Smutsig gruvindustri blir ren gruvturism
Industriarv i Kinas nya nationella gruvparker och vad de förmedlar i frågor som miljö, industrialisering och nation står i fokus för projektet. Det senaste decenniet har 72 nedlagda gruvor omvandlats till turistmål av den kinesiska staten, med förhoppningen att sätta fart på lokala ekonomier som förfallit i samband med landets intensiva övergång till marknadsekonomi. De nya populära turistmålen återfinns över hela Kina, men döljer en bred miljöproblematik: marksättningar, jordskred, föroreningar och påtvingade förflyttningar. Trots detta är forskning om denna kulturarviseringsprocess så gott som obefintlig. Vad berättar dessa platser om gruvnäringen, fossila bränslen och miljön? Vilka kulturarvsupplevelser av nedlagda kol-, olje-, järn- och mineralindustrier tar de besökande medelklassturisterna med sig hem? De budskap om miljö, industri och ansvar som gruvparkerna förmedlar påverkar inte bara Kinas framtid, utan hela planetens framtid. Studien kombinerar deltagande observation och intervjuer med arkivstudier för att uppnå en metodologisk bredd, och sträcker sig över åtta platser för att uppnå en etnografisk bredd av Kinas gruvparker som statliga bildningsprojekt. En bärande arbetshypotes är att kulturarvsturismen vid Kinas nationella gruvparker bäst förstås som en symbolisk och materiell gentrifieringsprocess. Gruvnäringen, miljöförstöring och i förlängningen Kinas modernisering städas upp och snyggas till för både turister och lokalbefolkningen, fysiskt och ideologiskt.
Slutredovisning
Industriarv i Kinas nya nationella gruvparker och vad de förmedlar i frågor som miljö, industrialisering och nation har varit i fokus för projektet. Mellan 2005 och 2021 omvandlades 88 nedlagda gruvor till turistmål av den kinesiska staten, i förhoppningen att sätta fart på lokala ekonomier som förfallit i samband med landets övergång till marknadsekonomi. Kinas storsatsning på gruvparkor har avslutats efter ett regeringsbeslut om ett nytt nationellparksystem, men initiativen var dyr och omfattande och har knappt studerats. Projektet har undersökt vad dessa platser berättar om gruvnäringen, fossila bränslen, miljö, och Kinas historia, och vilka kulturarvsupplevelser av nedlagda gruvindustrier de besökande medelklassturisterna tar med sig hem. Dessutom har vi utvecklat en modell av industriarvet som en symbolisk och materiell gentrifieringsprocess där gruvnäringen, miljöförstöring och i förlängningen Kinas modernisering städas upp och snyggas till för besökare.
Ur ett globalt perspektiv är kulturarviseringsprocessen där smutsiga gruvor blir ren gruvturism relativ ny i jämförelse med andra typer av kulturarv såsom slott, herrgård, och naturreservat. De första gruvparkerna skapades i Europa under mitten av 1900-talet för att fira nationell industrihistoria och främja ekonomisk omställning i platser där industrier hade avvecklats. Praktiken spred sig snabbt och idag finns gruvparker i Australien, Bolivia, Kanada, Tjeckien, Estland, Tyskland, Indonesien, Svalbard, Sverige, Taiwan, Storbritannien, och USA. Det är bara ett fåtal länder som på detta sätt har lyckats lösa ekonomiska, miljömässiga och sociala problem i tidigare industriområden, men det är just dessa länder som är förebild för Folkrepubliken Kina (PRC).
Projektet har inkluderat en kritisk granskning av den teoretiska litteraturen om kulturarv med fokus på industriarvet, digital etnografi av online användar-genererat innehåll (user-generated content, UGC) på en populär kinesisk reseplattform (Trip.com), och fältarbete vid fyra gruvparker. På grund av covidpandemin har genomförandet krävt flera anpassningar: Kina var det första landet som började nedstängningar i januari 2020 och återöppnade till besökare år 2023. Under första åren var fokus på teoriutveckling och digital etnografi av UGC. Fältarbete ägde rum under 2023, i samarbete med Dr Eric Boyd och Mr Hui Lin, som kom in i projektet som assisterande forskare. De första publikationerna kom ut 2022 och 2023. Ett annat manus skickades till en tidskrift i november 2023 och en revidering (förslag på mindre ändringar) hade skickats in på nytt när denna rapport skrevs. Analys av fältmaterial var pågående och denna data ingår ett bokkapitel som accepterades för publikation i en bok av Mayfly Books, och en text under förberedelse som tidskriftsartikel.
