Syftet med projektet är att undersöka de många funktioner som avfall har i svenska bilderböcker, barnprogram och barnteaterföreställningar från 1969 till 1977, en period som i tidigare forskning framställts som särskilt fokuserad på miljöpolitik, miljöförstöring och återvinning. Projektet hävdar att den svenska barnkulturen, under denna period, utvecklar en ny förståelse för ekologi genom att bejaka den upplösning av natur-kulturbegreppet som ”skräpocen” – skräpets tidsålder – för med sig.

Projektet är tvärvetenskapligt och kombinerar multimodal diskursanalys med analysmetoder från kulturella och estetiska studier av avfall för att analysera hur författare, illustratörer, teater- och TV-programskapare uppmuntrar barns miljömedvetenhet genom att inkorporera skräp och sopor i sitt arbete, sin estetik och pedagogik. Materialet består av tio bilderböcker, fem teateruppsättningar och fyra TV-program.

Projektet delar i miljöhumanioras pågående omprövning av traditionella konceptualiseringar av natur och kultur. Målet är att fördjupa den historiska kunskapen om Sveriges idag världsberömda miljöorienterade barnkultur samt att bidra med nya insikter kring barnkulturens förmåga att öka barns ekoliteracitet och miljömedvetenhet.