En grundläggande motsättning? Invandrade arbetare och främlingsfientlighet i svenska arbetarfackföreningar
Forskning om fackföreningarna har synliggjort fackföreningars kris och utmaningar, inte bara i relation till arbetsgivare och staten, men också om hur man håller ihop facket och arbetarkollektivet. En särskild utmaning är hur facket bygger solidaritet i ett sammanhang där antalet invandrade arbetare ökar samtidigt som stödet bland medlemmar för främlingsfientliga högerextrema partier växer.
Forskningsfrågan i fokus är: hur en viktig organisation för svenska arbetsmarknadsrelationer hanterar vad som framstår som en grundläggande motsättning bland sina medlemmar? Syftet är att analysera de strategier och åtgärder som vidtagits av fackföreningar när det gäller invandrade arbetare, etnisk mångfald och i relation till medlemmar och aktivister som visar stöd för högerextrema partier.
En studie av svenska arbetarfackföreningar är särskilt intressant av tre skäl: den historiska styrkan hos fackföreningsrörelsen, den stora andelen medlemmar med utländsk bakgrund och den snabba ökningen av stödet för Sverigedemokraterna bland arbetare.
Teoretiskt är studien inspirerad av arbetslivsforskning, forskning inom internationell migration och etniska relationer, kompletterad med feministiska perspektiv och. Fokus ligger på att teoretisera och analysera med hjälp av begreppet "föreställd solidaritet". Metodologiskt är projektet en etnografisk studie av LO och fem förbund, där metoder som semistrukturerade intervjuer och deltagande observation används, kompletterat med dokumentanalys.
Forskningsfrågan i fokus är: hur en viktig organisation för svenska arbetsmarknadsrelationer hanterar vad som framstår som en grundläggande motsättning bland sina medlemmar? Syftet är att analysera de strategier och åtgärder som vidtagits av fackföreningar när det gäller invandrade arbetare, etnisk mångfald och i relation till medlemmar och aktivister som visar stöd för högerextrema partier.
En studie av svenska arbetarfackföreningar är särskilt intressant av tre skäl: den historiska styrkan hos fackföreningsrörelsen, den stora andelen medlemmar med utländsk bakgrund och den snabba ökningen av stödet för Sverigedemokraterna bland arbetare.
Teoretiskt är studien inspirerad av arbetslivsforskning, forskning inom internationell migration och etniska relationer, kompletterad med feministiska perspektiv och. Fokus ligger på att teoretisera och analysera med hjälp av begreppet "föreställd solidaritet". Metodologiskt är projektet en etnografisk studie av LO och fem förbund, där metoder som semistrukturerade intervjuer och deltagande observation används, kompletterat med dokumentanalys.
Slutredovisning
• PROJEKTETS SYFTE SAMT UTVECKLING.
Sammanhanget och utgångspunkten för forskningsprojektet uttrycktes i ansökan enligt följande: Forskning om fackföreningarna har synliggjort fackföreningars dubbla utmaning, inte bara i relation till arbetsgivare och staten, men också med sina egna medlemmar ¬ om hur man håller facket tillsammans. En särskild utmaning är hur man bygger solidaritet i ett sammanhang där antalet invandrade arbetare ökar och samtidigt som stödet bland medlemmar för främlingsfientliga högerextrema partier växer. En studie av svenska arbetarfackföreningar är särskilt intressant av tre skäl: den historiska styrkan hos fackföreningsrörelsen, den stora andelen medlemmar med utländsk bakgrund och den snabba ökningen av stöd bland arbetare för Sverigedemokraterna. Forskningsfrågan i fokus är: hur en viktig organisation för svenska arbetsmarknadsrelationer klarar vad som framstår som en grundläggande motsättning bland sina medlemmar? Syftet är att analysera de strategier och åtgärder som vidtagits av fackföreningar när det gäller invandrade arbetare, etnisk mångfald och i relation till medlemmar och aktivister som visar stöd för högerextrema partier. Teoretiskt är studien inspirerad av arbetslivsforskning, kompletterad med feministiska perspektiv och inte minst bidrag från forskning inom internationell migration och etniska relationer. Fokus ligger på att teoretisera analysera med hjälp av begreppet facklig solidaritet. Metodologiskt är projektet en etnografisk studie av LO och fem förbund, där metoder som semistrukturerade intervjuer, deltagande observation och dokumentanalys används.
