Agent omission in English Academic Writing
En vanlig uppfattning om vetenskaplig text är att ”jaget”, eller den som utför vetenskapen, helst inte ska synas i texten för att den ska få en vetenskaplig ton och framstå som mer objektiv. Mitt forskningsprojekt fokuserar på olika sätt att ta bort, eller sätta den som gjorde något, agenten, i bakgrunden i vetenskaplig text på engelska inom tekniska ämnen.
Jag tittar på tre sätt att utelämna agenten, vilka faller under en gemensam beskrivning som ”verktyg för opersonlig stil”. Den mest kända konstruktionen är passivkonstruktionen, där agenten antingen utelämnas: ”The solution was separated”, eller introduceras med by: ”The solution was separated by the authors.” Den andra typen är så kallade nominaliseringar, där ett verb görs om till ett substantiv och således kan fungera som en satsdel snarare än en egen mening: ”Separation of the solution was obtained through filtration.” Den tredje typen är en konstruktion som är mycket typisk för engelskan, där ett skeende presenteras som om det händer av sig självt: ”the solution separated” (jfm., ”We separated the solution”). Denna konstruktion kallar jag inergativ. Typiskt för inergativa satser är att subjektet har en dubbel roll eftersom det dels är påverkat av handlingen, dels fungerar som en sorts agent, dvs., utför handlingen (jmf., ”the solution separated itself”). Denna roll uppstår i mötet mellan ett subjekt som vi normalt inte anser kan göra något själv (såsom ”solution”) och ett aktivt verb.
I mitt projekt kommer jag att studera vilka retoriska effekter/funktioner man kan urskilja hos de tre konstruktionerna, med särskild fokus på inergativer. Ett viktigt syfte är att jämföra om de tre strukturerna används på olika sätt i publicerade artiklar författade av erfarna skribenter och i mastersuppsatser. Både omfång och funktion är i fokus. En hypotes är till exempel att mindre erfarna skribenter överanvänder passivkonstruktionen eftersom den är så intimt knuten till objektiv stil, vilket skulle ställa deras text i retoriskt underläge om mer erfarna skribenter har en vidare repertoar av strukturer till förfogande för att uppnå delvis samma effekt.
Studien bidrar framförallt till forskningsfältet kring English for Specific Purposes (ESP), inom vilket den ger ökad förståelse av de retoriska verktyg som används i engelsk vetenskaplig text, och därmed har tillämpad relevans i skrivkurser kring vetenskapligt skrivande på engelska. En viktig poäng är att retorisk kunskap från sådana kurser kan ge en konkurrensfördel inom den akademiska världen eftersom publicering på engelska i internationella tidskrifter är centralt inom vetenskap idag.
Projektet Agency in Academic Writing ämnade att studera tre strukturer som kan användas för att utelämna agens i engelsk vetenskapsdiskurs. Projektets syfte var tvådelat: Dels att kartlägga vilka funktioner “agenslösa” strukturer har i vetenskaplig text, dels att kontrastera publicerade forskningsartiklar med masteruppsatser. Projektet var ämnat att generera resultat som kan tillämpas i skrivkurser i vetenskapligt skrivande på master- och forskarstuderandenivå, och faller inom ämnesområdet English for Specific Purposes (ESP). Det empiriska materialet för projektet var planerat till forskningsartiklar och masteruppsatser inom fackområdena kemi och fysik. Projektet skulle använda sig av korpuslingvistiska metoder och begrepp från Systemisk Funktionell Lingvistik (SFL).
