Liselotte Frisk, Högskolan i Dalarna, Falun

Projektets syfte, material och metod

Projektets syfte var att undersöka fem av 60-70-talens nya religiösa rörelsers utveckling över tid, och därvid relatera till och vidareutveckla de teoretiska perspektiv som finns angående religiösa organisationers utveckling över tid. De fem rörelserna var Hare Krishna-rörelsen, Osho-rörelsen, Guds Barn/Familjen, Unification Church/Familjefederationen samt Scientologi-kyrkan.

Resultat

Nedanstående utgörs av en kort sammanfattning av projektets resultat. För utförligare diskussioner och analyser hänvisas till den bok som utkommer under 2007.

Karisma och institutionalisering
Rent allmänt kan man säga att det inte finns några klara gränser mellan karisma och institutionalisering. Ren karisma i Webers mening, utan någon som helst institutionalisering, existerar bara under väldigt kort tid. Det finns också former av institutionalisering som på olika sätt söker bevara de karismatiska kvalitéerna.

Institutionaliseringsprocessen kan utvecklas på olika sätt, men innebär alltid att bygga något slags organisation, en struktur. Bortom en viss punkt måste budskapet och auktoriteten i en religiös rörelse bli klart definierade för att undvika risken att rörelsen faller sönder. Olika göromål måste bli rationellt organiserade när rörelsen blir större, och den behöver en stabil ekonomisk bas för att kunna växa.

Vad gäller alla fem rörelserna börjar institutionaliseringsprocessen redan tidigt i rörelsens utveckling. Men institutionaliseringsprocessen uttrycks på olika sätt i de olika rörelserna beroende bland annat på den karismatiske ledarens sätt att hantera den, och på ideologiska faktorer. Medan den karismatiske ledaren lever kan rörelsen pendla mellan karisma och institutionalisering. I särskilt Osho-rörelsen och Familjen/Guds Barn har den karismatiske ledaren tidvis uppmuntrat frihet och icke-institutionalisering, medan institutionaliseringsprocessen fortskridit under andra tider.

Hur institutionaliseringsprocessen utvecklas beror bland annat också på ideologiska faktorer. I en rörelse som Scientologi-kyrkan uppfattas organisation, rationalitet och struktur som i det närmaste andliga kvaliteter, och rörelsen har därmed tidigt genomgått en stark institutionalisering. I en rörelse som Osho-rörelsen, däremot, finns visserligen också en institutionaliseringsprocess, men där söker de administrativa ledarna idag medvetet tona ner vissa organisatoriska aspekter då rörelsens ideologi starkt förespråkar spontanitet, intuition och icke-struktur.

Den karismatiske ledarens död (ledarskap och auktoritet)
Alla rörelserna där den karismatiske ledaren dött har med tiden utvecklat ett styrelseledarskap, men några har också ett visst karismatiskt ledarskap genom nya ledare som i flera fall utsetts av den gamle. De nya ledarna har dock inte i någon rörelse samma status som den förste karismatiske ledaren. Det finns i flera rörelser en fortgående spänning mellan karisma och institutionalisering vad gäller ledarskapet, men den uttrycks på olika sätt. I till exempel Osho-rörelsen har "vilda" karismatiska ledare framträtt utanför rörelsen, vilket visar på behovet av levande karisma.

Andra generationen
Det har inte gått att få fram några siffror på hur många från andra generationen som engagerar sig religiöst på samma sätt som föräldrarna, framför allt för att de flesta fortfarande är mycket unga och det inte står klart ännu vad de kommer att göra. Många står och väger och flera har än så länge valt att behålla vissa element från sin uppväxt men har valt bort andra. En del har också för en tid lämnat rörelsen men har sedan, efter några år, kommit tillbaka till den. Det verkar dock som att de flesta från andra generationen inte engagerar sig i den religiösa organisationen på samma sätt som föräldrarna, utan i så fall snarare behåller ett slags deltidsengagemang eller privatreligiöst engagemang.

Flera av de intervjuade från andra generationen betonar både för- och nackdelar med att växa upp med två kulturer. Barndomen uppfattas ofta som trygg och glädjefylld, men krocken med majoritetssamhället som fylld av svårigheter.

