Karin Sarja, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet. 
Socialism, feminism och ett efterkolonialt experiment: Barbro Johansson, missionär och politiker. 

Projektets syfte:
Syftet med projektet har varit att studera den svenska missionären Barbro Johanssons arbete i Tanzania från 1946 fram till 1990-tal med koncentration på hennes insatser för tanzaniska kvinnor, politiska ställningstaganden i självständighetskampen och byggandet av ett socialistiskt Tanzania, inflytande på Svenska kyrkans/Svenska Kyrkans Missions och Socialdemokratiska Arbetarpartiets hållning till Julius Nyereres nationsbyggande samt hennes betydelse för svenskt bistånd till Tanzania. 

Forskningen inom projektet har huvudsakligen följt dessa syften men med något mindre fokus på det sistnämnda, då detta dels visat sig svårt att besvara inom ett begränsat projekt och dels öppnar för ett i sig omfattande, nytt forskningsprojekt (se nedan). Viss koncentration har varit nödvändig till följd av den begränsade projekttiden motsvarande ca 1,5 års heltidsanställning. 

I projektet har omfattande materialinsamling skett och ny grundforskning har genomförts. Det mest innehållsrika materialet återfinns i personarkivet efter Barbro Johansson och i Svenska Kyrkans Missions samlingar i Uppsala. Korrespondens från Barbro Johansson har även spårats i andra arkiv. Vidare har ett stort pressmaterial samlats in och radio- och TV-material om Barbro Johansson har studerats. För projektet har dessutom ett unikt material ställts till förfogande innehållande åtskilliga timmars intervjuer med Barbro Johansson genomförda under 1980-talet. Inom projektet har ett antal intervjuer genomförts med personer som varit betydelsefulla för Barbro Johanssons liv och arbete.

Projektets tre viktigaste resultat och ett resonemang om dessa:
Inom projektet kan följande tre resultat lyftas fram: Forskarens ansvar för att problematisera källmaterial från en person som både i sin egen samtid och i efterhand uppfattas som en viktig aktör i ett visst skede av ett historiskt förlopp. För det andra visar projektet på olika faser i Barbro Johanssons liv och arbete, vilket nyanserar viss historieskrivning och biografisk skildring av nämnda person. För det tredje görs en fördjupande analys av Barbro Johanssons missionsteologi. 

Barbro Johansson hade under hela sitt liv ett stort engagemang för flickors och kvinnors utbildning och hon angav själv att hon var feminist. Byggstenarna i hennes feminism under den första perioden av arbete i Tanzania, 1946-1959, var utbildning och väckelse. Utbildning var viktig men medförde inte alla de förändringar av flickors och kvinnors situation som Barbro Johansson menade var önskvärda. Det måste till något ytterligare och det var kristen tro. Under perioden 1946-1959 menar jag att Barbro Johanssons syn på sitt uppdrag som missionär var relativt tydligt formulerat. Hon var en välutbildad västerländsk missionär som kunde bidra med utbildning för att förbättra flickors och kvinnors liv. Hon var vidare missionär som ville visa på jämlikhetstanken i det kristna budskapet. Med både utbildning och möte med Jesus kunde kvinnors situation förändras till det bättre. Samtidigt insåg hon att vitheten och missionärsuppdraget var problematiska i den kontext där hon befann sig. Hon var medveten om att en ny tid med nationalism var i antågande i Östafrika och att européns roll därmed var över. Däremot, menade hon, var inte Guds rikes roll över och inte heller dess budbärares. Hon förstod nödvändigheten av att anpassa sig till en ny tid för att ha berättigande i landet och en ny fas i hennes liv blev alltmer tydlig. 

