Evighetsrunor - en forskningsplattform för Sveriges runinskrifter
Forskningsplattformen Evighetsrunor kommer att presentera Sveriges runinskrifter på ett nytt sätt och ge nya möjligheter att arbeta med runmaterialet. Målet är att på en och samma plats på Internet visa alla landets runinskrifter i text och bild och samtidigt tillhandahålla ett stort och varierat material av dokumentation och originalkällor för vidare forskning. Forskningsplattformen binder samman de publicerade delarna av verket Sveriges runinskrifter med Samnordisk runtextdatabas och gör det möjligt att använda båda dessa källor tillsammans.
Bilder ges en framträdande roll och nytt material kommer kontinuerligt att tillföras, vilket gör plattformen till en oumbärlig källa och ett dynamiskt verktyg för alla som har intresse av runinskrifter - från den akademiska forskningen till kulturmiljövården och den intresserade allmänheten.
I samband med projektet kommer också tre forskningsuppgifter att utföras, som både utnyttjar materialet och bidrar till utformningen av plattformen: "Medelpads runinskrifter", "Östersjöns öar" samt "Otto von Friesen som runolog".
Evighetsrunor är ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Uppsala runforum vid Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Namnet är en översättning av det fornnordiska ordet ǣvinrūnaʀ, som är belagt två gånger i källorna: en gång hugget i sten på den jylländska Maltstenen och en gång skrivet på pergament i eddadikten Rigstula.
Bilder ges en framträdande roll och nytt material kommer kontinuerligt att tillföras, vilket gör plattformen till en oumbärlig källa och ett dynamiskt verktyg för alla som har intresse av runinskrifter - från den akademiska forskningen till kulturmiljövården och den intresserade allmänheten.
I samband med projektet kommer också tre forskningsuppgifter att utföras, som både utnyttjar materialet och bidrar till utformningen av plattformen: "Medelpads runinskrifter", "Östersjöns öar" samt "Otto von Friesen som runolog".
Evighetsrunor är ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Uppsala runforum vid Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Namnet är en översättning av det fornnordiska ordet ǣvinrūnaʀ, som är belagt två gånger i källorna: en gång hugget i sten på den jylländska Maltstenen och en gång skrivet på pergament i eddadikten Rigstula.
Slutredovisning
Projektet Evighetsrunor är ett samarbetsprojekt mellan Riksantikvarieämbetet och Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. Det övergripande syftet har varit att skapa en forskningsplattform för Sveriges runinskrifter genom att knyta samma två digitala resurser: de digitaliserade delarna av verket Sveriges runinskrifter och Samnordisk runtextdatabas. Dessutom skulle värdefullt och tidigare svåråtkomligt runologiskt källmaterial digitaliseras och tillgängliggöras genom plattformen samt tre forskningsuppgifter utföras med detta material som grund. Förutom de nämnda institutionerna har även personer från Uppsala universitetsbibliotek, Avdelningen för universitetsgemensam IT vid Uppsala universitet, Högskolan Dalarna och Nationalmuseet i Köpenhamn deltagit i arbetet.
Forskningsplattformen, som fick namnet Runor, lanserades i sin första version den 3 december 2020 och är resultatet av ett nära samarbete mellan forskare och utvecklare på Riksantikvarieämbetet och Uppsala universitet. I botten ligger en omstrukturerad version av Samnordisk runtextdatabas som presenteras på ett helt nytt sätt, vilket gör den mer lättanvänd för alla intresserade samtidigt som det går att göra avancerade språkliga sökningar. Databasen har också utökats med bland annat 320 inskrifter med så kallade dalrunor, ett material som inte tidigare har varit tillgängligt för forskningen på detta sätt. Till nyheterna hör också att de svenska runinskrifterna även har försetts med en översättning till nusvenska.
