1. “Kön och kolonisation – Samiska kvinnor på lappmarkstinget”

Gunlög Fur
Mars 2008

Vilka var samiska kvinnors erfarenheter i möten med representanter för den svenska kronan under 1600- och 1700-talet, såsom de speglas i prokollen från lappmarkstingen? Kan postkoloniala teorier och resonemang appliceras på denna tidsperiod för att problematisera den svenska närvaron i lappmarkerna? Dessa frågor utgjorde projektets kärna och redan tidigt mötte jag ett stort intresse både i Sverige och utomlands och jag fick möjlighet att delta i flera nätverk där fokus låg på jämförande studier av koloniala mönster. Detta, tillsammans med att jag erbjöds att publicera en omarbetad och utökad version av min amerikanska avhandling, innebar att arbetets tyngdpunkt kom att läggas vid jämförande perspektiv på Sverige som kolonial aktör (Colonialism in the Margins. Cultural Encounters in New Sweden and Lapland, Brill, 2006). Projektets hittills viktigaste internationella publikationer presenteras nedan, kopplade till de två huvudfrågeställningarna. 

Samiska kvinnor, svensk överhet och kolonisering av äktenskap
“The Struggle for Civilized Marriages in Early Modern Sweden and Colonial North America,” i Collisions of Cultures and Identities: Settlers and Indigenous Peoples,  Patricia Grimshaw and Russell McGregor (red). Melbourne: RMIT Publishing, 2006: 40-63.

Syftet att empiriskt undersöka samiska kvinnors möten med en svensk överhet kom att kretsa runt frågor om äktenskap och könsrelationer. Inte för att samiska kvinnor endast var förknippade med dessa livets aspekter, utan därför att det i första hand var i dessa sammanhang överheten intresserade sig för dem. Redan i ansökan noterades vissa mönster: kvinnor var närvarande, under de första decennierna av lappmarkstingens verksamhet vid mitten av 1600-talet, i princip enbart som utövare av olovlig sexualitet. Här framträder en konflikt, som blir synlig i synnerhet om denna för svenska myndigheter olovliga sexualitet kopplas till kyrkans och den världsliga överhetens oro för de samiska äktenskapen. Från början av 1600-talet och åtminstone till mitten av 1700-talet återkom både präster och civila tjänstemän med bekymrade kommentarer om samernas brister när det gällde att ingå äktenskap på rätt sätt. Redan 1603 instruerades länsmännen att hindra samerna från att ”hora” och att samer som ”sålde” sina döttrar skulle dömas till döden. De samiska äktenskapen uppfattade man alltså som en form av försäljning, ekonomiska överenskommelser som gjordes över huvudena på barnen och utan att prästerna var inblandade. Det gällde att bemäktiga sig kontrollen över äktenskapen, bryta de samiska föräldrarnas inflytande. Detta bekymmer betyder inte att samerna inte praktiserade egna giftermål, utan att de inte sammanföll med hur svenskarna betraktade denna centrala beståndsdel i samhällets organisation. Här ger domböckerna exempel på hur olika uppfattningarna kunde vara.

Ansträngningarna att integrera samerna som svenska kronans undersåtar genom beskattning, lagstiftning och omvändelse fick alltså ett tydligt drag av tvångsmässig assimilation i synen på sexualitet och äktenskap. Kontrollen grep in i den samiska kåtans innersta. Ingen kom undan. Tingets praktik utgjorde en kolonial kontroll, snarare än att lagen var neutral och formad olika i specifika kontexter. Att bli en dygdig samisk kvinna var inte detsamma som att bli en dygdig bondkvinna. Det förra förutsatte att lämna ett kulturellt sammanhang för att anamma ett annat och det är vad lagens bokstav bidrog till att framtvinga. Det räckte inte att byta en sexuell praktik för en annan utan en religiös och materiell världsbild måste omformas för att dygden skulle etableras.  

I ett jämförande sammanhang blir dessa resultat särskilt intressanta. Att skapa rätt ordning med tydliga skillnader mellan könen och en stabil hierarki var aldrig en fråga om valfrihet i europeiska kolonisationssträvanden. Antropologen Sherry Ortner pekar på kopplingen mellan statsbyggande och en patriarkal samhällsordning som innebar att män fick en särskilt privilegierad ställning som statens direkta länk till hushållen och som symboliska förfäder och gudomar. Att bryta kvinnors auktoritet och och omforma relationen mellan könen var alltid absolut centralt i den europeiska kolonialismens samhällsbygge. 

Marginalen som genusvetenskapligt och postkolonialt verktyg  
“Reading Margins. Colonial Encounters in Sapmi and Lenapehoking in the 17th and 18th centuries,” Feminist Studies vol 32:3 (Fall 2006): 491-521.