Från slutet av 1950-talet blev Barbro Johansson alltmer engagerad i kampen för en självständig nation, framförallt efter ett möte med Julius Nyerere, ledare i självständighetskampen och för det socialistiska TANU. Kontakterna med Nyerere ledde till att Barbro Johansson ställde upp i parlamentsval och hon invaldes i Tanganyikas parlament 1959. I december 1961 blev landet självständigt med Nyerere som ledare och vid denna tid blev Barbro Johansson tanzanisk medborgare. Hon var parlamentsledamot fram till 1965 samt mellan åren 1980-1985. Ujamaa blev den form av socialism som växte fram inom TANU. Ett viktigt inslag var byar med kollektivt ägande och brukande av jorden. Barbro Johansson stödde skapandet av dessa byar och var själv medlem i en. Organiserandet av ujamaa-byar hade dock begränsad framgång. När Nyerere och övriga i landets ledning vid mitten av 1970-talet önskade ett större genomslag för byarna genomfördes folkomflyttningar under tvång och Tanzania var i gungning. Under 70- och 80-talen fick landet dessutom uppleva ekonomisk kris och ett försök gjordes att störta Nyerere. Han avgick 1985 men behöll ledningen över landets enda tillåtna parti. I Tanzania hade ett enpartisystem valts som väg för en självständig, socialistisk nation.
 
I analyserna av materialet om Barbro Johanssons politiska engagemang tydliggörs att det stora uppdraget från 1959/60 och framåt var att bygga landet. Hon betonade att politik var skapande och att Gud hade lett henne in i de nya uppgifterna. I till synes allt var Barbro Johansson lojal med TANU och Julius Nyerere. Om det under den första fasen, något förenklat uttryckt, inte finns många spår av politiskt engagemang och socialism i det efterlämnade materialet så står under den andra perioden tankegångar om bland annat Jesus betydelse tillbaka. Om Barbro Johansson tidigare menade att utbildning och kristen tro behövdes för att kvinnor skulle få en med männen mer jämlik ställning så är det under den andra fasen landets självständighet och den nya politiska rörelsen som är potentialen för detta. 

Barbro Johanssons ställningstaganden för en socialistisk enpartistat, skapandet av ujamaa-byar med dess folkomflyttningar och hennes lojalitet med framförallt Julius Nyerere kommer att analyseras utförligt i kommande monografi. 

När Barbro Johansson 1996 fick frågor om vad kristen mission innebar för henne svarade hon både eftertänksamt och besvärat. Hon menade att hon som missionär var bärare av Guds rikes hemligheter, snarare än av kristendom. Den främsta uppgiften för henne var inte att ändra någons religiösa tillhörighet. Samtidigt betonade hon att hennes kallelse var tydlig – hon var missionär. Man kan notera hennes ord från 1996 och jämföra dessa med hennes hållning under 1950-talet: en förändring från en kristocentrisk hållning till en mer teocentrisk kan iakttas. Med detta exempel tydliggörs en utveckling i Barbro Johanssons missionsteologi. 

Nya forskningsfrågor som har genererats genom projektet:
Här kan särskilt tre områden aktualiseras. För det första visar projektet att mer forskning behövs om relationen mellan religion och politik inom svensk mission i andra länder under senare delen av 1900-talet och dess eventuella betydelse för svensk utrikespolitik. Ytterligare analys kan göras om andra svenska missionärer i t.ex. det socialistiska Tanzania liksom även om svensk mission och svenska kyrkorelationer i Sydafrika under apartheidtiden. För det andra öppnar detta projekt för frågor om relationen mellan svensk mission och svensk biståndspolitik. Här kan frågor om utvecklingen från mission, till kristna biståndsorganisationer till dagsaktuella problemställningar om förhållandet mellan den sekulära svenska staten och kristna aktörer inom civilsamhället analyseras och fördjupas. För det tredje genererar projektet om Barbro Johansson ytterligare frågeställningar kring religion som både befriande och begränsande för kvinnors möjligheter (bearbetningar i linje med detta i artiklarna ”Paradoxes and Challenges – Gender Perspectives in Mission History” 2010, ”Can the Subaltern speak? or Who is sharing a meal with whom?” 2009, ”Afrikas drottning – religion, genus och kolonialism i en Hollywoodskildring av Afrika” 2008).   

Projektets två viktigaste publikationer:
Som projektets viktigaste publikationer vill jag, trots rubriken, lyfta fram två artiklar och en kommande monografi. I artikeln ”On Being a Christian Missionary in Socialist Tanzania: A Case Study of the Two Roles of Barbro Johansson, Missionary and Politician” i Swedish Missiological Themes (2009) presenteras forskningsprojektet i en internationell tidskrift med bred spridning. Artikeln behandlar framförallt två viktiga perioder i Barbro Johanssons verksamhet i Tanzania: hennes arbete för flickors och kvinnors utbildning samt hennes politiska engagemang. Ett särskilt fokus läggs på samspel och/eller konflikt mellan Barbro Johanssons ställningstagande som feminist, socialist och missionär.

