Det förflutnas ständiga närvaro: Hur fonografin omvandlade musik från flyktig händelse till disponibelt objekt (en jämförelse mellan Sverige och Italien under mellankrigstiden)
Syftet med detta projekt är att undersöka ett viktigt villkor för både musikproduktion, distribution och lyssnande i dagens digitala tillvaro. Mer specifikt ställs frågan: Hur förändrades musik från att betraktas som en flyktig händelse till att bli ett allestädes tillgängligt objekt?
Frågan låter ana ett historiskt perspektiv. Musik betraktades inte bara som en händelse, en kollektiv och gemensam aktivitet, sedan antiken; dess omvandling till ett tillgängligt objekt att lyssna på vid behag, rentav i ensamhet, var en mångårig process. Även om ljudinspelningsteknologin spelade en viktig roll, skedde inte förändringen per automatik.
I tidigare forskning av de sökande lokaliseras skiftet till 1900-talets mellankrigsår och projektet innebär fördjupade undersökningar av viktiga företeelser som påverkat musikens förändrade status, t.ex. kompositionstekniker, upphovsrätt, radioutsändningar och skivrecensioner.
Projektet lyfter en sällsynt fråga i västerländsk musikhistoria. Medan olika föreställningar om vad musik "är" beskrivits i etnologiska jämförelser av olika kulturer (musik förstådd i vid bemärkelse) har frågan rönt mindre intresse i historisk forskning (som snarare uppmärksammat förändringar i kompositionstekniker, genrer, framförandepraxis och lyssnande). I detta projekt är frågan om musikens förändrade status central. Därmed kommer projektet att bidra till både musikhistoria, medialiseringsforskning, samt till ljud- och teknikstudier, med såväl svar som nya forskningsfrågor.
Slutredovisning
Slutredovisning, RJ Projekt P20-0062
"Det förflutnas ständiga närvaro: Hur fonografin omvandlade musik från flyktig händelse till disponibelt objekt (en jämförelse mellan Sverige och Italien under mellankrigstiden)"
Projektledare: Ulrik Volgsten, professor, Örebro universitet
Projektdeltagare: Benedetta Zucconi, fil dr, Università degli Studi di Cagliari
1) Projektets syfte och utveckling: avgränsningar och utvidgningar
Syftet med detta projekt har varit att klargöra ett centralt villkor för musikproduktion, distribution och lyssnande i dagens digitala tillvaro. Mer specifikt har följande fråga ställts: Hur förändrades musik från att betraktas som en flyktig händelse till att bli ett allestädes tillgängligt objekt?
Frågan utgår från det historiska antagandet att musik, åtminstone sedan antiken, inte bara betraktades som en händelse, en kollektiv och gemensam aktivitet; dess omvandling till ett allestädes tillgängligt objekt att lyssna på efter behag, rentav i ensamhet, var en komplex process innefattande både kulturella och teknologiska faktorer.
Med stöd i projektdeltagarnas egen tidigare forskning beslutades att fokusera på tiden mellan de två världskrigen (den s.k. mellankrigstiden), inom länderna Sverige och Italien. Särskilt utvaldes fyra områden:
I) kompositionstekniker och estetiska strömningar
II) upphovsrätter
III) recensioner av fonogram i dagspress
IV) radio
Även om ljudinspelningsteknologins utveckling under det tidiga 1900talet spelade en viktig roll – inte minst dess elektrifiering vid slutet av 1920talet – skedde inte förändringen per automatik, enligt någon teknologisk determinism. De fyra områdena har således utforskats som arenor för normering och normalisering av medierat musikskapande och -lyssnande medels för tiden nya teknologier.
En första "utveckling" av projektets utgångspunkter var konstaterandet att radiomediet (område 4) var alltför omfattande och inklusivt för att kunna studeras jämsides de tre övriga, mer specifika, områdena (de senare kunde t.ex. samtliga förmedlas genom radiomediet som "innehåll").
Därtill kunde konstateras, efter att skillnader och likheter mellan svenska och italienska förhållanden identifierats, att förklaringar till dessa skillnader och likheter fordrade ett mer övergripande internationellt perspektiv än ett som begränsade sig till en jämförelse mellan två länder. I och med den konferens som anordnades inom projektet under dess tredje och sista år, gavs möjlighet att, tillsammans med ett större antal internationella forskare, inskärpa ett sådant perspektiv. Konferensen – med titeln "Neue Sachlichkeit North and South: Transforming Music during the European Interwar Years (and Beyond)" – har därtill lett till ett internationellt forskningsnätverk samlat kring ett bokprojekt. Kontrakt har skrivits med Palgrave MacMillan för utgivning av en antologi, för vilken Volgsten och Zucconi står som redaktörer.
