Denna antropologiska studie har syftat till att undersöka hur odokumenterade migranters närvaro i en nationalstat problematiserar relationen mellan, å ena sidan, principer om statlig suveränitet, medborgarskap och demos och, å andra sidan, principer om universella mänskliga rättigheter och politiskt deltagande. Mer specifikt har undersökts hur odokumenterade migranter bemöter sin exkludering från medborgarskapets tre centrala komponenter: rättigheter, demos och ethnos. Studien empiriska fokus har varit odokumenterade migranter från Latinamerika som bor och arbetar i Stockholmsregionen.

RESULTAT
1) Den möjlighet odokumenterade migranter har att hantera och bemöta sin formella exkludering från medborgarskap i Sverige är i hög grad beroende av deras grad av sårbarhet för försök att dra nytta av deras illegala status. Denna sårbarhet visade sig ha två centrala komponenter: risken för deportering och de konsekvenser en sådan deportering skulle medföra, och migrantens tillgång till nätverk i värdlandet som kan förse hen med orienteringsmöjligheter.
Min studie visade att odokumenterade migranter från Latinamerika har en mindre sårbar position i Sverige än många andra odokumenterade, vilket gör att de har större möjligheter att bemöta både utnyttjande och deras exkludering från medborgarskap. För de flesta latinamerikaner innebär inte en deportering ett hot mot deras fysiska säkerhet. Därför är det möjligt för dem att inkludera ”återvändande” som ett möjligt alternativ när de står inför alltför dåliga anställningsvillkor och därför säga nej till sådana jobb. Dessutom utvecklar latinamerikanska migranter vanligen snabbt ett stort nätverk med andra latinamerikaner i Sverige, både personer med irreguljär och regulariserad status, genom vilka de vanligen finner medel att hantera och bemöta sin sårbara position. Därigenom har de latinamerikanska migranter som detta projekt fokuserat på vanligen signifikant högre lön, något bättre arbetsvillkor, och bättre boendestandard jämfört med de flesta andra odokumenterade migranter i Sverige, enligt vad som beskrivs i forskningsstudier och rapporter.

2) Med hjälp av de medel som minskar deras sårbarhet, kunde de latinamerikanska migranter som detta projekt följde bemöta sin exkludering från de tre centrala dimensionerna av medborgarskap på följande sätt:
a) Exkluderingen från medborgerliga rättigheter: Som odokumenterade migranter har de mycket få formella rättigheter i Sverige. Genom sina nätverk får de emellertid gradvis en ökande kunskap om svenska lönenivåer och andra bestämmelser, och om svenskt samhälle i allmänhet, vilket gör det möjligt för dem att bättre navigera mellan olika jobberbjudanden och beräkna vilka umbäranden som är värda att ta. Genom samma nätverk hittar de arbetsgivare som talar spanska och är villiga att anställa odokumenterade latinamerikaner. Flera av de migranter jag mötte hade dessutom viss bekantskap hemifrån med arbetsrättsliga frågor och fackligt arbete, och flera hade en relativt hög utbildning. Med dessa olika verktyg kunde de till viss del bemöta sin rättslösa position, och hitta bättre löner och levnadsvillkor än många andra odokumenterade i landet. Dessutom anslöt sig ett stort antal odokumenterade latinamerikaner under en period till en fackförening för att utkräva vissa rättigheter gentemot arbetsgivare (se resultat 3).
b) Exkluderingen från demos, ett självstyrande politiskt samfund: Jag såg generellt mycket lite intresse bland odokumenterade latinamerikaner för att påverka svensk politik, inte ens vad gäller möjligheterna för uppehållstillstånd. Däremot fann jag en uttalad angelägenhet att ha politiskt inflytande över de specifika frågor som direkt påverkade deras liv, vilket under flera år gestaltades i fackföreningen Registret, genom vilket huvudsakligen latinamerikanska odokumenterade migranter manifesterade sig som politiska subjekt tillhörande ett demos (se resultat 3 nedan).
c) Exkluderingen från medlemskap i ett socialt kollektiv, ethnos: Som migranter från Latinamerika erfor personerna i denna studie vanligen inte exkluderande bemötanden från svenska medborgare; de ansågs troligen som relativt ”lika” majoritetsbefolkningen avseende uppfattningar om ras och religion. Däremot hade de ofta få eller inga svenska vänner, och talade bara begränsad svenska. I stället hade de flesta ett ganska brett nätverk av bekanta inom den latinamerikanska diasporan i Sverige, och ibland, när de hade tid och energi, deltog de i kyrkoceremonier, fotbollsturneringar eller fester inom denna diaspora. Många hade dock en viss tveksam hållning till denna diaspora eftersom de där mötte både stödjande och utnyttjande tendenser; de flesta av deras arbetsgivare var latinamerikaner, och en del av dessa utnyttjade kraftigt sitt överläge.