På forskningsplattformen går det att söka inskrifterna direkt från en karta, men även att få ett sökresultat presenterat på samma karta. Genom sammanlänkningen av olika sakord är det också möjligt att enkelt söka fram olika kategorier som exempelvis föremålstyp, material och geografiskt område. Varje inskrift är länkad till bildmaterial i Riksantikvarieämbetets bilddatabas, men också till bildsamlingar från andra institutioner. På denna plats kommer också det material som har digitaliserats inom projektet att bli tillgängligt. Dessutom har plattformen direkt koppling till poster i Kulturminnesregistret genom Fornsök samt till Svensk runbibliografi som innehåller aktuella bibliografiska uppgifter om den enskilda inskriften.
Digitaliseringsarbetet har varit inriktat på ett antal viktiga, men tidigare rätt svåråtkomliga källor. I samarbete med Uppsala universitetsbibliotek har vi dels låtit skanna ett antal utvalda handskrifter av Olof Celsius d.ä., dels ett tjugotal anteckningsböcker och en större samling fotografier (ca 1000 bilder) efter Uppsalaprofessorn Otto von Friesen. Detta material finns nu tillgängligt i plattformen Alvin och kommer att länkas till Runor under våren.
Från Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) på Riksantikvarieämbetet har vi digitaliserat den stora samlingen av bilder på runstenar och bildstenar, vilket omfattar hundra mappar i folioformat med sammanlagt ca 15 000 enskilda bilder. Andra material som nu finns digitaliserade är Arthur Nordéns manus till ett supplement till Östergötlands runinskrifter från 1948, Runverkets omfattande register över dalruneinskrifter samt Runverkets samling av diabilder.
Inom projektet har också genomförts tre forskningsuppgifter som har varit fördelade på Riksantikvarieämbetet och Institutionen för nordiska språk i Uppsala och som på olika sätt har utnyttjat det nu digitaliserade källmaterialet.
Forskningsuppgiften ”Medelpads runinskrifter” har haft till syfte att skapa en vetenskaplig utgåva av runinskrifterna i Medelpad som band 15:3 i det stora verket Sveriges runinskrifter. Antalet runinskrifter i Medelpad uppgår till 19, varav fem i dag är försvunna. Undersökningar med såväl konventionella metoder som 3D-skanning har lett till både nya läsningar och tolkningar och exempelvis har den runsvenska namnskatten utökats med några tidigare okända eller sällsynta namn. Den variant av runraden som har använts i Medelpad uppvisar flera originella drag, bland annat ett stort inslag av bakvända runor, vilket kan vara resultatet av ett försök att råda bot på teckenfattigdomen i det vikingatida skriftsystemet.
I forskningsuppgiften ”Runbruk på Östersjöns öar” har användningen av runor på Öland, Gotland och Bornholm studerats med olika tvärvetenskapliga metoder. Bland annat har ett fyrtiotal runstenar på Öland och Bornholm 3D-skannats för att ristningstekniken ska kunna analyseras och jämföras mellan olika områden. I samband med detta fältarbete upptäcktes en tidigare helt förbisedd runsten på Bornholm. På Karlevistenen på Öland har relationen mellan runinskriften och en latininskrift av okänd ålder på stenens baksida kunnat bestämmas. Undersökningarna har också visat att runorna tas i bruk under skilda tider på de tre öarna och att denna skrift används på olika sätt och på olika typer av föremål. På Bornholm tycks exempelvis runorna under medeltiden i huvudsak ha använts för magiska texter som doldes i hopvikta amuletter, medan de på Gotland är öppet och allestädes närvarande inte minst i den kyrkliga miljön.
Forskningsuppgiften ”Otto von Friesen som runolog” har ägnats Uppsalaprofessorn som var en av 1900-talets mest inflytelserika runforskare och som ibland har kallats ”grundläggaren av den moderna svenska runforskningen”. Projektet har både gett en tydligare bild av von Friesens gärning mer specifikt och den svenska runforskningen under 1900-talets första hälft generellt. Den omfattande brevsamlingen i Uppsala universitetsbibliotek i kombination med hans nu digitaliserade fotografier och fältanteckningar ger en tydlig bild av hur von Friesen organiserade sitt arbete, hur hans läsningar och tolkningar av runinskrifter växte fram och hur han samarbetade med sina forskarkollegor. Detta har i sin tur bidragit med värdefull kunskap om det vetenskapshistoriska sammanhang i vilket de första banden av Sveriges runinskrifter tillkom.