Att teoretisera industriarvet som gentrifiering har varit ett projektbidrag. Kulturarvet, och i synnerhet industriarvet, har mycket att göra med klass. Industriarvet kan ses som en process som ideologiskt och fysiskt tränger undan arbetarklassen, i syftet att skapa platser för medel- och överklassens konsumtion och fritid. Tidigare modeller för industriarvet har tolkat det som lager eller en palimpsest, eller undersökt hur det både hyllar och begraver, förstör och skapar. Dessa modeller belyser mycket, men försummar klass konsekvenserna av industriarvet. Gentrifiering, däremot, sätter klass i centrum av analysen.
Projektet har också undersökt digital etnografi som ett verktyg och vad den kan bidra till UGC forskning. Undersökningar om kulturarv och turismen baserad på UGC ökar kraftigt, men de flesta forskare använder en big data-metod där datoralgoritmer hittar mönstrar i texter eller bilder baserad på frekvens. Till skillnad från detta erbjuder digital etnografi ett holistiskt tillvägagångssätt som tar hänsyn till ord, bilder och hur de relaterar till varandra. Genom att använda digital etnografi som metod för att undersöka online recensioner från Kinas gruvparker har projektet kunnat visa att det är centralt för de som skriver online recensioner att tänka på och skapa en bild av möjliga framtida turister. Tidigare forskning har tenderat att se "praktisk" information i online recensioner, som handlar om biljettpriser eller öppettider till exempel, som ointressant. Men med digital etnografi kunde vi se att de som skriver online recensioner föreställer sig inte bara vad framtida besökare skulle kunna behöva veta utan också vilken typ av människor de är: vem de ska ta med sig på besök ("ta med barnen"), vad de kommer att tycka om (lokomotiv, gruvtunnlar, utsikt) och hur mycket tid de skulle behöva lägga ner på ett besök ("två timmar"). Digital etnografi bidrar också till en forskares förmåga att se mer än de dominerande mönstren som hittas genom att söka efter ordfrekvens med en algoritm. Om vi accepterar argumentet att våra berättelser om gruvnäringen påverkar bruket av naturresurser, måste vi studera vilka möjligheter finns för gruvturismen att bidra till en hållbar omställning. Digital etnografi är en metod som möjliggör identifikation av det bredda spektrumet av betydelser och tankar som finns i online recensioner, både de som är vanliga och de som är sällsynta. Till exempel, de flesta besökare i Kinas kolgruvparker inte reflekterade över sin energianvändning på grund av sina besök – men vissa gjorde det. Detta tyder på att gruvturismen kan spela roll i skapandet av ett mer hållbart energibruk.
Enligt den vetenskapliga litteraturen behöver forskare undersöka vidare på det som turisterna vill ha. Denna fråga har knappt tittats på i relation till industriarvet. Vår forskning om online recensioner från Kinas gruvparker har bidragit till att åtgärda luckan. Ett resultat har varit att visa att det finns en global ”auktoriserad diskurs” för industriarvet i gamla gruvor. Kinesiska turisters erfarenheter av kinesiska industriarvet delar mycket gemensamt med varandra och med gruvturister på andra platser i världen. De flesta besökarna till gruvparkerna upplever dem som givande. De tycker att gruvorna är visuellt spektakulära och gillar berättelserna om till exempel kol, teknik, och hur regioner har bidragit till nationens framväxt som finns på dessa platser. I Kina och på andra håll förväntar sig besökare att se en unik utsikt, och tycka att personalen ska vara tillgänglig, utbildad och gästvänlig. När dessa förväntningar uppfylls är besökarna glada och nöjda. Om inte, leder det till missnöje och klagomål.
