SLUTRAPPORT

(P2006- 1139:2 Gud – människa – samhälle i 1695 års psalmbok)

Projektets tre viktigaste resultat i förhållande till det ursprungligen beskrivna syftet, nya forskningsfrågor samt beskrivning av projektmonografin 

Jesper Swedberg och peruken. Tre studier i 1695 års psalmbok 

 

Projektets tre viktigaste resultat kan enklast sammanfattas och utvecklas under de tre kapitelrubriker som utgör lejonparten av den monografi som utarbetats inom projektets ram och i överensstämmelse med projektets övergripande intentioner. 1) ”En förste til at wara”. Kung, politik och psalm; 2) "Een qwinna i främmand drägt hon går". Mode, samhälle och psalm; 3) "Jesus är min wän then bäste". Andakt, individ och psalm.

I den första studien exponeras med emfas den täta förbindelsen mellan psalm och politik. Samverkan mellan stat och religion utreds och diskuteras. Detta sker med särskild hänsyn tagen till tidens centrala kungaideologi, dess mest tidstypiska drag och dess medialisering via propagandan. Kontextualiseringarna syftar till att underlätta förståelsen av den kungapsalm som Jesper Swedberg författade direkt för Karl XI på den symboliskt viktiga riksdagen 1693, "Jagh kommer för tigh, HErre" (1695:320). Med andra ord: psalmskapande och realpolitik i förening. I psalmen, som kan beskrivas som en kunga- eller furstespegel, tydliggörs framför allt den förhärskande synen på den sakrala kungamakten och kungens särskilda uppdrag och roll som vicarius Dei, hans politiska och religiösa särställning i det sena 1600-talets Sverige. 

I enlighet med projektplanen uppmärksammas också i detta kapitel om politik och psalm konfessionaliseringens konsolidering och den antikatolska propagandan. Inventeringen av antikatolska element i PsB 1695 och den ideologikritiskt orienterade teoretiseringen av denna sida av den konfessionella statens självbildsstärkande aktioner och grepp leder över till ett fördjupat och kontextualiserande studium av i synnerhet den först psalmen under den betecknande avdelningsrubriken "Om Antichristo", "O Rom/ går thet nu så medh tigh" (1695:236). Men också den s.k. "Ulw-psalmen" (237) kommenteras; det är den i den protestantiska propagandan vanligt förekommande bilden av "papismen" som särdeles grym och hänsynslös som hamnar i brännpunkten. De svenska antikatolska psalmerna som härstammar från det Nordeuropeiska 1500-talet lever ändå kvar i den karolinska psalmboken. Behovet av att vidmakthålla de klichéartade motbilderna av ”Rom” i enhetskyrkans och enväldets tidevarv var starkt, och i 1695 års psalmbok kom de antikatolska formuleringarna att leva vidare och bidra till diskursens exkluderande kraft. I det första kapitlet underbyggs och styrks alltså genom ett kontextualiserande psalmstudium den politiska psalmens närvaro i 1695 års psalmbok.

I monografins andra och mest omfattande studie tas en enskild psalmstrof till utgångspunkt för en perspektivskiftande och på flera nivåer problematiserande utredning av det sena 1600-talets tilltagande överflöds- och modekritik. Strofen som visade sig vara en sen tilldiktning till en ursprungligen äldre tysk psalm utgör en ingång till ett av det tidigmoderna Sveriges mest diskursintensiva och för förståelsen av samhällsförändringarna mest givande ämnesfält. Varför uppehöll sig Swedberg och så många andra under senare hälften av 1600-talet med sådan frenesi vid klädmode, lyx, moral, samhälle och religion? Svaret ges i form av en allsidig belysning av den intensifiering av framför allt kläd- och modekritiken som på många olika områden ägde rum under senare hälften av 1600-talet och in på 1700-talet i Sverige. Efter en inledande idéhistorisk bakgrundsteckning, från antiken och fram till det tidigmoderna samhället, studeras lyx- och modediskursen i det sena 1600-talets Sverige med stöd i ett variationsrikt material (riksdagsprotokoll, överflödsförordningar, förkunnelse, Jesper Swedberg som representativt exempel, religiösa stridsskrifter, andaktslitteratur, psalm, poesi och annan vitterhet). För att förstå och förklara förstärkningen och breddningen av denna diskurs behandlas några aspekter mer inträngande: för det första den under 1600-talet explosionsartade utvecklingen av Stockholm, med andra ord urbaniteten och modet, och för det andra kvinnan, staden och modet. ”Een qwinna i främmand drägt hon går,/ Ehwad thet månde kosta” – heter det i psalmstrofen och kvinnan ansågs ha särskilt svårt att motstå världslig fåfänga. Det var en etablerad stereotyp liksom kombinationen kvinnan, den utifrån kommande lyxen och staden var ett väl inarbetat tankemönster. Men också mannens mode – "En man nu drager qwinno håår" – utsattes för särskild granskning och kritik under senare hälften av seklet. Därför ägnas både mansideal, genusordning och kvinnohistoria särskild uppmärksamhet. Monografins andra del avslutas med ett ingående studium av den psalm i vilken "mode-strofen" ingår. Psalmen som var tänkt att sjungas ”Uthi stora Landzplågor” (1695:309) ger anledning till en rad utvikningar som gäller just människo- och samhällssyn i det tidigmoderna Sverige där religionen var det enhetsskapande bandet i staten. 

