Syften
Projektet har haft som fokus produktion och reception av skrift i de två konventen i Vadstena kloster. Det material som behandlats i de olika delprojekten spänner över tidsperioden från 1370-tal fram till tiden efter reformationen. Därmed kommer också förändringar i skriftbruket att belysas; skriftbrukstraditioner i de två konventen synliggörs och diskuteras.  

I ursprungsansökan betonas också projektets strategiska betydelse att säkra, och stärka, kompetensen på det filologiska området. Projektet ska även bidra till uppbyggnaden av en databas över bevarade handskriftstexter från Vadstena. 

Resultat
Produktionen av skrift i de båda konventen har behandlats i flera av delprojekten. I studien av det tidigaste brevmaterialet undersöker Inger Lindell 47 brev från perioden 1368–1375 där merparten av utfärdare, sigillanter och mottagare ingått i nätverket kring Birgitta. Lindell urskiljer sju skrivarhänder som studeras närmare ortografiskt, och konstaterar att dessa uppvisar en viss tendens till stabilitet. Redan Vadstenas tidigaste skrivare tycks således, trots att de uppvisar viss variation, ha strävat mot konventionalisering.

I sin avhandling om paleografin i de två konventen studerar Nils Dverstorp dels två handskrifter från brödrakonventet, Cod. Holm. A 108 och Cod. Holm. B 185, från ca 1440, dels en systrahandskrift, Cod. Holm. A 9, från slutet av 1400-talet. Han kommer fram till att termen vadstenastil inte längre bör användas eftersom den dels inte avgränsar en skriftstil som är särskild för Vadstena utan snarare tillhör en samtida europeisk utveckling, dels inte speglar skillnaderna mellan de två skriptoriernas skriftstilar. Dverstorp visar vidare att en individuell skrivare förändrar sin skrift över tid och att dessa förändringar kan ge viktig information om produktionen av handskrifter.

Systrarnas skriftproduktion behandlas inom flera delprojekt. Ingela Bolton-Hedström presenterar i sin avhandling produktionen av bönböcker i systrakonventets skriptorium. Hon visar hur produktiv denna miljö var under senare hälften av 1400-talet och fram till efter reformationen. Bolton-Hedström ger en delvis ny bild av skriftkompetensen hos systrarna. Bland annat blir det klart att läs- och skrivkunnigheten har varit större än man traditionellt har ansett och att det funnits skrivundervisning för systrarna. Det framstår också tydligt att skriptoriet haft ett medvetet syfte med sin handskriftsproduktion och att detta också förs vidare i övergången till tryckta böcker. Därmed öppnar avhandlingen för studier av spridningen av texter från Vadstena genom tryck.

I en masteravhandling vid Universitetet i Oslo behandlar Maja Braaten de tidiga tryckta bilder som bevarats inklistrade i materialet från Vadstena. Hon kartlägger kontaktvägarna för distribution av dessa bilder från kontinentala birgittinerkloster och visar hur birgittinerna tidigt använde sig av tryckta bilder som samspelade med handskrifternas texter.

En delstudie av Christina Hansdotter Brasks bevarade produktion har genomförts av Lindell. Christina levde 62 år i klostret och var aktiv som skrivare. Lindell ställer upp en relativ kronologi för det tiotal handskrifter som bevarats med Christinas handskrift och visar bredden i produktionen. Christina har ofta samarbetat med andra. Genom att följa denna systers produktion kan Lindell bl.a. visa hur hennes skrift blir mindre exakt i de senare handskrifterna, sannolikt på grund av sämre syn och försämrad uppmärksamhet. Lindells studie bekräftar på individplanet de slutsatser om förändring av skriften över tid hos skrivare som framfördes av Dverstorp.

Vid klostret arbetade man också med att översätta texter från t.ex. latin och tyska. En text av särskilt intresse är här historien om Barlaam. Arvidsson som främst arbetat inom systerprojektet med att transkribera och elektroniskt koda materialet har i flera arbeten studerat handskriften som innehåller vad som sannolikt är översättarens eget arbetsdokument för denna text. Hennes studier av strykningar och ändringar visar hur översättaren har arbetat med att söka efter de riktiga formuleringarna.

Också receptionsperspektivet har behandlats i ett antal delstudier. Den mest omfattande studien har presenterats av Jonas Carlquist som dels publicerat en utgåva av handskriften Cod. Holm A 3 från år 1502 som har använts vid bordläsningen i systrakonventet, dels analyserat handskriften som vittnesbörd om en skriftbrukshändelse och systrarnas skriftbrukskompetens. Carlquist kommer fram till 36 läskunniga systrar med kompetens främst i folkspråket. Studien av bruket av en individuell handskrift ger generella inblickar i bordsläsningen och dess funktion. Han konstaterar att högläsningen syftade till att ge stoff för privat andakt och reflektion, och att texternas uppbyggnad speglar en vilja att underlätta memoriseringen av för tron viktiga texter.

