States in transition and their geographies of crime:
Estonia, Latvia and Lithuania (Grant J2004-0142:1)

1. AIM OF THE PROJECT
To study patterns of offence rates over time and space in the three Baltic States of Estonia, Latvia and Lithuania. This will involve the display and analysis of the changing levels and composition of a selected group of offences covering the transition period during the 1990’s from planed to market economy and including the years of preparation for the integration into the European Union. 

There was no need to change the project’s objectives. However, we focused the multitemporal analysis (papers 1 and 4, publication list) on police recorded data from 1993 to 2000. Before 1993 it was difficult to be certain that the data hold their quality over time because of official interference and, after 2000, penal code and territorial changes in these countries have affected the way offences are recorded. The cross-sectional studies covered different time periods, but mostly 2004-2005 (papers 3,5 and 6, publication list).

2. PROJECT’S MAIN FINDINGS
 Since the mid 1990s, crime rates in the Baltic countries have tended to become more like those found in Western European countries.
 Although acquisitive and expressive crimes (with the exception of homicide) increased significantly in the Baltic countries after the independence according to official statistics, no significant changes were found in the levels and composition of offences declared by victims in the same period. Possible causes for this mismatch are: (1) the growth in crime reporting to police, (2) changes in the socio-economic composition of the victims of crime (3) political and administrative changes, inclusive within the police (this does not include changes in penal code). 

By incorporating the spatial dimension using GIS, this study allowed an assessment of how social contexts and land use structures interact at regional and local levels to produce different patterns of crime:

 Both expressive and acquisitive crimes are concentrated in urban areas or densely populated regions in the Baltic countries. Economically leading regions are often large urban areas or capital cities, where both the positive and negative sides of the new market economy are experienced: an increase in investment creates new jobs and increases the supply of goods (targets) but also exacerbates income disparities through wage differentials and selective unemployment (increasing the pool of motivated offenders). (papers 1 and 4).

 Indicators of regions’ social structure (e.g., divorce rate), more strongly predict the variation of 2000’s crime ratios than land use and economic covariates. One of the mechanisms that links divorce/broken families to offending is the increase in poverty, particularly after the family splits up. Divorce rates had a strong increase between 1990 and 2000 in the Baltic countries. For instance, in Estonia they rose from 49 per hundred new marriages to 77 (the highest within the EU). (papers 1 and 4).
 There was no evidence that social institutions work as ‘moderators’ of poor socio-economic conditions on crime in Estonia, Latvia and Lithuania, as previously suggested in the literature (papers 1 and 4, publication list).
 
 Organised crime in the region has been assessed by taking Lithuania as a case study. Lithuania’s location in relation to Belarus and Kaliningrad oblast also accounts for the high percentage of Lithuania-based organized crime groups dealing in various goods, including illegal weapons, human smuggling and contraband products such as cigarettes, clothes, furniture and technology. Marijampole county, for instance, bordering Poland and Kaliningrad oblast, is known as an important ‘transit’ region of Lithuania owing to its well-developed transport infrastructure and links both north to south and west to east. In the particular case of Lithuania, there are variations in the level and geography of offences between border regions and the rest of the country. Despite the fact that the highest average increases in recorded criminal offences were found in two border regions, non-border regions had a higher average increase in the 1990s. This partially explains why, out of the six selected offences, only assault shows an increase owing to the ‘border effect’. (paper 2)

 We examined whether or not levels and patterns of robbery in Tallinn, Estonia, followed similar processes to the ones found in Cologne, Germany. Although robbery rates in Tallinn are higher than in Cologne, their geography and the factors that underlie such geography, are similar for both cities. Robbery is a phenomenon typical of central urban areas or areas of mixed land use. Clusters of robbery are concentrated in the inner city areas for both Cologne and Tallinn, and particularly in the case of Tallinn, they follow main roads, stations and local centres. In both cities, the geography of robbery is more associated with covariates of routine activities (e.g., pubs and clubs) than social disorganisation variables (e.g., welfare recipients) which, however, also have a significant contribution. Results show also that are no major differences between significant covariates in the day and night time distribution of robbery. Thus, the results presented in this paper provide support for the generalisibility of spatial theories of crime from the 'West' to Eastern European cities. (papers 3 and 5)