Projektet har innehållit många delar och har engagerat en mängd personer förutom dem som är direkt upptagna i projektansökan. Utvecklingen av forskningsplattformen har drabbats av flera förseningar genom dels ett nödvändigt teknikbyte, dels konkurrens från andra utvecklingsprojekt som först måste avslutas innan det var möjligt att gå vidare, men arbetet har ändå kunnat genomföras inom ramen för projektet. Det material som har digitaliserats är också förberett för att hanteras inom databasen och kommer att tillföras successivt under året.
De tre forskningsuppgifterna har i sammanhanget framstått som mer okomplicerade, vilket sannolikt beror på att de har haft en relativt självständig ställning. Det senaste årets reserestriktioner och svårigheten att få tillgång till arkiv har dock haft en menlig inverkan även på avslutningen av dessa.
Projektet har utan tvivel knutit runverksamheten vid Riksantikvarieämbetet och Institutionen för nordiska språk i Uppsala ännu närmare varandra. Eftersom söktjänsten ligger hos Riksantikvarieämbetet och databasen av Uppsala universitet kommer den vidare förvaltningen och utvecklingen att ske i samverkan mellan institutionerna. Redan nu används plattformen i undervisningen vid Uppsala universitet och detta är den plats dit rapporter och annat nyproducerat dokumentationsmaterial från Riksantikvarieämbetet kommer att knytas framöver. Planer för utveckling och förbättringar av tjänsten är redan under utarbetande. Forskningsuppgifterna har också lett till nya och fördjupade samarbeten med olika forskningsinstitutioner i bland annat Danmark och Skottland.
Resultaten från arbetet har under projektets gång spridits genom seminarier, föredrag vid konferenser och artiklar i såväl vetenskapliga som mer populära sammanhang. Även digitala medier som exempelvis på K-blogg har använts. Ett heldagsseminarium om projektet hölls i Uppsala i april 2018 och i maj 2019 anordnades det 32:a internationella fältrunologmötet i Medelpad. Alla viktigare händelser har löpande redovisats på projektets hemsida.
Lanseringen av forskningsplattformen Runor fick på grund av coronapandemin ske genom ett digitalt seminarium, vilket också spelades in och som går att se i efterhand. Den 28 januari 2021 hölls en digital föreläsning om projektet på Gamla Uppsala museums Facebooksida som blev mycket uppmärksammad. Senare fick plattformen också spridning genom nyhetsinslag på SVT Uppsala och SVT Gotland.
Den forskningsplattform som nu finns på plats öppnar för nya forskningssamarbeten kring runinskriftsmaterialet. I det administrationsgränssnitt som har utvecklats finns förberett för xml-taggning i s.k. TEI-format (Text Encoding Initiative), vilket ger utrymme för att i framtiden även göra syntaktiska sökningar och skapa digitala ord- och namnregister utifrån runtexterna. En annan utvecklingsmöjlighet är att skapa förutsättningar för att visa 3D-dokumentation direkt på plattformen. Denna ger också möjlighet att presentera ytterligare digitaliserat arkivmaterial, där det ju återstår stora samlingar av runologiskt intresse framför allt i ATA, på Uppsala universitetsbibliotek och i Kungliga biblioteket, men också på andra minnesinstitutioner runt om i landet.
En fortsatt utgivning av verket Sveriges runinskrifter och publiceringen av nyfynd är en central uppgift för runforskningen och forskningsplattformen Runor kommer i framtiden att spela en viktig roll genom att snabbare än tidigare kunna förmedla detta källmaterial till forskning och allmänhet.
Forskningsplattformen, som fick namnet Runor, lanserades i sin första version den 3 december 2020 och är resultatet av ett nära samarbete mellan forskare och utvecklare på Riksantikvarieämbetet och Uppsala universitet. I botten ligger en omstrukturerad version av Samnordisk runtextdatabas som presenteras på ett helt nytt sätt, vilket gör den mer lättanvänd för alla intresserade samtidigt som det går att göra avancerade språkliga sökningar. Databasen har också utökats med bland annat 320 inskrifter med så kallade dalrunor, ett material som inte tidigare har varit tillgängligt för forskningen på detta sätt. Till nyheterna hör också att de svenska runinskrifterna även har försetts med en översättning till nusvenska.
