Philip Halldén, centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet

Projektet avbröts efter knappt halva tiden och har därför inte kunnat fullföljas så som avsett i den ursprungliga planeringen. Skälet var att Kungliga Vitterhetsakademien erbjöd mig en heltidstjänst och att detta erbjudande var förenat med ett krav på tillträde senast januari 2008.

Likväl, vill jag framhålla, har projektet givit konkreta resultat. En kort bok samt en artikel av populärvetenskaplig karaktär har i skrivande stund redan utkommit (se Halldén 2007a och 2007b). Ytterligare två arbeten är färdiga och för närvarande föremål för redaktionell granskning: det ena i form av ett kapitel till en kommande antologi om aktuell islamologisk forskning, det andra en artikel avsedd för publicering i TfMS - Tidskrift för mellanösternstudier. Det redaktionella arbetet ligger i båda fallen utanför min kontroll, men enligt det senaste beskedet skall båda texterna finnas i tryck innan årets utgång (2008). Andra arbeten föreligger i ofullgången form. Det är min ambition och förhoppning att kunna färdigställa åtminstone något av dem på längre sikt. För övrigt har jag låtit publicera ett par texter på webbplatsen http://islamologi.se och vid ett tillfälle tillhandahållit informationsunderlag om religion och politik i Saudiarabien på förfrågan av Sveriges Riksdag, UD (kontaktperson: Eva Brolin, inför ett besök av det saudiska shura-rådets talman, Salih bin Abdullah bin Homaid i november 2007).

Projektets syfte var att undersöka debatten om islams samhälliga och politiska roll i Saudiarabien mot bakgrund av attentaten den 11 september 2001, kriget i Irak, attentaten i Riyadh 2003 och andra signifikanta händelser under innevarande årtionde. En målsättning var att närmare identifiera olika positioner i debatten och utreda förutsättningarna för det offentliga samtalet i den saudisk-wahhabitiska kontexten, det vill säga vad man kan kalla för den rådande diskursordningen. En premiss var att Saudiarabien, och den form av islam som traditionellt dominerar och har ideologisk hegemoni i landet, av utomstående vanligen kallad "wahhabismen" (efter reformatorn Muhammad Ibn 'Abd al-Wahhab, 1703-92), är av stor betydelse i den muslimska världen och även internationellt. Det som sker här, hänger samman med och har återverkningar i andra delar av världen. Den officiella wahhabismen utgör statsortodoxi i Saudiarabien och dess spridning i olika delar av världen har traditionellt gynnats av den saudiska monarkin. Men den wahhabitiska traditionen utgör också en viktig inspirationskälla för den "revolutionära" jihadistiska ideologi som förknippas med al-Qa'ida, en typ av militant islamism som kan betecknas som salafi-jihadism eller jihad-orienterad salafism (se vidare Halldén 2007a, s. 11-15). Detta har under 2000-talet kommit att bli ett stort problem för den saudiska monarkin, såväl inrikespolitiskt som internationellt.

PROJEKTETS RESULTAT OCH RESONEMANG OM DESSA

Trots attentaten i Förenta staterna i september 2001, fortsatte jihad-orienterade 'ulama i Saudiarabien att relativt öppet uttrycka stöd för Usama bin Ladin och den forna talibanregimen i Afghanistan under 2002. Många agiterade också för jihad gentemot amerikanska trupper i Afghanistan och i samband med den förestående invasionen av Irak i mars 2003. Flera av de ledande jihad-ivrarna gick dock under jorden några månader före terrorattentaten i Riyadh i maj 2003, bara för att kort därefter arresteras. Efter attentaten i maj 2003 blev "liberala" debattörer mer framträdande och frispråkiga i den inrikespolitiska debatten. Denna position kan sägas representera något av den motsatta ytterligheten i debatten. I den saudiska pressen framfördes en rätt omfattande kritik av religionens roll och inflytande i samhället. Det är dock viktigt att betona att kritiken sällan riktades mot religionen som sådan, utan i första hand mot det sätt varpå den tolkats och tillämpats. Likafullt är det anmärkningsvärt i vilken grad kritiken inte bara riktades mot den extrema jihadismen som sådan utan också mot religiösa företrädare i allmänhet, inklusive det wahhabitiska etablissemanget, vilket beskylldes för att ha bidragit till framväxten av oförsonliga och militanta ideologier.

