Inhemska politikinstrument i handelsavtal
Internationella handelsavtal syftar främst till att förhindra att länder använder gränshinder, som tullar och importkvoter, i protektionistiskt syfte. Det räcker dock inte att enbart reglera användningen av gränshinder, eftersom även inhemska politikinstrument som skatter och regleringar kan användas protektionistiskt; till exempel kan en reglering som säges syfta till att skydda miljön faktiskt vara införd för att skydda inhemska kommersiella intressen.
Alla handelsavtal innehåller därför även restriktioner för vad länder kan göra unilateralt med inhemska instrument. Den centrala klausulen i detta avseende kräver ”nationell behandling” (eng. national treatment), det vill säga att en importerad vara inte behandlas sämre i något avseende än snarlika (eng. ”like”) inhemskt producerade varor.
Denna princip gäller för nästan alla typer av offentliga beslut om skatter, avgifter, regleringar - oavsett politikområde. Den konkreta utformningen av principen om nationell behandling kompliceras av att de inhemska instrumenten oftast används för mer legitima syften än protektionism. Det gäller därför att den utformas och tillämpas så att den tillåter sådana åtgärder, samtidigt som den hindrar protektionistiskt beteende.
Ett syfte med detta projekt är att bidra till förståelsen för hur principen om nationell behandling bör utformas. Ett annat är att belysa empiriskt hur inhemska politikinstrument har hanterats i de rättsfall som gått igenom tvistelösningsmekanismen i Världshandelsorganisation (WTO).
Det ursprungliga syftet med GATT var att begränsa användningen av handelspolitiska instrument, som importtullar och -kvoter, för protektionistiska syften. Men man insåg redan från början att även inhemska politik-instrument (IPI) måste regleras eftersom de kan i stor utsträckning användas för protektionistiska syften. Avtalet innehöll därför en klausul om "nationell behandling" (eng. National Treatment), som lite oprecist uttryckt avser att förhindra att importerade varor behandlas mindre förmånligt än likartade inhemska varor. IPI har över tiden kommit att stå allt mer i fokus i det multilaterala handelssystemet. Framför kom IPI att få en framträdande plats i samband med tillkomsten av efterträdaren till GATT, WTO, och då särskilt i tvistelösningsmekanismen. Denna fortfarande pågående process orsakar ökande spänningar mellan önskan om att förhindra protektionism och behovet av att låta länder ha tillräcklig frihet för nationellt ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Syftet med detta projekt var att studera denna konflikts manifestering i tvistelösningsmekanismen. Strävan var i utgångsläget att projektet skulle till lika delar arbeta med teori och med empiri, men projektet kom att få en mer empirisk tonvikt.
TRE HUVUDRESULTAT OCH NYA FRÅGOR SOM PROJEKTET LEDER TILL
(1) För att möjliggöra empiriska studier av WTO:s tvistelösningsmekanism, har betydande arbete lagts ner på att uppdatera en databas som tidigare sammanställts av professor Petros C. Mavroidis och författaren. Detta dataset inkluderade alla dispyter som initierats under 1995-2007, och innehöll strax under 28 000 datapunkter. Efter uppdateringen, innehåller datasetet alla disputyter som initierats 1995-augusti 2011, och inkluderar mer än 66 000 datapunkter. För att ge en uppfattning om den arbetsinsats som krävts kan nämnas att all information har tagits "manuellt" ur juridiska och administrativa WTO-dokument och då i huvudsak domslut. Detta har krävt att många hundra dokument har identifierats och gåtts igenom. Dessa dokument löper ofta över hundratals och ibland tusentals sidor. Datasetet följer varje dispyt i detalj under hela dess livstid.
Detta dataset är naturligtvis inte ett "forskningsresultat" i traditionell bemärkelse, men det är ändå ett viktigt resultat av detta projekt. Enligt vad vi vet är detta det i särklass mest omfattande, allmänt tillgängliga datasetet för WTO:s tvistelösningsmekanism. Det används i stor utsträckning av forskare i ekonomi, juridik och statskunskap. (Det kan laddas ner från Världsbankens hemsida, tillsammans med en manual som även den uppdaterats i projektet).
Detta dataset användes i Horn, Johannesson and Mavroidis (2011), som presenterar beskrivande statistik för en rad olika aspekter av WTO:s tvistelösningssystem.
(2) Uppdateringen av datasetet var också nödvändigt för Horn (2013), som fokuserar på det ofta framförda påståendet att WTO-paneler har allvarliga, och ökande, svårigheter att klara sina uppgifter. Det anses t. ex. att det visas av det faktum att panelerna nästan aldrig blir färdiga med arbetet inom stipulerad tid. En vanlig föreställning är att detta beror på att panelerna i allt högre grad måste hantera dispyter om IPI. Dessa sägs vara juridiskt, vetenskapligt och politiskt mer komplexa är dispyter om gränshinder.
Det är lätt att peka på dispyter där panelerna har haft uppenbara svårigheter att klara sina uppgifter och där domsluten därför blivit avsevärt försenade. Men det är å andra sidan också lätt att hitta dispyter där man klarat sig någorlunda väl i detta avseende. Panelernas eventuella problem tycks alltså variera i betydande grad.
Syftet med Horn (2013) är att undersöka empiriskt hur en rad faktorer relaterar till den tid som paneler behöver för sina domslut och särskilt att se på betydelsen av IPI. För att göra detta antas i uppsatsen att den tid som krävs beror dels på mängden arbete som läggs på dem och dels på komplexiteten hos detta arbete.