I detta andra kapitel problematiseras och besvaras alltså tesen om psalmen som ett ideologiskt instrument med betydande samtidsprägel. 

Det ska tilläggas att genom att ställa frågan om psalm, mode och samhälle i brännpunkten har en betydande och synnerligen resultatgivande vidgning av de ursprungligen formulerade anspråken i projektplanen skett. Detta kan med andra ord också karakteriseras som en av de nya forskningsfrågor som projektet har genererat.

I monografins tredje del behandlas den enligt projektplanen formulerade uppgiften om det skikt av närmast förpietistisk art i PsB 1695, vilket framför allt utgörs av de s.k. Jesus-psalmerna. Det sker genom ett studium av den för frågeställningen särskilt intressante stormaktsaktören, historieprofessorn och psalmdiktaren Jacob Arrhenius och hans betydande psalmproduktion. Den etablerade bilden av Arrhenius liv och psalmdiktning ledde till en inledande kritisk granskning av Arrheniusreceptionen och de grundläggande komponenterna i personhistorie- och litteraturhistorieskrivningen. Det huvudsakliga studiet av Arrhenius insats rör sig dock som planerat inom ett retoriskt – politiskt – estetiskt fält. Studiet av hans bearbetningar och översättningar av nya tyska psalmer visar på små men väsentliga förändringar som av allt att döma syftade till att tona ner de pietistiska inslagen i texterna. I enlighet med den i projektplanen formulerade synen på psalmbokens litteraturhistoriska värde undersöks betydelsen av Petrus Lagerlöfs insats som klassicerande språkvårdare och stilkritiker för Arrhenius som psalmdiktare. I denna del av studien underkastas Arrhenius kanske mest berömda psalm, "Jesus är min wän then bäste" (1695:245), ett inträngande studium, där många aspekter lyfts fram (editionsfilologiska, retoriska, stil- och psalmhistoriska och indirekt politiska).  

En annan av de nya forskningsfrågor som genererats är Petrus Lagerlöfs insats som klassicist och stilteoretiker och hans betydelse för inte bara Arrhenius psalmpraktik utan också för andra författare.

 

I monografin – som alltså utgör projektets huvudresultat – rör vi oss från kungen och den officiella politiken under enväldet, från samhällets sakrosankta överhuvud, till folket, undersåtarna och tidens lyx- och modekritikdiskurs, för att avslutningsvis närma oss den enskilda andaktsmänniskan, jaget inför Gud. I denna rörelse kan vi inte bara ana spännvidden i den textsamling som skulle bli 1695 års stadfästa psalmbok, med tiden folkboken framför andra, utan också dess ideologiska och teologiska laddning och betydelse i ett samhälle under förändring.

 

SUMMARY

The project's three main results can best be summed up and developed under the three chapter headings, which constitute the monograph developed in line with the project's overall intentions. 1) ”En förste til at wara”. King, politics, and hymn, 2) "Een qwinna in främmand drägt hon går." Fashion, society and hymn; 3) "Jesus är min wän then bäste". Worship, individual and hymn. 

The first study expose with emphasis the close ties between hymns and politics. Collaboration between state and religion are investigated and discussed. This is done with special attention to the central royal ideology, its most typical features and its medialization via propaganda. Contextualization aims to facilitate understanding of the royal hymn Jesper Swedberg wrote directly to Charles XI at the parliament in 1693, "Jagh kommer för tigh, HErre" (1695:320). In other words, hymn writing and realpolitik in the compound. In the psalm, which can be described as a royal or princely mirror, is made clear above all the prevailing view of the sacred monarchy and the king's special mission and role as vicarius Dei, as well as his political and religious crucial role in the late 17th century.