Konkret har projektet har analyserat fackligt arbete mot rasism, i förhållande till medlemmar och icke-medlemmar med utländsk bakgrund, samt kring medlemssolidaritet. Resultaten ger bidrag till en mängd olika frågor som delvis överlappar, delvis drar åt olika håll. Nedan sammanfattas resultaten i relation till dessa tre frågor efter en kort metodologisk reflektion.
• KORT OM GENOMFÖRANDET.
Materialet som samlades in bestod av intervjuer med fackliga representanter nationellt, regionalt och lokalt och kom att inbegripa fackliga representanter från LO och de flesta av dess medlemsförbund. Därtill baseras analysen på dokument som de fackliga organisationerna producerat samt fackförbundspress. Slutligen har ett begränsat fältarbete genomförts i relation till möten, utbildningar och även arbetsplatser. Pga sen start, pandemi mm så har projektet förlängts. Vidare, vilket redogjordes för i halvtidsutvärderingen så förändrades materialinsamlingen från att fokusera på LO och några utvalda fackföreningar till att fokusera på LO och ett bredare urval av LO fackföreningar. Vidare har flera av publikationerna som planerats blivit avsevärt försenade. Det innebär att en kort populärvetenskaplig text samt ytterligare en artikel och ett kapitel kommer att publiceras senare. Slutligen, genom ett senare Forte finansierat projekt, som inkluderar icke LO fack kommer åtminstone en, kanske två av texterna att inbegripa ett mer klassmässigt komparativt perspektiv.
• PROJEKTETS TRE VIKTIGASTE RESULTAT, SAMT ETT RESONEMANG OM PROJEKTETS SLUTSATSER.
Utifrån intervjuer och dokument har projektet utforskat retorik och praktik i relation till tre arenor för intervention: samhällspolitisk, partsrelationer och inom arbetarkollektivet. Det samhällspolitiska arbetet mot rasism kan i grunden förstås som två olika praktiker. Å ena sidan arbete mot nyliberalism som utgör grunden för fackets förståelse av hur rasism kan förklaras. Här finns en nostalgisk berättelse om att under den keynesianska välfärdsregimen med en politik för full sysselsättning med minskade samhälleliga klyftor fanns ingen eller begränsad grund för rasism inom arbetarklassen. Ett speciellt inslag här är även frågan om att facket kan (medverka i att) kontrollera arbetskraftsinvandring, då såväl EU-medlemskapet och arbetskraftsinvandring har setts som ett hot och därmed en grund för rasism. Den andra praktiken fokuserar på ”alla människors lika värde” och är inriktad på att bekämpa SD och deras rasism samt att betona att attityder som skiljer på människa och människa är fel.
Arbetet mot rasism inom arbetslivet och genom partsrelationer mellan fack och arbetsköpare har huvudsakligen fokuserat på gemensamma deklarationer mot rasism och främlingsfientlighet samt arbetsköparnas ansvar för att förhindra diskriminering och ta ansvar för en arbetsmiljö utan rasistiska och främlingsfientliga trakasserier från chefer och anställda. Den här arena för facklig kamp som historiskt utgjort den centrala – kärnverksamheten - med kollektivavtal och förhandlingar lokalt och centralt, är den arenan där frågan om rasism och främlingsfientlighet är minst närvarande i materialet. Slutligen så är arbetarkollektivet den tredje arenan för kamp mot rasism och främlingsfientlighet. Den här arenan framstår både som den mest komplicerade och den viktigaste ur ett strategiskt perspektiv. Komplicerat för att det handlar om spänningar, konflikter och möjlig antagonism mellan arbetare, på samma arbetsplats, i samma fack. Viktigast för LOs grundläggande strategi har varit dels att ha en hög organiseringsgrad, dels att genom konkret verksamhet och ideologiskt arbete skapa den föreställda solidariteten som skapar facklig styrka. På den här arenan dominerar utbildning som praktik för att motverka rasism; utbildning av ombudspersoner, förtroendevalda och medlemmar, utbildning med olika pedagogiker och inriktningar.