Jag inledde projektet med att fokusera på den regimkritiska jihadistiska positionen, vars företrädare i såväl ord som handling demonstrerade sin uppfattning att Saudiarabien svikit sina föresatser som islamisk stat. Det fanns flera skäl till att börja med detta. Jihadisternas vision och inte minst deras metoder bidrog till profileringen av andra positioner och kom att bestämma mycket av själva dagordningen i debatten. Många av de åsikter och attityder som kom till utryck i debatten under tidsperioden ca. 2003-2007 kan betraktas som olika sätt att förhålla sig till problemet med "extremismen" och till frågan vad som orsakat den. Jihadisterna representerade en ytterlighetsposition i debatten, i förhållande till vilken andra formulerade sig såsom negativa reaktioner. Vidare hade jag redan vid projektets start tillgång till värdefullt empiriskt material, bland annat i form av samtliga hittills utkomna nummer av Sawt al-Jihad ("Jihads röst", nr. 1-30), en elektroniskt distribuerad tidskrift för "al-Qa'ida på Arabiska halvön" (al-Qa'ida fi jazirat al-'Arab). Tidskriften erbjuder ett intressant och viktigt källmaterial, då den ger jihadisternas syn på konflikten med regimen och meningsmotståndare i debatten såväl som deras argument för de våldsmetoder man använt sig av. Många av dem som medverkade som skribenter i publikationen antingen fängslades eller dödades i sammanstötningar med saudiska polisstyrkor under 2003-2007.

Eftersom forskningsprojektet inte fullföljts, har det inte varit möjligt att i detalj undersöka alla positioner och frågor i debatten. En översiktlig inventering av några centrala exponenter, företrädare för olika positioner och deras respektive sätt att resonera, presenteras i en kommande artikel (Halldén 2008b?). Sammanfattningsvis kan man säga att jag här identifierar fyra ideologiska kluster: jihad-salafismen, den regimtrogna officiella wahhabismen, ett "liberalt" orienterat segment samt ett mer mångfasetterat kluster av reformsinnade islamistiska debattörer. Gemensamt för dem som förs till den sistnämnda kategorin är att de i princip är lojala med det saudiska statsskicket, och tar avstånd från revolutionärt våld, samtidigt som de i varierande grad riktar kritik mot maktmissbruk och vad de betecknar som liberala och västvänliga tendenser. Detta kluster är dock mera svårbestämt och mångfasetterat än de övriga, då det i sig rymmer flera olika tendenser. En del islamistiska debattörer har visat sig villiga att gå i dialog med "liberaler" såväl som med representanter för den shi'itiska minoriteten i landet. Andra har tydligt tagit avstånd från sådana strävanden.

Generellt sett är det tydligt att det i dagens Saudiarabien finns en offentlig sfär med utrymme för debatt och diskussion som måste betraktas som relativt öppen med tanke på de historiska och kulturella förutsättningarna. Det finns anledning att nyansera den ofta stereotypa bilden av Saudiarabien som ett slutet och repressivt samhälle där det inte skulle vara möjligt att framföra någon som helst auktoritetskritik.

