Syftet med detta projekt var att undersöka kopplingarna mellan två av 1900-talets viktigaste projekt i Sverige: folkhemmet och bilismen. Av speciellt intresse var spänningen mellan folkhemmets kollektivism och bilismens individualism, och hur politiker och planerare navigerade denna spänning under utbyggnaden av både folkhemmet och bilsystemet.
 
När forskningen kom igång visade det sig ganska snart att hypotesen om en spänning mellan det kollektivistiska folkhemmet och den individualistiska bilismen var för förenklad. Denna dikotomi har nämligen svårt att tåla en närmare granskning. Detta beror på att både folkhemmet och bilismen innefattar både kollektivism och individualism.
 
Studiens empiriska arbetet visade att det var egentligen en brist på diskussion om eventuella spänningar mellan just kollektivismen och individualismen vad gäller satsningar på kollektivtrafik kontra bilismen. Ibland konstaterade en politiker eller skribent att prioriteringen av bilismen över kollektivtrafiken var problematisk utifrån större politiska eller sociala värderingar, men sådana argument var relativt få under mitten av 1900-talet, åtminstone enligt studiens empiriska material.
 
Studien granskade debaterna från den svenska riksdagen främst från första hälften av 1900-talet. Tidningsartiklar studerades också, liksom Statens Offentliga Utredningar (SOU) rapporter relaterade till bilismen.
 
Den första publikationen är en artikel i tidskriften Political Geography med titeln "Deadly exceptionalisms." Med tanke på att bilismen i Sverige har beskrivits som ett fall av "amerikaniseringen" av Sverige, är syftet med denna artikel att jämföra aspekterna av varje land som anses bidra till självbilden som "exceptionell." För USA är ”exceptionalism” främst baserad på idén om det amerikanska folket som exceptionella individer, och också på den amerikanska statens exceptionella (påstådda) roll av att främja frihet och demokrati runt om i världen. Däremot tenderar svensk ”exceptionalism” att vara associerad med välfärdsstatens och folkhemmets framgångar, vilket visar effektiviteten av kollektiva åtgärder genom statens politik. I det svenska fallet finns det också en tradition av "teknokrati" där antagandet är att sociala problem kan lösas genom tekniska och administrativa åtgärder. Även de potentiella svagheterna och de blinda fläckarna i antagandena om ”exceptionalism” i USA och Sverige diskuteras i denna artikel.
 
Nästa produkt från projektet är en artikel som för närvarande granskas i en internationell tidskrift. Syftet med denna artikel är att introducera ett nytt sätt att definiera folkhemmet, som underlättar vår förståelse för dess kopplingar till bilismen. Denna analys baseras på en översyn av den historiska litteraturen om folkhemmet. Det blir tydligt att snarare än en eventuell spänning mellan ett kollektivistiskt folkhem och ett individualistiskt bilsystem handlar det om spänningar mellan kollektivism och individualism i både folkhemmet och bilismen.
 
I ses folkhemmet som ett övergripande samhällsprojekt som består av fem mindre projekt: 1) ett ideologiskt projekt (främjandet av jämlikhet, solidaritet och kollektivism); 2) ett statsbyggande projekt (skapandet av ett starkt välfärdsstat); 3) ett ekonomiskt projekt (ett säkerställande av välstånd för alla och ekonomisk trygghet mot störningar som orsakas av industrialiseringen); 4) ett socialt projekt (att frigöra individer från beroendet av familjen och andra traditionella sociala band); och 5) ett nationalistiskt projekt (ett försök att skapa en modern svensk nationalitet, som föreställd av teknokrater).
 
Artikeln visar värdet av detta sätt att definiera folkhemmet genom att diskutera hur bilismen hjälper till att förverkliga folkhemmet genom dessa fem projekt. Dessutom jämför artikeln svensk bilism med amerikansk bilism utifrån de psykologiska processer som främjade acceptansen av bilismen i USA. I artikeln hävdas det att bilismen i Sverige fungerade som något slags säkerhetsventil som gav medborgarna en känsla av kontroll och makt över sina transportval, som underlättar acceptansen av en stark, centraliserad välfärdsstat, i alla fall för de medborgare som kände sig obekväm med den nära relationen staten utvecklade gentemot medborgarna.
 
