Projektet har för avsikt att undersöka det poetiska fragmentet i 1900-talets svenska dikt mot bakgrund av dess rötter i romantiken (Novalis, Friedrich Schlegel) och den begynnande modernismen internationellt (Nietzsche, Mallarmé, futurism och dadaism). Via en serie punktanalyser från Vilhelm Ekelunds fortfarande klassiskt bundna aforismkonst, de finlandssvenska modernisterna (Södergran, Diktonius, Björling), över konkretismen (Bengt Emil Johnson, Erik Beckman) till 1980-talets kvinnliga fragmentariker (Katarina Frostenson, Ann Jäderlund) tecknas en tradition i stark förvandling. En viktig fråga är om man kan tala om denna förändring som en övergång från ett genrebundet skrivsätt till ett mer heterogent genreöverskridande uttryck, som rör sig mellan prosa och vers, berättande och lyriska former. Den metod som undersökningen använder är hermeneutisk och intertextuell och syftar till en tolkning av det individuella skrivsättet inom ramen för en lika individuellt definierad traditionstillhörighet, men där det finns gemensamma drag hos de analyserade författarna.
Projektet kommer att ta del av den internationella forskningen på fältet och placera in den svenska fragmentdiktningen i en kontext, som ännu inte, eller mycket sparsamt, behandlats i svensk litteraturvetenskap.