Projektet har utvecklats i så måtto att det problemområde som ursprungligen begränsade sig till två länder (Sverige och Italien) och jämförelsen dem emellan, nu gäller hela det europeiska kulturområdet under den givna tidsperioden. Det som initialt var en fråga för två forskare, engagerar nu 13 forskare från följande länder: Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Ungern, Slovakien, Spanien, Portugal, Frankrike och Italien.
2) Projektets genomförande: forskning, publicering och konsolidering av nätverk
Projektet har i stort genomförts enligt plan, sett till dess innehåll. Som meddelats i projektets halvtidsuppföljning har dock ordningsföljden av studierna kring de olika områdena förändrats. Orsakerna har varit rent praktiska, framför allt vad gäller tillgång på material under pandemiåren. Artiklar har författats och publicerats i böcker och tidskrifter, och resultat presenterats och diskuterats på internationella konferenser. Vad gäller konferenser kan särskilt nämnas 21st quinquennial congress of the International Musicological Society (IMS), Athens, Greece, 2022, där projektdeltagarna ledde och deltog i ett rundabordssamtal tillsammans med två medieforskare kring förhållandet mellan dåtida (mellankrigstiden) och nutida mediebruk. Konferensen "Neue Sachlichkeit North and South" har redan nämnts. Den organiserades av projektdeltagarna och ägde rum vid Italienska institutet i Stockholm i april 2024. Som uppföljning inför bokpublicering med bidrag av både konferensdeltagare, samt ytterligare inbjudna forskare, anordnades avslutningsvis en worskhop vid Svenska institutet i Rom, i december 2024.
3) Resultat: Svar på forskningsfrågor och övergripande slutsatser
I) Vad gäller kompositionstekniker och estetiska strömningar har projektet kunnat bekräfta en begynnande kritik mot etablerad musikhistorieskrivning gällande mellankrigstiden. Där denna historieskrivning tämligen ensidigt lyft fram betydelsen av den "andra wienskolan" (vilket bl.a. inneburit att musikskapandet i ett land som Sverige kunnat avfärdas som perifert och betydelselöst), så visar projektet att musikproduktionen under tidsperioden var stilistiskt betydligt mer mångsidig, både sett till centraleuropeiska och till övriga internationella (svenska, italienska, m.fl.) förhållanden. Därtill kan projektet visa att det trots skillnader finns gemensamma nämnare som förbinder de olika nationella och genremässiga inriktningarna med varandra, framför allt objektivism och formalism. Projektet bidrar därmed till en revidering av 1900-talets västerländska konstmusikhistoria i bemärkelsen att den måste ses som en mer komplex väv av parallella strömningar.
II) De musikaliska upphovsrätterna – vilka under mellankrigstiden utvidgas till att gälla fonogrammen – har inte enbart påverkat ekonomiska förhållanden. Genom att utgå från specifika antaganden om "musikverkets" ontologiska beskaffenhet har lagarnas normativa rigiditet och beständighet över tid (ars brevis, lex longa) bidragit till specifika sätt att både skapa och höra musik, där objektivism och formalism varit centrala.
III) Genom återkommande skivrecensioner i dagspress av framför allt klassisk musik (populärmusiken blir gällande först efter 1945), har de specifika sätt att höra musik i linje med upphovsrättslig norm (se ovan) kunnat spridas till en avsevärt bredare lyssnarskara än konsertpubliken.
IV) Sammantaget visar projektets forskningsrön hur teknologi och kultur i samspel, sedan mellankrigstiden 1919–1939, förändrat synen på musik musik, från att ha betraktats som huvudsakligen händelse och aktivitet, till att uppfattas alltmer som ett objekt, eller "verk" definierat av formalistiska kriterier. Centralt för denna process är inte minst det solitära lyssnande som möjliggörs av inspelningsteknologin, och som både implicit och explicit fostras genom de i dagspressen regelbundet återkommande skivrecensionerna. En viktig observation är dock att förändringen inte varit total. Musik som händelse och aktivitet lever kvar vid sidan av ett nytt objektifierande förhållningssätt. Detta märks också inom musikskapandet under mellankrigstiden, som spänningar mellan å ena sidan s.k. bruksmusik och kollektivt musicerande (körsång), samt å andra sidan formalistiska tendenser i uppgörelsen med sekelskiftets expressionism och nationalromantik. Förutom att dessa resultat fordrat en för projektet teoretisk utvidgning – från ett mediatör-perspektiv (som visat sig alltför reduktionistiskt begränsande av lyssnarens roll och funktion), till ett perspektiv som integrerar fenomenologi, hermeneutik och diskursteori – så har projektet uppfyllt sitt syfte genom att belysa kritiska samband (genealogier) mellan dåtida och nutida musikproduktion, distribution och lyssnande.