Nästa produkt i projektet är ett manuskript som förbereds för inlämning till en internationell tidskrift. Denna artikel har som utgångspunkt termen "bilterror", som uppkom i början av 1920-talet. Plötsligt fylldes de svenska tidningarna med diskussioner om "bilterror" och "bilterrorister", och termen användes även av svenska politiker i debatterna i riksdagen. Användningen av termen "bilterror" är unik för Sverige, jag kunde inte hitta denna term i de historiska tidningarna i USA eller Storbritannien (till exempel). I denna artikel beskrivs de olika betydelserna av termen som används av olika aktörer i den svenska debatten och spårar sin uppgång och nedgång från 1920-talet till 1940-talet.
 
En av de mest intressanta fynden i denna artikel är att termen "bilterror" verkade identifiera vissa problem med ökningen av bilismen i de svenska städerna som bara kunde lösas genom en omfattande insats som speglade de program som introducerades genom folkhems-tiden (1920-talet var kort före folkhemprojektet lanserades på riktigt). Lösningarna på de problem som skapades av den här individualistiska transportformen innebar bland annat utvecklingen av en "trafikkultur", en kollektiv insats för att etablera ett nytt sociala samspel mellan alla användare av det offentliga rummet (bilister, cyklister, fotgängare, kollektivtrafikanvändare) i den nya sociospatiala verkligheten som bildades av bilismens intrång i det urbana landskapet. På det sättet tvingade bilismen fram kollektiva lösningar som förutspår både folkhemstanken samt rörelsen mot ett bilsamhälle, där samhället skulle anpassas till bilismen och inte vice versa.
 
Den fjärde produkten av projektet är ett kapitel i en kommande redigerade volym som diskuterar framtiden för bilismen i en tid präglad av klimatförändringar. Den här eran kallas ibland för antropocen, och i detta kapitel behandlas förhållandet mellan folkhemmet och bilismen utifrån antropocen-perspektivet. Diskursen om ”det gröna folkhemmet” analyseras också här.
 
Ett viktigt resultat av detta projekt är det sättet som folkhemmet definieras, d.v.s. att det består av fem distinkta men överlappande projekt, eftersom det låter oss se kopplingar till andra samhällsprocesser i Sverige (såsom bilismen) som skulle vara svårare att se annars.
 
Ett annat viktigt resultat är idén om att konflikten mellan bilismen och det urbana samhället skapade unika problem som behövde unika lösningar, som förebådar det kollektiva engagemanget som kännetecknade det kommande folkhemmet.
 
Ett tredje viktigt resultat är hur folkhemmet har skapat strukturella och institutionella hinder för att minimera miljöpåverkan av bilismen. Med tanke på det globala intresset att minska antropocens destruktivitet kan en medvetenhet om dessa hinder vara av stor betydelse.
 
En ny forskningsfråga som genereras av detta projekt är frågan om bilens roll i utvecklingen av diskursen kring valfriheten – på vilka sätt bidrog bilismen till utvecklingen av idén om valfrihet och dess roll i folkhemmet?
 
Projektets internationella dimensioner inkluderar publikationer i internationella arenor (tidskrifter och böcker) samt presentationer på internationella konferenser.
 
Resultaten av denna studie har presenterats vid fyra nationella och internationella konferenser (Nordic Geographers Meeting (2 gånger), Political Geography Specialty Group Pre-Conference (Association of American Geographers), USA, och Swedish-American Borderlands konferensen i Uppsala), samt till kulturgeografiska institutionerna vid universiteten i Oulu i Finland och Oslo i Norge, under besök på dessa universitet.
 
Jag har diskuterat projektets resultat på svensk radio (Vetenskapsradion Forum och Röör i P4), och i tidningsartiklar som markerar ett sekel av svensk bilism.