Trots problemet med den religiösa extremismen, och trots den gängse bilden av Saudiarabien som själva antitesen till det moderna, upplysta och demokratiska samhället, genomfördes också rätt betydande reformer i landet under den aktuella perioden. Så till exempel expanderade det kvasiparlamentariska shura-rådet och fick utökade befogenheter. Vidare hölls under våren 2005 kommunalval, vilket med saudiska mått mätt var ett stort framsteg i demokratisk riktning. Det är rimligt att anta att denna utveckling delvis skett på grund av problemen med den religiösa extremismen och våldet, det vill säga som led i regimens strävan att bemöta problemen och den kritik man utsatts för nationellt såväl som internationellt efter den 11 september 2001. Ett annat tecken är den så kallade "Nationella dialogen", en serie konferenser som med statligt stöd har hållits regelbundet sedan 2003 i syfte att motverka extremism och främja nationell enhet, tolerans och ömsesidig förståelse mellan olika landsändar, religiösa riktningar och ideologiska strömningar. Såväl kvinnor som män har deltagit i dessa konferenser, och bland delegaterna har det funnits representanter för både sunnitiska och shi'itiska riktningar. Sett mot bakgrund av den fientlighet mot shi'itisk islam som traditionellt varit utmärkande för den i Saudiarabien dominerande wahhabismen, och de patriarkala värderingar som ännu präglar det saudiska samhället, får även detta betraktas som ett framsteg. Initiativ av det här slaget har emellertid stött på motstånd från en del religiösa företrädare i Saudiarabien.

Med visst förbehåll drar jag slutsatsen att den saudiska staten under sin nuvarande ledning tagit initiativ till och delvis främjat ett öppnare debattklimat. Snarare än att fungera som understödjare av religiös extremism, har den saudiska staten under den aktuella perioden visat prov på såväl moderation som en vilja att föra dialog med både omvärlden och olika grupper inom landet. Samtidigt är och förblir monarkins agerande tvetydigt och ofta svårtolkat. Traditionellt har man ofta försökt balansera sig genom kriser genom att spela ut olika intressen och grupper mot varandra eller balansera sig igenom kriser genom att agera i rollen som "moderator" mellan företrädare för olika grupper. En annan viktig faktor är att den saudiska eliten inte utgör något enstämmigt kollektiv utan representerar olika falanger, vilka i sig återspeglar olika tendenser i samhället i stort. Såväl liberala journalister och intellektuella som konservativa religiösa auktoriteter, och möjligen även jihadister, har "patroner" inom den saudiska eliten. Ur det perspektivet kan kontroverser mellan olika företrädare i det civila samhället tolkas som en spegelbild för menings- och intressemotsättningar på högre nivå, och vice versa.

Det finns kontradiktioner i den statsbärande ideologin som får sägas ha bidragit till framväxten av jihadismen och som mer generellt gör systemet sårbart för kritik och opposition från islamistiskt håll. Den wahhabitiska ideologin utövar fortfarande ett starkt tryck och ett dilemma är att varje steg i "liberal" riktning riskerar att uppröra det wahhabitiska etablissemanget som förser monarkin med islamisk legitimitet. Det är också tydligt att olika grupper konkurrerar med varandra om maktens gunst och inte sällan framför oförenliga krav. Det är mot bakgrund av denna dynamik som den saudiska elitens till synes ofta motsägelsefulla agerande måste tolkas och förstås.

Det är inte svårt att se hur det kan komma sig att de regimfientliga jihadisterna hämtar inspiration i wahhabismens lära och historia. Det finns en tydlig resonansbotten i kravet på en oförmedlad återgång till islams källor och rena ideal, liksom i den mer generellt maktkritiska attityden. Utmärkande är också den fientliga attityden mot shii'itisk islam och kulten av "heliga" män och auktoriteter. Det wahhabitiska etablissemanget å sin sida, det vill säga den krets av seniora 'ulama, som innehar inflytelserika ämbeten i staten, gör i likhet med jihadisterna anspråk på att förvalta arvet efter Ahmad Ibn Hanbal, Ibn Taymiyya och Ibn 'Abd al-Wahhab. Men medan al-Qa'ida-ideologin innebär att jihad ses såsom nära nog en sjätte pelare inom islam (utöver de gängse fem), finns det hos "ortodoxin" en påtaglig upptagenhet vid aspekter som vikten av intern sammanhållning, konsensus, och en stark aversion mot "osämja" (fitna). Även detta utgör en del av den wahhabitiska traditionen. Till följd härav kännetecknas den officiella wahhabismen av en tendens att i det längsta underkasta sig den etablerade ordningen i namn av det gemensammas bästa. Under krisen i början av 2000-talet har det wahhabitiska etablissemanget i princip samfällt givit sitt stöd åt monarkin och på olika sätt försökt misskreditera jihadisterna på islamisk grund.