Carlquists studie ska också ses i relation till Bolton-Hedströms ovan omnämnda avhandling. Tillsammans lyfter dessa två arbeten fram systrarnas skriftkompetens både ur produktions- och receptionsperspektivet. Det framkommer att systrarnas skriftkompetens inom folkspråket torde ha varit större än tidigare antagits och att flera systrar har haft kompetens också i latin. Bönböcker och bordläsningshandskrifter har använts både för högläsning och för privat andakt, och de har haft stor betydelse för systrarna. I systrakonventet har skriftbruket alltså varit en viktig del av det dagliga livet.

Receptionen av bibeltext såväl som Birgittas uppenbarelser har diskuterats inom projektet. Carlquist visar hur den äldre texttraditionen för Birgittas uppenbarelser har kopierats för internt bruk i systrakonventet. Han ger också många exempel på hur Cod. Holm A 3 innehåller bibellektier såväl som helgonlegender och didaktiska texter hämtade från äldre handskrifter som funnits i klostret. I en serie korta studier har Johansson diskuterat bruket av den s.k. Moseboksparafrasen som föreligger i två handskrifter från Vadstena, Thott 5 4to, en brödrahandskrift som dateras till ca 1440, och Cod. Holm A 1, en systrahandskrift som dateras till 1526. Johansson argumenterar för att de två handskrifterna producerats för olika bruk; där den förstnämnda har tillkommit i ett skriptorium där den främst ska användas i förberedelser inför predikan, kan den senare snarast jämställas med den ovannämnda Cod. Holm A 3 och ha producerats för bruk vid systrarnas bordläsning.

Lars-Erik Edlund har arbetat med frågan om Vadstena och dess betydelse för det svenska språket. 

Projektets viktigaste resultat visar sig i relation till systrakonventets skriptorium i Vadstena. Kunskapen om systrarnas läs- och skrivkompetens har ökats genom flera av studierna och vi har fått nya insikter om både produktion och bruk av skrift och skriftprodukter i konventet.

Projektdeltagarna har genom åren aktivt deltagit vid ett trettiotal vetenskapliga sammankomster men också sökt att föra ut forskningen till både tvärvetenskapliga seminarier och en bredare allmänhet (föreläsningar och presentationer i tidningar). 

Projektet har deltagit i forskarutbildningskurser vid Oslo universitet och i Reykholt på Island. Vid en sammankomst i oktober 2007 deltog framstående forskare inom fälten literacy och translation studies som Joyce Coleman, Univ. of Oklahoma, och Rita Copeland, Univ. of Pennsylvania. 

Vidare har projektet initierat ett par konferenser, en om Barlaam in the North i juni 2004, och en om Mellomskandinavisk språk og filologi i april 2005. 

Självvärdering
Projektet har stärkt den filologiska kompetensen. Under projekttiden har nämligen en av docenterna befordrats till professor (Carlquist), och en ansökan om ”opprykk” är under bedömning (Johansson). En av doktoranderna har med goda vitsord disputerat (Hedström-Bolton), en disputerar i oktober 2010 (Dverstorp), och en assistent har antagits till doktorand vid Köpenhamns universitet (Arvidsson). En av forskarstudenterna har tyvärr inte slutfört sina studier. 

Projektet har bidragit till att digitalt tillgängliggöra handskrifttexter från Vadstena i samverkan med infrastrukturprojektet ”Vadstenaklostrets handskrifter elektroniskt tillgängliga”. 

Planerna på en intern skriftserie, Aff wadstenom, fick skrinläggas, vilket var skada då detta, som det var tänkt, skulle ha gett doktoranderna redaktionella erfarenheter. Projektledningen bedömde det dock som viktigare att projektresultaten presenterades i redan etablerade serier, främst Svenska Fornskrift-sällskapets. 

Med utgångspunkt tagen i projektet har flera av deltagarna gått vidare in i nya forskningssammanhang. Ett nytt projekt i samverkan med universiteten i Trento och Venedig rör hur känslor används i revelationslitteratur (Carlquist). Ett projekt om det medeltida brevmaterialet planeras tillsammans med en ekonomihistoriker (Lindell). Studier av bl.a. brödernas och systrarnas samarbete vid bokproduktion samt en utgåva och kommentar av Margareta Clausdotters Birgitta-krönika planeras (Hedström-Bolton). En sammanhållen framställning om produktion och reproduktion av texter i Vadstena kloster planeras (Johansson). 

