Effekten av hyperartikulation på tidig språkutveckling (HELD)
Projektet undersöker hur hyperartikulation (tydlig artikulation) i barnriktat tal påverkar barns språkliga utveckling. Barnriktat tal är en talstil som vuxna ofta använder när de pratar med små barn. Olika drag i barnriktat tal har visat sig ha en positiv effekt på olika aspekter av språkets utveckling, men väldigt lite är känt om just hyperartikulationens eventuella roll. Hyperartikulation förekommer dels i barnriktat tal, och dels när vuxna pratar med andra vuxna i till exempel bullriga miljöer. Hyperartikulation har syftet att i stunden möjliggöra eller förbättra förutsättningarna för fungerande kommunikation, men det är oklart om det har någon påverkan på språkutvecklingen på lång sikt.
Inom projektet kommer barnriktat tal att analyseras för att bedöma graden av hyperartikulation av vokaler i tal riktat till barn i olika åldrar. Graden av hyperartikulation i föräldrars tal kommer också att relateras till spädbarns utveckling av språkljudskategorier. En serie experimentella studier kommer användas för att utröna hur grad, mängd och relevans av hyperartikulation påverkar barns ordinlärning.
Att undersöka hyperartikulationens påverkan på barns språkutveckling ger insikter om den grundläggande språkförmågan och de processer som är involverade i den. Det kan också bidra till tillämpningar inom språkundervisning och utveckling av intervention av barn med försenad språkutveckling.
Slutredovisning
Projektets syfte och utveckling
Projektets syfte var att undersöka effekten av hyperartikulation (överdriven artikulation) på tidig tal- och språkutveckling. Talare anpassar spontant sin artikulation efter situationen. Till exempel brukar man tala tydligare i bullriga miljöer. Man anpassar också sin artikulation till vem det är man pratar med, till exempel när man pratar med ett litet barn som ännu inte lärt sig språket i någon större utsträckning.
Projektet har i stora drag följt projektplanen. Hyperartikulation har studerats deskriptivt i tal till små barn och i relation till tidiga språkfärdigheter. De tillägg som gjorts till projektet är att ett nytt mått på hyperartikulation har utvecklats, och att olika experimentella paradigm för ordinlärning har jämförts.
Projektets genomförande
Projektets första studie baserades på tidigare insamlade data i form av audio-video-inspelningar av föräldra-barn-interaktion. I dessa märktes föräldrars tal upp och analyserades med avseende på vokalernas akustiska egenskaper, specifikt grundton och hyperartikulation. I vidare studier transkriberades även barnens vokaliseringar, och deras fonetiska komplexitet räknades ut och relaterades till föräldrarnas hyperartikulation av vokaler. I den sista studien samlades nya data in från ca 100 barn. Ordinlärning undersöktes med hjälp av två olika experimentella paradigm i vilka barnets tittbeteende kodas och analyseras.
Projektets tre viktigaste resultat
Inom projektet utvecklades ett nytt mått på hyperartikulation som till skillnad från tidigare mått går att använda på enskilda vokalexemplar (Marklund & Gustavsson, 2020). Måttet normaliserar över olika vokaltyper och olika talare. Detta gör det möjligt att undersöka dynamiken i vokalartikulation under ett samtal. En utvärdering av måttet har genomförts genom att studera skillnader i föräldrars artikulation när de pratar med sitt 12 månader gamla barn jämfört när de pratar med en vuxen. Både det nya måttet och traditionella mått visar mer hyperartikulation i barnriktat tal än i vuxenriktat tal (Marklund & Gustavsson, 2020).
Vidare har projektet visat på ett samband mellan föräldrars artikulation av vokaler och barns egen produktion vid 12 månaders ålder. Ju mer föräldrar hyperartikulerar desto mer fonetiskt avancerade är barnets vokaliseringar överlag (Marklund E., Marklund U. & Gustavsson, 2021). På en mer detaljerad nivå av individuella yttranden kunde man dock se att mer hyperartikulerade yttranden från föräldrarna följdes av mindre avancerade vokaliseringar från barnet (Marklund U., Marklund, E. & Gustavsson, 2021). En möjlig förklaring till dessa resultat kan vara att den vuxnes hyperartikulation i stunden kräver mer bearbetningskraft från barnets sida, vilket leder till mindre avancerade vokaliseringar som omedelbar respons, men att detta i längden kan ha en positiv påverkan på barnets produktion.
Projektet har också undersökt påverkan av barnriktat tal på ordinlärning. Barnriktat tal är ofta mer hyperartikulerat än vuxenriktat tal, vilket kan göra det lättare för barnen att lära sig nya ord. Resultaten från studien visar att 14 månader gamla barn kan lära sig nya ord från barnriktat tal i ett enkelt experimentparadigm men inte i ett mer kognitivt krävande experimentparadigm (Gustavsson, Marklund, Ericsson & Hjerpe, in preparation).