Under projektets gång har det ursprungliga syftet avgränsats och specialiserats. Syftet med studien blev att bygga upp en ämnesspecifik korpus med så-kallade figurkommentarer ‘data commentaries’) (Swales & Feak, 2012), dvs kommentarer och beskrivningar av visuellt material i löpande text, och att ta fram en retorisk modell för att annotera korpusen. 10 masteruppsatser och 10 forskningsartiklar i tillämpad kemiteknik har samlats och annoterats. Materialet finns tillgängligt som textfiler och har också annoterats för retoriska drag (se Mellander 1996 för en beskrivning av retoriska drag) i korpusprogrammen UAM corpus tool (O’Donnell 2008) och CAT (Bartalesi Lenzi et al 2012). Avgränsningen mot figurkommentarer vilar på två överväganden. 1) Det behövs korpusar annoterade med så-kallade “retoriska drag” (Mellander 1996, jmf. Swales 1990 ‘rhetorical moves’) som tillåter studier från ett uppifrån-och-ner perspektiv från diskurs till lexikogrammatik (se Ädel 2010), snarare än det vanliga nerifrån-och-upp perspektiv från lexikogrammatik till diskurs som är vanligt i korpusstudier och som också var detta projekts utgångspunkt, och 2) figurkommentarer är otillräckligt beskrivna i ESP studier (se till exempel Guinda 2011, Wharton 2012). Ett uppifrån-och-ner perspektiv är vettigt från en tillämpad ståndpunkt: studenter inom ESP-kurser kan ta till sig olika retoriska drag, men har svårt att göra kopplingar från lexikogrammatik till diskursfunktion. Avgränsningen mot tillämpad kemiteknik beror på antagandet att distinktionen tillämpad- och teoretiskt orienterad forskning kan ha lika stort inflytande på diskursval som ämnestillhörighet. Ämnesspecifik diskurs har uppmärksammats i genreorienterad forskning (Berkenkotter & Huckin 1995; Swales 1990, Fløttum et al 2006), men det finns lite skrivet kring hur diskursval kan kopplas till olika traditioner inom samma ämne. Här kan min påbörjade korpus bidra till forskningen både i vetenskapsdiskurs och multimodalitet.
Utöver avgränsningar av syfte, har överväganden kring författarnas språkbakgrund varit nödvändiga. Traditionellt har studier inom ESP-skolan tittat på skillnader mellan modersmålstalande (L1) expertskribenter och andraspråkstalande (L2) studentskribenter. I och med framväxten av ett nytt ämnesområde, English as a Lingua Franca (ELF), börjar dock den traditionella L1-L2 distinktionen suddas ut. Det lutar mot att många rör sig bort från modersmålstalaren som norm till fördel för en ELF-norm (Mauranen 2012), och det talas mycket om att man måste fostras in i ämnesspecifik diskurs – oavsett om man har engelska som modersmål eller inte (Hüttner 2009, Mauranen 2012, Björkman 2013, Jenkins 2014). Det material som samlats inom ramarna för projektet följer denna nya strömning. Forskningsartiklarna är författade av expertskribenter som ofta inte är engelska modersmålstalare. Masteruppsatserna är däremot skrivna av L2 användare – alla med svenska som modersmål. Denna avgränsning gjordes för att kunna undersöka om vissa skillnader mellan expert- och studenttexter kan förklaras av interferens från studenternas modersmål.
Projektets två viktigaste resultat är 1) en liten ämnesspecifik inlärarkorpus med figurkommentarer annoterade med retoriska drag, och 2) den modell som annoteringen baserats på. Modellen utarbetades enligt BCU-metoden (the Biber-Connor-Upton top-down approach to discourse analysis; Upton & Cohen 2009:589). I detta arbete har jag delvis involverat Andreas Eriksson, Chalmers Tekniska Högskola (uppskattningsvis 20 %). Projektets tredje viktigaste resultat är en kontrastiv artikel som visar skillnader i användning/betydelse av medial -s (middle) i svenska och norska.
Projektets två viktigaste publikationer är: 1) Nordrum & Eriksson (2015) och 2) Nordrum (2015). Publikation 1) presenterar projektets två viktigaste resultat, beskrivna ovan, samt studentaktiviteter baserade på korpusen. Publikationen fungerar som en språngbräda för fortsatt forskning kring figurkommentarer i vetenskaplig text. Ett tydligt syfte med publikationen var att visa hur korpusar kan användas för att uppnå studentaktivitet som gynnar djupinriktat lärande. Publikation 2) är viktig eftersom den visar hur korpusmetodik och kontrastiva studier kan användas för att testa teoretiska antaganden. Artikeln diskuterar svenska och norska översättningar av engelska så-kallade ergative intransitiver (Halliday & Matthiessen 2004), till exempel ‘the door opens’. Jag relaterar resultaten av studien till Kemmers (1993) beskrivning av grammatikaliseringsstigar inom det så-kallade middle-domänet och pekar på att Kemmers antaganden för norska och svenska måste justeras något. Artikeln uppmärksammas av Davidse (under utgivning) i Routledge Handbook of Systemic Functional Lingusitics, där den sammanfattas och beskrivs som ett bidrag till hur kontrastiva metoder kan bidra till att ge potentiella förklaringar till gamla frågor inom SFL-teori.