Rörelsens ideologiskt grundade inställning till barn verkar vara mycket viktig för hur socialisationen in i rörelsen lyckas. I Familjen/Guds Barn betonas barnens roll och ges vid tidig ålder viktiga funktioner i rörelsen. Här finns också ett betydligt bättre resultat vad gäller andra generationen än till exempel Hare Krishna-rörelsen, där äktenskap och familjeliv mer eller mindre uppfattas som ett misslyckande. Inte oväntat verkar hemskolning leda till ökat engagemang.

Förändringar i organisationsform
Alla rörelserna har över tid förändrats mot deltidsengagemang och har närmat sig samhället på olika sätt. Demografiska faktorer är viktiga i denna utveckling: när barn börjar födas i rörelsen förändras också föräldrarnas möjligheter till religiöst engagemang genom tidsbrist och brist på ekonomiska medel. Ett mycket tydligt exempel är Hare Krishna-medlemmarnas utflyttning från templen under 80-90-talen, en utveckling som kom till stånd på grund av dessa faktorer. En annan viktig demografisk förändring är att medlemmarna i första generationen blir äldre, börjar få behov av mer bekvämlighet och inte brinner för rörelsen med samma engagemang längre. Ekonomiska faktorer är också viktiga även som ett självständigt element. Alla rörelserna har i tiden en topp när medlemstillväxten och därmed ekonomin är som starkast - sedan verkar marknaden bli mättad och intresset för rörelsen och därmed ekonomin dalar.

Gällande relationen till och från samhället har spänningarna minskat starkt de senaste decennierna. Alla rörelserna har arbetat medvetet med att på olika sätt närma sig samhällets värderingar och har övergett en del drag som gjort dem avvikande - vilket också hör samman med att medlemmarna är äldre än tidigare. Från samhällets sida uppfattas inte längre minoritetsreligioner som märkliga, då vi idag på ett annat sätt än under 60- och 70-talen lever i ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle. Stor betydelse har naturligtvis också att de flesta nya religiösa rörelser snarare blivit mindre än större, och inte längre kan uppfattas som ett reellt hot.

Naturligtvis varierar graden av närmande till samhället, och framför allt är rörelsernas ideologi här betydelsefull. Scientologi-kyrkan har till exempel länge upprätthållit en stark spänning till samhället då dess ideologi uppmuntrar konfrontation snarare än kompromiss - men även denna rörelse har smält in på ett annat sätt i samhället de senaste åren.

Sammantaget liknar de nya religiösa rörelserna idag mer den klassiska denominationsformen.En viktig samhällelig faktor som påverkar också de nya religiösa rörelserna är tendensen mot individualisering som blivit allt starkare de senaste åren. Engagemang i de flesta organisationer har blivit allt mindre attraktivt för de flesta människor. Även engagemanget i ovan diskuterade fem nya religiösa rörelser har vad gäller flera av dem blivit allt mer privat. Frågan uppstår gällande flera av rörelserna om de i framtiden kanske kommer att finnas kvar mer som en kulturell impuls än som religiös organisation. Där är vi dock inte ännu. Alla fem rörelserna är internationellt starkare än i Sverige, och även i Sverige finns en stabil förstageneration kvar.

Publikationer

Frisk, Liselotte (2005). ”Charisma and Institutionalization in the Osho Movement.” Finyar Årsskrift 2005, årgång 2.

Frisk, Liselotte (2007). De nya religiösa rörelserna – vart tog de vägen? En studie av Scientologi-kyrkan, Guds Barn, Hare Krishna-rörelsen, Moon-rörelsen och Bhagwan-rörelsen och deras utveckling över tid. Nya Doxa (under utgivning).

Konferensbidrag

Finyars konferens i Falun maj 2004: “Charisma and Institutionalization in the Osho Movement”

IAHRs konferens i Tokyo mars 2005: “New Religious Movements: Different Developments Over Time”

Finyars konferens i Stockholm september 2006: “Nya religiösa rörelsers utveckling over tid”