En slutsats är att det begränsade och över tid ojämna arbetet mot rasism som synliggjorts i analysen skall benämnas som arbete mot rasism (inte antirasism), som huvudsakligen förstås som en effekt av kapitalism och klasskonflikt – en klassreduktionistisk analys, och som okunskap interpellerad av SD.
Inspirerad av begreppet föreställd solidaritet framstår fackföreningsrörelsens utmaning i att genom strategisk kreativ fantasi sammanfoga skilda intressen som arbetarklassen, och de fackliga medlemmarna bär på. Projektet har visat på att detta blivit en allt tydligare inslag i facklig retorik huvudsakligen för att det upplevs hota facklig solidaritet och (socialdemokratisk) politisk mobilisering. Däremot har framgången i att utveckla kreativa fackliga strategier för att lyckas varit begränsad och det är snarare så att den föreställda solidariteten successivt minskar. Förklaringarna till detta är många och kräver ytterligare forskning. Projektet har visat på en vilja och praktik att, med få undantag, reducera arbetet mot rasism till ett marginellt problem. Inte i första hand på grund av ett ointresse utan först och främst som ett resultat av bristande analys och en avsaknad av en kreativ strategi för föreställd solidaritet inom facket. Utgångspunkten har huvudsakligen varit hur facket kan bekämpa stödet för SD och främlingsfientlig jargong och åsikter snarare än att förstå dess koppling till rasism och behovet av en facklig antirasism. I grunden finns tanken om att detta ska kunna göras utan att förändra den fackliga organisationen och dess grundläggande praktiker, och utan att provocera de medlemmar som bär upp den rasistiska praktiken, och därmed riskera manifesta konflikter och eller att dessa medlemmar lämnar facket.
Även Om LO och dess fack försvagats och i högre grad kommit att utveckla medlemsservice framför en mer klasskonfliktorienterad praktik så bygger den grundläggande analysen på reformistisk förståelse, i viss grad marxistiskt influerad, präglad av idén om den svenska modellen för arbetsrelationer där förhandlingar, speciellt kollektivavtal, är centralt. Detta får två konsekvenser - rasism ses som en effekt av kapitalistiska (ökande) ojämlikheter, vilket innebär att man saknar och undviker att utveckla en strukturell förståelse av rasism bortom klass. Vidare, som endast har noterats i detta projekt, är det en metodologiskt nationalistisk analys. LO-fackföreningarna representerar sina medlemmar, och särskilt sina vita manliga medlemmar i Sverige och som trots idén om internationell solidaritet och viss internationell verksamhet, ignoreras kapitalismens globala karaktär och kopplingen den svenska modell och en global raslig kapitalism.
Fackföreningarna riskerar således genom sin praktik med ett nationalstatsfokus och genom att se rasism som en effekt av den nationella kapitalismens ojämlikheter att medverka inte bara i reproduktionen av den globala rasformationen som Sverige är en del av, utan därtill att reducera rasism till en kombination av nyliberal politik med ökande klyftor och Sverigedemokraternas politiska projekt. Med undantag för när det är VM i fotboll och den globala rasformationens superexploatering gör sig synlig, när många människor på flykt drunknar på väg till fästning Europa, eller när den värsta form av utnyttjande av rasifierad arbetskrafts blir till tidningsartiklar, så är rasism egentligen inte problemet. I ett tidigare projekt kring fackligt aktiva invandrare där begreppet inkluderande underordning introducerades, var det i en period där LO och dess förbund började förstå betydelsen av den rasifierade arbetsmarknaden. Den här studien visar på en förändring där den generella praktiken inom LO och dess förbund, men med lokala och individuella undantag, är att se kampen mot rasism som en kamp mot SD, och som en kamp mot ett splittrat arbetarkollektiv. I den praktiken blir inte bara den strukturella rasismen osynlig, utan även alla de rasifierade arbetarna som utgör 30 procent av LOs medlemmar och knappt 40% utan arbetarklassen.
