Per Hammarström, Avdelningen för humaniora, Mittuniversitetet
2009-2014

Projektet syftade till att beskriva och analysera judiska assimilations- och integrationsprocesser i Sverige perioden 1782-1870 med särskilt fokus på konversion till kristendomen. Forskningen knyter an till ett brett internationellt forskningsfält om judarnas ställning i Europa under 1800-talet och judisk-kristna relationer.

Med dessa utgångspunkter har jag genomfört en demografisk kartläggning av judar i Stockholm som konverterade under nämnda period, från vilka sociala miljöer de stammade, släktskapsband och sociala nätverk. Ytterligare aspekter med kopplingar till syftet som undersökts har varit frågan om det judiska samfundets hållning till religionsövergångarna undersökas samt det omgivande samhällets förhållningssätt till konversionerna.

I och med att projektet genererat nya frågeställningar har jag i allt högre grad närmat mig frågor om lågkyrklig missionsverksamhet bland judar och de religiöst motiverade omvändelserna inom denna miljö. Genom ett antal självbiografier, författade av judar som låtit döpa sig och i många fall därefter städslats som judemissionärer, har jag sökt förstå, dels de omvändas motiv, dels den syn på judar och judendomen som låg till grund för 1800-talets låg- och frikyrkliga vurm för judemission. Jag har undersökt de tidigaste försöken att bedriva mission bland judar men särskilt ägnat mig åt Svenska Israelsmissionen, grundad 1874, en rörelse med nära kopplingar till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, och den syn på judarna som kom till uttryck i föreningens tidskrifter. Därmed har den ursprungliga tidsavgränsningen utvidgats till att omfatta även decennierna runt sekelskiftet 1900.

Flera viktiga bidrag lämnats till de svenska judarnas historia rörande assimilations- och konversionsprocesser samt omgivningens syn på judarna och judendomen. Det första resultatet jag vill lyfta fram rör den förhållandevis stora andel medlemmar i judiska församlingen i Stockholm som under 1800-talets första hälft ryckte fram socialt och ekonomiskt, i ett samhälle där judarna ännu utgjorde en separat rättslig kategori. Trots sin nyvunna delaktighet och status valde många att antingen låta döpa sina barn eller själv konvertera till kristendomen, ett steg som i ett slag gav konvertiten likställdhet med den kristna befolkningen, åtminstone rättslig sådan. Ju mer samhället öppnat sig och ju fler restriktioner som avlägsnats desto fler har konverterat. En minskning i antalet dop kan emellertid kopplas till en mer medveten och offentlig kamp från judiska församlingen för en bevarad judisk identitet under 1840-talet. Det var sällan religiös omvändelse och övertygelse om kristendomens dogmer som låg bakom. Krasst kan hävdas att det snarare var karriär och romantik, det vill säga möjlighet att till utbildning/yrke/näringsverksamhet och äktenskap över konfessionsgränsen. Flera sådana fall kan påvisas, men det finns något vidare: kulturella och nationella skäl. Framstående judar såg en kristen identitet som ett viktigt steg för att bli mer svenska, bli en del av den kristna civilisationen.

Det andra resultatet jag vill lyfta fram rör de mindre bemedlade judar som invandrade till Sverige under senare delen av 1800-talet, som många gånger nekades medborgarskap och många gånger betraktades med misstro av den etablerade judiska församlingen. Denna kategori var föremål för den lågkyrkligt kristna judemissionens omsorger. Mina undersökningar visar att missionen endast hade ringa framgång men bland de fåtaliga judar som lät döpa sig har några efterlämnat intressanta självbiografier som speglar deras marginaliserade position och stävan efter delaktighet. Materialet speglar hur den kristna förkunnelsen, själavården och tillhörigheten har lockat och tillhandahållit sätt som uppfattats som meningsfullt att hantera och förstå de existentiella kriser som konvertiterna beskriver, kriser med bakgrund i familjekonflikter, förlorad trygghet, uppbrott, svårigheter att finna sig tillrätta och marginalisering.

Genomgången av konvertiternas visar också på en djup ambivalens i förhållande till den judiska bakgrunden och judendomen. Judarnas tidigare utvaldhet framhölls och kristendomens judiska rötter, ja, judisk fromhet kan konstrueras som något positivt och förebildligt. Samtidigt är texterna genompyrda av ett traditionellt kyrkligt förakt för judendomen och judarna. Och därmed är jag kommen till ett tredje resultat som projektet genererat.

En idéhistorisk genomgång av texter som stammar ur den lågkyrkliga väckelsemiljön och särskilt judemissionskretsar avspeglar den kristna antijudaism med teman som talmudjudendom, fariseism, högmod, egenrättfärdighet och besatthet av pengar. Och fastmer - trots att judemissionen gärna såg sig som judafolkets vänner och beskyddare - uttrycks en förståelse och ett visst stöd för samtidens politiska antisemitism, vars hotbilder och myter med lätthet kunde harmoniseras med en traditionell antijudaism. Det kanske mest intressanta resultatet i detta sammanhang är den roll apokalyptiken spelade i denna föreställningsvärld. Judafolket utmålas som en del av de Gudsfrånvända krafter som är i färd med att tränga ut kristendomen och kristna samhällsbärande värderingar. Men i de sista dagarna kommer judarna kollektivt omvända sig till Kristus och därmed kommer mänskligheten förlossas. Denna föreställningsvärld liknar i sina grundstrukturer det som av forskare kallats frälsande antisemitism: Judarna är nyckeln till mänsklighetens fulländning eller, mer precist, judarnas utplånade som judar är nyckeln.

