Kajn Århem, School of Global Studies, Göteborgs universitet

2009- 2014

Fattigdom, utveckling och minoritetspolitik i Vietnams högländer: en antropologisk fallstudie
Projektet avsåg att kritiskt studera hur utvecklingspolitiken i Vietnam efter 1975 har påverkat landets etniska minoriteter. För att fördjupa bilden planerades en antropologisk fallstudie av en etnisk grupp, katu, i centrala Vietnam där jag tidigare bedrivit etnografisk forskning. Syftet med fallstudien var att kartlägga effekterna av utvecklingspolitiken på katusamhället och vad som döljer sig bakom den dystra fattigdomsstatistiken för landets etniska minoriteter.
Projektet har i stort sett följt projektplanen. Under arbetets gång har studien kommit att begränsas till konsekvenserna av Vietnams strategi för fattigdomsbekämpning och dess mark- och skogspolitik för katufolkets försörjningskultur under den s.k. reformperioden (från ca 1990 och framåt). Samtidigt har studien utvidgats till att omfatta även en mindre fallstudie hos triengfolket - nära grannar till katu - och en kort fältstudie av några katubyar i Laos för att samla jämförande data.
Projektet genomfördes i Vietnam i samarbete med Institute of Vietnamese Studies and Development Science (IVIDES). Projektgruppen bestod, förutom av mig, av tre vietnamesiska medarbetare från IVIDES (en utvecklingsforskare, en geograf och en antropolog). Projektet kom att organiseras kring tre tematiska delstudier: (1) urbaniseringens konsekvenser för katusamhället med fokus på förändringar i det lokala försörjningssystemet; (2) konsekvenserna av inrättandet av ett naturreservat - en viktig del av dagens miljö- och skogspolitik - i ett område bebott av ursprungsbefolkning (trieng och katu); och (3) de sociala och ekonomiska förändringarna under en tioårsperiod i fyra katubyar som en följd av den nationella strategin för fattigdomsbekämpning och den rådande skogslagstiftningen.
Fältstudien i Laos genomfördes av projektledaren tillsammans med två laotiska kolleger från Institute of Anthropology and Religion i Vientiane. En workshop hölls 2012 i Vientiane med projektmedlemmar och laotiska kolleger samt en handfull internationella "katuforskare".
Projektets viktigaste resultat är:
1) Skogen som svedjeland och jaktmark är katufolkets (och de flesta ursprungsfolks) viktigaste försörjningskälla. Samtidigt är skogen en av landets viktigaste naturtillgångar och därmed en nyckelfaktor i landets utvecklingspolitik. Den rådande skogslagstiftningen, som utgår från att staten äger och administrerar all skog, syftar till hög och hållbar avkastning - innefattande även vård av skyddsvärd skog. Lagstiftningen förbjuder i princip svedjebruk och strävar att i praktiken avskaffa svedjebruket inom en snar framtid. Denna politik har, sedan början av 1990-talet, effektivt begränsat urbefolkningens kontroll över skogen och framför allt dess möjligheter att bedriva svedjebruk. I den studerade kommunen (nio katubyar) har, under de senaste 20 åren, tillgången på svedjemark begränsats till i genomsnitt 10 % av den totala skogsarealen. De utvecklingsinsatser som myndigheterna under samma tid har genomfört i området (i form av jord- och skogsbruksprojekt) har inte på långa vägar kompenserat för förlusten av svedjemark. Resultatet är en markant försvagning av det lokala försörjningssystemet (påtagligt manifesterad i minskade risskördar).
2) Den marknadsorienterade ekonomiska utvecklingspolitiken har under samma period skapat vad man kan kalla en "dual hushållsekonomi" i etniska minoritetsområden: en blygsamt växande varu/penningsektor centrerad kring konsumtion av moderna prestigevaror (motorcyklar, tv- och videoapparater, möbler och husgeråd) och en traditionell (själv)försörjningssektor centrerad kring produktion och konsumtion av basföda (ris, kassava och grönsaker). De två sektorerna är i stort sett skilda från varandra så att kontantinkomster (statliga bidrag, lån, småskalig försäljning av kassava, vild rotting, honung och vilt) nästan uteslutande spenderas på prestigevaror medan i stort sett all basföda produceras traditionellt och konsumeras av hushållen själva. Med andra ord, den avsedda omvandlingen av självhushållningsekonomin till en diversifierad marknadsekonomi har inte ägt rum. I stället har en begränsad prestigevarusektor bildats som expanderar på bekostnad av en krympande försörjningssektor. Man kan tillspetsat säga att den statliga minoritets- och utvecklingspolitiken bärs upp och "subventioneras" av just det traditionella försörjningssystem den var avsedd att avskaffa - och som den aktivt och kontinuerligt undergräver.