Hur kan man kombinera postkoloniala resonemang kring instabila kategoriseringar och ömsesidig påverkan med genusvetenskapliga perspektiv på makt och handlande? En viktig konsekvens av studien var utarbetandet av teoretiska och metodologiska resonemang – återigen framväxta ur empiriska jämförelser av koloniala rum – kring marginaler och marginalisering. Jag skiljer på marginaler som ett metodologiskt verktyg vid läsningen av källor och som ett analytiskt när man tolkar dem. Som koncept tänker jag mig marginaler och marginalisering på fyra olika sätt. Marginalen kan vara en linje som avskiljer områden, men det kan också beteckna en zon. Marginalisering kan representera en strategi, kopplad till positioner i marginalzoner, men också uttryckas som en process av utestängande i tid och rum. Dessa aspekter går naturligtvis in i varandra, men renodlas här i analytiskt syfte. Det väsentliga är att det är skillnad på de marginaler som samtiden ägnar sig åt att dra upp och de som historiker konstruerar i en senare tid. När man så talar om kulturmöten tillkommer ytterligare en typ av marginaler, nämligen de gränser som dras där möten sker. Gränser, skärningspunkter och zoner som möjliggör och kräver nya former av handling och kompetenser och skapar nya former för utanförskap.

Att etablera att marginaler och marginalisering är viktiga analytiska redskap, innebär mer än att bara studera och tolka processer där människor och företeelser förpassas till osynlighet. Jag har till min hjälp några frågor som dels används för att komplettera allmän källkritik, dels till att vända upp och ned på denna. Mina metodfrågor är av tre typer: 1) Finns det i källan en beskrivning av ett marginaliserat utrymme, eller av platser som är oklara, okategoriserade eller okontrollerade? Vem knuffas ut ur källan? Vem och vad ignoreras? 2) Var och mellan vilka grupper dras linjerna? 3) Vem försöker ta sig in, även om de inte är önskade eller förväntade? Kvinnor i kolonierna – också i lappmarkerna – förekommer oftast (många gånger närvarande men sällan direkt apostroferade) i marginalen i de skrivna dokument som lämnats till eftervärlden. Men genom att byta fokus och placera det som nämns i förbigående i centrum framträder nya bilder av det förflutnas aktörer. Applicerat på detta sätt belyser marginalerna på ett avgörande sätt maktförhållanden och förhandlingar i koloniala möten. 

Förskjutet fokus och framtida utmaningar
Projektet växte fram mot en fond av internationell forskning om kön och kolonisation och kom, tack vare ett antal möjligheter till internationell publicering, att få ett starkt jämförande fokus. Detta ledde till flera viktiga kontakter och samarbeten, som kort berörs nedan, men förde också med sig att en del återstår att göra när det gäller att presentera specifika forskningsresultat rörande samiska erfarenheter av möten med svenska institutioner. I samband med att jag ombads undervisa på en kurs vid Göteborgs universitet blev jag uppmärksam på behovet av litteratur om samisk historia, i synnerhet med ett genusperspektiv. Jag ämnar därför presentera min forskning i bokform på svenska med inriktning på grundläggande universitetsstudier. Arbetet är påbörjat men ännu inte slutfört och syftet är att diskutera samiska erfarenheter av kolonisation genom en tematisk, historie-antropologisk uppläggning. De temata jag valt rör kristendomens krav och möjligheter; kvinnor och egendom; sexualitet och äktenskap; samt handel.

Projektet och näraliggande frågor har presenterats vid flera svenska och internationella konferenser, resulterat i tre populärvetenskapliga artiklar på svenska, intervjuer i radio och tidningar, föredrag, samt ingått i kurser på såväl grundnivå som forskarutbildning. (Se min hemsida http://www.vxu.se/hum/forskn/info/gfu.xml).

Två nätverk är särskilt intressanta för fortsättningen. Som följd av en forskarkurs i postkoloniala perspektiv ombads jag att sitta i styrgruppen för ett nordiskt nätverk kring frågor om kolonialism och globalhistoria. Netværk for historiske studier af kolonialisme og post- kolonialisme beviljades 2005 ett två-årigt anslag från Dansk Forskningsråd för att upprätthålla en nätverkslista och hålla tre konferenser, vilka nu är genomförda och som bland annat lett till ett kommande specialnummer om nordisk kolonialism i den ledande kolonialhistoriska tidskriften Itinerario (2009). De postkoloniala frågorna fortsätter nu i ett nätverk vid Växjö universitet, Högskolan i Kalmar och Blekinge Tekniska Högskola med finansiering från Crafoordska stiftelsen. I nätverket Ethnicity and Prejudice in Early Modern Europe undersöks hur fördomar växer fram ur kulturmöten. Fokus ligger tidsmässigt på tiden före 1800, men det geografiska spektrat rör Europas gränser i norr (Lappmarkerna; norra Storbritannien), öster (Karelen; östra Medelhavet), väster och söder (Frankrike; Nordafrika). Nätverket har initierats vid University of Lancaster och inkluderar forskare från Frankrike, USA, Libanon, Tyskland, Finland, Cypern, Storbritannien och Sverige och behandlar mytiska konstruktioner av regionala kulturer, förhållanden mellan dominerande och subalterna centra och periferier, betydelsen av gränser, bosättning och landägande för identitet och relationer mellan grupper. Frågorna är spännande att uveckla just i ett europeiskt perspektiv. Förutom mina erfarenheter av forskning om samer så tror jag mig också kunna bidra särskilt med ett genusperspektiv.