Turister som ägnar tid och energi åt att klaga på sina besök känner starkt att något i besöket har gått fel. Ett klagomåls innehåll är viktigt och likaså uttryckssättet. Vår analys avslöjar att ”sura turister” nästan alltid beskrev sina besök med en retorik av ”brister”. Att kinesiska turister talade om det som saknades snarare än det som var dåligt i berättelser om gruvparkarna är ett nytt resultat som kan förbättra förvaltningen av turistmål, eftersom att prata om ”brister” tyder på att det mesta som gör besökare besvikna skulle kunna åtgärdas eller ”fyllas”. Till exempel, besökare som tittar på en gruvgrop och ser bara "ett hål i marken" skulle kunna ha en annan upplevelse om de fick lära sig mer om ”hålet”, till exempel vem det var som skapade det och vilka teknik hade använts. Undersökningar av andra typer av turism har visat att en turistguide kan dela kunskapen som behövs för att kunna omvandla det ”vanliga” till något unikt.
Under projektet märkte vi att uttryck kring pengar ofta finns med i online recensioner som har skrivits av missnöjda turister, men inte i recensioner som har skrivits av glada turister. Hur missnöjda turister använder pengar för att uttrycka sin besvikelse är en fråga som bör undersökas vidare. Klagomål om det som forskare kallas för ”värde för valuta” kan berätta något om en besökares ekonomiska förutsättningar. Men online recensionerna som analyserats i projektet visade att detta uttryckssätt inte bara handlade om det ekonomiska. De som klagade på hur mycket de betalade för sina besöksbiljetter var inte budgetresenärer. Pengar har både ekonomiskt och symboliskt värde, och ”pengaprat” är ett snabbt och enkelt sätt att förmedla ens bedömning av ett turistmål. Att prata om "värde för valuta" kan också bidra till en läsares intryck om den som pratar: det kan bygga en bild av personen som en mycket erfaren turist som vet mycket om hur ett besök bör gå till.
Flera forskare har påstått att industriarvsturism är den enda vägen framåt för Kinas tidigare gruvsamhällen. Genom att undersöka besökarnas upplevelser vid gruvparker har projektet kunnat visa styrkor och svagheter i denna strategi. Även om många besökare gillar Kinas nationella gruvparker är inte alla gruvparker lika framgångsrika när det gäller att locka turister. Närhet till stora städer spelar en stor roll i antal besökare. Tillgång till underjordiska gruvgropar påverkar besökarnas upplevelser och vad de berättar om parkerna för andra. Med tanke på att online recensioner kan ha inflytande över andra turisters beslut är sociala medier en viktig faktor som påverkar statens förmåga att nå sina utvecklingsmål. Mer forskning behövs för att kunna förstå hur publiken tolkar online recensioner av Kinas gruvparker och hur UGC påverkar deras beslut om turismen.
Disseminering av forskningsresultaten har skett genom presentationer på Göteborgs universitet, Stockholms universitet och Seoul National University. Projektet har svenska och engelska webbsidor. Alla publikationer är Open Access via Berghahn och Taylor och Francis. En presentation kommer äga rum på Mary Douglas-seminariet, University College London, i maj 2024. Ett abstract har skickats in för att kunna presentera forskningen på Sveriges antropologförbunds årliga konferens.
Ur ett globalt perspektiv är kulturarviseringsprocessen där smutsiga gruvor blir ren gruvturism relativ ny i jämförelse med andra typer av kulturarv såsom slott, herrgård, och naturreservat. De första gruvparkerna skapades i Europa under mitten av 1900-talet för att fira nationell industrihistoria och främja ekonomisk omställning i platser där industrier hade avvecklats. Praktiken spred sig snabbt och idag finns gruvparker i Australien, Bolivia, Kanada, Tjeckien, Estland, Tyskland, Indonesien, Svalbard, Sverige, Taiwan, Storbritannien, och USA. Det är bara ett fåtal länder som på detta sätt har lyckats lösa ekonomiska, miljömässiga och sociala problem i tidigare industriområden, men det är just dessa länder som är förebild för Folkrepubliken Kina (PRC).
