Henrik Björck, Institutet för studier av kunskapsbildning, Göteborgs universitet

Bakgrunden till mitt projekt står att finna i en tidigare studie av hur en teknologie doktorsgrad 1927 infördes vid Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm. Detta var den första doktorsgrad i Sverige som låg klart utanför alla de gamla universitetsfakulteternas verksamhetsområden. Ingenjörernas önskan om officiellt erkännande av en status som verkliga vetenskapsmän gav upphov till en mycket utdragen och mångfasetterad process. Kampen om några sidor i Svensk författningssamling blev ett prisma i vilket en mängd större skeenden bröts -- och därmed ett mycket intressant studieobjekt för en idé- och lärdomshistorisk undersökning.

Under arbetet med den boken slog det mig att man borde kunna göra en jämförande studie av de doktorsgrader som tillkom under hundraårsperioden mellan 1870, då den filosofie doktorsgraden infördes, och 1969, då alla doktorsgrader avskaffades och ersattes av en enhetlig doktorsexamen.

Vetenskapshistorisk hattparad: Forskarutbildningens formering som institution och politikområde, 1870-1969

filosofiska fakulteterna 1870
Karolinska institutet 1906
KTH 1927 -- Chalmers 1940
Veterinärhögskolan 1935
Lantbrukshögskolan 1942
Skogshögskolan 1950
Handelshögskolan, Stockholm 1946 -- Handelshögskolan, Göteborg 1950
Tandläkarhögskolan 1950
Farmaceutiska institutet 1954
doktorsexamen 1969

Det arbete jag gjort inbegriper sökning efter en litteratur som visat sig rätt disparat, inläsning, identifiering av det omfattande arkivmaterialet och arbete med detta, genomgångar av olika läroanstalternas utveckling utifrån kriterierna i ansökan. Från detta arbete kan några iakttagelser rapporteras. Det har över tid funnits en allmän tendens till större självstyre, »akademisk frihet», som även visat sig i förändrade benämningar: från lärarråd till kollegium; från föreståndare till rektor (med säte i styrelsen); från institut till högskola. Det har funnits en tendens att i anslutning till läroanstalterna upprätta mer eller mindre fristående provnings- och försöksanstalter, vilka kunnat fungera stimulerande för vetenskapliga forskningsverksamheter. Samtidigt har det funnits en tendens att i styrelserna ge plats åt olika avnämarintressen, statliga, korporativa, institutionella, enskilda, vilka inte självklart sett vetenskapsidkande som den primära uppgiften. Vad gäller doktorsfrågan mer specifikt så synes den ha blivit mindre laddad och kontroversiell med tiden, vilket kanske inte är så överraskande i och med att tidens gång innebar att vallar sprängdes och prejudikat tillkom. I termer av kronologi kan man, utifrån projektets förutsättningar, konstatera två reformvågor på detta område: tiden efter unionsupplösningen och tiden efter det andra världskriget.

Vad gäller kronologin har arbetet fått mig att begrunda möjligheterna till någon annan dispositionsprincip än den lite mekaniskt kronologiska jag insett att projektet tämligen oreflekterat utgått från. Ett mer tematiskt alternativ kunde vara att skilja mellan legitimationsutbildningar och andra, men det kompliceras bl.a. av att examen som skeppsbyggnadsingenjör och jägmästare varit en förutsättning för vissa statliga tjänster. Man kunde även tänka sig att utgå från innehållsliga aspekter, men det skulle bli så ojämnt att bunta ihop allt naturvetenskapligt mot det lilla samhällsvetenskapligt/ekonomiska som finns. Att utgå från kategorierna medicin, lantbruk, teknik, ekonomi vore inte så meningsfullt i och med att man med en sådan detaljeringsnivå skulle närma sig utgångspunkten. Eftersom mina lätta tvivel inför den raka kronologin inte fick något större gehör vid projektbesöket kommer jag nog att hålla mig till den.

Arbetet har vidare inneburit att jag kunnat konstatera att den historiska skissen i min ansökan rymde en mängd missar beträffande sakförhållanden, kronologi och annat. Som en slumpartad lyckträff har jag även kunnat konstatera att det i Riksarkivet finns lämningar efter en ansökan om doktorsgrad från Gymnastiska centralinstitutet. Detta har fått mig att undra om det finns fler strävanden av samma slag som inte krönts med framgång och som därför inte finns i Svensk författningssamling och vilkas arkivlämningar därmed blir utomordentligt svåra att lokalisera. Har måhända Krigshögskolan velat ha en »martiale doktor» eller så?

Fyra slutsatser

(1) Vad gäller de institutionella arrangemangen kring forskarutbildningen i ett internationellt perspektiv menar jag att nationella särdrag och egenheter lätt gör att internationella jämförelser blir mer förvirrande än upplysande. Av detta drar jag slutsatsen att mitt projekt inte bör inbegripa systematiska jämförelser av detta slag.

