Projekt mål
Projektets mål baserades på observationen att monetär teori saknar en välgrundad förklaring för att papperspengar accepteras i en ekonomi. Dominerande ekonomiska teoriskolor idag som den neoklassiska och den post-Keynesianska som visserligen är mycket olika i synen på pengar kommer båda fram till slutsatsen att kontexten är av avgörande betydelse både för införandet och för funktionen av papperspengasystem (se till exempel Kiyotaki & Wright (1989), (1992), Kocherlakota (1998), (2005), Bell (2001), Chick (1992)). Inom nationalekonomi är detta så långt som forskningen går och monetära system således är beroende av variabler som är omöjliga att kvantifiera och studera systematiskt som "kontext", "vana", "tro", "förtroende" osv. Projektets grundläggande argument är att genom att anta rationella agenter och använda historisk metodologi så kan vi förstå vad som gör att monetära system förändras, och framför allt vad som får monetära system att gå från pengar baserade på inneboende värde till papperspengasystem. För att förstå deras ursprung liksom förändringen av monetära system måste vi också studera hur pengar fungerade i relation till andra typer av pengar och betalningsmedel, samt i relationen till monetära idéer. Således är vi intresserade av huruvida det existerade olika funktioner för olika typer av betalningsmedel i ekonomin, dvs. vi innefattar de i dag vida cirkulerande idéerna inom monetär forskning om konkurrens och komplementaritet mellan olika pengar (betalningsmedel). Och vi antar att monetära idéer och teorier spelade en viktig roll för implementeringen och utformandet av olika monetära system.

Projektet innefattar således flera fallstudier där kvantitativa och kvalitativa metoder och material kombineras. Som ovan nämnt kombineras också empiriskt material med doktrinhistoriskt – argumentet för detta är att genom att studera monetär doktrinhistoria kan man få mycket information dels om hur monetära system fungerade i praktiken samt hur idéer och dessa system interagerade.

Projektet fokuserade på fyra fall i den svenska monetära historien: 1) Stockholm Banco (1656 – 1667)som gav ut sedlar från 1661 och vars nedläggning 1668 ledde till etablerandet av Sveriges Riksbank (då Sveriges Rikes Ständer Bank) vilken vid sitt inrättande var förbjuden att ge ut sedlar. 2) Pappersmyntfoten under frihetstiden (1744 – 1772). 3) Den parallella sedelutgivningen av Riksgäldskontoret och Sveriges Riksbank 1789 – 1818 (med fast inbördes kurs satt 1803). 4) Silver- och guldmyntfotsperioden 1834-1913 som sammanföll med privata sedelutgivande banker (tom 1903).

Då målet med projektet var att göra mer generellt applicerbara slutsatser om monetära system och deras förändringar baserat på dessa fall, görs också studier som inkluderar mer eller mindre hela perioden från åtminstone tidigt 1700-tal till WWI.

Viktigaste resultat
Forskningen om Stockholm Banco och dess grundare, Johan Palmstrüch, har till dags dato renderat ett kapitel i en antologi men då materialet är insamlat och ett flertal viktiga frågor kan besvaras om monetära system och sedelutgivning dels i en europeisk kontext och dels i relation till samtida monetära idéer så hoppas jag kunna publicera mer om denna forskning i framtiden. Det finns dock ett flertal viktiga slutsatser från denna forskning: 1) Stockholm Bancos sedelutgivning och idéerna bakom detta kom inte ur ett vakuum och inte heller från de så kallade kopparsedlar som Palmstrüch själv hänvisade till under rättegången, utan de var en naturlig förlängning av de växlar som banken diskonterade och som dels var den absolut största delen av bankens affärer och som dessutom var en betydande del av den penningmängd som cirkulerade redan innan bankens sedelutgivning började 1661. 2) Internationella influenser genom idéer och praxis var av mycket stor vikt och speciellt så Amsterdams Bank, vilken hade sin egen "valuta" (Bank Guildern) även om den inte cirkulerade som fysiska betalningsmedel i form av mynt eller tryckta sedlar. 3) Att bankens sedelutgivning inte var instabil i sig själv utan att det var Statens penning- och finanspolitik som genom plötsliga devalveringar, inbördes växelkurser mellan silver och koppar samt en hög statsskuld gjorde det omöjligt för banken att upprätthålla en stabil sedelutgivning (Ögren (2012)).

