Ontologiskt rättfärdigande: från sken till verklighet
Ontologi är, enkelt uttryckt, läran om vad som finns. Tre viktiga frågor för en ontolog är:
(i) Vad utgör min evidens?
(ii) Vad utgör det objekt om vilket jag drar mina slutsatser?
(iii) Hur kan jag dra slutsatser om (ii) från observationer av (i)?
En i dag vanlig uppfattning är att svaret på första frågan är ”vår representation av verkligheten”, svaret på (ii) är ”verkligheten så som den är, oberoende av hur vi representerar den”, samt att svaret på (iii) är att förhållandet mellan våra representationer och verkligheten är ett oproblematiskt avbildande. Inom projektets ram problematiseras denna hållning på basis av faktum att den vilar på ett substantiellt, men svårsmält metodologiskt antagande: att våra representationers struktur beskriver verklighetens struktur.
Vissa menar att, att ge upp detta antagande, ställer oss inför ett omöjligt dilemma. Antingen avbildar våra representationer verklighetens struktur - men att så är fallet är inte plausibelt - eller så finns det inget sätt varpå ontologiska slutsatser kan rättfärdigas med hänvisning till empiriskt tillgängliga fakta - något som, i ljuset av den vetenskapsvänlighet som utmärker samtida ontologi, är oacceptabelt.
Inom ramen för projektet ska en kompromisslösning utarbetas: sanna propositioner görs sanna av verkligheten och vi kan därför, genom att studera dem, identifiera de roller som vadhelst existerar måste kunna spela för att kunna ligga till grund för deras sanning. I liten men ändå viss mån äger därmed ontologiska slutsatser empiriskt tillgängligt rättfärdigande.
Anna-Sofia Maurin, Filosofi, Göteborgs universtiet
2008-2013
Projektets ursprungliga syfte var en kritisk diskussion av frågor rörande rättfärdigandet av ontologiska slutsatser med särskilt fokus på vilken roll den s.k. sanningsgörarteorin kan spela i detta sammanhang. Sedan projektets start har dess ambitioner breddats något. Ontologiskt rättfärdigande har även utretts i relation till den näraliggande diskussionen om metafysiska förklaringar och grundande-relationer. Till detta har kommit en fördjupad undersökning av så kallade regress-argument (argument som ofta används för att rättfärdiga osedvanligt starka (oftast negativa) ontologiska slutsatser) samt en studie av skillnader och likheter mellan två, åtminstone vad gäller s.k. "metametafyskiska" frågeställningar, vitt skilda tanketraditioner (den "Quineanska" och den "Aristoteliska").
Projektet är internationellt förankrat så till vida att det dels har resulterat i publikationer i internationella, referee-bedömda tidskrifter och antologier (inklusive ett antal inbjudningar att bidra med översiktsartiklar av relevans för projektets tema: se mina 2012, u.u.c, u.u.d, och u.u.e) dels i inbjudningar att presentera forskningsresultat vid ett antal internationella konferenser och workshops.
Projektet har resulterat i mer eller mindre utarbetade hypoteser/teorier med avseende på samtliga dessa områden/frågeställningar. Vad gäller den roll sanningsgörarteorin kan (och, inte minst, inte kan) spela för ontologiskt rättfärdigande, menar jag att relationen mellan rättfärdigande och sanningsgörande är mindre direkt än vad som emellanåt antagits. Givet vår evidens kan vi som bäst identifiera det våra sanna påståenden s.a.s "hävdar" existerar (deras "ontological commitments" i Quines mening). Detta innebär dock inte att vi därmed har identifierat påståendenas sanningsgörare. I denna mening är våra ontologiska teorier i stark mening underbestämda av den tillgängliga evidensen. Min hypotes är att vi dock, givet det vi faktiskt har evidentiell tillgång till, sanna satsers "ontological commitments" samt empiriska (vetenskapliga) observationer, kan formulera teorier om vad det som (i fundamental mening) finns måste kunna "göra" (vilka funktioner verklighetens grundläggande konstituenter - eller olika (väldefinierade) konstellationer av dessa konstituenter - måste kunna sägas ha) för att det som vi vet krävs för att våra påståenden ska vara sanna ska föreligga (något jag valt att kalla deras "sanningsgörarroller"). Med denna syn kan man säga att resonemang i metafysiken delas upp i två delar. En del (liknande den Strawson kallade "deskriptiv metafysik") som utreder vad våra sanna påståenden "hävdar" existerar och som sedan formulerar teorier - baserade på vår bästa begreppsliga liksom empiriska evidens - om hur det som påstås finnas är till sin natur. En utredning som sätter upp tydliga begränsningar för en andra sorts metafysisk undersökning. En undersökning (liknande den som Strawson kallade "revisionistisk metafysik") som formulerar teorier (ungefär i meningen bygger tänkbara modeller) för hur verkligheten i grund och botten är beskaffad. Idéer om sanningsgörare och sanningsgörarroller diskuteras bland annat i min 2010a samt i ett ännu ofärdigt