Även om projektet i sina bärande delar får bedömas ha varit framgångsrikt, måste vissa problem ändå lyftas fram. Ett problem har varit att forskarna varit spridda över olika lärosäten. De gemensamma seminarier som hållits ett par dagar varje termin har framför allt rört texter in progress, medan däremot daglig forskarsamvaro inte funnits. Självkritiskt får konstateras att ännu mer möda kunde ha lagts på att föra samman projektdeltagarna, så att projektidentiteten stärkts. Kanske skulle detta ha skett genom genomförandet av gemensamma forskarutbildningskurser. Vid vissa seminarier har externa gäster deltagit; kanske hade vi kunnat initiera ännu flera sådana möten. 

En syntetiserande framställning blir Manuscripts from Vadstena Abbey som kommer att utges i samband med en planerad utställning vid Kungl. Biblioteket 2011. 

Objectives 
The project has as a main focus the production and reception of script in Vadstena monastery. The material treated in the different sub-projects spans the period from the 1370’s to the first decades after the reformation. Changes in the use of writing are studied and the traditions and norms of writing within the two convents are discussed.

In the application the importance of the project to strengthen the competence in the field of philology was stressed. The project was also to contribute to the establishing of a database for the extant manuscript texts from Vadstena.

Results 
The production of writing has been treated in a number of the sub-projects. In a study of the earliest charters Inger Lindell scrutinise 47 charters from 1368–1375, where most of the involved persons are connected to Birgitta’s network. Lindell studies the orthography of 7 scribes closely, and comes to the conclusion that they, already at this early stage, show a tendency towards stability, i.e. the early scribes in Vadstena, despite the obvious variance, seem to have consciously sought a conventionalised spelling.

In his thesis on the palaeography in the two convents Nils Dverstorp treats two manuscripts from the male convent, Cod. Holm. A108 and Cod. Holm. B185, from c. 1440, and one from the sisters’ convent, Cod. Holm. A9, from the end of the 15th century. He concludes that the concept of Vadstena style should be discarded as it does not describe the various scripts used within the two scriptoria, and has been applied to a style used widely in contemporary Europe. Dverstorp further describes the changes within an individual hand over time and how these changes provide new information about the production of manuscripts.

In a number of sub-projects the production of script in the sisters’ convent has been treated. Ingela Bolton-Hedström in the thesis presents the production of prayer books. She demonstrates how productive this milieu was in the later half of the 15th century and until a few decades after the reformation. She provides a partially new view of the writing competence of the sisters. Her work shows that the competence of reading and writing was considerably higher than traditionally as been assumed and that the convent has provided scribal training. It is also clear that the manuscript production has been consciously planned, which is important for our understanding of the later use of printed matter from Vadstena.

In an MA thesis from the University of Oslo Maja Braaten studies the early printed images found in Vadstena manuscripts. She describes the routes of distribution for these images from Birgittine monasteries on the Continent and discusses the interplay between the images and the manuscript text.  She concludes that the Birgittines early used this interplay to enhance the use of the manuscripts.

In a sub-study Lindell treats the extant production of Christina Hansdotter Brask. Christina spent 62 years in the monastery and was an active scribe. Lindell provides a relative chronology for, and demonstrates the wide scope of her production. Lindell’s study of Christina’s work shows how her writing changes over time and becomes unstable as she gets older. The conclusions from this study confirm on the individual level what was argued on a more general level in Dverstorp’s study.

Translation from Latin and German was an important part of the activities in Vadstena. Among the extant translations the story of Barlaam has particular interest. Maria Arvidsson has in a number of articles discussed the manuscript where the text is preserved, a version that most likely provides insights into the work of the translator; it seems to be his first draft. The use of deletions and additions made by the scribe show how he has strived to find the right form.

The perspective of reception has been focused in a number of sub-studies. The most conclusive study, presented by Jonas Carlquist, consists of an edition of the manuscript Cod Holm A3 and a subsequent monograph treating the use of the manuscript in public reading at meals in the sister convent. Carlquist discusses the manuscript as a witness of a literacy event and from this he draws conclusions about the literacy competence of the sisters. He establishes the competence in the vernaular for 36 sisters. The use of an individual manuscript provides valuable insights into the table reading in the sister convent and its function. Carlquist concludes that this public reading provided material for private worship, and that the included texts reflect a conscious forming of the structure to enhance the memorising of texts important for the faith.

Carlquist’s study should be seen in relation to the already presented thesis by Bolton-Hedström. The two works collaborates to further our knowledge about the writing competence of the sisters both regarding production and reception. It is clear that the script competence of the sisters in the vernacular was considerably higher than traditionally has been assumed, and Bolton-Hedström’s study also stresses the Latin competence of a number of sisters. Prayer books and manuscripts for table reading were used for private worship as well as in public reading situations and were important in the daily life of the convent.