På forskningsplattformen går det att söka inskrifterna direkt från en karta, men även att få ett sökresultat presenterat på samma karta. Genom sammanlänkningen av olika sakord är det också möjligt att enkelt söka fram olika kategorier som exempelvis föremålstyp, material och geografiskt område. Varje inskrift är länkad till bildmaterial i Riksantikvarieämbetets bilddatabas, men också till bildsamlingar från andra institutioner. På denna plats kommer också det material som har digitaliserats inom projektet att bli tillgängligt. Dessutom har plattformen direkt koppling till poster i Kulturminnesregistret genom Fornsök samt till Svensk runbibliografi som innehåller aktuella bibliografiska uppgifter om den enskilda inskriften.
Digitaliseringsarbetet har varit inriktat på ett antal viktiga, men tidigare rätt svåråtkomliga källor. I samarbete med Uppsala universitetsbibliotek har vi dels låtit skanna ett antal utvalda handskrifter av Olof Celsius d.ä., dels ett tjugotal anteckningsböcker och en större samling fotografier (ca 1000 bilder) efter Uppsalaprofessorn Otto von Friesen. Detta material finns nu tillgängligt i plattformen Alvin och kommer att länkas till Runor under våren.
Från Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) på Riksantikvarieämbetet har vi digitaliserat den stora samlingen av bilder på runstenar och bildstenar, vilket omfattar hundra mappar i folioformat med sammanlagt ca 15 000 enskilda bilder. Andra material som nu finns digitaliserade är Arthur Nordéns manus till ett supplement till Östergötlands runinskrifter från 1948, Runverkets omfattande register över dalruneinskrifter samt Runverkets samling av diabilder.
Inom projektet har också genomförts tre forskningsuppgifter som har varit fördelade på Riksantikvarieämbetet och Institutionen för nordiska språk i Uppsala och som på olika sätt har utnyttjat det nu digitaliserade källmaterialet.
Forskningsuppgiften ”Medelpads runinskrifter” har haft till syfte att skapa en vetenskaplig utgåva av runinskrifterna i Medelpad som band 15:3 i det stora verket Sveriges runinskrifter. Antalet runinskrifter i Medelpad uppgår till 19, varav fem i dag är försvunna. Undersökningar med såväl konventionella metoder som 3D-skanning har lett till både nya läsningar och tolkningar och exempelvis har den runsvenska namnskatten utökats med några tidigare okända eller sällsynta namn. Den variant av runraden som har använts i Medelpad uppvisar flera originella drag, bland annat ett stort inslag av bakvända runor, vilket kan vara resultatet av ett försök att råda bot på teckenfattigdomen i det vikingatida skriftsystemet.
I forskningsuppgiften ”Runbruk på Östersjöns öar” har användningen av runor på Öland, Gotland och Bornholm studerats med olika tvärvetenskapliga metoder. Bland annat har ett fyrtiotal runstenar på Öland och Bornholm 3D-skannats för att ristningstekniken ska kunna analyseras och jämföras mellan olika områden. I samband med detta fältarbete upptäcktes en tidigare helt förbisedd runsten på Bornholm. På Karlevistenen på Öland har relationen mellan runinskriften och en latininskrift av okänd ålder på stenens baksida kunnat bestämmas. Undersökningarna har också visat att runorna tas i bruk under skilda tider på de tre öarna och att denna skrift används på olika sätt och på olika typer av föremål. På Bornholm tycks exempelvis runorna under medeltiden i huvudsak ha använts för magiska texter som doldes i hopvikta amuletter, medan de på Gotland är öppet och allestädes närvarande inte minst i den kyrkliga miljön.
