Detta projekt syftar till att följa utvecklingen av ett svenskt Förintelsemuseum, ett monument över den svenska kolonialismen och ett minnesmärke över massmördaren Peter Mangs offer. Jag vill närma mig dessa projekt utifrån en förståelse av dem som ett slags minnesarbete som syftar till att uppmärksamma ett samhälleligt sår. Vilket möjliggör en undersökning av hur sårbarhet är förbundet med frågor om hågkomst, kulturarv och offentliga rum. De tre projekten är väldigt olika i termer av skala, tidslighet och uppdragsgivare men de kan förstås genom en gemensam ram av hur ett samhälle hanterar minnet av sårbara liv i offentliga minnesarbeten. Två centrala aspekter är att jag följer processerna kring dessa projekt, snarare än att i efterhand granska dess resultat, samt att forskningsprojektet består av en empirisk del och en kritisk reflektion kring de tre projekten utifrån det teoretiska ramverket. Forskningen adresserar hur samtida diskussioner av offentlig hågkomst kan förstås i relation till begreppen sårbarhet och sörjbarhet, uppdragsgivarens roll, hur framtida minnespraktiker kan vara öppna för en variation av estetiska uttryck, röster och erfarenheter och hur dess projekt kan ses som ett slags etiskt svar till det förflutna, i en teoretisk mening likväl som i relation till de samtida protester som Black Lives Matter och definitionen av kulturarv.