I boken "12 kvinnor – i 1900-talets svenska kyrkohistoria" (Artos & Norma bokförlag, 2010) återfinns bidraget ”Barbro Johansson – missionär, feminist, socialist”. Denna artikel är viktig då den bidrar till att skriva in Barbro Johansson som en central person inom svensk kyrkohistoria under 1900-talet i en bok som riktar sig till en svensk läsekrets inkluderande studenter vid högskolor och universitet. Artikeln ger en bred översikt över Barbro Johanssons liv och gärning, bland annat i relation till aktuella rapporter om läskunnighet och utbildning i Afrika enligt rapporter från FN. 

Forskningsprojektets kommande monografi planeras ha följande innehåll: Projektets hela bredd presenteras och analyseras i linje med syftet som återfinns ovan. Källmaterialets omfattning och eventuella komplexitet kommer att diskuteras. I nuläget innehåller monografin, förutom inledning, fem kapitel: 1. Barbro Johansson, Kashasha och kvinnors utbildning, 2. Barbro Johanssons politiska engagemang och socialism, 3. Samhällsbygge och medborgarskap, 4. Barbro Johansson och svenskt bistånd till Tanzania, 5. Feminism, socialism och ett efterkolonialt experiment: Barbro Johansson, missionär och politiker.     

Andra typer av förmedling av projektets resultat:  
Presentationer av projektet vid forskarseminarium, Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap, Högskolan i Gävle och vid Sveriges Kvinno- och genushistorikers årskonferens i Uppsala, båda nov. 2007.
Paper vid internationell forskningskonferens:”’I don’t want to talk about this anymore.’ On being a Christian missionary in socialist Tanzania: A case study of the missionary and politician Barbro Johansson.” Bergens universitet, Norge, aug. 2008.
Paper vid nordisk forskningskonferens: ”Modernitetens nya kvinna: mellan kall och familj, Sverige och Tanzania. Om Barbro Johansson, missionär och politiker.” Karlstads universitet, okt. 2008.
Paper vid internationell forskningskonferens:”Can the Subaltern speak? or Who is sharing a meal with whom?” Uppsala universitet, maj 2009. 
Föreläsningar om projektet i Stockholm juni 2009 och i Karlstad sept. 2010. 

Kommentar till budget:
Beviljat anslag för lönekostnader motsvarade ca 1,5 års heltidstjänst och har använts till detta. Under ”Resekostnader” har medlen använts för resor i relation till materialinsamling och forskningskonferenser vid vilka projektet presenterats genom papers eller föredrag. Posten ”Övriga kostnader” har framförallt prioriterats för språkgranskningar och i viss mån översättningar av vetenskapliga artiklar och papers, vilket har bedömts som särskilt relevant då det finns internationellt intresse för forskning om Barbro Johansson.

Karin Sarja, Centre for Gender Research, Uppsala University

Socialism, feminism and a post-colonial experiment: Barbro Johansson, missionary and politician.

Project aim:

The purpose of the project has been to study the work of Barbro Johansson, a Swedish missionary in Tanzania from 1946 until the 1990s. The focus has been on her work for Tanzanian women and on her political standpoints in the struggle for an independent, socialist Tanzania. Interest has also been centered on her influence on the Church of Sweden, the Church of Sweden Mission and the Social Democratic Workers' Party as regards these organizations' attitudes towards Julius Nyerere's nation building. Finally, the project has studied her importance to Swedish development aid to Tanzania.

The project research has mainly pursued these goals, although slightly less attention has been paid to the latter. The reason is partly that this issue has been difficult to handle within the limits of the project, and partly that it has opened the door to a new, comprehensive research venture (see below). Also, a certain amount of concentration has been necessary in view of the fact that the project period was limited to 1.5 years full-time employment.

