Projektets syfte
Projektets syfte har varit att analysera konstruktionen av ”invandrarkultur” respektive ”minoritetskultur” under den period då den nya minoritetspolitiken i Sverige lanserades och åren därefter. En genomgripande ändring i svensk minoritetspolitik skedde 2000 då Sverige ratificerade Europarådets konventioner om nationella minoriteter. Den nya minoritetspolitiken innebär att det konstituerats två olika kategorier av minoriteter i landet, med olika skydd, status och rättigheter; nationella minoriteter och invandrare. De nationella minoriteterna och deras språk är judar / jiddisch, romer och resande / romani chib, samer / samiska, sverigefinnar / finska och tornedalingar /meänkieli. Av de nationella minoriteterna har projektet i synnerhet fokuserat på den samiska, sverigefinska och tornedalska minoriteten. Medan de nationella minoriteternas rätt till sin kultur och sina språk stärkts och den svenska staten bundit sig till att se till att dessa gruppers kulturer och språk överlever på lång sikt i landet, har de övriga etniska grupperna inte tillskrivits motsvarande rättigheter.

Projektet fokuserar på ”kultur” och ”språk” som diskursiva kategorier genom vilka maktojämlikhet kan manifesteras. Den övergripande frågeställningen för projektet har varit om konstruktionen av kulturell särart för de nationella minoriteterna medför en positivare representation, och vice versa, om konstruktionen av kulturell särart utmynnar för invandrargrupperna i en rasifierad sådan. Projektet behandlar med andra ord även frågan om hur formella rättigheter påverkar identitet och kultur och föreställningar om dem. Projektets syfte har vidare varit att analysera på vilket sätt olika aktörer interagerar och påverkar konstruktionen av annanhet i samhället. Analysen har utgått ifrån litteratur- och kultursociologisk teoribildning och de presumtiva analyskategorierna har varit kategorierna ras/etnicitet och kön/genus. Särskilt ska konstruktionen av invandrar- respektive minoritetskvinnors roll som kulturbärare analyseras. Under projektets gång har det visat sig vara nödvändigt att även inkludera kategorin klass i analysen.

Projektets viktigaste resultat
Bland projektets viktigaste resultat kan nämnas att den diskursiva separationen i beskrivningen och förståelsen av nationella minoriteters respektive andra etniska gruppers ”kulturer” tycks ha ytterligare fördjupats sedan millennieskiftet. På makronivån kommer detta senast till uttryck i bland annat utvecklingen av minoritets- och språkpolitiken där nya förvaltningsområden för samiska och finska språket införts 2010.

Den diskursiva separationen av olika etniska grupper i Sverige kan bland annat ses i att olika gruppers möjligheter att i offentligheten förhandla om sina identiteter diversifierats, i beskrivningen av minoritets- respektive invandrarkultur och i de förskjutningar som skett i förståelsen av det intersektionella samspelet mellan kategorierna ras/etnicitet, kön/genus och klass.

Medan de nationella minoriteternas centrala organisationer i ökande grad kan förhandla om sina kulturella och språkliga behov och rättigheter med statliga och kommunala myndigheter, har likadana möjligheter fortfarande inte tillskrivits så kallade invandrarkollektiv. Medan författare med sina rötter i nationella minoriteter idag gärna manifesterar sin tillhörighet i dessa minoriteter, finns det en tydlig tendens att författare med sin bakgrund i andra länder enbart kan betona sin ”svenska” identitet. Det är också tydligt att de undersökta nationella minoriteternas ”etniska” identiteter tillskrivs positiva och emancipatoriska konnotationer, medan dessa identiteter beskrivs genom rasifierande och sexualiserande diskurser då det gäller invandrarkollektiv. Etnifieringen av invandrarkollektiv har förvisso dokumenterats även av den tidigare forskningen, men denna tendens tycks ha fördjupats i och med att den offentliga förståelsen av vad som hör till den nationella kulturen fastslagits.

Ett resultat är också att nationella minoriteter, i synnerhet sverigefinnar och tornedalingar, i ökande grad i offentligheten skildras genom kategorin (arbetar)klass. Klassen har med andra ord visat sig vara en viktig kategori i perceptionen av de undersökta nationella minoriteters identitets- och kulturformationer. Emellertid kan detta även ses som en tendens att skriva in dessa minoriteter i den omarkerade svenskheten och som en del av folkhemmets och modernitetens projekt.

Lika väl tycks det vara tydligt att essentialiseringen och etnifieringen av det kvinnliga subjektet bland sverigefinnar, tornedalingar och samer utmynnar i mera positiva konnotationer än vad motsvarande process utmynnar i då det kommer till ”invandrarkvinnor”. Medan den kvinnliga subjektsformuleringen bland de nationella minoriteterna ofta binds till den omarkerade och bejakade kvinnligheten, utgör ras och sexualitet centrala kategorier i förståelsen av subjektet ”invandrarkvinnor”. Etnifieringen av minoritetskvinnor kan med andra ord förstås som en emancipatorisk process som närmar dem samhället i stort, medan etnifieringen av ”invandrarkvinnor” tillskriver dem en låst position utanför samhället.

