Ett tjugotal forskare från olika länder skall tillsammans skriva en ny historisk syntax över latinet. Den skall beskriva latinets utveckling från indoeuropeiska till romanska mot bakgrund av nyare forskning och moderna lingvistiska teorier.

Projektets uppgift är att svara för kapitlet om tempus, aspekt och aktionsarter. Det kommer bl.a. att handla om hur samma semantiska innehåll uttrycks på olika sätt i olika tider.

I utvecklingen från indoeuropeiska förlorade latinet en del kategorier som finns kvar i t.ex. den antika grekiskan. Som ett resultat av detta fick det äldre och klassiska latinet ett system som, starkare än vad som är fallet i många andra språk, betonar skillnaden mellan förgrund (tacui - perfektum) och bakgrund (tacebam - imperfektum).

I betydelsen "jag åldras" använder det äldre latinet senesco eller inveterasco, men i sent latin heter det invetero.

I det äldre latinet betyder conticui jag upphörde att tala, blev tyst och tacui jag teg, var tyst men i sent latin uttrycks den skillnaden av den mellan tacui jag upphörde att tala (perfektum) och tacebam jag teg (imperfektum).