Arbetet med projektet har genererat många nya forskningsfrågor. En fråga rör vilken effekt på studenters skrivande (och lärande) man kan uppnå genom att använda korpusmaterial av den typ jag har utarbetat. För att testa sådana frågor har jag, i samarbete med Andreas Eriksson, använt korpusen i en workshop för masterstudenter i kemiteknik vid Lunds Tekniska Högskola. Workshopen var mycket uppskattad och material har samlats för vidare studier. I nuläget är två artiklar under utarbetning – en som berör frågan om hur studenter och handledare tänker kring figurkommenterande i forskningstexter – denna studie kommer att presenteras på Internationella konferensen i ‘Writing Across the Curriculum’ i Ann Arbor i juni 2016 – och en artikel som behandlar vilka textrevisioner workshopen ledde till. En annan fråga rör skillnader mellan expert- och studenttexterna. Om man tar retoriska drag som utgångspunkt, är det intressant att titta på om det finns systematiska skillnader i distributionen av sådana i de två texttyperna. Det har till exempel hävdats att studenter har en tendens att kommentera för lite på visuellt material (Poe et al 2010), eller, om de kommenterar, att kommentarerna ger ett redundant och ineffektivt intryck (Guinda 2011). Med korpusen kan sådana frågor undersökas. Om man istället tar lexikogrammatik som utgångspunkt, är det intressant att titta på om masterstudenter och forskare använder olika konstruktioner för att uttrycka samma retoriska drag. Inom projekttiden hann jag titta lite på denna fråga, och preliminära resultat presenterades på ICAME-konferensen i Nottingham 2014.
En tredje fråga rör hur man bäst kan integrera text och figur i forskningspublikationer. Man talar ofta om att det är viktigt att optimera syntesen mellan text och figur, men få konkreta råd finns för hur detta kan uppnås. Studier inom kognitionsforskningen av multimodala texter har gett några generella svar (se Holsanova 2008), men ytterligare forskning behövs kring vad som anses vara effektiv multimodal text i vetenskapliga sammanhang. En specifik fråga rör vikten av referens till visuellt material i text. Kognitionsforskningen har visat att det är viktigt med tydliga kopplingar mellan text och figur/bild eftersom läsaren i så fall engagerar sig djupare med figurens innehåll (Holsanova 2008), men olika kognitiva principer verkar ibland ställas mot varandra. Acatürk et al (2008) visar till exempel att för många kopplingar kan leda till en ‘split attention effect’ (Acatürk et al, 2008) som snarare hindrar än gagnar textförståelse. Det behövs därför ytterligare forskning kopplingar mellan text och bild kan tänkas behövas - både från kognitiva och text-lingvistiska/retoriska perspektiv. Här bör en blandning av experimentella (så som ögonrörelsemetodologi) och kvalitativa metoder användas.
Projektet har valt publiceringsdestination efter budskap/resultat, vilket tyvärr innebär att open access inte är fullständigt säkerställt. Vad gäller internationell förankring, har projektet lett till samarbete med kolleger vid Universitetet i Oslo, vilket möjliggjort ett symposium i kontrastiv lingvistik i Lund finansierat av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund, Språk- och Litteraturcentrum i Lund samt Institutt for Litteratur, Områdestudier og Europeiske språk, Universitetet i Oslo. Arrangörsgruppen bestod av undertecknad, Carita Paradis (Lund), Hilde Hasselgård (Oslo) och Signe Oksefjell Ebeling (Oslo). Bidragen från symposiet ges ut i ett specialnummer av tidskriften Nordic Journal of English Studies (under utgivning 2016) med undertecknad, Hilde Hasselgård och Signe Oksefjell Ebeling som gästredaktörer. Genom konferensdeltagande har jag också kommit i kontakt med ELF-miljön, och bidrar till korpusen SciELF (http://www.helsinki.fi/englanti/elfa/scielf.html) som består av forskningsartikelutkast av L2-användare av engelska och är en del av The Corpus of Written English as a Lingua Franca in Academic Settings (WrELFA), insamlat under ledning av Anna Mauranen, Helsingfors Universitet. Vad gäller forskningsinformativa insatser, använder jag varje höst insikter från projektet i en workshop för gymnasieelever på Katedralskolan i Lund.