 In Vilnius, the concentration of thefts, robbery and to certain extent, drug related crimes to the inner city areas are expected to be related to the daily routine activity of these central areas. Homicides are dispersed but tend to take place in the so called problematic neighbourhoods. Vilnius is regarded by its residents as an unsafe place to live. Despite being the worse case in Europe, Vilnius is not alone. In all Central-Eastern European cities the majority of respondents in the international victimisation survey felt more frequently unsafe rather than safe even though victimisation levels observed in the Western and Central-Eastern cities were almost identical. At intra-urban level, there is a clear mismatch between the patterns produced by police recorded data (indicating the city centre as highly criminogenic) and those found by surveys on victimisation/perceived safety in Vilnius (pointing out the outskirts as more problematic, and also less safe). Crime prevention initiatives are all part of the strategies for making Vilnius a safer place to live in. One clear trend in this area is participation of residents and ‘other agents’ in crime prevention programmes. However, this inclusive discourse of urban governance gives way to more top-down approaches in neighbourhoods that are regarded as problematic. (paper 6)

 Although this study recognises that the quality and availability of data have improved since these countries’ independence (including both crime and socio-economic statistics) much still needs to be done to meet the requirements of a rigorous long-term research design (see papers 1, 2 and 4).

3. NEW RESEARCH QUESTIONS FROM THE PROJECT
Findings of this study raise questions to the need for new conceptual models to understand crime at the regional level that go beyond traditional urban criminological theories. The regional scale implies, for instance, that the routine activity theory should be expanded to incorporate notions of mobility across borders for offenders, targets and potential guardians. 

A new research project on safety and crime prevention in the Baltic cities of Tallinn, Vilnius, Helsinki, Copenhagen and Stockholm has been submitted to Östersjonstiftelsen (April 2008) as a continuation of this research project. The intention is to look for similarities and/or differences in these cities' crime rates, perceived safety and actions towards crime prevention. 

A future area of study that has not been covered by this study is the effect of organized crime on crimes in the Baltic countries. Evidence shows that organized crime contributed considerably to the high number of homicides and other violent crimes in the Baltic countries in the early 1990s but that its influence waned by the end of the decade. It would be useful to investigate whether there are still any links between local/ regional organized crime and levels of violence. 

4. OTHER PROJECT OUTCOMES
As initially proposed, we had a one-day seminar to present the project findings in Tallinn, 28th February 2008, at Ministry of Justice, Tonismägi 5a (see appendix 1) with 25 participants coming from the Baltic countries, Finland, Germany and the UK. 

The results of this project was also presented both in seminars in Sweden (for example, at CBEES – Centre for Baltic Studies, at Sodertorn University College in Stockholm) and in conferences in Europe (European Society of Criminology in 2005, 2006 and 2007, Krakow, Tubingen and Bologna, respectively) and United States (American Society of Criminology conference in 2006, in Los Angeles). See ttp://hem.bredband.net/b647031/baltic_project.htm
for details.

This project has helped the Vilnius police start cooperating with Vilnius municipality to build a crime database at coordinate level, used in paper 6, which until recently  was unavailable. The database (June 2004 to May 2005, total of 25.347 offences) was only made possible by the active input of Gintaras Baguzis (the head of the organizational department at Vilnius chief police commissariat), his colleague Renata Ulpiene, Alvydas Karalius,  from the municipal enterprise “Vilniaus planas” (Vilnius plan) and Nijole Lukyte who helped with the co-ordination of the contacts. After two years, the database was ready for use. 

We established future co-operation with researchers in the Baltic countries, mainly with Estonia and Lithuania. Anneli Kärihk, from Tartu University and Jolanta Aidukaite (Vilnius university) now at Södertörn College University.
_______________________________________________________________________________________

Stater i omvandling och deras brottsgeografi; Estland, Lettland och Litauen (J2004-0142:1)

1. PROJEKTETS MÅL

Att studera brottsmönster över tid och rum i de tre Baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. Detta kommer att innefatta beskrivning och analys av varierande nivåer och sammansättning av en utvald grupp brott över omvandlingstiden under 1990-talet från planekonomi till marknadsekonomi och inkluderar åren av förberedelse för inträde i Europeiska Unionen.

Det fanns inget behov av att förändra projektmålen. Dock fokuserades den temporala analysen (artiklar 1 och 4 i publikationslistan) på polis data från 1993 till 2000. Före 1993 var det svårt att säkerställa att data hade en god kvalitet över tiden på grund av myndigheters modifieringar och efter 2000 skedde förändringar i brottskoder och områdesindelningar i dessa länder som har påverkat hur brott har registrerats. Andra studierna täcker flera tidsperioder men framför allt tiden 2004-2005 (artiklar 3, 5 och 6 i publikationslistan).

2. PROJEKTETS HUVUDRESULTAT

- Sedan mitten av 1990-talet har brottsfekvensen i de Baltiska staterna blivit allt mer lik den som förekommer i västländerna.