Projektet har inkluderat en kritisk granskning av den teoretiska litteraturen om kulturarv med fokus på industriarvet, digital etnografi av online användar-genererat innehåll (user-generated content, UGC) på en populär kinesisk reseplattform (Trip.com), och fältarbete vid fyra gruvparker. På grund av covidpandemin har genomförandet krävt flera anpassningar: Kina var det första landet som började nedstängningar i januari 2020 och återöppnade till besökare år 2023. Under första åren var fokus på teoriutveckling och digital etnografi av UGC. Fältarbete ägde rum under 2023, i samarbete med Dr Eric Boyd och Mr Hui Lin, som kom in i projektet som assisterande forskare. De första publikationerna kom ut 2022 och 2023. Ett annat manus skickades till en tidskrift i november 2023 och en revidering (förslag på mindre ändringar) hade skickats in på nytt när denna rapport skrevs. Analys av fältmaterial var pågående och denna data ingår ett bokkapitel som accepterades för publikation i en bok av Mayfly Books, och en text under förberedelse som tidskriftsartikel.
Att teoretisera industriarvet som gentrifiering har varit ett projektbidrag. Kulturarvet, och i synnerhet industriarvet, har mycket att göra med klass. Industriarvet kan ses som en process som ideologiskt och fysiskt tränger undan arbetarklassen, i syftet att skapa platser för medel- och överklassens konsumtion och fritid. Tidigare modeller för industriarvet har tolkat det som lager eller en palimpsest, eller undersökt hur det både hyllar och begraver, förstör och skapar. Dessa modeller belyser mycket, men försummar klass konsekvenserna av industriarvet. Gentrifiering, däremot, sätter klass i centrum av analysen.
Projektet har också undersökt digital etnografi som ett verktyg och vad den kan bidra till UGC forskning. Undersökningar om kulturarv och turismen baserad på UGC ökar kraftigt, men de flesta forskare använder en big data-metod där datoralgoritmer hittar mönstrar i texter eller bilder baserad på frekvens. Till skillnad från detta erbjuder digital etnografi ett holistiskt tillvägagångssätt som tar hänsyn till ord, bilder och hur de relaterar till varandra. Genom att använda digital etnografi som metod för att undersöka online recensioner från Kinas gruvparker har projektet kunnat visa att det är centralt för de som skriver online recensioner att tänka på och skapa en bild av möjliga framtida turister. Tidigare forskning har tenderat att se "praktisk" information i online recensioner, som handlar om biljettpriser eller öppettider till exempel, som ointressant. Men med digital etnografi kunde vi se att de som skriver online recensioner föreställer sig inte bara vad framtida besökare skulle kunna behöva veta utan också vilken typ av människor de är: vem de ska ta med sig på besök ("ta med barnen"), vad de kommer att tycka om (lokomotiv, gruvtunnlar, utsikt) och hur mycket tid de skulle behöva lägga ner på ett besök ("två timmar"). Digital etnografi bidrar också till en forskares förmåga att se mer än de dominerande mönstren som hittas genom att söka efter ordfrekvens med en algoritm. Om vi accepterar argumentet att våra berättelser om gruvnäringen påverkar bruket av naturresurser, måste vi studera vilka möjligheter finns för gruvturismen att bidra till en hållbar omställning. Digital etnografi är en metod som möjliggör identifikation av det bredda spektrumet av betydelser och tankar som finns i online recensioner, både de som är vanliga och de som är sällsynta. Till exempel, de flesta besökare i Kinas kolgruvparker inte reflekterade över sin energianvändning på grund av sina besök – men vissa gjorde det. Detta tyder på att gruvturismen kan spela roll i skapandet av ett mer hållbart energibruk.