Resultaten från projekten visar på att i en tid där LO och dess förbund är på defensiven, med sjunkande medlemstal och organisationsgrad, och där klassklyftorna ökar, blir den fackliga praktiken mindre kreativ, mer nostalgisk och fokuserande på vad som uppfattas som kärnverksamheten. Det innebär att frågor om rasism, diskriminering och former för mångfald i arbetslivet, såväl som en facklig organisation som representerar medlemmarnas bakgrund blir av mindre betydelse i praktiken. Samtidigt som arbetarklassen generellt blir mer rasifierad, och den rasifierade segmenteringen inom arbetarklassen ökar, minskar fokus och praktiker kring en föreställd solidaritet som tar hänsyn till arbetarklassens mångfald och skilda villkor.
•EVENTUELLT NYA FORSKNINGSFRÅGOR.
Projektets fokus på begreppet föreställd solidaritet för att utforska fackföreningsrörelsen framstår som relevant för vidare forskning, och tre framtida forskningsprojekt har växt fram. Det första, pågående, genom stöd av Forte fokuserar på att bredda från arbetarklass till att även fånga anställda i det sk mellanskiktet, ofta organiserade i centralorganisationerna TCO och LO, och där intresset kring främlingsfientliga och rasistiska krafter samt anställda med utländsk bakgrund fångas med betoning på vit maskulinitet.
Ett möjligt andra projekt gäller att utforska förståelsen av organisationer som mer direkt tar sig an rasism. Begreppet utmanar idén om en naturlig mekanisk (automatisk) solidaritet och argumenterar för vikten av att solidaritet förutsätter en aktiv kreativ process av att överbrygga skillnader och att bygga ett vi. Översatt på antirasistiska organisationer innebär det behovet av en analytisk förståelse av de alltid, både internt och genom allianser, måste överbrygga konkurrerande eller tom motstridiga intressen, vare sig det rör klass, genus eller konstruktioner av vem exakt som är den rasifierade andra som utsätts för rasism (tex. anti-svart, antimuslimsk, antisemitisk, antiromsk, antimigrations-rasism).
En tredje projektidé som genererats av denna studie är att fånga hur rasism, främlingsfientlighet och praktiker kring arbetare med utländsk bakgrund förhåller sig till den programmatiska idén, speciellt inom Lo och dess medlemsförbund, om internationell solidaritet. Det handlar om att som forskare bryta med metodologisk nationalism och situera den svenska arbetarrörelsen och fackliga organisationer i ett globalt sammanhang av kapitalism och rasism.
• HUR PROJEKTGRUPPEN HAR SPRIDIT FORSKNINGEN OCH RESULTATEN SAMT OM OCH HUR SAMVERKAN SKETT.
Under pågående projekt har arbetet utöver vetenskapliga publikationer inneburit undervisning på kandidatprogrammet Samhälls- och kulturanalys, internationella mastersprogrammet Ethnic and Migration Studies samt doktorandkurser där reflektioner kring och resultat från projektet förmedlats och diskuterats. Forskningsmässigt har projektet diskuterats och resultat förmedlats genom ett antal nationella och internationella seminarier, workshops och konferenser. Slutligen har även kunskapsförmedling genomförts med det omgivande samhället, speciellt fackföreningar men även studieförbund. Detta arbete har och kommer att fortsätta även efter projektets formella slut.
