Gunnel Ekroth, institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet

Syfte

Projektet har haft två syften. För det första, att fastställa så detaljerat och konkret som möjligt hur antika grekiska djuroffer utfördes i praktiken utifrån en integrering av olika källor från ca 700-200 f.Kr.: texter, inskrifter, ikonografi, arkeologi, osteologi samt praktiska experiment. För det andra, att på basis av denna kunskap sätta in ritualerna i en socialhistorisk kontext och undersöka hur de användes för att definiera förhållandet mellan gudar och människor, och mellan olika individer och grupper i det grekiska samhället. Det grundläggande perspektivet har varit att vi först måste veta vad de antika grekerna gjorde för att kunna ställa frågan varför. Projektplanen har följts i stora drag.

Resultat

Djurben har tidigare enbart i liten utsträckning använts som källa till grekisk religion, men projektet har visat att det osteologiska materialet är absolut grundläggande för vår förståelse av offer i praktiken. Benmaterialet är den enda källkategori som konstant ökar och ger information som kompletterar, förklarar eller t.o.m. motsäger de skriftliga och ikonografiska källorna. Vi måste komma ihåg att texter, inskrifter och bilder är beskrivningar av kulten, medan benen kan återspegla vad som verkligen skedde.

Texter, inskrifter och avbildningar gör klart att nöt, får, getter och grisar offrades och åts, men djurbenen från helgedomarna visar att det finns skillnader mellan de djursorter som brändes på altaret och de som åts vid måltiderna som avslutade offren. I altardepåer finns nästan uteslutande nötboskap och får/get, medan grisar saknas. Nöt, får och getter dominerar i måltidsresterna från helgedomar, men där finns även gris, hund, häst, åsna samt vilt. Alla dessa djur behöver dock inte ha offrats eller ens dödats i helgedomen. Sådana skillnader gör att vi bör problematisera begreppet "offer" och "offerdjur" och omvärdera paradigmet att allt kött som åts under grekiska antiken var strikt kopplat till den religiösa sfären. Kött hade olika grader av "heligheten" och kan placeras på en skala som löper från fullskaliga offer av djurvid ett altare å ena sidan, till förtärning av hundar, orkeslösa hästar, vilt och t.o.m. självdöda djur å den andra.

De osteologiska visar lämningarna att större delen av det kött som åts i helgedomarna måste ha kokats, en tillagningsmetod som utplånade skillnader mellan olika typer av kött. I den gemensamma grytan hamnade inte bara själva offerdjuren utan även köttet från de djur som slaktats men inte offrats i helgedomen, i hemmet, på marknaden eller fångats vid jakt. Kokt i grytan kom allt kött, oberoende ursprung, att betraktas som "heligt" kött.

Benmaterialet ger också en bättre förståelse av vilka delar av offerdjuret som brändes vid ett thysia-offer, den grundläggande ritualen i grekisk kult. Skriftliga källor talar f.a. om lårben inlindade i fett (meria) medan det ikonografiska materialet avbildar svansar (osphys). Det osteologiska materialet visar att lårbenen måste anses som den äldsta och vanligaste formen av brännoffer, men från arkaisk tid förekommer även svansar. Preferensen för lårben kan vara ett kultbruk nedärvt från den sena bronsåldern, då just denna del påträffats i mykenska offerdepåer samt omtalas hos Homeros. Svansbränningen kan ha influerats av det israelitiska kultbruket, vilket uppvisar mycket stora likheter rent praktiskt med det grekiska. Övertagandet av östliga ritualer skedde antagligen under sen järnålder-tidig arkaisk tid, en period på Grekland hade mycket nära kontakter med Främre Orienten.

Intressant nog innehåller altardepåerna sällan eller aldrig svansar av får, get eller gris. Praktiska experiment visade dock att dessa svansar beter sig exakt på samma sätt som kosvansar när de placeras i en eld, dvs. de reser och böjer sig. Avsaknaden av svansar från dessa djur i de verkliga offren måste alltså sökas på annat håll. Experimenten visar också att vasmålningarna som avbildar svansar i altarelden mycket nära motsvarar verkliga svansars beteenden. De djurdelar som avbildas på vaserna skall betraktas som distinkta och betydelsebärande, och inte bara generella referenser till "offer".

Den moderna teoribildningen har inriktat sig på brännandet av ben och hur denna offerrök framhävde gudarnas odödlighet och distans till människorna. Grekisk offerritual måste dock studeras som en helhet av olika rituella element, som betonar både skillnader och likheter mellan odödliga och dödliga. Gudarna fick ofta offergåvor av rått eller tillagat kött (trapezomata och theoxenia), som placerades på ett bord vid altaret och senare åts upp. Själva deponeringen, betecknad med verbet "paratithemi", utgjorde ett alternativt sätt att kommunicera med den gudomliga sfären. Att förvandla offergåvorna till rök var alltså inte ett krav för att gudarna skulle kunna tillgodogöra sig dem. Matgåvorna anknöt till den mytiska forntid då människor och gudar åt tillsammans. Det centrala begreppet inom denna ritual var ära, "timê". Att ge gudarna kött kan ha inspirerats av hur kungar och hjältar ärades med köttgåvor, en hantering vi möter redan hos Homeros. Ritualens ökade betydelse kan kopplas till hur banketter användes i det arkaiska samhället för att uttrycka status och hierarkier genom "xenia", gästvänskap. Måltider och köttgåvor som offer till gudarna har tidigare belagts i inskrifter, men kan även påvisas i det arkeologiska och osteologiska materialet från olika helgedomar.

