det är avskyvärt, säger Erik Amnå.

Men samtidigt, påpekar han, finns det naturligtvis en risk att läsa in engagemang i handlingar som egentligen inte har någon betydelse:

– Det räcker inte att släcka lyset i ett rum för att vara en miljömedveten medborgare som försöker förändra världen. Det blir inte trovärdigt. Vi har lagt ner mycket arbete på att få fram en metod som ska få med så många relevanta former av engagemang som möjligt.

Mats Ekström tillägger att det också är intressant att uppmärksamma lustfyllda aktiviteter som på ytan verkar opolitiska, men som faktiskt kan ha en politisk implikation. Som exempel nämner han den stora mängd komiska filmklipp som spreds på internet i samband med det amerikanska presidentvalet:

– Det är i och för sig inte helt och hållet studerat, men det finns många som argumenterar för att det ledde till att många fler, inte minst unga människor, var bättre orienterade och informerade om det här presidentvalet och kampen mellan de två huvudkandidaterna än vad man har varit tidigare. Därför tror vi inte att man ska skilja strikt mellan information och underhållning. Även spel, filmer och youtube-klipp kan till exempel bli en motivation att lära sig mer om politiska frågor.

Erik Amnå håller med:

– Det kan vara saker som en äldre generation kanske fnyser åt. Men då glömmer de att många av de politiska rörelserna och ungdomsförbunden hade just nöjen som sitt stora dragplåster när de skulle värva medlemmar. Det var dans på logen och skoldanser som gällde. Därför tycker vi att det är en viktig del att undersöka närmare.

Vänder på teorierna

Föräldrar spelar självklart en viktig roll för sina barns politiska utveckling, liksom skola, kompisar och alla andra sammanhang som ungdomarna befinner sig i. Men forskargruppen vill också undersöka det omvända. Tänk om ungdomarna påverkar sin egen politiska socialisation?

– Många tidigare studier har betraktat ungdomarna som offer för yttre påverkan. Men det är ju faktiskt så att de kan välja vissa ungdomsföreningar och välja bort andra, söka sig till vissa kompisar och distansera sig från andra, inleda diskussioner och så vidare. Det är något som vi ska undersöka betydelsen av, säger Erik Amnå.

Håkan Stattin och Margaret Kerr vill också titta närmare hur själva förhållandet mellan barn och föräldrar påverkar den politiska socialisationen. En etablerad teori är att en varm och förtroendefull relation främjar barnens politiska utveckling. Men Håkan Stattin och Margaret Kerr har en annan hypotes, som de nu vill testa i större skala.

– Till vår förvåning har vi sett att en varm och förtroendefull relation faktiskt inte tycks spela någon större roll. Det som i stället verkar vara avgörande är om föräldrarna inleder politiska diskussioner och kommer med konkreta råd om hur barnen kan hitta mer information eller engagera sig. Det stämmer dessutom bra med vissa socialpsykologiska teoribildningar, säger Margaret Kerr.

Hon tillägger att hon också är mycket nyfiken på att studera vilken roll kontakter på internet spelar för ungdomarnas politiska värderingar, jämfört med traditionellt kompisumgänge off-line.

– Det finns studier som visar att blyga barn som kommunicerar mycket på internet får ett stärkt självförtroende. Det ska bli mycket intressant att se om det har någon effekt på deras politiska socialisation.

Rollspel ska utvärderas

Vid något tillfälle under den flera år långa studien kommer vissa av de ungdomar som går i skolan att utsättas för ett experiment. Forskarna vill undersöka effekten av ett pedagogiskt redskap som redan används flitigt inom både skola och olika former av behandlingsprogram: rollspel. En del av eleverna kommer under en intensiv vecka att få leva sig in i rollen som EU-politiker.

– Det är första gången som den här typen av interaktiv teknik, som ju används flitigt i många sammanhang, verkligen utvärderas. Det ska bli mycket intressant att se om man faktiskt kan förändra folks beteenden och åsikter på bara en vecka. Men jag är långt ifrån säker på att vi kommer att se någon effekt, säger Håkan Stattin.

Oavsett om experimentveckan får någon effekt eller ej så beskriver den ganska väl ett av forskargruppens grundläggande antaganden: att unga människor utvecklar ett slags jourhavande medborgarskap som inte utvecklas förrän något förlösande inträffar.

– Vi tänker oss att den här förmågan till politiskt engagemang utvecklas och ligger latent tills man blir tillräckligt provocerad, eller tillräckligt kunnig och mogen låta det komma till uttryck. Och i korthet är det just vad vi ska undersöka, nämligen vad det finns för faktorer i olika miljöer som kan trigga ett engagemang – eller döda det – med bestående effekter, säger Erik Amnå.

Studien beräknas starta under våren 2010 och vara klar 2017.