5) Spridning
Projektets rön har spridits till både forskare, studenter och allmänhet, genom publikationer, konferenser och publikationer. Dessa har vänt sig till såväl andra forskare, som till studenter och allmänhet. Exempelvis har flera av de publicerade artiklarna använts i undervisning och en artikel har särskilt skrivits med studenter som målgrupp (Volgsten: "Musik, makt och upphovsrätt"). Därtill kan nämnas den konferens som projektet organiserade inom ramen för Italienska institutets ordinarie program. Det senare vänder sig direkt till allmänheten, vilket innebar att konferensen var öppen för en bred publik. Bland åhörarna fanns både forskare, intresserade "lekmän" och en grupp studenter från Stockholms universitet.
"Det förflutnas ständiga närvaro: Hur fonografin omvandlade musik från flyktig händelse till disponibelt objekt (en jämförelse mellan Sverige och Italien under mellankrigstiden)"
Projektledare: Ulrik Volgsten, professor, Örebro universitet
Projektdeltagare: Benedetta Zucconi, fil dr, Università degli Studi di Cagliari
1) Projektets syfte och utveckling: avgränsningar och utvidgningar
Syftet med detta projekt har varit att klargöra ett centralt villkor för musikproduktion, distribution och lyssnande i dagens digitala tillvaro. Mer specifikt har följande fråga ställts: Hur förändrades musik från att betraktas som en flyktig händelse till att bli ett allestädes tillgängligt objekt?
Frågan utgår från det historiska antagandet att musik, åtminstone sedan antiken, inte bara betraktades som en händelse, en kollektiv och gemensam aktivitet; dess omvandling till ett allestädes tillgängligt objekt att lyssna på efter behag, rentav i ensamhet, var en komplex process innefattande både kulturella och teknologiska faktorer.
Med stöd i projektdeltagarnas egen tidigare forskning beslutades att fokusera på tiden mellan de två världskrigen (den s.k. mellankrigstiden), inom länderna Sverige och Italien. Särskilt utvaldes fyra områden:
I) kompositionstekniker och estetiska strömningar
II) upphovsrätter
III) recensioner av fonogram i dagspress
IV) radio
Även om ljudinspelningsteknologins utveckling under det tidiga 1900talet spelade en viktig roll – inte minst dess elektrifiering vid slutet av 1920talet – skedde inte förändringen per automatik, enligt någon teknologisk determinism. De fyra områdena har således utforskats som arenor för normering och normalisering av medierat musikskapande och -lyssnande medels för tiden nya teknologier.
En första "utveckling" av projektets utgångspunkter var konstaterandet att radiomediet (område 4) var alltför omfattande och inklusivt för att kunna studeras jämsides de tre övriga, mer specifika, områdena (de senare kunde t.ex. samtliga förmedlas genom radiomediet som "innehåll").
Därtill kunde konstateras, efter att skillnader och likheter mellan svenska och italienska förhållanden identifierats, att förklaringar till dessa skillnader och likheter fordrade ett mer övergripande internationellt perspektiv än ett som begränsade sig till en jämförelse mellan två länder. I och med den konferens som anordnades inom projektet under dess tredje och sista år, gavs möjlighet att, tillsammans med ett större antal internationella forskare, inskärpa ett sådant perspektiv. Konferensen – med titeln "Neue Sachlichkeit North and South: Transforming Music during the European Interwar Years (and Beyond)" – har därtill lett till ett internationellt forskningsnätverk samlat kring ett bokprojekt. Kontrakt har skrivits med Palgrave MacMillan för utgivning av en antologi, för vilken Volgsten och Zucconi står som redaktörer.
Projektet har utvecklats i så måtto att det problemområde som ursprungligen begränsade sig till två länder (Sverige och Italien) och jämförelsen dem emellan, nu gäller hela det europeiska kulturområdet under den givna tidsperioden. Det som initialt var en fråga för två forskare, engagerar nu 13 forskare från följande länder: Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Ungern, Slovakien, Spanien, Portugal, Frankrike och Italien.
