Urban Claesson, Svenska kyrkans kyrkokansli

Gruvsamhället i Falun - en utmaning för enhetsstatens officiella teologi? Nytt perspektiv på relationen mellan ortodoxi och pietism

2007-2012

I ansökan argumenterade jag för ett alternativt sätt att analysera den tidigaste pietismens genomslag i Sverige. Argumenten har efter genomförd forskning visat sig vara hållbara. Tidigare svensk forskning har präglats av synen på pietismen som en reaktion mot den officiella kyrkans lutherska ortodoxi. Nya gemenskapsbildningar i form av konventiklar har där fått markera startpunkten för pietismens genombrott i Sverige. Min forskning har i stället visat hur den tidigaste svenska pietismen kan förstås på ett annat sätt. Jag påvisar hur pietismen kunde fungera som ett officiellt svar på kyrkans utmaningar i ett förindustriellt lokalsamhälle under decennierna runt år 1700. Brytningen och kopparutvinningen vid Stora kopparberget innebar en avvikande social realitet. I ett rike präglat av jordbrukets handfasta årstidsväxlingar och förutsägbara rytmik, kom en ort som Falun att representera en avvikande ordning med stor koncentration av gruvdrängar, lönearbete, friare handel, bergsfrälse och stor marknad för binäringar. Här återfanns andra utmaningar än de som vanligtvis präglade agrarsamhället. Pietismens innerliga fromhet blev ett sätt för den officiella kyrkan att bemöta den lokala näringens storskalighet och opersonlighet.

I det följande redovisar jag de huvudresultat som publiceras i fyra vetenskapliga artiklar, två populärvetenskapliga, och en monografi med titeln: "Stora Kopparberget som kyrklig utmaning. Olof Ekmans pastorala program i stormaktstidens Sverige. Pietistisk fromhet som grund för ny ordning." Tre artiklar är publicerade och tre ligger för trycket. Resultaten publiceras på finska, tyska, engelska och svenska. Monografin slutbearbetas 2012 till tryckfärdigt manus. Förlagskontakt är etablerad. Det planeras även en tyskspråkig utgåva av monografin vid "Interdisziplinäres Zentrum für Pietismusforschung", som är kopplat till Martin Luther universitetet i Halle/Wittenberg . (Referensperson: professor Christian Soboth).

Monografin inleds med en beskrivning av hur det stora gruvraset år 1687 tillsammans med ett mindre ras år 1693 orsakade krav på en högre fromhet. Ingen människa avled i dessa ras, vilket av bergsmästare Harald Lybecker ansågs vara tecken från Gud på hur viktigt det var att ständigt vara beredd på en plötslig död. Det borde därför införas en gruvbön. Efter kunglig befallning skrevs en gruvbön av den lutherskt ortodoxe biskopen Carl Carlsson. Den bön som dock kom att tillämpas i gudstjänstlivet förkortades dock och blev mer innerlig i sin karaktär. Den hade reviderats av kyrkoherde Olof Ekman (1639-1713)

Studien avgränsar sig till Olof Ekman och dennes kontext. Ekman var kyrkoherde i Falun från 1689 fram till sin död 1713. Jag behandlar inledningsvis också hur församlingarna vid Stora kopparberget uttryckte en vilja att få Ekman till Falun på grund av att han var känd för ett reformprogram. Han kallades till Falun ett år efter det stora raset 1687.

Monografins första huvuddel placerar på basis av nyare forskning in reformivraren Olof Ekman i ett internationellt sammanhang. År 1680 hade Olof Ekman låtit publicera sitt program med titeln "Sjönödslöfte". Han har själv uppgett att han under sjönöd på väg hem från tjänstgöring som fältsuperintendent över den svenska armén i Livland lovade Gud att göra något för fromhetslivets höjande i det svenska riket. Huvudtanken i Ekmans program var att folkundervisning i skolor skulle lägga grund för en bättre kristendom. Folket skulle härmed komma i kontakt med ordet. Den helige ande skulle som följd kunna påverka människorna. För Ekman var detta något mycket konkret: sann kristendom innebar äkta kärlek som borde leda till att alla rika delade med sig av sitt överflöd, och att fattigdomen därmed kunde försvinna. Ekman menade att det härmed skulle skapas en sammanbindande kristen gemenskap på ett övergripande plan. I samband med presentation av innehållet i texten analyserar jag Ekmans program i relation till övriga relevanta reformprogram under 1600-talet. Denna breda och internationella kontextualisering av Ekmans program har inte på motsvarande sätt utförts i tidigare forskning. Seklet har av Udo Sträter betecknats som kyrkoprogrammens århundrade. Ekman var främst influerad av Rostockteologen Theofil Großgebauers förpietistiska reformprogram "Wächterstimme aus dem verwüsteten Zion" (1661), men liknar även pietistledaren Phillipp Jacob Spenes "Pia Desideria" (1675). Jag analyserar hur Ekman formulerade en egen syntes som var anpassad för det svenska väldet. Ekman behöll Großgebauers tro på den starka staten, men förenade den med Speners framtidsoptimism. För Ekman blev det staten, snarare än kyrkan (som hos Spener), som blev drivkraft för en bättre framtida fromhet via folkundervisning. Ekmans reformprogram relateras även mer konkret till generalsuperintendenten Johann Fischers reformverksamhet i Livland. Fischer var nära vän till Spener och är just känd för sina stora ambitioner att införa en sorts kyrklig folkskoleundervisning. Ekman skrev sitt program under färska intryck av Livland. I sammanhanget är det intressant att Spener under samma tid enligt Johannes Wallmann delade Fischers och Ekmans syn på staten som drivkraft för bättre fromhet inom det svenska väldet. Min studie bidrar således till att frilägga en tidigare outforskad nordisk "Sonderweg" i den tidiga pietismens historia.