Nya frågeställningar

Bland de nya forskningsfrågor som genererats vill jag framför allt lyfta fram behovet av att studera grekiska offer i en större geografisk och kronologisk kontext. Grekisk offerritual utvecklades inte i ett vakuum och det är därför av stort intresse att undersöka vad som kan ha varit ett arv från den inhemska bronsåldern och vad som kan vara influenser eller importer från kringliggande kulturer i Anatolien och Främre Orienten. Linear-B tavlorna visar att samma gudar dyrkades i Grekland under bronsåldern som under historisk tid, men rörde det sig om samma ritualer? Hanteringen av griskultingar och offergropar verkar ha tagits över från hettiterna, medan seden att bränna vissa delar såsom bakben och svansar liknar de israelitiska kultbruken som beskrivs i GT. Den ökade betydelsen av köttgåvor till gudarna kan också ha inspirerats av östliga religiösa bruk där måltider var det huvudsakliga offret till gudarna.

Frågan är dock hur denna eventuella kultöverföring gick till, i vilken riktning den verkade och i vilken historisk, social och politisk kontext påverkan kan ha skett. Togs rituella handlingar såväl som deras innehåll över, eller utfördes samma handlingar men gavs en annorlunda innebörd? Vad är viktigast vid en sådan större jämförelse mellan perioder och kulturer, likheterna eller skillnaderna?

Viktigaste publikationerna

Projektet har genererat 14 artiklar, fyra bidrag till uppslagsverk och sex recensioner. Editeringen av en konferensvolym (se nedan) pågår för fullt. De två viktigaste publikationerna är 'Bare bones: osteology and Greek sacrificial ritual', i Animal sacrifice in the ancient world, utg. S. Hitch & I. Rutherford, Cambridge University Press, och 'Castration, cult and agriculture. Perspectives on Greek animal sacrifice', i Aspects of religion and food production in the ancient Greek world. A conference to the memory of Berit Wells, utg. A. Penttinen & J. Wallensten. Bägge artiklarna är under tryckning.

'Bare bones' analyserar benmaterialets betydelse för grekisk kult ur ett empiriskt och metodologiskt perspektiv. Artikeln undersöker vilka handlingar som kan påvisas i benmaterialet (offer, måltider, slakt) och diskuterar speciellt altardepåer som innehåller flera bentyper än de gängse lårbenen och svansarna, vilka motsvarar en tidigare okänd variant på matoffer och förklarar även en svårbegriplig passage i en offerinskrift. Slutligen diskuteras hur benen visar på att vi bör skilja på djur som verkligen offrats vid altaret i thysia-ritualer och sådana som dödats för att ätas, samt att vi bör ifrågasätta om termen "oätliga" djur skall användas.

Studien av kastration och kult utgör ett tydligt exempel på projektets mål att integrera olika typer av källmaterial, då de reflekterar olika verkligheter. I inskrifterna som listar offerdjur i olika helgedomar dominerar honor samt kastrerade hanar, medan få okastrerade djur nämns, en fördelning som bekräftas av det osteologiska materialet och avspeglar de verkliga förhållandena vid djuruppfödning. Vasmålningarna och litterära texter översvämmas däremot av tjurar, baggar, getabockar och galtar, till och med i avbildningar av myter där kvinnliga djur borde förekomma. Det okastrerade hanen verkar alltså ha varit idealet eller normen när ett djur avbildades, även om de i verkliga religiösa sammanhang huvudsakligen förekom vid offer av speciell karaktär, t.ex. i krig, vid eder eller purifikationer. I den litterära traditionen markerar storslagna offer av tjurar och baggar de mytologiska och osannolika dimensionerna i ett skeende.

Annan förmedling av resultat

Projektet har i huvudsak bedrivits i Paris, vid Centre ANHIMA, där jag är membre associé sedan 2007, vilket gett mig möjlighet att presentera min forskning och mina resultat i en mycket livaktig och internationell forskarmiljö. Jag har bjudits in som talare till åtta konferenser (England, Frankrike, Tyskland och USA) och är inbjuden till ytterligare fyra under 2011-2012. Vidare har jag föreläst i vid olika institutioner i Paris samt universiteten i Grenoble, Aix-en-Provence, Bryssel, Liège, Erfurt och Utrecht, och varit professeur invité vid Université Paris I, Panthéon-Sorbonne i februari 2009. Tllsammans med en kollega anordnande jag en internationell konferens vid Svenska institutet i Athen i september 2009, med titeln Bones, behaviour and belief. The osteological evidence as a source for Greek ritual practice.