Sammanfattningsvis har projektet visat att vuxna använder hyperartikulation när de talar med små barn och att det finns ett samband mellan vokalhyperartikulation och barns egen jollerproduktion. Tillsammans talar dessa resultat för att de spontana anpassningar som vuxna gör när de pratar med små barn, i termer av vokalartikulation, kan ha en positiv inverkan på den tidiga tal- och språkutvecklingen.
Nya forskningsfrågor
Projektet har genererat nya forskningsfrågor, framför allt vad gäller de mer dynamiska aspekterna av hyperartikulation i tal till små barn. Spontan hyperartikulation i konversationer mellan vuxna kan variera inom konversationen, eller till och med inom ett och samma yttrande. Detta öppnar för frågor om dynamiken i föräldrars artikulation i tal till barn som håller på att lära sig språket. Till exempel vore det relevant att undersöka om graden av hyperartikulation skiljer sig mellan ord som föräldern tror att barnet redan kan och ord som föräldern tror att barnet ännu inte har lärt sig. Detta skulle ge ytterligare information om hur de anpassningar talare spontant gör i sin kommunikation med andra påverkar den språkliga input som små barn får, och hur de kan stötta den tidiga språkliga utvecklingen.
Vidare vore det relevant att undersöka hyperartikulationens roll i andra aspekter av tidig språkinlärning än de som undersökts inom projektet, och även hyperartikulationens relation till andra typer av kommunikativ anpassning.
Till sist har projektet lyft frågan om varför tal till små barn typiskt är hyperartikulerat jämfört med tal till vuxna, och gett en allmän fonetisk förklaring. Ett viktigt vidare forskningsspår är att empiriskt undersöka hur denna förklaring förhåller sig till tidigare framlagda hypoteser om varför vokalhyperartikulation förekommer i barnriktat tal.
Spridning av forskningsresultat och samverkan
Resultaten från projektets studier har publicerats i vetenskapliga artiklar med öppen tillgång (Marklund & Gustavsson, 2020; Marklund E., Marklund U. & Gustavsson, 2021; Marklund U., Marklund, E. & Gustavsson, 2021; Gustavsson, Marklund, Ericsson & Hjerpe, in preparation). De har också presenterats i föredrag på Enheten för logopedi på Karolinska Institutet och vid institutionen för Lingvistik vid Pontifical Catholic University, São Paulo, Brazil samt vid en vetenskaplig konferens (Gustavsson & Marklund, 2018). Tre ytterligare konferens¬presentationer var planerade till 2020 men ställdes in på grund av Coronapandemin. Projektet och dess studier har också presenterats flertalet gånger på seminarier på Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet.
En populärvetenskaplig artikel om projektets resultat har publicerats i Språktidningen (Hypertydligt tal ger vassare joller, nr 1, 2023) och populärvetenskapliga sammanfattningar av studiernas resultat har kontinuerligt presenterats på projektets hemsida (su.se/ling/HELD).
Projektets syfte var att undersöka effekten av hyperartikulation (överdriven artikulation) på tidig tal- och språkutveckling. Talare anpassar spontant sin artikulation efter situationen. Till exempel brukar man tala tydligare i bullriga miljöer. Man anpassar också sin artikulation till vem det är man pratar med, till exempel när man pratar med ett litet barn som ännu inte lärt sig språket i någon större utsträckning.
Projektet har i stora drag följt projektplanen. Hyperartikulation har studerats deskriptivt i tal till små barn och i relation till tidiga språkfärdigheter. De tillägg som gjorts till projektet är att ett nytt mått på hyperartikulation har utvecklats, och att olika experimentella paradigm för ordinlärning har jämförts.
Projektets genomförande
Projektets första studie baserades på tidigare insamlade data i form av audio-video-inspelningar av föräldra-barn-interaktion. I dessa märktes föräldrars tal upp och analyserades med avseende på vokalernas akustiska egenskaper, specifikt grundton och hyperartikulation. I vidare studier transkriberades även barnens vokaliseringar, och deras fonetiska komplexitet räknades ut och relaterades till föräldrarnas hyperartikulation av vokaler. I den sista studien samlades nya data in från ca 100 barn. Ordinlärning undersöktes med hjälp av två olika experimentella paradigm i vilka barnets tittbeteende kodas och analyseras.