Sammanhanget och utgångspunkten för forskningsprojektet uttrycktes i ansökan enligt följande: Forskning om fackföreningarna har synliggjort fackföreningars dubbla utmaning, inte bara i relation till arbetsgivare och staten, men också med sina egna medlemmar ¬ om hur man håller facket tillsammans. En särskild utmaning är hur man bygger solidaritet i ett sammanhang där antalet invandrade arbetare ökar och samtidigt som stödet bland medlemmar för främlingsfientliga högerextrema partier växer. En studie av svenska arbetarfackföreningar är särskilt intressant av tre skäl: den historiska styrkan hos fackföreningsrörelsen, den stora andelen medlemmar med utländsk bakgrund och den snabba ökningen av stöd bland arbetare för Sverigedemokraterna. Forskningsfrågan i fokus är: hur en viktig organisation för svenska arbetsmarknadsrelationer klarar vad som framstår som en grundläggande motsättning bland sina medlemmar? Syftet är att analysera de strategier och åtgärder som vidtagits av fackföreningar när det gäller invandrade arbetare, etnisk mångfald och i relation till medlemmar och aktivister som visar stöd för högerextrema partier. Teoretiskt är studien inspirerad av arbetslivsforskning, kompletterad med feministiska perspektiv och inte minst bidrag från forskning inom internationell migration och etniska relationer. Fokus ligger på att teoretisera analysera med hjälp av begreppet facklig solidaritet. Metodologiskt är projektet en etnografisk studie av LO och fem förbund, där metoder som semistrukturerade intervjuer, deltagande observation och dokumentanalys används.
Konkret har projektet har analyserat fackligt arbete mot rasism, i förhållande till medlemmar och icke-medlemmar med utländsk bakgrund, samt kring medlemssolidaritet. Resultaten ger bidrag till en mängd olika frågor som delvis överlappar, delvis drar åt olika håll. Nedan sammanfattas resultaten i relation till dessa tre frågor efter en kort metodologisk reflektion.
• KORT OM GENOMFÖRANDET.
Materialet som samlades in bestod av intervjuer med fackliga representanter nationellt, regionalt och lokalt och kom att inbegripa fackliga representanter från LO och de flesta av dess medlemsförbund. Därtill baseras analysen på dokument som de fackliga organisationerna producerat samt fackförbundspress. Slutligen har ett begränsat fältarbete genomförts i relation till möten, utbildningar och även arbetsplatser. Pga sen start, pandemi mm så har projektet förlängts. Vidare, vilket redogjordes för i halvtidsutvärderingen så förändrades materialinsamlingen från att fokusera på LO och några utvalda fackföreningar till att fokusera på LO och ett bredare urval av LO fackföreningar. Vidare har flera av publikationerna som planerats blivit avsevärt försenade. Det innebär att en kort populärvetenskaplig text samt ytterligare en artikel och ett kapitel kommer att publiceras senare. Slutligen, genom ett senare Forte finansierat projekt, som inkluderar icke LO fack kommer åtminstone en, kanske två av texterna att inbegripa ett mer klassmässigt komparativt perspektiv.
• PROJEKTETS TRE VIKTIGASTE RESULTAT, SAMT ETT RESONEMANG OM PROJEKTETS SLUTSATSER.
Utifrån intervjuer och dokument har projektet utforskat retorik och praktik i relation till tre arenor för intervention: samhällspolitisk, partsrelationer och inom arbetarkollektivet. Det samhällspolitiska arbetet mot rasism kan i grunden förstås som två olika praktiker. Å ena sidan arbete mot nyliberalism som utgör grunden för fackets förståelse av hur rasism kan förklaras. Här finns en nostalgisk berättelse om att under den keynesianska välfärdsregimen med en politik för full sysselsättning med minskade samhälleliga klyftor fanns ingen eller begränsad grund för rasism inom arbetarklassen. Ett speciellt inslag här är även frågan om att facket kan (medverka i att) kontrollera arbetskraftsinvandring, då såväl EU-medlemskapet och arbetskraftsinvandring har setts som ett hot och därmed en grund för rasism. Den andra praktiken fokuserar på ”alla människors lika värde” och är inriktad på att bekämpa SD och deras rasism samt att betona att attityder som skiljer på människa och människa är fel.