Publikationslista

Artiklar
‘Meat in ancient Greece: sacrificial, sacred or secular?’, Food and history 5:1, 2007, 249-272.

‘Thighs or tails? The osteological evidence as a source for Greek ritual norms’, i La norme en matière religieuse dans la Grèce ancienne. Actes du XIe colloque du CIERGA (Rennes, septembre 2007) (Kernos supplement 21), utg. P. Brulé, Liège 2009, 125-151.

‘The cult of heroes’, i Heroes! Mortals and myths in ancient Greece. The Walters Art Museum, Baltimore, utg. S. Albersmeier, Baltimore 2009, 120-143.

 ‘Theseus and the stone. The iconographic and ritual contexts of a Greek votive relief in the Louvre’, i Divine Images and Human Imaginations in ancient Greece and Rome (Religions in the Graeco-Roman world 170), utg. J. Mylonopoulos, Leiden 2010, 143-169.

 ‘Altars’, i Oxford Encyclopedia of ancient Greece and Rome, utg. M. Gagarin, Oxford 2010.

‘”En grillad, tack!” Varför homeriska hjältar inte kokade sin mat’, i Tankemönster. Festskrift till Eva Rystedt, utg. F. Faegersten, J. Wallensten & I. Östenberg, Lund 2010, 53-60.

 ‘Pelops joins the party. Transformation of a hero-cult within the festival at Olympia’, i Greek and Roman festivals, utg. R. Brandt & J. W. Iddeng, Oxford University Press (under tryckning).

‘Bare bones: osteology and Greek sacrificial ritual’, i Animal sacrifice in the ancient world, utg. S. Hitch & I. Rutherford, Cambridge University Press (under tryckning).

‘Vernant versus the bones. Greek sacrifice in theory and practice’, i Reliere Jean-Pierre Vernant, utg. S. Georgoudi et al. (under tryckning).

 ‘Forelegs in Greek cult’, i Recent Swedish research about Ancient Greece. Problems and Solutions. In Celebration of the Sixtieth Anniversary of the Swedish Institute at Athens, utg. A.-L. Schallin (under tryckning).

‘The visual anticipation of sacrifice in Greece’, kapitel i volymen Greek and Roman sacrificial rituals: Comparative studies, utg. J. Mylonopoulos (under tryckning).

‘Hero cult’, i Encyclopedia of ancient history, utg. R. Bagnall et al. (under tryckning).

‘Holocaust’, i Encyclopedia of ancient history, utg. R. Bagnall et al. (under tryckning).

‘Libations, Greek’, i Encyclopedia of ancient history, utg. R. Bagnall et al. (under tryckning).

‘Castration, cult and agriculture. Perspectives on Greek animal sacrifice’, i Aspects of religion and food production in the ancient Greek world. A conference to the memory of Berit Wells, utg. A. Penttinen & J. Wallensten (under tryckning).

‘Meat for the gods’, i FIGVRA 6. Nourrir les dieux: sacrifice and representation du divin, utg. V. Pirenne-Delforge & F. Prescendi (under tryckning).

‘What we would like the bones to tell us: a sacrificial wish list’, i Bones, behaviour and belief. The osteological evidence as a source for Greek ritual practice (ActaAth-4°), utg. G. Ekroth & J. Wallensten.

Recensioner:
‘Bruno Currie, Pindar and the cult of heroes (Oxford Classical Monographs), Oxford 2005’, Kernos 20, 2007, 420-425.

‘The importance of sacrifice: new approaches to old methods. Review of Greek Sacrificial Ritual,Olympian and Chthonian. Proceedings of the Sixth International seminar on Ancient Greek Cult, organized by the Department of Classical Archaeology and Ancient History, Göteborg University, 25-27 April 1997 (ActaAth-8°, 18), eds. R. Hägg & B. Alroth, Stockholm 2005, and La cuisine et l’autel. Les sacrifices en questions dans les sociétés de la Méditerranée ancienne (Bibliothèque de l’École des hautes études sciences religieuses 124), eds. S. Georgoudi, R. Koch Piettre & Francis Schmidt, Paris 2005’, Kernos 20, 2007, 389-399.

‘M.-Z. Petropoulou, Animal sacrifice in ancient Greek religion, Judaism, and Christianity, 100 BC to AD 200(Oxford Classical monographs), Oxford 2008’, Opuscula 2, 2009, 221-224.

‘E. Kearns, Ancient Greek religion. A sourcebook’, Classical review 61.1, 2010, 310-311.

‘S. Huber, Eretria XIV. L’Aire sacrificielle au nord du Sanctuaire d’Apollon Daphnéphoros. Un rituel des époques géométrique et archaïque, avec une contribution de Isabelle Chenal-Velarde et Jaqueline Studer, Gollion 2003’, Gnomon 82, 2010, 633-639.

‘S. Hitch, King of sacrifice. Ritual and royal authority in the Iliad, Cambridge, Mass. 2009’, Bryn Mawr Classical Review 2011.04.48.

Under arbete
Bones, behaviour and belief. The osteological evidence as a source for Greek ritual practice (ActaAth-4°), utg. G. Ekroth & J. Wallensten.