Projektets tre viktigaste resultat
Inom projektet utvecklades ett nytt mått på hyperartikulation som till skillnad från tidigare mått går att använda på enskilda vokalexemplar (Marklund & Gustavsson, 2020). Måttet normaliserar över olika vokaltyper och olika talare. Detta gör det möjligt att undersöka dynamiken i vokalartikulation under ett samtal. En utvärdering av måttet har genomförts genom att studera skillnader i föräldrars artikulation när de pratar med sitt 12 månader gamla barn jämfört när de pratar med en vuxen. Både det nya måttet och traditionella mått visar mer hyperartikulation i barnriktat tal än i vuxenriktat tal (Marklund & Gustavsson, 2020).
Vidare har projektet visat på ett samband mellan föräldrars artikulation av vokaler och barns egen produktion vid 12 månaders ålder. Ju mer föräldrar hyperartikulerar desto mer fonetiskt avancerade är barnets vokaliseringar överlag (Marklund E., Marklund U. & Gustavsson, 2021). På en mer detaljerad nivå av individuella yttranden kunde man dock se att mer hyperartikulerade yttranden från föräldrarna följdes av mindre avancerade vokaliseringar från barnet (Marklund U., Marklund, E. & Gustavsson, 2021). En möjlig förklaring till dessa resultat kan vara att den vuxnes hyperartikulation i stunden kräver mer bearbetningskraft från barnets sida, vilket leder till mindre avancerade vokaliseringar som omedelbar respons, men att detta i längden kan ha en positiv påverkan på barnets produktion.
Projektet har också undersökt påverkan av barnriktat tal på ordinlärning. Barnriktat tal är ofta mer hyperartikulerat än vuxenriktat tal, vilket kan göra det lättare för barnen att lära sig nya ord. Resultaten från studien visar att 14 månader gamla barn kan lära sig nya ord från barnriktat tal i ett enkelt experimentparadigm men inte i ett mer kognitivt krävande experimentparadigm (Gustavsson, Marklund, Ericsson & Hjerpe, in preparation).
Sammanfattningsvis har projektet visat att vuxna använder hyperartikulation när de talar med små barn och att det finns ett samband mellan vokalhyperartikulation och barns egen jollerproduktion. Tillsammans talar dessa resultat för att de spontana anpassningar som vuxna gör när de pratar med små barn, i termer av vokalartikulation, kan ha en positiv inverkan på den tidiga tal- och språkutvecklingen.
Nya forskningsfrågor
Projektet har genererat nya forskningsfrågor, framför allt vad gäller de mer dynamiska aspekterna av hyperartikulation i tal till små barn. Spontan hyperartikulation i konversationer mellan vuxna kan variera inom konversationen, eller till och med inom ett och samma yttrande. Detta öppnar för frågor om dynamiken i föräldrars artikulation i tal till barn som håller på att lära sig språket. Till exempel vore det relevant att undersöka om graden av hyperartikulation skiljer sig mellan ord som föräldern tror att barnet redan kan och ord som föräldern tror att barnet ännu inte har lärt sig. Detta skulle ge ytterligare information om hur de anpassningar talare spontant gör i sin kommunikation med andra påverkar den språkliga input som små barn får, och hur de kan stötta den tidiga språkliga utvecklingen.
Vidare vore det relevant att undersöka hyperartikulationens roll i andra aspekter av tidig språkinlärning än de som undersökts inom projektet, och även hyperartikulationens relation till andra typer av kommunikativ anpassning.
Till sist har projektet lyft frågan om varför tal till små barn typiskt är hyperartikulerat jämfört med tal till vuxna, och gett en allmän fonetisk förklaring. Ett viktigt vidare forskningsspår är att empiriskt undersöka hur denna förklaring förhåller sig till tidigare framlagda hypoteser om varför vokalhyperartikulation förekommer i barnriktat tal.
Spridning av forskningsresultat och samverkan
Resultaten från projektets studier har publicerats i vetenskapliga artiklar med öppen tillgång (Marklund & Gustavsson, 2020; Marklund E., Marklund U. & Gustavsson, 2021; Marklund U., Marklund, E. & Gustavsson, 2021; Gustavsson, Marklund, Ericsson & Hjerpe, in preparation). De har också presenterats i föredrag på Enheten för logopedi på Karolinska Institutet och vid institutionen för Lingvistik vid Pontifical Catholic University, São Paulo, Brazil samt vid en vetenskaplig konferens (Gustavsson & Marklund, 2018). Tre ytterligare konferens¬presentationer var planerade till 2020 men ställdes in på grund av Coronapandemin. Projektet och dess studier har också presenterats flertalet gånger på seminarier på Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet.
En populärvetenskaplig artikel om projektets resultat har publicerats i Språktidningen (Hypertydligt tal ger vassare joller, nr 1, 2023) och populärvetenskapliga sammanfattningar av studiernas resultat har kontinuerligt presenterats på projektets hemsida (su.se/ling/HELD).