Arbetet mot rasism inom arbetslivet och genom partsrelationer mellan fack och arbetsköpare har huvudsakligen fokuserat på gemensamma deklarationer mot rasism och främlingsfientlighet samt arbetsköparnas ansvar för att förhindra diskriminering och ta ansvar för en arbetsmiljö utan rasistiska och främlingsfientliga trakasserier från chefer och anställda. Den här arena för facklig kamp som historiskt utgjort den centrala – kärnverksamheten - med kollektivavtal och förhandlingar lokalt och centralt, är den arenan där frågan om rasism och främlingsfientlighet är minst närvarande i materialet. Slutligen så är arbetarkollektivet den tredje arenan för kamp mot rasism och främlingsfientlighet. Den här arenan framstår både som den mest komplicerade och den viktigaste ur ett strategiskt perspektiv. Komplicerat för att det handlar om spänningar, konflikter och möjlig antagonism mellan arbetare, på samma arbetsplats, i samma fack. Viktigast för LOs grundläggande strategi har varit dels att ha en hög organiseringsgrad, dels att genom konkret verksamhet och ideologiskt arbete skapa den föreställda solidariteten som skapar facklig styrka. På den här arenan dominerar utbildning som praktik för att motverka rasism; utbildning av ombudspersoner, förtroendevalda och medlemmar, utbildning med olika pedagogiker och inriktningar.
En slutsats är att det begränsade och över tid ojämna arbetet mot rasism som synliggjorts i analysen skall benämnas som arbete mot rasism (inte antirasism), som huvudsakligen förstås som en effekt av kapitalism och klasskonflikt – en klassreduktionistisk analys, och som okunskap interpellerad av SD.
Inspirerad av begreppet föreställd solidaritet framstår fackföreningsrörelsens utmaning i att genom strategisk kreativ fantasi sammanfoga skilda intressen som arbetarklassen, och de fackliga medlemmarna bär på. Projektet har visat på att detta blivit en allt tydligare inslag i facklig retorik huvudsakligen för att det upplevs hota facklig solidaritet och (socialdemokratisk) politisk mobilisering. Däremot har framgången i att utveckla kreativa fackliga strategier för att lyckas varit begränsad och det är snarare så att den föreställda solidariteten successivt minskar. Förklaringarna till detta är många och kräver ytterligare forskning. Projektet har visat på en vilja och praktik att, med få undantag, reducera arbetet mot rasism till ett marginellt problem. Inte i första hand på grund av ett ointresse utan först och främst som ett resultat av bristande analys och en avsaknad av en kreativ strategi för föreställd solidaritet inom facket. Utgångspunkten har huvudsakligen varit hur facket kan bekämpa stödet för SD och främlingsfientlig jargong och åsikter snarare än att förstå dess koppling till rasism och behovet av en facklig antirasism. I grunden finns tanken om att detta ska kunna göras utan att förändra den fackliga organisationen och dess grundläggande praktiker, och utan att provocera de medlemmar som bär upp den rasistiska praktiken, och därmed riskera manifesta konflikter och eller att dessa medlemmar lämnar facket.
Även Om LO och dess fack försvagats och i högre grad kommit att utveckla medlemsservice framför en mer klasskonfliktorienterad praktik så bygger den grundläggande analysen på reformistisk förståelse, i viss grad marxistiskt influerad, präglad av idén om den svenska modellen för arbetsrelationer där förhandlingar, speciellt kollektivavtal, är centralt. Detta får två konsekvenser - rasism ses som en effekt av kapitalistiska (ökande) ojämlikheter, vilket innebär att man saknar och undviker att utveckla en strukturell förståelse av rasism bortom klass. Vidare, som endast har noterats i detta projekt, är det en metodologiskt nationalistisk analys. LO-fackföreningarna representerar sina medlemmar, och särskilt sina vita manliga medlemmar i Sverige och som trots idén om internationell solidaritet och viss internationell verksamhet, ignoreras kapitalismens globala karaktär och kopplingen den svenska modell och en global raslig kapitalism.