Den etablerade diskursordningen tvingar även "liberala" debattörer att i viss mån uttrycka sig i termer av "Islam" eller åtminstone att inte ifrågasätta religionen som sådan. Här menar jag att det dock skett en viss förändring på 2000-talet i jämförelse med tidigare. Under 2003-2005, då striderna mellan jihadister och saudisk polisstyrkor rasade som värst i Saudiarabien, framkom en förhållandevis radikal kritik av det religiösa inflytandet över centrala samhällsinstitutioner, bland annat utbildningssektorn. Denna typ av kritik tycks i viss utsträckning också ha tolererats av den saudiska monarkins ledande företrädare som en motvikt. Mycket tyder dock på att den wahhabitiska "statsortodoxin" inte tolererar denna typ av kritik och att ledande religiösa auktoriteter försöker utnyttja sitt inflytande för att sätta stopp för den, väl medvetna om sin roll och betydelse för den saudiska staten. Det finns flera exempel som illustrerar denna tendens. Beteckningar som "liberalism" (libraliyya) och "sekularism" ('almaniyya) är på det hela taget också ännu att betrakta som skällsord i den rådande diskursordningen, även om en del intellektuella debattörer (t.ex. Turki al-Hamad) försökt förklara dessa begrepp och ge dem en positiv bestämning. Likväl har det under perioden också förekommit fall där etablerade religiösa auktoriteter fått utstå tämligen hård kritik i offentligheten och tvingats på defensiven. Min bedömning är att detta vittnar om att det finns en offentlig sfär med utrymme för maktkritik utifrån tämligen "liberala" utgångspunkter i 2000-talets Saudiarabien.

Internet har varit av mycket stor betydelse för debattklimatet i Saudiarabien. Mycket av debatten har förts via Internet, i nätbaserade publikationer av olika slag, och flera tongivande debattörer, oberoende av position, har eller har haft personliga webbsidor där artiklar, fatwer och annat material har funnits tillgängligt för nerladdning. Internet är således både en viktig kanal för att komma åt relevant källmaterial och en företeelse som i sig utgör en faktor i det historiska skeendet. Inte minst för jihadisterna, som befunnit sig i konflikt med den saudiska staten, har internet varit av helt avgörande betydelse (Halldén 2007a).

NYA OCH ÅTERSTÅENDE FORSKNINGSFRÅGOR

Debatten i Saudiarabien är under ständigt pågående utveckling och förändring. Utrymmet för "liberala" ståndpunkter och kritik av religiösa auktoriteter och makthavare förefaller ha minskat något under 2005-2007 i jämförelse med föregående år. Det wahhabitiska etablissemanget och dess sympatisörer kan sägas ha återtagit en del av initiativet (Halldén 2008b?). De sekteristiska motsättningarna mellan sunniter och shi'iter i Irak har sannolikt bidragit till detta, liksom den saudiska regimens tämligen effektiva och framgångsrika kampanj för att få bukt med de militanta jihadisterna. (En tes är att det finns en korrelation mellan det offentliga utrymmet för en "liberalt" orienterad religionskritik och hotet från extremismen.) Stödet för sunnitiska trosfränder i Irak förefaller vara stort i Saudiarabien. Även om monarkin hittills officiellt satsat på diplomati gentemot den shi'itiskt dominerande regeringen i Irak (och gentemot Iran), istället för att tillmötesgå och utnyttja anti-shi'itiska stämningar, finns det anledning att noggrant följa och bevaka utvecklingen. En fråga är också huruvida regimen verkligen lyckats komma till rätta med jihadismen. Även om situationen varit lugnare under 2005-2007, i jämförelse med åren dessförinnan, har det rapporterats om attentatsförsök och arresteringar även på senare tid. Så sent som i februari 2007 sköts fyra franska medborgare till döds i landet och samma månad utkom nr. 30 av den elektroniska tidskriften Sawt al-Jihad ("Jihads röst"). Publikationen hade då inte synts till sedan våren 2005 (se Halldén, "Jihads röst: Återkomsten II", http://islamologi.se, publicerad 3 mars 2007).