An extensive body of material has been gathered within the project, and new basic research has been conducted. The most comprehensive material was found in Barbro Johansson's personal archive and in the Church of Sweden Mission's collections in Uppsala. Barbro Johansson's correspondences have also been found in other archives. Moreover, comprehensive media material on Barbro Johansson from newspapers, radio and television has been collected and studied. In particular, unique material from the 1980s containing several hours of interviews with Barbro Johansson has been made available to the project. Finally, a number of interviews have been carried out with people important to her life and work.

The three most significant results from the project. Presentation and discussion: 

The following three results should be emphasized:
First, the project demonstrates the researcher's responsibility for problematizing source material on a person considered, in her own time as well as by posterity, an important actor in a specific phase of a historical course of events. Second, the project has revealed the various phases of Barbro Johansson's life and work, which serves to nuance some historical writings and biographical accounts of her as a person. Third, a deepened analysis of Barbro Johansson's missionary theology has been carried out.

During her entire life, Barbro Johansson was deeply engaged in the education of girls and women. She stated herself that she was a feminist. The building blocks of her feminism during her first period of work in Tanzania, 1946-1959, were education and religious revival. Education was important, but it could not bring about all the changes in girls' and women's situation that Barbro Johansson wished to see. She held that something more was necessary: Christian faith. In my view, during the period 1946-1959, her outlook on her missionary task was relatively clearly formulated. Barbro Johansson was a well-educated Western missionary who was able to provide the education needed to improve the lives of girls and women. Moreover, she was a missionary who wished to point out the idea of equality found in the Christian message. Given both education and an encounter with Jesus, women's situation could be changed for the better. At the same time, she realized that being white as well as a missionary was problematic in the context in which she served. She was aware of the advent of a new era of nationalism in East Africa and, consequently, of the end of the European's role there. However, she did not feel that either the role of the Kingdom of God or the role of its messengers was over. She realized she needed to adapt to a new time if she was to justify her presence in the country, and a new phase in her life was emerging with increasing clarity.

From the end of the 1950s, Barbro Johansson became more and more engaged in the struggle for national independence, particularly following a meeting with Julius Nyerere, the leader of the independence movement and of the socialist TANU party. Her contacts with Nyerere led her to run in the parliamentary election, and in 1959, she was elected as a member of the parliament of Tanganyika. In December 1961, the country achieved independence with Nyerere as its leader. At that time, Barbro Johansson became a Tanzanian citizen. She served as a member of parliament until 1965 and later between 1980 and 1985. The form of socialism that developed within TANU was known as Ujamaa, an important element of which were villages in which agricultural land was owned and cultivated collectively. Barbro Johansson supported the creation of these villages, herself being a member of one of them. However, the success in organizing Ujamaa villages was limited. In the mid-1970s, when Nyerere and other leaders wanted the villages to have a greater impact, compulsory relocation was carried out and Tanzania was rocked to its foundations. In the 1970s and 1980s, moreover, the country experienced an economic crisis. An attempt was made to overthrow Nyerere. He resigned in 1985, but retained leadership of the country's single permitted political party. In Tanzania, a one-party system had been chosen as an avenue to an independent, socialist nation.

Analyses of the material on Barbro Johansson's political engagement has made it clear that her most important task from 1959-60 onwards was to help build the country. She emphasized that politics was about creating, and that God had led her to her new duties. It would appear that she was unequivocally loyal to TANU and Julius Nyerere. In broad outline, if the material from the first phase does not contain many traces of political engagement and socialism, then during the second period thoughts of Jesus and other religious matters seem to remain in the background. If, early on, Barbro Johansson held that education and a Christian faith were needed to achieve more equality for women, then during the second phase she saw the potential for such a development in the country's independence and the new political movement.

Her standpoints in favor of a socialist one-party state, the creation of Ujamaa villages and their accompanying population relocations as well as her loyalty to primarily Julius Nyerere will be exhaustively analyzed in a forthcoming monograph.

In 1996, when Barbro Johansson was asked what Christian missionary work meant to her, her answers were both thoughtful and self-conscious. She contended that, as a missionary, she was a bearer of the mysteries of the Kingdom of God rather than of Christianity. Her primary task was not to change people's religious affiliation. At the same time, she emphasized that her calling was clear - she was a missionary. When one compares her words from 1996 with her views during the 1950s, a shift can be seen from a Christocentric to a more theocentric position. This example elucidates a development in Barbro Johansson's missionary theology.