3) Den kraftiga och ihållande satsningen på fattigdomsbekämpning (i form av jordbruksprojekt, statliga understöd och förbättrad infrastruktur) har skapat en växande folklig medvetenhet om fattigdom som fenomen och problem. Etniska minoriteter är en av de viktigaste målgrupperna för sådana satsningar. Följden är att minoritetsfolken i allt större utsträckning själva identifierar sig som "fattiga"; själva begreppet "fattiga" har i vissa fall kommit att ersätta traditionella etniska självbenämningar. Genom att identifiera sig som "fattiga" vet katu idag inte bara att de utgör en målgrupp för välkommet bistånd och statligt understöd; som "fattiga" uppfattar de sig också som en del - om än en marginaliserad underpriviligierad del - av det vietnamesiska storsamhället. Att identifieras som "fattiga" och att erkännas som sådana av staten och det omgivande samhället är för katu det första steget mot integration i storsamhället.
Denna problematik kring fattigdom och integration, identitet och modernitet, och dess relation till utvecklingspolitiken och den ekonomiska globaliseringen är en problematik som i högsta grad är relevant och generell för ursprungsfolk världen över - men därför också ett angeläget problemfält för fördjupad forskning.
Projektet har hittills resulterat i ett antal opublicerade vetenskapliga konferensbidrag och forskningsrapporter (se "publikationslistan"). Två av konferensbidragen är under bearbetning för publicering i internationella tidsskrifter: ett berör konsekvenserna för katusamhället av den marknadsorienterade utvecklingspolitiken och den aktuella skogslagstiftningen (punkterna 1 och 2 ovan). Argumentet är kort att den starka betoningen på kommersialiseringen av jordbruket och den skenbart motsatta tendensen att skyddad stora skogsområden från kommersiell exploatering utgör två sidor av ett och samma "moderniseringspaket" - den moderna tanken att separera mänsklig bebyggelse och skog, kultur och natur - som i förlängningen går stick i stäv mot urbefolkningarnas integrerade livssätt och skogsbaserade försörjningskultur.
Det andra bidraget utgör en första ansats att utforska problematiken kring fattigdom och etnicitet (punkt 3 ovan) utifrån en studie av 2010 års nationella fattigdomskartläggning (poverty survey) och dess genomförande i studieområdet. Artikeln vill visa att själva utformningen av den omfattande enkäten uttrycker en speciell politiskekonomisk vision av vad fattigdom och utveckling är som har mycket lite med den lokala verkligheten och katus egna värderingar och ambitioner att göra. Argumentet är att det årliga genomförandet av enkäten, med den stab av utfrågare och medhjälpare och den mobilisering kring begreppet/fenomenet "fattigdom" som detta innebär, i sig själv bidrar till att hos lokalbefolkningen skapa en i högsta grad konstlad och problematisk självidentitet som "fattiga". Utvecklingspolitiken i dagens Vietnam kan i den meningen sägas lika mycket skapa som bekämpa fattigdom.
Tanken är vidare att omvandla de tre forskningsrapporterna som nämns i publikationslistan till en eller två artiklar där jag står som medförfattare tillsammans med mina vietnamesiska kolleger. Ytterligare publikationer är också att vänta.
Slutligen har projektet också resulterat i en utställning om katufolket ("Carving a community: the Katu people") i samarbete med Vietnam Museum of Ethnology och Traditional Art and Ethnology Centre (TAEC) i Laos. Utställningen huserar för närvarande i TAECs lokaler i Luang Prabang (Laos) men kommer att resa till olika platser i Laos aoch sedan till Vietnam för att slutligen placeras permanent i Sekongprovinsen i Laos (som har en stor katubefolkning).