- Även om tillgrepps- och våldsbrott (med undantag för mord) har ökat signifikant i de Baltiska staterna efter oberoendet enligt officiell statistik kunde inga signifikanta skillnader påvisas i sammansättning eller omfattning av brott deklarerade av brottsoffer under samma period. Möjliga förklaringar till denna skillnad är: (1) ökning av rapportering av brott till polisen, (2) förändring i den socio-ekonomiska sammansättningen hos brottsoffren, (3) politiska och administrativa förändringar, inklusive inom polisen (detta innefattar inte förändringar i brottsbalken).

Genom att inkludera den rumsliga dimensionen med hjälp av GIS har den här studien möjliggjort en bedömning av hur sociala sammanhang och markutnyttjande interagerar på regional och lokal nivå för att skapa olika brottsmönster: 

- Både tillgrepps- och våldsbrott är koncentrerade till urbana eller tätbebodda områden i de Baltiska länderna. Ekonomiskt ledande regioner är ofta stora urbana områden eller huvudstäder där både positiva och negativa sidor av den nya marknadsekonomin kan upplevas: en ökning av investeringar skapar nya jobb och ökar tillgång på varor (måltavlor) men ökar också inkomstskillnader genom differentiering i lön samt selektiv arbetslöshet (vilket ökar gruppen motiverade förövare). (Artiklar 1 och 4)

- Indikatorer för regionens sociala struktur (tex andel skilsmässor) har ett starkare samband med variationen i brottsförekomster än markanvändning och ekonomiska faktorer. En av de mekanismer som kopplar skilsmässor/uppbrutna familjer till brott är ökningen i fattigdom, detta särskilt efter det att familjen brutit upp. Andelen skilsmässor ökade kraftigt i de Baltiska länderna mellan 1990 och 2000. Tex i Estland ökade de från 49 av varje 100 nya äktenskap till 77 (högst andel inom EU). (Artiklar 1 och 4)

- Det fanns inga bevis för att sociala institutioner fungerar som moderatorer för dåliga socioekonomiska förhållanden vad gäller brott i Estland, Lettland eller Litauen som tidigare har föreslagits i literaturen (artiklar 1 och 4)

- Organiserad brottslighet inom regionen har bedömts genom att göra en fallstudie av Litauen. Litauens placering i relation till Belarus och Kaliningrad förklarar också den höga andelen Litauen baserade organiserade brottsgrupper som handlar med varierande varor inkluderande illegala vapen, människosmuggling och varusmuggling såsom cigaretter, kläder, möbler och teknologi. I Marijampole distriktet, till exempel, gränsande till Polen och Kaliningrad, är känt som en visktig transitionsregion för Litauen genom sin välutvecklade transport infrastruktur och förbindelser i både nord- syd- öst och västlig riktning. Speciellt i fallet Litauen finns det variationer i nivåer och geografi av brott mellan gränsregioner och resten av landet. Trots att den högsta genomsnittliga ökningen av registrerade brott fanns i två gränsområden hade icke-gränsområden högre genomsnittlig ökning under 1990-talet. Detta förklarar delvis varför det från de sex utvalda brottstyperna bara är överfall som visar en ökning beroende på en ”gräns effekt”. (artikel 2)

- Vi undersökte hurivida nivåer och mönster för rån i Tallin, Estland följde samma processer som de i Köln, Tyskland. Även om rån frekvensen är högre i Tallin än i Köln är deras gografi och faktorer som bygger upp denna geografi liknande för båda städerna. Rån är ett typiskt fenomen för centrala urbana omrpden eller områden med blandad mark användning. Kluster av rån är koncetrerade till stadskärnorna i både Köln och Tallin. Detta gäller speciellt för Tallin. De följer huvudgator, stationer och lokala centra. I båda städerna är rånens geografi mer relaterade till förklaringsvariabler för rutinaktiviteter (tex barer och klubbar) än variabler för social problem (tex socialbidragstagare), vilka, likväl har avsevärt bidrag. Resultatet visar också att det inte finns några stora skillnader mellan signifikanta förklaringsvariabler för rånens födelning mellan dag och natt. På så vis stödjer resultaten i denna studie generaliserbarheten för rumsliga teorier från studier på Västeuropeiska städer till Östeuropeiska. (artiklar 3 och 5)