3) I kontrast med (de flesta) medborgare i landet, utmanade odokumenterade arbetsmigranter från Latinamerika uppfattningen om den suveräna nationalstaten som en central entitet att förhålla sig till. I sina strävanden att hitta arbete och inkomst rörde de sig och gjorde planer relativt fristående från den svenska staten. I stället var deras centrala referens arbetsgivaren, med vilken de var tvungna att gå in i en relation på starkt ojämlika villkor och av vilka de ofta blev rejält utnyttjade. När dessa migranter gjorde anspråk på rättigheter var det i form av krav på arbetsgivarna att följa vissa regler, som att respektera tidigare löneöverenskommelser, vissa arbetsvillkor rörande säkerhet. Sådana krav formulerades och utkrävdes speciellt inom Registret, en lokal gren inom den fackliga federationen SAC Syndikalisterna, som verkade 2007-2013 och framför allt organiserade odokumenterade migranter i Stockholmsregionen, majoriteten från latinamerikanska länder. Jag följde Registrets arbete under 2011-2012, och kunde se att fackföreningen var anmärkningsvärt framgångsrik i sina krav på och förhandlingar med arbetsgivare.
Signifikant är hur odokumenterade arbetsmigranter genom denna organisation manifesterade ett demos oberoende av den demos som definieras och legitimeras av nationalstaten. Genom denna demos krävde de rättigheter och inflytande utanför sfären av medborgarskap, i frågor som rörde deras ställning som anställda i landet. De krävde att arbetsgivarna respekterade dessa rättigheter och de vann – begränsade och högst tillfälliga – framgångar i sina krav. Därigenom bestred de nationalstaters överordnade suveränitet att avgöra vilka som har legitimitet att utkräva rättigheter, vare sig de är anses vara medborgerliga eller universella mänskliga rättigheter.

NYA FORSKNINGSFRÅGOR
Min studie har tydliggjort den konfliktladdade relation som finns mellan irreguljära arbetsmigranter och svenska fackföreningar. De flesta svenska fack har motsatt sig att se odokumenterade migranter som arbetare med legitima anspråk på arbetsrättigheter i landet, och som en grupp som facken ska organisera. Därmed befäster de samma avgränsningar för att ställa legitima anspråk på rättigheter som utövas av nationalstatsregimer. Sedan några år tillbaks finns dock tecken på att denna position är under förändring, indikerat av SAC och Registret, skapandet av Fackligt center för papperslösa av de stora facken, och den nya möjligheten för odokumenterade att bli medlemmar i en del fackförbund. Det skulle vara högst angeläget att följa och analysera denna utveckling, inte bara för att se på utvecklingen av odokumenterade migranter som politiska aktörer, men också av huruvida medborgarskap och legal status fortsätter att definiera målgrupperna för facklig mobilisering.

INTERNATIONELLT UTBYTE
Jag deltog i augusti 2016 i the 18th Nordic Migration Conference i Oslo där jag presenterade ett papper. Eftersom jag pga hälsoproblem inte får flyga har jag inte kunnat delta i mer avlägsna internationella sammanhang. Jag har dock fått stort utbyte av att vara del av det svenska forskanätverket ”Irregular migrants and irregular migration network”.

TREDJE UPPGIFTEN
- 9-10 juni 2015 deltog jag i workshopen “Researching the History of the Informal Sector. Methodological Challenges and Opportunities”, organiserat av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, där jag höll presentationen “Living without Rights: Undocumented Migrants and the Boundaries of Citizenship”.
- 10 maj 2016 höll jag anförandet “Att leva rättslöst – om papperslösa arbetsmigranter från Latinamerika. Hur (och kan?) irreguljära migranter göra sig socialt och politiskt delaktiga i det svenska samhället?” vid Stockholms universitet. Anförandet var en del av Socialantropologiska institutionens öppna seminarieserie “Sverige, migration och flyktingskap – En samtalsserie i sju delar,” och vände sig till en bred allmänhet.
- 3 okt 2016 medverkade jag i en debattartikel i Svenska Dagbladet tillsammans med en lång rad andra forskare, om regeringens åtgärder att hitta och utvisa papperslösa och hur dessa åtgärder är oroande på en rad punkter.

VIKTIGASTE PUBLIKATION
Hittills har bara en av mina texter nått publicering: “Papperslösa arbetare och möjligheterna för facklig organisering,” i volymen “Irreguljär migration i Sverige: Rättigheter, vardagserfarenheter, motstånd och statliga kategoriseringar” (red. Sager, Holgersson & Öberg 2016.)

PUBLICERINGSSTRATEGI
För närvarande färdigställer jag tre artiklar för publicering i internationella, peergranskade tidskrifter:
- “Irregular migrant workers and national labor unions: An uneasy relation.” Baserat på det papper jag presenterade på the 18th Nordic Migration Conference i Oslo, 2016.
- “The role of diasporic networks for irregular migrant workers: Networks of support, exploitation and mobilization.” Baserat på det papper jag presenterade på konferensen “Diaspora: A one-day conference on a travelling concept” vid Stockholms universitet, 2015.
- “Irregular labor migrants and the demand for rights outside of citizenship.” Baserat på det papper jag skrev för IMISCOE 10th Annual Conference “Crisis and Migration: Perceptions, Challenges and Consequences” i Malmö, 2013.