För att ett liberal-demokratiskt samhälle ska fungera måste ibland staten utöva tvångsmakt gentemot sina medborgare. Men eftersom detta leder till begränsningar av friheten hos medborgare som motsätter sig detta tvång, måste tvånget berättigas. Syftet med detta projekt är att undersöka hur detta bör göras. Det dominerande synsättet är att offentligt tvång bör berättigas interpersonellt, dvs att den moraliska grunden för offentlig tvångsmakt avgörs av om det finns en koppling mellan de skäl som åberopas och övertygelserna hos medborgarna som blir föremål för tvång. Även om det interpersonella synsättet kan vara ett rimligt sätt att förhålla sig till den radikala pluralism som präglar politiken, är det mindre lämpat att adressera frågan om hur en god kvalitet i berättigandet av det offentliga tvånget kan uppnås. Detta kan kallas den epistemiska kvaliteten och den bestäms av faktorer som är opersonliga snarare än interpersonella – såsom t ex beviskraften i argument. Med utgångspunkt och med inspiration från argumentationsteori kommer jag att utveckla ett epistemiskt förhållningssätt genom att följande två frågor besvaras: Vad är den rimligaste versionen av ett epistemiskt förhållningssätt till berättigandet av offentligt tvång? Vad vinns respektive riskerar att förloras om man väljer att prioritera kvaliteten i berättigandet av offentligt tvång snarare än interpersonella aspekter? Reflektivt ekvilibrium kommer att tillämpas som metod och projektet kommer att resultera i en bok.