Flera nya forskningsfrågor har uppstått under projektets gång vilket säkerligen framgår tydligt av de olika inriktningar projektet tagit under arbetes gång. Andra intressanta perspektiv skulle kunna handla om konversion och genus, judiska strategier att motverka assimilation, alltså judarna som aktiva subjekt, och problematik som kan kopplas till moderniseringsprocesser som nationell homogenisering.

Ett område som framstår som fruktbart skulle vara att i ett komparativt undersöka synen på muslimer, en grupp som vid sidan av judarna ofta fått spela rollen som betydelsebärande motbild, om än på ett påtagligt skiljaktigt sätt. Under projektets gång har jag missionsmaterialet mött omvärldsbilder och föreställningar med kopplingar till Orienten, muslimer och islam.

Den konversionsproblematik som har studerats i detta projekt har aldrig tidigare berörts av svensk forskning men internationellt sett utgör området ett etablerat och vitalt forskningsfält till vilket undersökningar av de unika svenska förhållandena skulle kunna lämna viktiga bidrag. I Sverige fanns en förhållandevis liten judisk minoritet, välintegrerad och i kamp för överlevnad. Samtidigt verkade en bred lågkyrklig väckelse som utgjorde en del av folkrörelsesverige och det moderna projektet och därmed bidrog till utformandet av kollektiva och nationella identiteter, dikotomier, kategoriseringar och omvärldsbilder.

Mina resultat har presenterats vid ett flertal tillfällen vid min heminstitution, på Historiska och Teologiska institutionerna vid Uppsala universitet 2010, på Historikermöten i Göteborg 2011, och i Stockholm 2014, vid symposiet "Norrländsk kyrkohistoria i ett komparativt perspektiv 2012" samt vid ett symposium i Uppsala 2010, arrangerat av Forskarnätverket Judarna i Sverige - en minoritets historia, ett nätverk i vilket jag har ingått. Resultaten har omsatts i undervisningen på min avdelning, i temakurser jag utvecklat och ansvarat för, på såväl grund- som avancerad nivå. Utöver insatserna inom vetenskapssamhället har projektet presenterats vid flera populärvetenskapliga föreläsningar.

Projektets viktigaste publikationer hittills är antologibidragen "I sällskap med judar. Association, assimilation och konversion i Stockholm 1809-1838" där jag redovisar hur judiska konversioner blev som en strategi för social och nationell delaktighet, och "Omvändelseberättelser, judemission och svensk lågkyrklighet runt sekelskiftet 1900", som redovisar min undersökning av judiska konvertiters andliga självbiografier (se ovan). Artiklarna finns tillgängliga i fulltext.

Ytterligare ett referentgranskat antologibidrag är under utgivning, "Antijudiskhet och antisemitism i Missionstidning för Israel 1874-1885". Projektets huvudsakliga redovisning kommer emellertid att ske genom den monografi som håller på att sammanställas för utgivning. Med avstamp i forskningsfältet judisk-kristna relationer kommer problematiken om judemission och religiöst motiverade omvändelser att sättas in i ett brett europeiskt forskningssammanhang. Min undersökning kommer att inriktas på den svenska judemissionen, i synnerhet Svenska Israelsmissionen och de judar i denna miljö som konverterade och efter sitt dop ofta städslades som judemissionärer.

Publikationer

”Omvändelseberättelser, judemission och svensk lågkyrklighet runt sekelskiftet 1900” i Från legofolk till stadsfolk, Festskrift till Börje Harnesk, Red. Erik Nydahl och Magnus Perlestam, Skrifter från Institutionen för Humaniora, nr 1, Mittuniversitetet 2012.
Fulltext: http://miun.diva-portal.org/smash/get/diva2:510886/FULLTEXT02.pdf

”I sällskap med judar. Association, assimilation och konversion i Stockholm 1809–1838” i Nationen så in i Norden: en festskrift till Torkel Jansson Red. Henrik Edgren; med stöd av Lars M Andersson, Urban Claesson, Bo G. Hall, Artos & Norma, 2013.
Fulltext: http://miun.diva-portal.org/smash/get/diva2:655231/FULLTEXT03.pdf

”Antijudiskhet och antisemitism i Missionstidning för Israel 1874–1885”, i antologi, Skrifter från Institutionen för humaniora, Red. Stefan Dahlin, under utgivning.

”Det af Moritz bedrifne ofog”. Om tidig judemission i Sverige och judiska motreaktioner, Konferenspaper, Historikermötet Stockholm 2014.