Projektets målsättning är att studera Bertolt Brechts episka teater med utgångspunkt i Walter Benjamins litteraturkritik och filosofi samt att därvid undersöka de båda författarnas relation till "det konkreta".
På ett övergripande plan skulle man kunna betrakta Brechts diktning och Benjamins kritiska skrifter som olika svar på främmandegörningens problem i det moderna samhället. Såväl Brecht som Benjamin försökte återställa sanningen i dess konkreta gestalt i en historisk verklighet som till följd av den moderna tekniken och den kapitalistiska samhällsordningen hade blivit alltmer abstrakt och svåröverskådlig.
Av den anledningen kommer stora delar av undersökningen att kretsa kring Brechts och Benjamins förhållande till moderniteten och dess paradoxer. Tonvikten i analysen av Brechts författarskap kommer att ligga vid "verfremdungstekniken" i hans stora dramer från slutet av 30-talet och början av 40-talet - i synnerhet vid hans skådespel "Leben des Galilei", som skildrar just den moderna vetenskapens och det moderna samhällets födelse. Vad beträffar Benjamin skall särskilt intresse ägnas åt hans livslånga ambition att klarlägga modernitetens "urhistoria" med utgångspunkt i surrealismens estetik, Baudelaires diktning och kapitalismens framträdelseformer i 1800-talets Paris.