manuskript (ett manus som jag bland annat presenterat på en workshop organiserad i samband med SOPHA konferensen i Paris, maj 2012). Relationen mellan det som våra sanna påståenden om verkligheten "hävar" finns, och det som i fundamental mening finns kan beskrivas i termer av att det senare "grundar" det förra, alternativt, att det senare "metafysiskt förklarar" det förra. I min 2011b diskuterar jag bland annat hur denna relation bäst kan förstås. Se även den bibliografiska översiktsartikel om metametafysik (u.u.c) som beräknas komma ut senast hösten 2013 (i denna text utreds också i viss mån förhållandet mellan den "Quineanska" och den "Aristoteliska" approachen till metafysik). Sanningsgörarteorin spelar också en viktig roll i mer eller mindre samtliga publikationer som kommit ut under projekttiden (i min 2012 sammanfattas den argumentativa roll som jag menar att övervägande av denna typ kan spela). Det andra dominerande temat för min forskning inom ramen för projektet har varit frågor kring regressargument i allmänhet, och Bradleys regress i synnerhet (regressargument diskuterar jag bland annat i 2013, 2010b, 2011a, 2011b, 2012, samt i (accepterade men ännu ej publicerade) u.u.a, u.u.b, och u.u.d, samt i ett ännu ofärdigt manuskript (ett manus som jag bland annat har presenterat på en workshop i Gent, Belgien 2012). I dessa texter diskuterar jag på vilket sätt regressargument kan användas för att dra ontologiska slutsatser. Centralt för regressargumentets användbarhet är vår förmåga att skilja problematiska från oproblematiska (och eventuellt också från "fruktbara" regresser - en sorts regresser jag diskuterar framförallt i min 2011b) regresser. I mina texter formulerar jag en teori för just detta. Väldigt kort menar jag att huruvida en infinit regress ger oss anledning att ge upp (någon del av) vår teori i hög grad beror på vilket fenomen teorin är tänkt att förklara samt vilken sorts förklaring av fenomenet den är tänkt att vara. Med detta sätt att se på saken blir värderingen av en regress (som "ond" eller "godartad") betydligt svårare än vad som ofta antas. Uppenbarligen kommer frågor om s.k. metafysisk förklaring (och, inte minst, frågor om huruvida metafysiska förklaringar måste ha en "startpunkt" (om de måste "ground out") och om i vilken sorts beroendeförhållande explanandum och explanans i en metafysisk förklaring bör (måste?) stå till varandra) att även här stå i resonemangets centrum. Många nya och intressanta forskningsfrågor har väckts under processens gång, bland annat vad gäller kopplingen mellan begrepp om rättfärdigande, sanningsgörande, förklaring, och grundande. Det är såklart svårt att plocka ut projektets två mest centrala publikationer. I väntan på att mitt manuskript på samma tema färdigställs måste dock 2010a betraktas som den text där mina idéer kring sanningsgörarroller får sitt tydligaste uttryck. Mina idéer om infinita regresser (och metafysiska förklaringar) utreds som sagt i ett relativt stort antal publikationer. I min 2012 kan man säga att dessa utredningar sammanfattas. Denna text kan därför betraktas som slutpunkten på (vad som förmodligen bara är första kapitlet) av min utredning om infinita regress argument.
Samtliga texter publicerade inom ramen för projektet finns fritt tillgängliga i form av pre-prints på min hemsida.
Publikationer
2010a “A World of Tropes,” in Worldviews Science and Us: Studies of Analytical Metaphysics, edited by R. Vanderbeeden, World Scientific Publishers: Brussels.
2010b “Trope Theory and the Bradley Regress”, Synthese, 175.
2011a “An Argument for the Existence of Tropes”, Erkenntnis, 74.
2011b “Exemplification as Explanation”, Axiomathes, online first.
2012 “Bradley’s Regress,” Philosophy Compass, 7.11.
2013 “Infinite Regress Arguments,” in Johanssonian Investigations, edited by C. Svennerlind, J. Almäng, and R. Ingthorsson. Heusenstamm: Ontos Verlag.
To appear…
a. “States of Affairs and the Relation Regress,” in Universals, edited by G. Galluzzo, M. J. Loux, och E. J. Lowe.
b. “Segelberg on Unity and Complexity,” in Botany and Philosophy. Essays on Ivar Segelberg, edited by H. Malmgren, Nya Doxa.
c. “Metametaphysics,” in Oxford Bibliographies in Philosophy, edited by D. Pritchard, New York: Oxford University Press.
d. “Tropes,” Stanford Encyclopedia of Philosophy. Edited by E. N. Zalta.
e. “Tropes,” in Oxford Bibliographies in Philosophy. Edited by D. Pritchard, New York: Oxford University Press.
…unfinished manuscripts:
“Boghossian’s New Argument Against Global Cognitive Relativism: A Critique,” manuscript so far presented at workshops in Gent and Lund (2012).
”On What What There Is Does,” manuscript so far presented at the SOPHA-conference in Paris, and in Gothenburg (2012).
Hemsida där preprints till samtliga publikationer ska finnas tillgängliga: http://www.flov.gu.se/om/personal/anna-sofia-maurin/