Både Frihetstiden (1718-1772) samt den följande Gustavianska peroden (1773-1809) var viktiga för utvecklandet av formella penningsystem baserat på papperspengar. Den Svenska staten finansierade till en del sitt underskott genom sedelpressarna och detta ökade från 1740-talet med ett formellt antagande av en pappersmyntfot (en flytande växelkurs). Likt förra fallet var introduktionen av formella papperspengar en fortsättning av en monetär expansion. Episoden runt 1740-talet och framöver belyser några viktiga resultat angående introduktionen av papperspengar: 1) Att urholkande av mynts värde och överutgivning av papperspengar går hand i hand. 2) Att, vilket har igen blivit uppenbart i den senaste krisen, Statens skuldsättning och monetära problem som inflation är intimt sammanflätade. 3) Att de två tidigare observationerna att papperspengar och, vad som sågs som "riktiga pengar", mynt hade samma grunddrag och det nära sambandet mellan (stats-)skuld och (pappers-)pengar understryker det faktum att pengar är en skuldpost (Ögren & Oosterlink (2009), Ögren & Wennerlind (2009)). 4) Perioden gav också klart bevis om avancerade monetära teorier och inte minst under den Gustavianska perioden fanns utvecklade teorier för implementerandet och administrerandet av rena papperspengasystem – vilket falsifierar påståendet av Sargetn & Velde (2002) att idéer och teorier om papperspengar utvecklades under perioden efter andra världskriget (Ögren (2010), (2012)).

Den specifika period då Riksgäldskontoret och Riksbanken gav ut sedlar parallellt men på olika grund (1789-1818) gav viktiga resultat: 1) Att allmänhetens accepterande av betalningsmedel är mer beroende av tillgång på betalningsmedel samt att de är uppbackade av staten än att de anses stabila. 2) Att marknadens värdering av pengarnas värde gäller och att antagandet av en ny myntenhet går fort. 3) Att olika grunder för sedelutgivning har mindre betydelse i allmänhetens ögon än vad marknadsvärderingen av pengarna har. 4) Att Greshams lag gäller också för sedlar på så sätt att agenterna sitter på de högre värderade Riksbankssedlarna och hellre cirkulerar de mindre värda och instabilare Riksgäldssedlarna – vilket nästan fick Riksbankssedlarna ur cirkulation (Engdahl & Ögren (2008), Ögren (2012)).

Perioden 1834 – 1906 kombinerade en stabil monetär regim (implementerad med silvermyntfoten 1834 vilken ändrades till en guldmyntfot 1873) med privata sedelutgivande banker. Studierna av denna period har gett ett flertal viktiga resultat: 1) Detta var perioden när Sverige monetariserades, och utvecklingen av banksystemet samt utgivande av bank pengar (pengar skapade i banksystemet), inte minst privat bankernas sedelutgivning, spelade en stor roll för denna monetarisering (Ögren (2008)). 2) Cirkulerande pengar hade olika roller i ekonomin så tendensen att se alla sedlar (eller pengar överhuvudtaget) som en homogen entitet håller inte (Ögren (2012)). 3) Privata banksedlar var inte destabiliserande i sig. 4) Penningpolitik och det sätt som pengar antogs fungera på influerades av den teoretiska diskursen angående pengar snarare än hur det monetära systemet faktiskt fungerade i praktiken. Vid tillfällen ledde gapet mellan monetär teori och praktik till dåliga policybeslut (Ögren (2012)).

Nya forskningsfrågor
Som ofta är fallet har projektet genererat många ny spännande forskningsfrågor. Viktigast är att monetär forskning inom nationalekonomi, inte minst inom traditionell nationalekonomisk monetär teori, fokuserar på studiet endast av vad som anses vara formella, dvs fysiska pengar som sedlar och mynt som ges ut av en monetär myndighet (en centralbank) (se t.ex. Kocherlakota (2005)). Den typen av pengar, idag likväl som historiskt, är en ytterst liten del av alla pengar som används i en ekonomi. Den största delen pengar är så kallade endogena pengar som skapats i samband med transaktionen ofta som kredit till exempel när en köpare gör en skuldsedel eller en växel, eller en bank ger ut en sedel eller "flyttar pengar" med hjälp av olika instrument, eller en handlare som ger ut skuldsedlar eller skriver upp i en bok, eller som idag då vi för över pengar digitalt via internet. Alla dessa former av pengar syftar till att ändra agenternas balansräkningar inbördes inom ekonomin. Idén att pengar är kredit med sedlar och mynt som den mest likvida formen av kredit stöds av många post-Keynesianer och en av de bästa konceptualiseringarna av denna teori är den så kallade "New Monetary Theory" (Wray (2010)). Men denna teoriskola fokuserar på statens roll i det monetära system och missar vikten av privat utgivna pengar som alternativ eller komplement till pengar utgivna av staten. Som många gånger varit fallet i historien uppkommer många monetära system utanför staten eller i en indirekt relation till statens monetära system. Idén är således att studera vad som, i brist på en bättre terminologi, kan kallas "alternativa valutor" i ett liknande historiskt perspektiv – vilket är av vikt om man vill förstå moderna fenomen som så kallade kryptovalutor eller digitala valutor.