The following are new research questions that have been generated through the project:

In particular, three central areas can be brought to the fore. First, the project shows that more research is needed on the relations between religion and politics within the Church of Sweden Mission in other countries during the latter part of the 20th century, as well as on the possible importance of such relations to Swedish foreign policy. Additional analyses could focus on other Swedish missionaries in, e.g., socialist Tanzania as well as on the Church of Sweden Mission and the Church of Sweden's relations in South Africa during apartheid. Second, the project opens the door to questions concerning the relation between the Church of Sweden Mission and Swedish development aid policies. In this regard, issues concerning the shift from missions, to Christian developmental aid organizations, to current problems in the relation between the secular Swedish state and Christian actors in civil society could be analyzed and deepened. Third, the project on Barbro Johansson has generated additional questions concerning religion as a factor that both liberates women and limits their opportunities. (Such themes have been treated in the articles ”Paradoxes and challenges - gender perspectives in mission history” 2010, ”Can the Subaltern speak? or Who is sharing a meal with whom?” 2009, and ”Afrikas drottning - religion, genus och kolonialism i en Hollywoodskildring av Afrika” [African Queen - religion, gender and colonialism in a Hollywood portrayal of Africa] 2008).
 
As the most important publications of the project, I would like to call attention to two articles and a forthcoming monograph:
The article ”On being a Christian missionary in socialist Tanzania: A case study of the two roles of Barbro Johansson, missionary and politician”, in Swedish Missiological Themes (2009), introduces the research project in an international journal with a wide circulation and readership. It looks primarily at two important periods of Barbro Johansson's work in Tanzania: her work for girls' and women's education and her political engagement. The interplay and/or conflict between her standpoints as a feminist, socialist and Christian missionary is emphasized in particular.

The anthology 12 kvinnor - i 1900-talets svenska kyrkohistoria [12 women - in the 20th century history of the Church of Sweden] (Artos & Norma bokförlag, 2010) contains a contribution entitled ”Barbro Johansson - missionär, feminist, socialist” [Barbo Johansson - missionary, feminist, socialist]. This is an important contribution, as it appears in a book meant for a Swedish readership, including university students. It thus helps to give Barbro Johansson a central place in the 20th century history of the Church of Sweden. It provides a broad overview of Barbro Johansson's life and achievements, among other things in relation to current UN reports on literacy and education in Africa.

The planned monograph will present and analyze the whole scope of the project in line with the aim stated above. The extent and possible complexities of the source material will be discussed. 
At present, the monograph contains an introduction and five chapters:
1. Barbro Johansson, Kashasha and women's education
2.    Barbro Johansson's political engagement and socialism
3. Society building and citizenship
4. Barbro Johansson and Swedish developmental aid to Tanzania
5. Feminism, socialism and a post-colonial experiment: Barbro Johansson, missionary and politician.    

Other methods of conveying the project results include the following:

Project presentations at a research seminar, Department of Humanities and Social Sciences, University of Gävle, and at the Annual Conference of Swedish Historians of Women and Gender in Uppsala, both in November 2007.

Paper presented at an international research conference: “'I don't want to talk about this anymore.' On being a Christian missionary in socialist Tanzania: A case study of the missionary and politician Barbro Johansson.” University of Bergen, Norway, August 2008.

Paper presented at a Nordic research conference: ”Modernitetens nya kvinna: mellan kall och familj, Sverige och Tanzania.” [Modernity's new woman: between calling and family, Sweden and Tanzania. On Barbro Johansson, missionary and politician] Karlstad University, October 2008.

Paper presented at an international research conference: ”Can the Subaltern speak? or Who is sharing a meal with whom?” Uppsala University, May 2009. 

Lectures on the project in Stockholm, June 2009, and Karlstad, September 2010.

Comments on the budget:
The grant covered payroll expenses corresponding to 1.5 years full-time work and has been used accordingly. Funds for “traveling expenses” have been used for travel to gather material and for trips to research conferences at which the project has been presented in papers or lectures. The budget item “miscellaneous expenses” has primarily covered language correction and, to a certain extent, translations of scientific papers and articles. This has been judged as particularly relevant in view of the international interest in research on Barbro Johansson.