Monografins andra huvuddel redovisar hur Sjönödslöftet fungerade som pastoralt program i de två församlingarna vid Stora kopparberget. Kapitlet baserar sig på tidigare i stort sett outforskad empiri. Sjönödslöftets stora ambition att skapa grund för en ny sorts människa analyseras för det första genom fokus på Ekmans stora bildningsambitioner. Församlingarna vid berget var de första att erhålla katekesundervisning baserad på Spener. Ekman började år 1690 med katekesundervisning för alla utifrån en egen katekesutveckling som grundade sig på den så kallade Rigakatekesen (redigerad av Johann Fischer) och Speners latinska katekes. Den mer officiella luthersk ortodoxa katekesutveckling som ungefär samtidigt skrevs av ärkebiskop Swebilius blockerades här alltså av ett lokalt alternativ. 1708 lät Ekman publicera sin utveckling med det talande namnet "Kristendoms övning". Jag analyserar denna katekesutveckling genom att också relatera till textens förebilder. Intressant är att Ekman här utvecklar ett schema för den så kallade nådens ordning, att den Helige ande rör vid människan enligt ett visst schema till omvändelse och helgelse. Omvändelsen blev central i Ekmans undervisning, och nådens ordning skulle under bli något mycket centralt för en kommande mer psykologiserad pietistisk fromhet. I detta kapitel redogörs även för Ekmans mer konkreta utbildningsambitioner. Han lät bygga ut sakristian i Stora Kopparbergs kyrka för att få mer utrymme för församlingens katekesundervisning. Han fick även kungligt stöd för de kollektfinansierade lärare som skulle undervisa i den lägsta klassen i trivialskolan. I praktiken återfanns här något som liknade senare tiders folkskola. De fattigaste barnen bjöds här nämligen in till grundläggande undervisning om kristendomens grunder.

Efter detta redogör jag även för hur Ekman tecknade ideal att efterfölja i så kallade likpredikningar. Ekman sökte även stimulera ökad fromhet genom egen psalmdiktning. Ekmans avoghet gentemot orgelmusik klargörs också i relation till det budskap som förmedlades i gudstjänstlivet, då Ekman helst ville ha en församling som sjöng med egna tungor.

Som avslutande del av denna empiriskt lokala undersökning redogörs även för hur Ekman förhöll sig till kyrkodisciplinen. I domkapitlets arkiv i Västerås finns tre bevarade diarier där kyrkotuktsfall antecknats. Materialet har inte använts inom tidigare forskning. Utifrån dessa anteckningar analyseras hur Ekman bemötte dem som inte lyckades leva upp till de ideal han förkunnande. Materialet avslöjar en själavårdare som gick varsamt fram, och som var rädd att hårda straff skulle göra församlingen döv för ordets förkunnelse. Det är ovanligt med arkivmaterial av detta slag. Det ger unika närbilder av Ekmans pastorala praxis. Materialet skulle i en annan studie kunna användas på ett bredare sätt än vad som är möjligt här, för att avslöja mer om epokens folkliga liv i bergsbruksmiljö.

Studien av Ekmans pastorala praxis baserar sig i stort på tidigare obearbetat källmaterial. Fram träder en bild av ett lokalsamhälle som var präglat av starka spänningar och utmaningar, vilket nämndes inledningsvis. Staden var under epoken känd för sin odisciplinerade befolkning. I anslutning till Hans Medicks forskning kopplas detta till ett vidare sammanhang av kapitalismens tidiga genomslag. I orter präglade av det som senare skulle kallas industriell tillverkning, växte det redan under 1600-talet fram grupper som hamnade långt från kyrkans omsorg. Då fattigare skikt tvingades till lönearbete undergrävdes hushållen som egna producerande enheter. Det fanns därmed en logik i att erbjuda de fattigas barn undervisning i skolform. Det gick inte att räkna med den hemundervisning som i det agrara Sverige blev följd av 1686 års kyrkolag och dess krav på läskunnighet. Att i skolan också förmedla en mer affektiv och innerlig kristendom som stärkte den enskildes inre liv, passade också väl när den yttre miljön karakteriserades av storskalig produktion och mer opersonliga kontraktsförhållanden. Samtidigt fanns här också en stark bergmanskorporation med behov av skötsamhetsideologi och innerlig kristendom. Skarabiskopen Jesper Svedberg från Falun är kanske den mest kände exponenten för denna fromhetskultur.