Referenslista
Ädel, Annelie. 2010. Using corpora to teach academic writing: challenges for the direct approach. In: Corpus-Based Approaches to English Language Teaching [Research in Corpus and Discourse], Campoy-Cubillo, Mari C., Belles-Fortuño, Begoña and Gea-Valor, Maria Lluisa (eds.), 39–55. London: Continuum.
Acartürk, C., C. Habel, K. Cagiltay and O. Alacam. 2008. Multimodal comprehension of language and graphics: Graphs with and without annotations. Journal of Eye Movement Research, 1(3):2, 1–15.
Bartalesi Lenzi, V, G. Moretti and R. Sprugnoli. 2012. Cat: the CELCT Annotation Tool. In: Proceedings from LREC 2012, Istanbul. http://www.lrec-conf.org/proceedings/lrec2012/index.html
Berkenkotter, C. and T. Huckin. 1995. Genre Knowledge in Disciplinary Communication Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum.
Björkman, B. 2013. English as an Academic Lingua Franca [Developments in English as a Lingua Franca]. Berlin/New York: De Gruyter Mouton.
Davidse, K. (forthcoming). SFL and the clause: The experiential metafunction. In: T. Bartlett and G. O'Grady (eds.), The Routledge Handbook of Systemic Functional Linguistics. Routledge.
Flowerdew, L. 2008. Corpus-Based Analyses of the Problem-Solution Pattern: A Phraseological Approach. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins.
Fløttum, K., T. Dahl and T. Kinn. 2006. Academic Voices. Across Languages and Disciplines. Amsterdam/Philadelphia: Benjamins.
Guinda, C. S. 2011. Integrating approaches to visual data commentary. An exploratory case study. In: Researching Specialized Languages [Studies in Corpus Linguistics 47], V. Bhatia, H. Sánchez Purificación and P. Pérez-Paredes (eds.), 115–138. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins.
Halliday, M.A.K. and C.M.I.M. Matthiessen. 2004. An introduction to functional grammar. London: Hodder Arnold.
Halliday., M.A.K and J. Martin. 1993. Writing science. Literacy and discursive power. London: Falmer Press.
Holsanova, J. 2008. Discourse, Vision, and Cognition. Amsterdam: Benjamins.
Hüttner, J. 2008. The genre(s) of student writing: developing writing models. International Journal of Applied Linguistics 18(2), 146–165.
Jenkins, J. 2013. English as a Lingua Franca in the International University - The Politics of Academic English Language Policy. Routledge.
Kemmer. 1993. The middle voice. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins.
Mauranen, A. (2012). Exploring ELF: Academic English Shaped by Non-native Speakers. Cambridge: Cambridge University Press, 2012.
Melander, B., 1996: Genreretorik. Om tolkningar av interkulturella textmönsterskillnader. In: Samspel och variation. Språkliga studier tillägnade Bengt Nordberg på 60-års dagen M. Thelander et al (eds.), 297−210. Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
O’Donnell, M. 2008. The UAM corpus tool: Software for corpus annotation and exploration. In: Applied Linguistics Now: Understanding Language and Mind / La Lingüística Aplicada Hoy: Comprendiendo el Lenguaje y la Mente, C.M Bretones Callejas et al (eds.), 1433–1447. Almería: Universidad de Almería.
Poe, M, N. Lerner and J. Craig. 2010. Learning to communicate in science and engineering: Case studies from MIT. Cambridge, MA: MIT Press.
Upton, T. A. and M.A Cohen. 2009. Discourse analysis. An approach to corpus-based discourse analysis: the move analysis as example. Discourse studies 11(5): 585–605.
Swales, J. M. and C. B. Feak. 2012. Academic Writing for Graduate Students. Essential Tasks and Skills. 3rd ed. Ann Arbor: University of Michigan Press.