Under svensk medeltid präglades mynt landskapsvis i enlighet med olika system för värdeberäkning (Götaland, Gotland och Svealand). Men någonstans vid sekelskiftet 1300 inträffar en händelse av betydande ekonomisk räckvidd: Kung Birger Magnusson standardiserar myntningen i hela riket (utom på Gotland), så att penningarna oavsett stampbild likriktas mot enhetliga värden i form av substansvärde (silverinnehåll). Detta är startpunkten för utvecklingen av Sverige som ett enhetligt valutaområde.

Vi vet idag tack vare numismatiken en hel del om silvermängden i 1300- och 1400-talens svenska penningar, det vill säga halt silver (% Ag) respektive finvikt silver (total vikt Ag). Dessa storheter förändras stegvis under perioden i fråga (oftast nedåt). Trots dessa omregleringar av det svenska myntets substansvärde, och trots den ofta långtgående politiska splittringen i riket, är det iögonenfallande hur pass stabilt penningsystemet var (jämfört med t.ex. Vasatidens). Det övergripande syftet med detta projekt är att med hjälp av modern penningteori försöka att följa det monetära systemets framväxt och funktioner via bevarade svenska urkunder.