Projektets två viktigaste publikationer och ett resonemang om dessa
Bland de viktigaste publikationerna kan nämnas ”Politik, litteratur och makt. Hur görs ’invandrar’- och ’minoritetslitteratur’? (2007) och “Multicultural or Multilingual Literature: A Swedish Dilemma?” (2009). I dessa artiklar diskuteras hur den partikularistiska diskursen som i allt ökande grad används om nationella minoriteter utmynnar i själva verket i att dessa grupper, alltmer dras närmare den normativa vitheten eller ”svenskheten” eller till och med uppfattas som en essentiell del av den. Till exempel har den finskfödda Susanna Alakoskis Svinalängorna (2006) mottagits som en viktig och universellt gångbar beskrivning av det svenska (klass)samhället. Däremot finns det tendenser till att framhäva skillnader mellan ”invandrarkulturer” och det övriga samhället. Etfinieringen av ”invandrarlitteratur” eller ”andra generationens litteratur” mynnar ut i stereotypiserande förståelse av ”invandrarkultur”. Som exempel kan nämnas receptionen av Fateme Behros, Maryam Bakhtyaris eller Jonas Hassen Khemiris produktion där rasifieringen och även sexualiseringen av författarna och romanernas tematik är ett genomgående inslag.
En samlingsvolym av projektets artiklar publiceras under 2010 eller 2011.

Nya forskningsfrågor som har genererats genom projektet
Förutom utvecklandet av de mera teoretiska utgångspunkterna vid intersektionell forskning i en svensk kontext borde forskningen om olika etniska grupper i Sverige innefatta även analyser om de övriga nationella minoriteternas kulturella representation, deras identitetsbildning och perceptionen av dessa. Forskningen är bristfällig i synnerhet då det kommer till dagens situation beträffande romer och resande, men även den judiska minoriteten.

Andra resultat, seminarier, föreläsningar
Projektarbetet har presenterats vid konferenser såsom “Workshop of the project Peripheral autonomy? Longitudinal analyses of cultural transfer in the literary fields of small language communities”, Gent University, Belgium; “Conference Borders in Nordic Literature, IASS International Association for Scandinavian Studies”, Turku, Finland, (2006); “Literature for Europe: European Identities in a Globalizing World. ESF-Liu Conference”, European Science Foundation. Linköping University, Sweden; “SASS Society for the Advancement of Scandinavian Study”, Augustana College, Davenport, Iowa/Rock Island, Illinois; ”Det flerkulturelle samfunn, Det Norske Videnskaps-Akademis jubileumsseminar”, Det Norske Videnskaps-Akademi, Oslo, Norge, (2007); ”Lika olika eller olika lika”, Vetenskapsrådets kvartalsseminarium, Stockholm, Sverige, (2009).

Forskningsprojektet har även bidragit till grundande av ett teoretiskt inriktat nordiskt nätverk inom intersektionella litteraturstudier, Diversity in Nordic Literature (DINO, http://www.valentin.uu.se/). Nätverket har sitt säte vid Hugo Valentin-centrum. Styrgruppen består av forskare vid Helsingfors, Åbo, Tromsö och Uppsala universitet.

The aim of the project
The aim of the project has been to analyze the construction of “minority” respectively “immigrant” culture during the period when the new minority policy was launched in Sweden and some years afterwards. A radical change took place in Swedish minority policy 2000 when Sweden ratified Council of Europe’s conventions on national minorities. The new minority policy implies that two different categories of minorities have been constituted in the country, with different protection, status and rights; national minorities and immigrants. The national minorities and their languages are Jews / Yiddish, Romanis and Travellers / Romany Chib, Samis / Sami, Sweden-Finns / Finnish and Tornedalians / Meänkieli. Concerning the national minorities the project has in particular focused on Sami, Sweden-Finnish and Tornedalian minorities. While the national minorities’ right to their culture and language has been strengthen and the Swedish government has committed itself to guarantee that these groups’ cultures and languages will survive in the country in the long run, the other ethnic groups have not been attributed similar rights.

The project focuses on “culture” and “language” as discursive categories through which power inequality can be expressed. The comprehensive question for the project has been if construction of cultural distinctive for the national minorities involves more positive representation, and vice versa, if construction of cultural distinctive for the “immigrant” or other groups results in a racifying representation. In other words, the project deals with the question how formal rights influence identity and “culture” and the conception of it. Moreover, one purpose for the project has been to analyze how different figures (as authors, cultural workers) intermediate and affect construction of otherness in the society. The theoretical framework of the project has its point of departure in literature and culture sociology and the presumptive analytical categories have been race / ethnicity and sex / gender. In particular, the role of women as culture bearers has been in focus. During the course of the project it became obvious that it was even necessary to include class as a category for the analysis.