Enligt den vetenskapliga litteraturen behöver forskare undersöka vidare på det som turisterna vill ha. Denna fråga har knappt tittats på i relation till industriarvet. Vår forskning om online recensioner från Kinas gruvparker har bidragit till att åtgärda luckan. Ett resultat har varit att visa att det finns en global ”auktoriserad diskurs” för industriarvet i gamla gruvor. Kinesiska turisters erfarenheter av kinesiska industriarvet delar mycket gemensamt med varandra och med gruvturister på andra platser i världen. De flesta besökarna till gruvparkerna upplever dem som givande. De tycker att gruvorna är visuellt spektakulära och gillar berättelserna om till exempel kol, teknik, och hur regioner har bidragit till nationens framväxt som finns på dessa platser. I Kina och på andra håll förväntar sig besökare att se en unik utsikt, och tycka att personalen ska vara tillgänglig, utbildad och gästvänlig. När dessa förväntningar uppfylls är besökarna glada och nöjda. Om inte, leder det till missnöje och klagomål.
Turister som ägnar tid och energi åt att klaga på sina besök känner starkt att något i besöket har gått fel. Ett klagomåls innehåll är viktigt och likaså uttryckssättet. Vår analys avslöjar att ”sura turister” nästan alltid beskrev sina besök med en retorik av ”brister”. Att kinesiska turister talade om det som saknades snarare än det som var dåligt i berättelser om gruvparkarna är ett nytt resultat som kan förbättra förvaltningen av turistmål, eftersom att prata om ”brister” tyder på att det mesta som gör besökare besvikna skulle kunna åtgärdas eller ”fyllas”. Till exempel, besökare som tittar på en gruvgrop och ser bara "ett hål i marken" skulle kunna ha en annan upplevelse om de fick lära sig mer om ”hålet”, till exempel vem det var som skapade det och vilka teknik hade använts. Undersökningar av andra typer av turism har visat att en turistguide kan dela kunskapen som behövs för att kunna omvandla det ”vanliga” till något unikt.
Under projektet märkte vi att uttryck kring pengar ofta finns med i online recensioner som har skrivits av missnöjda turister, men inte i recensioner som har skrivits av glada turister. Hur missnöjda turister använder pengar för att uttrycka sin besvikelse är en fråga som bör undersökas vidare. Klagomål om det som forskare kallas för ”värde för valuta” kan berätta något om en besökares ekonomiska förutsättningar. Men online recensionerna som analyserats i projektet visade att detta uttryckssätt inte bara handlade om det ekonomiska. De som klagade på hur mycket de betalade för sina besöksbiljetter var inte budgetresenärer. Pengar har både ekonomiskt och symboliskt värde, och ”pengaprat” är ett snabbt och enkelt sätt att förmedla ens bedömning av ett turistmål. Att prata om "värde för valuta" kan också bidra till en läsares intryck om den som pratar: det kan bygga en bild av personen som en mycket erfaren turist som vet mycket om hur ett besök bör gå till.
Flera forskare har påstått att industriarvsturism är den enda vägen framåt för Kinas tidigare gruvsamhällen. Genom att undersöka besökarnas upplevelser vid gruvparker har projektet kunnat visa styrkor och svagheter i denna strategi. Även om många besökare gillar Kinas nationella gruvparker är inte alla gruvparker lika framgångsrika när det gäller att locka turister. Närhet till stora städer spelar en stor roll i antal besökare. Tillgång till underjordiska gruvgropar påverkar besökarnas upplevelser och vad de berättar om parkerna för andra. Med tanke på att online recensioner kan ha inflytande över andra turisters beslut är sociala medier en viktig faktor som påverkar statens förmåga att nå sina utvecklingsmål. Mer forskning behövs för att kunna förstå hur publiken tolkar online recensioner av Kinas gruvparker och hur UGC påverkar deras beslut om turismen.
Disseminering av forskningsresultaten har skett genom presentationer på Göteborgs universitet, Stockholms universitet och Seoul National University. Projektet har svenska och engelska webbsidor. Alla publikationer är Open Access via Berghahn och Taylor och Francis. En presentation kommer äga rum på Mary Douglas-seminariet, University College London, i maj 2024. Ett abstract har skickats in för att kunna presentera forskningen på Sveriges antropologförbunds årliga konferens.