The reception of Bible text as well as the revelations of Birgitta have been discussed in the project. Carlquist demonstrates how the older text tradition of the revelations has been copied for internal use in the sister convent. He also provides many examples from Cod Holm A3 illustrating the use of Bible text as well as legendary and didactic texts from older manuscripts extant in the monastery library. In a number of articles Johansson studies the use of the s.k. Pentateuch paraphrase, extant in two manuscripts, Thott 5 4to from c. 1440 and produced within the male convent, and Cod Holm A1, a manuscript dated to 1526 and produced by a sister. Johansson argues that the two manuscripts have been produced with different purposes; the first-mentioned to serve as a source for examples to be used in sermons, the second rather to be used, parallel to the above mention Cod Holm A3, in public reading.

Lars-Erik Edlund has worked with questions concerning the importance of Vadstena for written Swedish.

The most important results from the project concerns the scriptorium in the sister convent and the literacy of the sisters. Our knowledge about the competence of the sisters has been furthered by a number of the sub-studies, and these have provided new insights into the production and reception of written material in the convent.

The participants of the project have taken part in some thirty conferences and seminars of interdisciplinary character, and have also contributed to more popular presentations in lectures and journals.

The project has been involved in PhD courses at the University of Oslo and in Reykholt in Iceland. A PhD course in Oslo in October 2007 counted leading scholars from the fields of literacy and Translation Studies, Joyce Coleman (Univ. of Oklahoma) and Rita Copeland (Univ. of Pennsylvania) among the teachers.

Further, the project has arranged a couple of conferences, one on Barlaam in the North in June 2004, and one on Late Medieval Scandinavian language and philology in April 2005.

Evaluation 
The project has strengthen the philological competence. One of the senior scholars (Carlquist) has been promoted to professor within the project period, and one (Johansson) is being evaluated for promotion at the moment. One of the PhD students (Bolton-Hedström) has had her dissertation with good remarks, one (Dverstorp) has his dissertation in October 2010, and Arvidsson has been accepted as PhD student at the University of Copenhagen. One of the PhD students has, unfortunately, not finished his studies.

The project has contributed with material to the database of manuscript texts from Vadstena in collaboration with the infrastructure project Vadstenaklostrets handskrifter elektroniskt tillgängliga.

The plans for a publication series, Aff wadstenom, was not carried out, which was unfortunate as it would have provided possibilities for the PhD students to acquire editorial experience. It was considered more important, however, to publish the results in already established series as e.g. Svenska Fornskrift-sällskapet’s.

As a continuation of the project a number of the participants are now working in new scholarly contexts. A project in collaboration with the universities in Trento and Venice treats the use of feelings in revelations (Carlquist). In another project the medieval charters are to be studied in cooperation with a historian of economics (Lindell). Studies of e.g. the collaboration between the two convents in Vadstena in book production, and an edition and commentary of Margareta Clausdotter’s chronicle of Birgitta, are planned (Bolton-Hedström). A study of writing and re-writing of texts in Vadstena is planned (Johansson).

The project has generally been successful. There have, however, been some drawbacks. A problem has been the geographical distances as the participants have been working in different universities. The seminars, a couple of days each semester, have been focused on the texts in production, while the everyday discussions have taken place in e-mail and telephone communication. We can see that there could have been done more to provide common arenas for the participants in order to strengthen the project identity. There could e.g. have been opportunities to organise joint PhD courses. In some instances external guests have been invited to the seminars. This could probably have been done more often.

A synthesis will be presented in the volume Manuscripts from Vadstena Abbey which will be published in connection with a planned exhibition in the Royal Library in 2010.

KOMMENTARER TILL EKONOMI

1. Vår ekonomiadministratör har valt att lägga LBK under löner och arvoden. 

2. Övriga kostnader innefattar inköp av datorer och kringutrustningar, samt datorstöd. Vissa kostnader för seminarier och projektmöten samt representation har också bokförts som övriga kostnader. Tryckkostnader hör hit. 

3. De medel som återstår skall användas dels för tryckkostnad av Lindells bok (där fakturan tyvärr inte inkommit i tid), dels för en tjänsteresa (där Karl G. Johansson och projektledaren träffades för att slutföra denna redovisning).

4.  Det skall tilläggas att det inte varit riktigt enkelt att i alla avseenden rekonstruera ekonomin då ju pengar förmedlats från Umeå universitet till dels Stockholms universitet, dels Universitetet i Oslo. Dessutom har under projektperioden ämnet nordiska språk organisatoriskt förts till en ny institution, och universitetet dessutom bytt redovisningssystem. Tack vare biträde från ekonomiadministratören vid Institutionen för språkstudier har det lyckats projektledaren att slutföra denna redovisning.