The main results of the project 
Among the most important conclusions can be mentioned that the discursive separation in description and understanding of national minorities and immigrants respectively seems to have been further deepened since the turn of the millennium. On a macro level this is latest manifested through, for example, the development of minority and language policy and introduction of new administrative districts for the Sami and Finnish language 2010.

The discursive separation can, for instance, be seen in that the possibilities to negotiate about one’s identity seem to be different for minorities and other ethnic groups, in the description of minority and immigrant culture respectively and in the shifting intersections between the categories race / ethnicity, sex / gender and class.

While the central organizations of national minorities to an increasing degree are able to negotiate about their cultural and linguistic needs and rights with government and municipal authorities, similar rights have not still been attributed to so called immigrant communities. While authors with their roots in national minorities today willingly manifest their connection to these minorities, there is a clear tendency that authors with their background in other countries can only manifest their “Swedish” identity. It is also obvious that the identities of the analyzed national minorities are ascribed through positive and emancipatory connotations, while the identities of immigrant communities tend to be connected with rasifying and sexualizing discourses. Even if the ethnifying of immigrant collectives has been documented in earlier studies this tendency seems today even more notable as the definition of what belongs to the national culture has been officially established.

One result is also that the national minorities, especially the Sweden-Finns, to an increasing degree are publicly described through category of (working-)class. Class has in other words shown itself to be an important category in perception of the analyzed national minorities’ identity and culture formulation. Nevertheless, this can also be seen as a tendency to place these minorities in unmarked “Swedishness” and as a part of the project of “Folkhem” and modernity.

It seems also to be obvious that essentializing and ethnifying the female subject when it comes to Sweden-Finns, Tornedalians and Samis, results in more positive connotations than is the case when essentializing and ethnifying “immigrant women”. While the female subjectivity among the national minorities is often bound to unmarked and affirmative femininity, race and sexuality are the main categories when understanding the subject “immigrant women”. Ethnifying of minority women can in other words be understood as an emancipatory process that in general draws them closer to the “Swedish” society, while ethnifying of “immigrant women” ascribes them to a locked position outside the society.

Two most important publications of the project
Among the most important publications of the project are articles “Politik, litteratur och makt. Hur görs ’invandrar’- och ’minoritetslitteratur’?” (’Politics, Literature and Power. How is ‘immigrant’ and ‘minority’ literature made?’, 2007) and “Multicultural or Multilingual Literature: A Swedish Dilemma?” (2009). These articles discuss how the particularistic discourse that is increasingly used concerning national minorities, concludes as a matter of fact in that these groups are drawn closer to normative “whiteness” or “Swedishness”, or are even seen as an essential part of it. For example, Susanna Alakoski’s novel Svinalängorna (‘Pig Rows’, 2006) that deals with Finnish immigrants was received as a universal and current description of the Swedish (class) society in general. On the other hand, there are tendencies to underline differences with “immigrant cultures” and the rest of the society. Ethnifying “immigrant literature” or what is called “literature written by second generation immigrants” leads to a stereotyping understanding of “immigrant culture”. As examples can be mentioned the reception of Fateme Behros’, Maryam Bakhtyari’s or Jonas Hassen Khemiri’s production where rasifying and even sexualizing of the authors and the topic of the novels is a general feature.
A comprehensive volume of the articles of the projects is to be published during 2010 or 2011.

New research questions that have been generating through the project
In addition to development of theoretical starting points for intersectional studies in a Swedish context, research about different ethnic groups in Sweden should include even analysis of remaining national minorities’ cultural representation, their identity building and perception about these phenomena. Research is insufficient especially when it comes to the recent situation concerning the Roma and Travellers, but even the Jewish minority. 

Other results, seminars, lectures
The project has been presented at conferences or seminars as “Workshop of the project Peripheral autonomy? Longitudinal analyses of cultural transfer in the literary fields of small language communities”, Gent University, Belgium; “Conference Borders in Nordic Literature, IASS International Association for Scandinavian Studies”, Turku, Finland, (2006); “Literature for Europe: European Identities in a Globalizing World. ESF-Liu Conference”, European Science Foundation. Linköping University, Sweden; “SASS Society for the Advancement of Scandinavian Study”, Augustana College, Davenport, Iowa/Rock Island, Illinois; ”Det flerkulturelle samfunn, Det Norske Videnskaps-Akademis jubileumsseminar”, Det Norske Videnskaps-Akademi, Oslo, Norge, (2007); ”Lika olika eller olika lika”, Vetenskapsrådets kvartalsseminarium, Stockholm, Sverige, (2009).

The project has even contributed to the founding of the theoretically directed Nordic Network concerning intersectional literary studies, Diversity in Nordic Literature (DINO, http://www.valentin.uu.se/). The network is based at Hugo Valentin Centre. The leading group consists of researchers at Helsinki, Turku, Tromsø and Uppsala University.