Välfärdsstatens positiva effekter på människors levnadsvillkor ifrågasätts allt mer. Ett argument är att omfattande sociala trygghetssystem hämmar arbetsmoralen vilket kan minska den ekonomiska effektiviteten. Samtidigt har dessa oavsiktliga konsekvenser varit närmast outforskade i ett brett komparativt perspektiv, och de empiriska beläggen har inte varit entydiga när t.ex. arbetslöshet, sjukdom eller pensionering studerats. Därtill ger ny institutionellt inriktad attitydforskning inget stöd för att välfärdsstaten haft betydande negativa incitamentseffekter. Tvärtom tenderar arbetsmoralen att vara högre inom mer omfattande välfärdsstater och i länder med mer organiserad eller reglerad arbetsmarknad. Eftersom dessa resultat går på tvärs mot mer ekonomiskt inriktad beteendeforskning breddas i detta projekt analysen kring den grundläggande frågan hur välfärdsstatens och arbetsmarknadens institutioner påverkar individers arbetsorientering genom analys av människors faktiska beteenden och deras koppling till attityder. Faktiskt arbetsutbud studeras genom bearbetningar av tillgänglig statistik. Kopplingen mellan attityder och beteende analyseras med hjälp av data som omfattar båda utfallen. Analysen fördjupas också kring hur socialpolitiken formar attityder bland personer med mindre typiska eller stabila positioner på en allt osäkrare arbetsmarknad, dvs. yngre och äldre, kvinnor, arbetslösa och personer i atypiska anställningsförhållanden, som ofta antas ha svagare arbetsorientering.