2) Projektets genomförande: forskning, publicering och konsolidering av nätverk
Projektet har i stort genomförts enligt plan, sett till dess innehåll. Som meddelats i projektets halvtidsuppföljning har dock ordningsföljden av studierna kring de olika områdena förändrats. Orsakerna har varit rent praktiska, framför allt vad gäller tillgång på material under pandemiåren. Artiklar har författats och publicerats i böcker och tidskrifter, och resultat presenterats och diskuterats på internationella konferenser. Vad gäller konferenser kan särskilt nämnas 21st quinquennial congress of the International Musicological Society (IMS), Athens, Greece, 2022, där projektdeltagarna ledde och deltog i ett rundabordssamtal tillsammans med två medieforskare kring förhållandet mellan dåtida (mellankrigstiden) och nutida mediebruk. Konferensen "Neue Sachlichkeit North and South" har redan nämnts. Den organiserades av projektdeltagarna och ägde rum vid Italienska institutet i Stockholm i april 2024. Som uppföljning inför bokpublicering med bidrag av både konferensdeltagare, samt ytterligare inbjudna forskare, anordnades avslutningsvis en worskhop vid Svenska institutet i Rom, i december 2024.
3) Resultat: Svar på forskningsfrågor och övergripande slutsatser
I) Vad gäller kompositionstekniker och estetiska strömningar har projektet kunnat bekräfta en begynnande kritik mot etablerad musikhistorieskrivning gällande mellankrigstiden. Där denna historieskrivning tämligen ensidigt lyft fram betydelsen av den "andra wienskolan" (vilket bl.a. inneburit att musikskapandet i ett land som Sverige kunnat avfärdas som perifert och betydelselöst), så visar projektet att musikproduktionen under tidsperioden var stilistiskt betydligt mer mångsidig, både sett till centraleuropeiska och till övriga internationella (svenska, italienska, m.fl.) förhållanden. Därtill kan projektet visa att det trots skillnader finns gemensamma nämnare som förbinder de olika nationella och genremässiga inriktningarna med varandra, framför allt objektivism och formalism. Projektet bidrar därmed till en revidering av 1900-talets västerländska konstmusikhistoria i bemärkelsen att den måste ses som en mer komplex väv av parallella strömningar.
II) De musikaliska upphovsrätterna – vilka under mellankrigstiden utvidgas till att gälla fonogrammen – har inte enbart påverkat ekonomiska förhållanden. Genom att utgå från specifika antaganden om "musikverkets" ontologiska beskaffenhet har lagarnas normativa rigiditet och beständighet över tid (ars brevis, lex longa) bidragit till specifika sätt att både skapa och höra musik, där objektivism och formalism varit centrala.
III) Genom återkommande skivrecensioner i dagspress av framför allt klassisk musik (populärmusiken blir gällande först efter 1945), har de specifika sätt att höra musik i linje med upphovsrättslig norm (se ovan) kunnat spridas till en avsevärt bredare lyssnarskara än konsertpubliken.
IV) Sammantaget visar projektets forskningsrön hur teknologi och kultur i samspel, sedan mellankrigstiden 1919–1939, förändrat synen på musik musik, från att ha betraktats som huvudsakligen händelse och aktivitet, till att uppfattas alltmer som ett objekt, eller "verk" definierat av formalistiska kriterier. Centralt för denna process är inte minst det solitära lyssnande som möjliggörs av inspelningsteknologin, och som både implicit och explicit fostras genom de i dagspressen regelbundet återkommande skivrecensionerna. En viktig observation är dock att förändringen inte varit total. Musik som händelse och aktivitet lever kvar vid sidan av ett nytt objektifierande förhållningssätt. Detta märks också inom musikskapandet under mellankrigstiden, som spänningar mellan å ena sidan s.k. bruksmusik och kollektivt musicerande (körsång), samt å andra sidan formalistiska tendenser i uppgörelsen med sekelskiftets expressionism och nationalromantik. Förutom att dessa resultat fordrat en för projektet teoretisk utvidgning – från ett mediatör-perspektiv (som visat sig alltför reduktionistiskt begränsande av lyssnarens roll och funktion), till ett perspektiv som integrerar fenomenologi, hermeneutik och diskursteori – så har projektet uppfyllt sitt syfte genom att belysa kritiska samband (genealogier) mellan dåtida och nutida musikproduktion, distribution och lyssnande.
5) Spridning
Projektets rön har spridits till både forskare, studenter och allmänhet, genom publikationer, konferenser och publikationer. Dessa har vänt sig till såväl andra forskare, som till studenter och allmänhet. Exempelvis har flera av de publicerade artiklarna använts i undervisning och en artikel har särskilt skrivits med studenter som målgrupp (Volgsten: "Musik, makt och upphovsrätt"). Därtill kan nämnas den konferens som projektet organiserade inom ramen för Italienska institutets ordinarie program. Det senare vänder sig direkt till allmänheten, vilket innebar att konferensen var öppen för en bred publik. Bland åhörarna fanns både forskare, intresserade "lekmän" och en grupp studenter från Stockholms universitet.