Studien finner att båda dessa faktorer tycks vara positivt och signifikant relaterade till den tid som krävs. Däremot tycks inte antalet tidigare domslut eller panelisternas erfarenheter från panelarbete påverka, i strid med vad man kunde förvänta.
Studien visar även att ett litet antal dispyter med extrema egenskaper har stor påverkan på resultaten. Studien belyser här på ett generellt problem när det gäller kritiken av WTO:s tvistelösningsmekanism: det är oklart hur man ska se på dessa extrema dispyter. Ska de ignoreras som statistiska anomalier, eller är de tvärtom signifikativa för de problem som påstås finnas?
(3) WTO:s medlemmar har bundit sig vid att reducera handelshinder. Samtidigt har många medlemsländer ingått avtal för IPI som kräver att de begränsar handel med visa produkter. Ett exempel på detta är multilaterala miljöavtal (MMA). En central juridisk fråga är hur man ska se på relationen mellan dessa två legala system, och i särskilt vilken status dessa MMA ska ha i WTO:s tvistelösningsmekanism. Ett fundamentalt problem här är att WTO:s medlemmar har haft många möjligheter att själva bestämma hur denna relation ska se ut, både genom att lagstifta och genom att presentera tolkningar av existerande lagar genom arbetet inom WTO, men har avstått från att göra detta. Omvänt har MMA nästan aldrig några referenser till WTO-avtalet. Syftet med Horn och Mavroidis (2013) är att bidra till den ofta tämligen diskussionen om denna fråga.
Utmärkande för denna studie är att den försöker besvara frågan om hur MMA bör behandlas I WTO-dispyter i ljuset av en teori för varför parterna har valt att inte utnyttja existerande möjligheter till att klargöra relationen. Studien argumenterar för att ett huvudskäl till separationen är de kontraktskostnader som ett gemensamt handels- och miljöavtal skulle medföra. "Kontraktskostnader" ges här en vid tolkning och inkluderar t ex de administrativa resurser (framför allt arbetstid) som krävs för att förbereda och förhandla ett så omfattande avtal och att implementera detta. De kan även inkludera den ökande sannolikheten för att förhandlingarna strandar. För att undvika dessa kostnader förenklas förhandlingarna genom att de olika sakområdena separeras.
Den huvudsakliga slutsatsen i studien står i skarp kontrast till mycket av den akademiska diskussionen. Uppsatsen argumenterar för att MMA inte ska lägga legala restriktioner på WTO:s medlemmar. Dessa avtal kan dock fortfarande utnyttjas inom WTO som källor till information om miljöfrågor.
Enligt vår uppfattning är denna studie tämligen unik i hur den använder ett ekonomiskt resonemang för att komma till en konkret slutsats vad gäller tillämpningen av WTO-avtalet. Det ska dock betonas att den ekonomiska analysen är informell och mycket skissartad. Även om det är uppenbart att vissa delar av resonemangen skulle kunna formaliseras enkelt, finns det frågetecken om vad som ska menas mer exakt med det amorfa begreppet "komplexitet" som studien lutar sig mot. Detta väcker frågor om slutsatserna skulle kunna ges ett bättre ekonomisk grund, om än en mer snäv sådan?
PROJEKTETS INTERNATIONALLA FÖRANKRING
Projektet har en rad internationella förankringar. Exempelvis, Petros C. Mavroidis, som är en av världens ledande jurister vad gäller internationell handelsrätt, är professor vid European University Institute, Columbia Law School och Université de Neuchatel. Datasetet här gjorts internationellt tillgängligt genom Världsbanken och uppsatserna är eller kommer att bli internationellt publicerade.
TVÅ HUVUDSAKLIGA PUBLICERINGAR
Två av uppsatserna befinner sig I publiceringsprocessen. Men huvudstudierna är nog Horn (2013) och Horn and Mavroidis (2013), av ovan angivna skäl.
PUBLICERINGSSTRATEGI
Strävan är att alla resultat ska vara internationellt tillgängliga. För att åstadkomma detta är datasetet, manualen och en working paper-version av Horn, Johannesson och Mavroidis (2011) nerladdningsbara från Världsbankens hemsida. Vidare har uppsatserna publicerats som IFN Working Papers eller CEPR Working Paper. Avsikten är att Horn (2013), och Horn och Mavroidis (2013), ska publiceras i internationell välrenommerad tidskrift (den senare är i "revise-and-resubmit"-skede).
Publicering
Horn, Henrik, Louise Johannesson och Petros C. Mavroidis (2011). ”The WTO Dispute Settlement System 1995–2010: Some Descriptive Statistics”. Journal of World Trade 45, no. 6, 1107–1138.
Horn, Henrik and Petros C. Mavroidis (2011). “The WTO Dispute Settlement Data Set 1995-2011: User’s Guide”.
Horn, Henrik (2013). “The Time WTO Panels Require to Issue Reports”. Centre for Economic Policy Research Discussion Paper No. 9554, London.
Horn, Henrik and Petros C. Mavroidis (2013). “MEAs in the WTO: Silence Speaks Volumes”.
Personal website: www.ifn.se/eng/people/research_fellows/henrikhorn
Link to material at World Bank: http://econ.worldbank.org/WBSITE/EXTERNAL/EXTDEC/EXTRESEARCH/0,,contentMDK:20804376~pagePK:64214825~piPK:64214943~theSitePK:469382,00.html