Avslutningsvis skisseras Ekmans fromhetssträvanden i ett bredare perspektiv. Ekmans modell blev inte segrande för riket i stort. Ett brev från Ekman till Franckepietisten Joachim Justus Breithaupt i Halle från cirka år 1700 ger dock vidare avslutande perspektiv. Ekman redogör där levande för sin upplevelse av sjönöd och presenterar tillkomsten av sitt "Sjönödslöfte". Breithaupt verkade efter brevet från Ekman för en översättning av reformprogrammet. Även om någon översättning aldrig kom till stånd är det paradoxalt att Speners "Pia Desideria" ej översattes till svenska under denna tid, samtidigt som Olof Ekman sökte lansera sin skrift i Brandenburg-Preussen. Det tankeväckande att Breithaupt har lyfts fram som viktig aktör vad gäller framväxten av Hallepietismen som preussisk statsreligion. Här räknade pietister med staten som drivkraft för reform, vilket faktiskt låg mer i linje med Ekmans "Sjönödslöfte" än Speners "Pia Desideria".

Publikationer

Publikationer

Monografi: Claesson, Urban 2012 Stora Kopparberget som kyrklig utmaning. Olof Ekmans pastorala program i stormaktstidens Sverige - pietistisk fromhet som grund för ny ordning. (Ca 200 sidor. Förlagskontakt etablerad. Tryckfärdigt manus 2012).

Claesson, Urban 2009 ”Hengellinen herätys ruotsalaisessa kaivosyhteisössä 300 vuotta sitten”, i: Perusta 2009 36/6.

Claesson, Urban ”Das Bergwerk von Falun, der Pfarrer Olof Ekman (1639-1713) und die Entstehung des schwedischen Pietismus: eine neue Frömmigkeit in einer außergewöhnlichen sozialen Situation”, i Pietismus und Neuzeit 2011. Ein jahrbuch zur Geschichte des neueren Protestantismus. Band 37 - 2011. (Vandenhoeck & Ruprecht: Göttingen, 2011) s. 163-176.
 
Claesson, Urban ”Pietistisk fromhet under svensk stormaktstid. Faluprästen Olof Ekman och hans Sjönödslöfte som pastoralt program”, i: Bexell, Oloph (red.) Press, pietism och lokalkyrka. Kyrkohistoriska föreläsningar vid ett symposium med anledning av Harry Lenhammars 80-årsdag jämte dennes bibliografi. (Artos och Norma bokförlag: Skellefteå) s. 25-60.

Claesson, Urban 2012 ”Gruvsamhället Falun som kyrklig utmaning. Reformivraren Olof Ekman som kyrkoherde vid Stora Kopparberget 1688 – 1713”, i: Fornstora dagar. Falun, Stora Kopparberget och Sverige under stormaktstiden. Ångström-Grandien, Inga Lena – Jansson, Bo G (red.) (under publicering).

Claesson, Urban 2012 ”Olof Ekman”, i: 100 faluprofiler. Stål, Elizabet (red.) (under publikation).

Claesson, Urban 2012 / 2013 “The Ore Mining Town of Falun as a Challenge for the Church 1687-1713. A Key to a New Mentality?”, i:  The Significance of World Heritage: Origins, Management, Consequences. Jansson, Bo G (red.) (under publicering).

Intervjuer

I samband med att jag erhöll medel 2007 intervjuades jag i Sveriges radio och för Sveriges televisions nyhetssändning (följande länkar till radiointervju):
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=1690788
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2818&artikel=1691648

Föreläsningar
Föreläsning om projektet på samarbetsdag mellan Högskolan Dalarna och Dalarnas museum. (Falun, april 2008)

Föreläsning: ”Das Bergwerk von Falun, der Pfarrer Olof Ekman (1639-1713) und die Entstehung des schwedischen Pietismus: eine neue Frömmigkeit in einer außergewöhnlichen sozialen Situation“, på den tredje internationella kongressen för pietismforskning anordnad av Interdisziplinäres Zentrum für Pietismusforschung vid Martin Luther universitetet i Halle och Wittenberg.(Halle a.d. Saale, september 2009)

Föreläsning: ”Gruvsamhället Falun som kyrklig utmaning. Reformivraren Olof Ekman som kyrkoherde vid Stora Kopparberget 1688 – 1713", på konferens arrangerad av Världsarvets världar, Högskolan Dalarna: Fornstora dagar. Falun, Stora Kopparberget och Sverige under stormaktstiden (Falun, november 2009)

Föreläsning: “The Ore Mining Town of Falun as a Challenge for the Church 1687-1713. A Key to a New Mentality?” på en internationell konferens arrangerad av Världsarvets världar, Högskolan Dalarna: The Significance of World Heritage: Origins, Management, Consequences. (Falun, december 2010).

Föredrag: ”Falun som Sveriges första industrisamhälle – en utmaning för kyrkan under stormaktstiden”. Teologiskt forum. Svenska kyrkans kansli. (Uppsala, december 2011).