(2) Å andra sidan menar jag att egenheterna visar det rimliga i ett historiskt perspektiv för att begripa särdrag; institutionell tröghet har utvecklats inom ett land, där doktorsgraden också haft en homogeniserande verkan. Av detta drar jag slutsatsen att det historisk-institutionalistiska perspektiv som skisserades i ansökan är fruktbart.

(3) Genom att fokusera på doktorsfrågan, alltså att konstanthålla en detalj som har en rimlig jämförbarhet, kommer undersökningen in på andra läroanstalter än de universitet som universitetsbaserade historiker brukar fokusera när vetenskapens historia skrivs. Här drar jag slutsatsen att mitt perspektiv verkligen pekar bort från den gängse universitetscentreringen och finner att detta är en väsentlig poäng i hela projektet.

(4) Arbetet har också bekräftat idén att forskarutbildningen hänger historiskt intimt samman med forskningspolitiken, inte minst genom logiken att om samhället har behov av mer forskning så behövs fler forskare och då måste skolningen av dem effektiviseras. Av detta drar jag slutsatsen att mitt primära studieobjekt, den lilla detalj som utgörs av några paragrafer om disputations- och promotionsrätt, har vidare förutsättningar och implikationer som ger ett vidare intresse åt detaljen.

Fyra spörsmål

(1) Exempelvis har jag vid mötet med ett konkret material erfarit hur lätt det är, av såväl nyfikenhet som hederlighetsambitioner, att dras in i strävanden mot fördjupning av de förklarande sammanhangen. Ett exempel på detta kunde vara Tandläkarinstitutets agerande mot bakgrund av tandläkarkårens ambitioner. Jag har frågat mig om det inte finns vägande skäl att avstå från att utveckla den professionssociologiska aspekt som nämns i ansökan.

(2) För att skapa läsarintresse och allmännare relevans har jag också frågat mig om jag inte bör överskrida ansökans tidsramar genom att skissera utvecklingen före 1870 och, framför allt, följa utvecklingen efter 1969, närmast utifrån den rätt fylliga sekundärlitteratur som finns på temat akademisering och professionalisering. I sammanhanget framstår den konstnärliga forskarutbildning som just nu håller på att ta form som allra mest spännande.

(3) Om ramarna vidgades på detta sätt har jag frågat mig om man kunde laborera med en tolkningsram med det begreppsliga motsatsparet homogenisering--profilering. Beaktar man den nya examensstruktur som varit på remiss och annat som förstärks av Bolognaprocessen tycker jag det finns en spänning, ett dubbelt budskap, latent i tidens tal om »harmonisering» (vem ska anpassa sig till vem?) och »kraftsamling» (vem ska avgöra vad som ska väljas bort för att annat ska kunna samla kraft?) Kunde detta fångas och belysas i termer av homogenisering och profilering?

(4) En sista fråga som väckts kan sägas vara av mer tekniskt slag och gäller hur jag ska hantera »dubbleringen» av många doktorsgrader, alltså det förhållandet att den filosofie doktorsgraden kom att införas vid Göteborgs högskola och på andra håll, den medicine vid Karolinska institutet, den teknologie vid Chalmers -- och så vidare.

Det kan tilläggas att jag nu närmast tänker mig att gå vidare i pragmatisk anda, laborerande med en enkel kronologi och kapitelrubriker som Filosoferna 1870, Kirurgerna 1905, Ingenjörerna 1927.

Även om arbetet ännu inte resulterat i någon monografi kan här sägas att jag redovisat preliminära resultat på andra sätt. Jag har bjudits in att hålla presentationer vid seminarier och möten på olika håll: Lund (Forskningspolitiska institutet), Malmö (Professionsseminariet), Stockholm (SISTER), Trondheim (Forum for kunnskapshistorie), Uppsala (Idé- och lärdomshistoria), Tammerfors (Historia/Innovationsstudier). När jag berättat om min komparativa hattforskning har reaktionerna präglats av nyfikenhet och kommentarerna varit uppmuntrande.

Projektet har också genererat uppslag till nya forskningsidéer. Ett uppslag gäller tandläkarkonstens utveckling i ett brett vetenskapshistoriskt perspektiv. Tandvärk har något mänskligt tidlöst över sig samtidigt som den samhälleliga utformningen av tandvårdsverksamheter framstår som mycket tidsbunden. Ett annat uppslag gäller veterinärmedicinens förvandlingar i ett långt historiskt perspektiv. Tanken är att det vore intressant att betrakta utbildningsinstitutionen som en spegel vars utveckling visar hur intressen och sätt att se på djur i det omgivande samhället har skiftat genom historien.