- I Vilnius är koncentrationen av stöld, rån och i viss mån drogrelaterade brott till stadskärnan förväntad att vara kopplad till de dagliga rutinaktiviteter som förekommer i dessa centrala områden. Mord är spridda men tenderar att äga rum i så kallade problemområden. Vilnius betraktas av sina innevånare som en osäker plats att bo på. Trots att det är det värsta exemplet i Europa är Vilnius inte ensamt. I alla centrala östeuropeiska städer känner sig majoriteten av de svarande på en internationell brottsoffer enkät oftare osäkra än säkra även om brottsoffernivårena som observeras mellan öst- och västra centraleuropa är nästan identiska. På intra urban nivå finns en klar brist på samband mellan de mönster som kommer från data från polisrapporter (vilka pekar på innerstadsområden som områden med hög brottsförekomst) och de som förekommer i studier på brottsoffer/upplevd säkerhet i Vilnius (som pekar på utkanterna av staden som mer problematiska och mindre säkra). Brottsförebyggande initiativ är alla en del av strategierna för att göra Vilnius till en säkrare plats att bo på. En klar trend inom dett aområde är deltagande av innevånare och andra ”aktörer” i de brotsförebyggande programmen. Denna inkluderande diskurs gällande urban styrning öppnar vägen för tillvägagångssätt som går mer uppifrån och ner i områden som uppfattas som problematiska. (artikel 6)

- Även om denna studie erkänner att kvailteen och tillgången på data har förbättrats sedan dessa länder blev oberoende (detta inkluderar både brotts- och socioekonomisk statistik) finns det fortfarande mycket som behöver göras för att möta kraven från långsiktig forskningsdesign. (se artiklar 1, 2 och 4)

3. NYA FORSKNINGSFRÅGOR FRÅN PROJEKTET

Rönen från denna studie väcker frågor om behovet av nya konceptuella modeller för förståelse för brott på en regional nivå som går förbi traditionell urban kriminologisk teori. Den regionala skalan medför tex att teori för rutinaktiviteter borde utökas för att inkludera mobilitet över gränser för förövare, måltavlor och potentiella beskyddare.

Ett nytt forskningsprojekt gällande säkerhet och brottsförebyggande i de Baltiska staterna Tallin, Vilnius, Helsingfors, Köpenhamn och Stockholm har inlämnats till Östersjöstiftelsen (April 2008) som en fortsättning av detta forskningsprojekt. Avsikten är att söka efter likheter och/eller skillnader i dessa städers brottsfrekvenser, upplevda säkerhet samt åtgärder för brottsförebyggande. 

Ett framtida område för studier som inte har omfattats av denna studie är effekten som organiserad brottslighet har på brott i de Baltiska länderna. Det finns bevis för att organiserad brottslighet bidrog väsentligt till den höga nivån på mord och andra våldsbrott i de Baltiska länderna i början av 1990-talet men att dess influens minskat mot slutet av årtiondet. Det skulle vara till nytta att unersöka huruvida det fortfarande finns någon koppling mellan lokal/regional organiserad brottslighet och nivåer av våldsbrott.

4. ANDRA PROJEKTRESULTAT

Som i det ursprungliga förslaget hölls ett endagars seminarium för att presentera projektresultaten i Tallin den 28:e Februari 2008 vi Justitiedepartementet, Tonismägi 5a (se bilaga 1) med 25 deltagare från de Baltiska länderna, Finland, Tyskland, Sverige och UK.

Resultatet av detta projekt har också presenterats i seminarium både i Sverige (tex vid CBEES – Centrum för Baltiska Studier vid Södertörns Högskola i Stockholm) och i Europeisk konferenser (European Society of Criminology 2005, 2006 och 2007, Krakow, Tubingen och Bologna respektive) samt i USA (American Society of Criminology conference in 2006 i Los Angeles). Se http://hem.bredband.net/b647031/baltic_project.htm för detaljer.

Det här projektet har hjälpt Vilnius polis att starta ett samarbete med Vilnius kommun för att bgga upp en databas på koordinatnivå, använd i artikel 6, vilken till helt nyligen inte varit tillgänglig. Databasen (från Juni 2004 till Maj 2005, totalt 25 347 brottsförekomster) kunde genomföras tack vare insatser från Gintaras Baguzis (chef för organisationsavdelningen vid Vilnius polisledningskomissariat) hans kollega Renata Ulpiene, Alvydas Karalius från det kommunala bolaget ”Vilniaus planas” (Vilinius plan) samt Nijole Lukyte som hjälpt till att koordinera de lokala kontakterna. Efter två år var databasen färdig för användning.

Vi har etablerat framtida samarbete med forskare i de Baltiska länderna, framför allt Estland och Litauen. Anneli Kärihk från Tartu Universitet och Jolanta Aidukaite (Vilnius Universitet) nu vid Södertörns Högskola.