In accordance with the project plan attention is also paid to the anti-Catholic propaganda. The inventory of anti-Catholic elements in the Hymn-Book of 1695 and the critically oriented theorization of this aspect of the confessional state and the development of an nationalistic self-image and invites a broader and contextualizing study of especially the first hymn in the characteristic section entitled "Om Antichristo", "O Rom/ går thet nu så medh tigh" (1695:236). The Swedish anti-Catholic hymns coming from the era of Reformation are still alive in the Caroline hymnal. The need to perpetuate the stereotypical metaphorization of "Rome" in the absolute State was strong, and in the Hymn-Book of 1695 the anti-Catholic formulations survived in the Hymn-Book of 1695, and contributed to the excluding power of the discourse. 

In the monograph's second, and most extensive chapter a single hymn-verse is the starting-point for a multi-leveled investigation of the increasing sumptuary- and fashion critique in the latter half of the 17th century. The Stanza, which proved to be a late addition to an old German hymn, functions as an entrance to a thorough discussion of one the early modern Sweden's most intense discourses and for the understanding of the social changes of the time most rewarding subject field. Why were bishop Swedberg and so many others during the latter half of the 17th century with such frenzy occupied with clothing fashion, luxury, morality, society and religion? The answer to this question is given in the form of a study of clothing and fashion criticism in many areas during the latter half of the 17th century. After an initial background drawing, the history of luxuries from antiquity until the early modern society, the luxury and fashion discourse during the late seventeenth century in Sweden, this task is carried out with aid of varied sources (parliamentary protocols, sumptuary laws, homilies, Jesper Swedberg as representative example, religious polemic, devotional literature, hymn, poetry and other belles-lettres). To understand and explain the strengthening and diversification of this discourse some aspects are dealt with in a more thorough way. Firstly, the rapid development of Stockholm in to a large capital, i.e. the process of urbanization of the nation’s main capital, in other words, urbanity and fashion is subjected so attention. Secondly, the woman, the city and the fashionable are highlighted. ”Een qwinna i främmand drägt hon går,/ Ehwad thet månde kosta” – says the hymn verse, and women were considered particularly vain and easily influenced by fashion. It was a well-established stereotype as well as the combination of women, fashion and the city was a strong figure of thought. But the male fashion – "En man nu drager qwinno håår" – was also subjected to special scrutiny and criticism during the latter half of the century. Therefore, the manliness, gender order and women's history are subjected to special attention. 

This second part of the monograph ends with a thorough study of the hymn in which this "fashion-stanza" is included. The hymn that was meant to be used "Uthi stora Landzplågor" (1695:309) give reasons for a series of digressions concerning the views on society in early modern Sweden, where religion was the unifying band in the state. The second chapter does answer the thesis about the psalm as an ideological instrument with great significance for the contemporary society. 

The third part of the monograph deals with the pietistic elements in the Hymn-Book of 1695, particularly the so-called Christ-hymns. This is done through a study of the professor of history and hymn writer Jacob Arrhenius, and his significant hymn production. The established image of Arrhenius life and hymn writing led to a critical examination of the Arrhenius-reception and the fundamental elements which constitutes the portrait of Arrhenius in personal history and literary history. The main study of the Arrhenius contribution is, however, carried out within the field of rhetoric – politics – aesthetics. The study of his adaptations and translations of new German hymns show small but significant changes that apparently sought to downplay the pietistic elements of the original texts. In accordance with the view of the Hymn Book's literary values, a study of the significance of Peter Lagerlöf's efforts as a classicist and important style critics with influence also on Arrhenius’s hymn writing is carried out. In this part of the study Arrhenius's most famous hymn, "Jesus är min vän den bäste" (1695:245), is studied. Many aspects of this hymn are highlighted (philological, rhetorical, stylistic and theological aspects, and indirectly political). 

In the monograph - which thus constitutes the project's main results - we move from the king and the official policy of the autocracy, from society's sacrosanct head, to the people, their subjects and the passage of luxury and fashion critique discourse, to finally approach the individual devotional man, the self before God. In this movement, we can not only imagine the range of the text collection of the Hymn-Book of 1695, but also its ideological and theological charging and significance in a society undergoing change.