Igen skulle en sådan studie av endogena pengar komplementeras med ekonomisk doktrinhistoria. Endogena pengars studerades i detalj i så tidiga arbeten som Pierre de Boisguilberts La naissance de l'économie politique från sent sextonhundratal - vilket visar a) att sådana endogena pengar som skapas i samband med transaktionen var vanliga vid denna tid, och b) att agenter och tänkare reflekterade och analyserade hur endogena pengar fungerade samt deras vikt för ekonomin. Till detta kommer att idéer rörande olika roller för olika typer av pengar också var utbredda. Därmed diskuterades olika velocitet för olika pengar och olika transaktioner, samt deras koppling till priser (dvs att man tidigt förstod att förhållandet mellan penningmängd och pris inte var så direkt och enkelt som i kvantitetsteorin – vilket man fortfarande antar i traditionell nationalekonomisk monetär teori) är ett vanligt tema i europeisk monetär doktrinhistoria (se t.ex. Cantillon, Ricardo, Hume, Smith etc.).
För närvarande skriver jag på en sådan forskningsansökan och som en del i detta ska jag organisera, tillsammans med kollegor i Frankrike, Libanon och USA, en konferens på temat: "From Free Banking to Crypto Currencies" (ett reultat av den nyligen organiserade konferensen "Free Banking Systems, diversity in financial and economic growth" – se nedan).

Projektets viktigaste publikationer
Den viktigaste publikationen är antologin The Gold Standard Peripheries. Monetary Policy, Adjustment and Flexibility in a Global Setting Palgrave Macmillan (med Lars Fredrik Øksendal). Boken innehåller ett kapitel om hur den svenska erfarenheten med en kombination av privata sedelutgivande banker och en centralbank fungerade från 1834 till 1913. I det hela ger boken också en bra belysning av hur den klassiska guldmyntfotsperioden egentligen var en period baserat på papperspengar och hur mycket flexiblare penningpolitiken var under denna period än vad som tidigare har medgetts och framför allt i förhållande till vad monetära teorier medger. Andra viktiga publikationer är de inom monetär doktrinhistoria som bevisar hur avancerade både monetära system och kreditsystem samt teorier inom dessa områden var under 16- och 1700-talen. Ett papper jämför England med Sverige (Ögren & Wennerlind (2009)), andra fokuserar på den svenska monetära doktrinhistorien (Ögren (2010), (2012) och Ögren & Runefelt (2014)).

Annan spridning av projektets forskning och resultat
Forskning inom projektet har spridits genom presentationer på fler än tjugofem internationella konferenser, workshops och seminarier. I tillägg till dessa har jag arrangerat tio internationella konferenser och workshops som fokuserar på olika aspekter av papperspengar och monetära system: Paper Money in Theory and Practice in History vid Barnard College, Columbia University i New York (17 – 19 April 2009), Paper Money in Theory and History: The Origin of Paper Money vid City University i London (8-9 April 2010) samt med bredare focus som Monetary Policy in the Periphery during the Gold Standard vid World Economic History Congress i Utrecht (6 Augusti 2009), Financial Crises and Lender of Last Resort – A Comparative Historical Perspective vid Université de Paris Ouest Nanterre la Défense (24 September 2009), Financial Regulations in Theory and Practice vid EHFF Handelshögskolan i Stockholm (25 Maj 2010), Sovereign Debt, Financial Systems and Money vid UCBH vid Ekonomisk historiska institutionen, Uppsala Universitet (12 December 2011) och nu senast Free Banking Systems, diversity in financial and economic growth vid ekonomisk historiska institutionen samt Knut Wicksell Center för finansiella studier vid Lunds universitet (4-5 September 2014).