Något som det kan vara angeläget att undersöka närmare i framtida studier är hur den så kallade Sahwa-rörelsen påverkats och delvis splittrats upp i olika falanger under 2000-talet. (Sahwa, "Uppvaknandet", är namnet på en under 1980- och 1990-talet inflytelserik islamistisk väckelserörelse vars ledande företrädare under 1990-talet fängslades på grund av sin kritik av den amerikanska truppnärvaron i landet och det saudisk-wahhabitiska etablissemangets godkännande av detta). Under 2000-talet har många av dess tongivande företrädare försonats med den saudiska regimen och tagit avstånd från våld som metod. Samtidigt representerar de inte någon enhetlig linje utan ett vitt spektrum av delvis motstridiga ståndpunkter i debatten. Medan en del visat sig beredda att gå i dialog med såväl "liberaler" som shi'itiska företrädare (bl.a. Salman al-'Awda), har andra kommit att inta en närmast reaktionär wahhabitisk position (t.ex. Nasir al-'Umar). Andra åter har tenderat att undvika den offentliga debatten. Särskilt den position som jag här tentativt kallar "reaktionär" har fått något av ett uppsving under 2005-2007 vilket, enligt min uppfattning, säger något väsentligt om den rådande diskursordningen. Till skillnad från jihadisterna utmanar dess exponenter inte det saudiska statsskicket som sådant. Samtidigt ger de röst åt en kritisk attityd mot reformsträvanden och statliga initiativ som kan tyckas gå i "liberal" riktning. I så måtto står den nära den wahhabitiska ortodoxin och en möjlig tolkning är att det utgör ett symptom på att denna åter kopplat greppet i offentligheten och befäst sina positioner efter en tid av obeslutsamhet och oro under 2000-talets första fem år. Frågan är vilket inflytande den egentligen har på längre sikt och vilka implikationer det kan få för den vidare utvecklingen i Saudiarabien.

En särskild aspekt är den maktägande elitens roll och position. Frågan är i vilken utsträckning monarkins ledande företrädare själva varit pådrivande eller tvärtom utgjort ett hinder för samhällsreformer i demokratisk riktning. Jag anser inte svaret givet på denna fråga. Det är inte självklart så att monarkin i sig utgör en konservativ kraft som förhindrar reformer och utveckling. Mycket talar för att den under sin nuvarande ledning snarast fungerat som en modererande kraft mellan olika grupper och individer i "civilsamhället" som framför sinsemellan oförenliga krav och konkurrerar om inflytande. Dessutom bör det beaktas att den maktägande eliten inte representerar något enhetligt kollektiv utan sig speglar olika och motstridiga intressen.

Det återstår att närmare beskriva de kulturellt och politiskt bestämda förutsättningarna för det offentliga samtalet i Saudiarabien ("diskursordningen") samt själva dynamiken i debatten. Var går gränserna för vad som är möjligt att säga offentligt och hur har detta förändrats? Projektet har som sagt inte fullföljts såsom ursprungligt avsett, även då något av den problematik som rör dynamiken i debatten behandlas i en kommande artikel (Halldén 2008b?).

Det bör för övrigt påpekas att sekundärlitteraturen i dagsläget är tämligen omfattande och dessutom under tillväxt. Flera viktiga arbeten har kommit ut efter det att jag formulerade min ansökan om projektmedel och fler är att vänta under 2008 och 2009. Det är tydligt att intresset för Saudiarabien och wahhabismen har ökat på senare år. En viktig utgångspunkt för vidare forskning i det aktuella ämnet är den nyligen utkomna Contesting the Saudi State: Islamic Voices from a New Generation av Madawi Al-Rasheed (Cambridge University Press, 2007).