Forskningsuppgiften ”Otto von Friesen som runolog” har ägnats Uppsalaprofessorn som var en av 1900-talets mest inflytelserika runforskare och som ibland har kallats ”grundläggaren av den moderna svenska runforskningen”. Projektet har både gett en tydligare bild av von Friesens gärning mer specifikt och den svenska runforskningen under 1900-talets första hälft generellt. Den omfattande brevsamlingen i Uppsala universitetsbibliotek i kombination med hans nu digitaliserade fotografier och fältanteckningar ger en tydlig bild av hur von Friesen organiserade sitt arbete, hur hans läsningar och tolkningar av runinskrifter växte fram och hur han samarbetade med sina forskarkollegor. Detta har i sin tur bidragit med värdefull kunskap om det vetenskapshistoriska sammanhang i vilket de första banden av Sveriges runinskrifter tillkom.
Projektet har innehållit många delar och har engagerat en mängd personer förutom dem som är direkt upptagna i projektansökan. Utvecklingen av forskningsplattformen har drabbats av flera förseningar genom dels ett nödvändigt teknikbyte, dels konkurrens från andra utvecklingsprojekt som först måste avslutas innan det var möjligt att gå vidare, men arbetet har ändå kunnat genomföras inom ramen för projektet. Det material som har digitaliserats är också förberett för att hanteras inom databasen och kommer att tillföras successivt under året.
De tre forskningsuppgifterna har i sammanhanget framstått som mer okomplicerade, vilket sannolikt beror på att de har haft en relativt självständig ställning. Det senaste årets reserestriktioner och svårigheten att få tillgång till arkiv har dock haft en menlig inverkan även på avslutningen av dessa.
Projektet har utan tvivel knutit runverksamheten vid Riksantikvarieämbetet och Institutionen för nordiska språk i Uppsala ännu närmare varandra. Eftersom söktjänsten ligger hos Riksantikvarieämbetet och databasen av Uppsala universitet kommer den vidare förvaltningen och utvecklingen att ske i samverkan mellan institutionerna. Redan nu används plattformen i undervisningen vid Uppsala universitet och detta är den plats dit rapporter och annat nyproducerat dokumentationsmaterial från Riksantikvarieämbetet kommer att knytas framöver. Planer för utveckling och förbättringar av tjänsten är redan under utarbetande. Forskningsuppgifterna har också lett till nya och fördjupade samarbeten med olika forskningsinstitutioner i bland annat Danmark och Skottland.
Resultaten från arbetet har under projektets gång spridits genom seminarier, föredrag vid konferenser och artiklar i såväl vetenskapliga som mer populära sammanhang. Även digitala medier som exempelvis på K-blogg har använts. Ett heldagsseminarium om projektet hölls i Uppsala i april 2018 och i maj 2019 anordnades det 32:a internationella fältrunologmötet i Medelpad. Alla viktigare händelser har löpande redovisats på projektets hemsida.
Lanseringen av forskningsplattformen Runor fick på grund av coronapandemin ske genom ett digitalt seminarium, vilket också spelades in och som går att se i efterhand. Den 28 januari 2021 hölls en digital föreläsning om projektet på Gamla Uppsala museums Facebooksida som blev mycket uppmärksammad. Senare fick plattformen också spridning genom nyhetsinslag på SVT Uppsala och SVT Gotland.
Den forskningsplattform som nu finns på plats öppnar för nya forskningssamarbeten kring runinskriftsmaterialet. I det administrationsgränssnitt som har utvecklats finns förberett för xml-taggning i s.k. TEI-format (Text Encoding Initiative), vilket ger utrymme för att i framtiden även göra syntaktiska sökningar och skapa digitala ord- och namnregister utifrån runtexterna. En annan utvecklingsmöjlighet är att skapa förutsättningar för att visa 3D-dokumentation direkt på plattformen. Denna ger också möjlighet att presentera ytterligare digitaliserat arkivmaterial, där det ju återstår stora samlingar av runologiskt intresse framför allt i ATA, på Uppsala universitetsbibliotek och i Kungliga biblioteket, men också på andra minnesinstitutioner runt om i landet.
En fortsatt utgivning av verket Sveriges runinskrifter och publiceringen av nyfynd är en central uppgift för runforskningen och forskningsplattformen Runor kommer i framtiden att spela en viktig roll genom att snabbare än tidigare kunna förmedla detta källmaterial till forskning och allmänhet.