Fackföreningarna riskerar således genom sin praktik med ett nationalstatsfokus och genom att se rasism som en effekt av den nationella kapitalismens ojämlikheter att medverka inte bara i reproduktionen av den globala rasformationen som Sverige är en del av, utan därtill att reducera rasism till en kombination av nyliberal politik med ökande klyftor och Sverigedemokraternas politiska projekt. Med undantag för när det är VM i fotboll och den globala rasformationens superexploatering gör sig synlig, när många människor på flykt drunknar på väg till fästning Europa, eller när den värsta form av utnyttjande av rasifierad arbetskrafts blir till tidningsartiklar, så är rasism egentligen inte problemet. I ett tidigare projekt kring fackligt aktiva invandrare där begreppet inkluderande underordning introducerades, var det i en period där LO och dess förbund började förstå betydelsen av den rasifierade arbetsmarknaden. Den här studien visar på en förändring där den generella praktiken inom LO och dess förbund, men med lokala och individuella undantag, är att se kampen mot rasism som en kamp mot SD, och som en kamp mot ett splittrat arbetarkollektiv. I den praktiken blir inte bara den strukturella rasismen osynlig, utan även alla de rasifierade arbetarna som utgör 30 procent av LOs medlemmar och knappt 40% utan arbetarklassen.
Resultaten från projekten visar på att i en tid där LO och dess förbund är på defensiven, med sjunkande medlemstal och organisationsgrad, och där klassklyftorna ökar, blir den fackliga praktiken mindre kreativ, mer nostalgisk och fokuserande på vad som uppfattas som kärnverksamheten. Det innebär att frågor om rasism, diskriminering och former för mångfald i arbetslivet, såväl som en facklig organisation som representerar medlemmarnas bakgrund blir av mindre betydelse i praktiken. Samtidigt som arbetarklassen generellt blir mer rasifierad, och den rasifierade segmenteringen inom arbetarklassen ökar, minskar fokus och praktiker kring en föreställd solidaritet som tar hänsyn till arbetarklassens mångfald och skilda villkor.
•EVENTUELLT NYA FORSKNINGSFRÅGOR.
Projektets fokus på begreppet föreställd solidaritet för att utforska fackföreningsrörelsen framstår som relevant för vidare forskning, och tre framtida forskningsprojekt har växt fram. Det första, pågående, genom stöd av Forte fokuserar på att bredda från arbetarklass till att även fånga anställda i det sk mellanskiktet, ofta organiserade i centralorganisationerna TCO och LO, och där intresset kring främlingsfientliga och rasistiska krafter samt anställda med utländsk bakgrund fångas med betoning på vit maskulinitet.
Ett möjligt andra projekt gäller att utforska förståelsen av organisationer som mer direkt tar sig an rasism. Begreppet utmanar idén om en naturlig mekanisk (automatisk) solidaritet och argumenterar för vikten av att solidaritet förutsätter en aktiv kreativ process av att överbrygga skillnader och att bygga ett vi. Översatt på antirasistiska organisationer innebär det behovet av en analytisk förståelse av de alltid, både internt och genom allianser, måste överbrygga konkurrerande eller tom motstridiga intressen, vare sig det rör klass, genus eller konstruktioner av vem exakt som är den rasifierade andra som utsätts för rasism (tex. anti-svart, antimuslimsk, antisemitisk, antiromsk, antimigrations-rasism).
En tredje projektidé som genererats av denna studie är att fånga hur rasism, främlingsfientlighet och praktiker kring arbetare med utländsk bakgrund förhåller sig till den programmatiska idén, speciellt inom Lo och dess medlemsförbund, om internationell solidaritet. Det handlar om att som forskare bryta med metodologisk nationalism och situera den svenska arbetarrörelsen och fackliga organisationer i ett globalt sammanhang av kapitalism och rasism.
• HUR PROJEKTGRUPPEN HAR SPRIDIT FORSKNINGEN OCH RESULTATEN SAMT OM OCH HUR SAMVERKAN SKETT.
Under pågående projekt har arbetet utöver vetenskapliga publikationer inneburit undervisning på kandidatprogrammet Samhälls- och kulturanalys, internationella mastersprogrammet Ethnic and Migration Studies samt doktorandkurser där reflektioner kring och resultat från projektet förmedlats och diskuterats. Forskningsmässigt har projektet diskuterats och resultat förmedlats genom ett antal nationella och internationella seminarier, workshops och konferenser. Slutligen har även kunskapsförmedling genomförts med det omgivande samhället, speciellt fackföreningar men även studieförbund. Detta arbete har och kommer att fortsätta även efter projektets formella slut.