PROJEKTETS VIKTIGASTE PUBLIKATIONER

Av projektets viktigaste arbeten har i skrivande stund ett publicerats, medan ytterligare två är färdigskrivna och insända för redaktionell granskning och bearbetning. Det förstnämnda arbetet är det till sidantalet mest omfattande: Jihad-orienterad salafism på internet (Uppsala: Swedish Science Press, 2007, drygt 100 sidor). Här fokuserar jag framför allt på jihadistiska positionen och bruket av internet i denna kontext. Arbetet rymmer en rätt detaljerad genomgång av utvecklingen i Saudiarabien under perioden och ledande aktörer och auktoriteter inom den jihadistiska rörelsen. De övriga två arbetena omfattar vardera ca tjugo sidor och består i dels ett kapitel till en kommande antologi om aktuella islamologisk forskning, dels en artikel avsedd för Tidskrift för mellanösternstudier (enligt uppgift från redaktören, Leif Stenberg, kommer denna tidskrift eventuellt att byta namn). Det förstnämnda arbetet är en studie av hur vissa koranställen selekteras, tolkas och tillämpas som argument i tidskriften Sawt al-Jihad (nr. 1-30), propagandaorgan för den jihadistiska rörelsen i Saudiarabien. Artikeln till Tidskrift för mellanösternstudier är en mer övergripande studie av olika debattpositioner i Saudiarabien mot bakgrund av den våldsamma utvecklingen under första hälften av årtiondet.

ANDRA TYPER AV FÖRMEDLING AV PROJEKTETS RESULTAT

Som sagt inledningsvis har jag låtit publicera ett par texter på webbplatsen http://islamologi.se (se publikationsförteckningen?) och vid ett tillfälle tillhandahållit informationsunderlag om religion och politik i Saudiarabien på förfrågan av Sveriges Riksdag. För övrigt har material och exempel från projektet kunnat integreras i undervisningsmaterialet till kursen "Fundamentalism: textanvändning och historieskrivning i världsreligionerna", som givits på Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR) vid Lunds universitet under vårterminen 2008 och som jag själv undervisar på. En del exempel och resonemang med anknytning till projektet kommer också presenteras i samband med offentlig föreläsning på Filosoficirkeln i Lund (1 april 2008). Jag har också helt nyligen fått en inbjudan att delta i ett seminarium vid Köpenhams universitet med anledning av publikationen Halldén 2007a.

Publikationer

Halldén, P. 2007a. Jihad-orienterad salafism på internet. (Studier av inter-religiösa relationer 38), Uppsala: Swedish Science Press, 2007 (ca 106 sidor).

Halldén, P. 2007a. ”Jihad och landet ingenstans”, i Subaltern 2/2007. s. 15-21.

Nätpublikationer:
Halldén, P. ”Jihads röst: Återkomsten II”, http://islamologi.se, publicerad 3 mars 2007. Direktlänk: http://islamologi.se/?p=340 (sedd senast 2008-03-04).
Halldén, P. ”Nationaldag och dödsmetall i Saudiarabien”, http://islamologi.se, publicerad 21 september 2007. Direktlänk: http://islamologi.se/?p=470#more-470 (sedd senast 2008-03-04).

Kommande: Halldén, P. [2008a?] ”Jihad-salafitisk koranutläggning och tillämpning: Några exempel” [preliminär titel], avsedd för publicering i en antologi om aktuell islamforskning, redigerad av Leif Stenberg och Jonas Otterbeck.

Kommande: Halldén, P. [2008b?] ”Mellan reform och reaktion: debattpositioner i Saudiarabien efter den 11 september ” [preliminär titel], avsedd för TfMS-Tidskrift för mellanösternstudier [ev. kommer tidskriften att byta namn].

E-post 2009-08-26 med information att ovanstående skrift nu är publicerad elektroniskt. Eventuellt publiceras den i tryckt form senare.
Halldén, P. 2009. "Mellan reform och reaktion: debattpositioner i Saudiarabien i början av 2000-talet", elektronisk publikation i: The online journal of CMES - Center for Middle Eastern Studies, Lund University <<http://www.cmes.lu.se/archives/community/online-journal/>>