Lars Lundqvist, Riksantivarieämbetet

Digitala Sveriges runinskrifter

2010-2012

Sveriges runinskrifter är ett unikt språkligt, historiskt och stilhistoriskt material som används av forskare inom många ämnen. Runinskrifterna är källor inom t.ex. språkhistoria, arkeologi, konstvetenskap, religionshistoria och bebyggelsehistoria och i detta material förenas det materiella kulturarvet med några av de äldsta språkliga och historiska källorna. Det finns därför ett stort allmänintresse för runorna, där även andra än forskare engagerar sig. Att tillgängliggöra Sveriges runinskrifter och att göra en förstudie till en plattform för runforskning är av stort värde för forskare och andra intresserade. Riksantikvarieämbetet har till projektet Digitala Sveriges runinskrifter beviljats medel av Riksbankens jubileumsfond ur infrastrukturmedel.

Syftet med projektet var att digitalisera bokverket Sveriges Runinskrifter, göra det tillgängligt på webben samt att i dialog med runforskare utforma ett webbaserat forskarstöd. Stödet med arbetsnamnet e-runic, ska också kunna rymma antikvarisk information och ett stöd för interaktion med runintresserade personer. Avsikten var också att forskarstödet skulle vara så generellt att det är möjligt att använda även för andra områden än runforskning.

Projektet har varit intriktat på att informationen i forskarplattformen ska kunna finnas på den semantiska webben och få beständiga nätadresser. Målsättningen är att materialet ges en framtidsäkrad och hållbar lösning så att den gjorda investeringen kan leverera en långsiktig nytta för runforskare och andra målgrupper.

Projektets mål har uppnåtts, Sveriges runinskrifter har digitaliserats och är publicerat fritt tillgängligt på Riksantikvarieämbetets webbplats. Det finns ett förslag till en infrastruktur till en forskarplattform för runforskning och den kan också användas som en modell för andra ämnen och framtida projekt.

Rapporten är sammanställd av Gun Larsson med bidrag från Lars Lundqvist, Magnus Källström, Johan Carlström och Laila Kitzler Åhfeldt, alla anställda på Riksantikvarieämbetet.


Riksantikvarieämbetet 2012-03-15
Informationsavdelningen / Enheten för informationsutveckling
Postadress: Box 1114, 621 22 Visby
Webbplats: www.raa.se, E-post: riksant@raa.se
Rapportens innehåll kan bearbetas, kopieras och spridas fritt om upphovsman och källa anges, enligt CC-licensen CC-BY.

Projektinformation

1.1 Bakgrund och historik
Runinskrifterna är ett för norra Europa unikt språkligt, historiskt och stilhistoriskt material. Runor är ett klassiskt intresseområde - med anor i det tidiga 1600-talets forskning och Riksantikvarieämbetets allra tidigaste verksamhet. De svenska runinskrifterna, de media som bär dem och inskrifternas fyndkontext rymmer efterfrågad forskningsinformation som används av ett brett spektrum av forskare med bl.a. språkhistorisk, arkeologisk, konstvetenskaplig, socialhistorisk, religionshistorisk och bebyggelsehistorisk inriktning. Även om forskningen har sin bas i norra Europa, finns den företrädd över hela världen, och bedrivs av internationellt högt ansedda forskare inom olika ämnen. Därför finns också ett incitament att förbättra materialets tillgänglighet och översiktlighet för den internationella forskningen. Runinskrifterna, inte minst runstenarna, är mycket påtagliga i landskapet och spelar en stor roll i många människors bild av kulturarvet genom sitt stora upplevelsevärde. I detta material förenas på ett unikt sätt det materiella kulturarvet med några av de äldsta språkliga och historiska källorna. Här framträder de tidigaste bevarade person- och ortnamnen i Sverige. Det finns därför ett stort allmänintresse för runorna, där även andra än forskare engagerar sig djupt och i många fall bistår forskningen och den antikvariska verksamheten. En fördjupad och breddad forskning kring runinskrifterna utgör därför vetenskap med stort förmedlingsvärde. Sveriges runinskrifter är det centrala verket för studiet av detta material (Jansson 1941, Wessén 1952, Svärdström 1971).

Att digitalisera och publicera bokverket Sveriges Runinskrifter på nätet och göra en förstudie till en webbaserad forskarplattform som kan ge runforskare och andra intresserade nya möjligheteter att söka i flera informationskällor och att bidra med rundata skulle vara av stort värde. Riksantikvarieämbetet sökte därför medel hos Riksbankens jubileumsfond ur infrastrukturmedel till projektet Digitala Sveriges runinskrifter och detta beviljades i oktober 2010.

1.2 Mål och syfte med projektet
Syftet med projektet var att digitalisera bokverket Sveriges Runinskrifter, göra det tillgängligt på webben samt att i dialog med runforskningen få fram en kravbild för ett kraftfullt, webbaserat forskarstöd, men där även detta stöd skulle kunna rymma antikvarisk information och stöd för att samagera med runintresserade personer. Ambitionen var att forskarstödsmodellen även skulle göras så generell som möjligt för att kunna användas för andra forskningsområden.
Projektmålen var att:
- digitalisera bokverket Sveriges Runinskrifter (ca 7000 sidor) och göra det fritt tillgängligt på Internet.
- skapa en koppling mellan bokverket och de K-samsöksobjekt som "bär" runinskriptionerna.
- tillsammans med runforskare utforma en modell för en webbaserad, infrastrukturell plattform för forskning, antikvarisk verksamhet och förmedling/samskapande kring runinskrifter - e-runic baserad på K-samsök.
- skapa en generell modell för hur data kan knytas samma, en modell som kan återanvändas i likartade lösningar.

Arbetet har genomförts mot bakgrund att materialet ska kunna finnas på den semantiska webben och därigenom få beständiga nätadresser och möjliggöra länkning mot annan information.

En annan grundläggande målsättning har varit att materialet ges en framtidsäkrad och hållbar hemvist så att den gjorda investeringen kan leverera en långsiktig nytta för målgrupperna.

1.3 Situation vid projektslut
Projektets huvudmål har uppnåtts.
- Sveriges runinskrifter har digitaliserats och sedan 16 januari 2012 finns hela verket tillgängligt i en första version på Riksantikvarieämbetets webbplats på adressen: http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/arkeologi_och_fornlamningar/runstenar/digitala_sveriges_runinskrifter.html. Det digitaliserade verket utgörs av texttolkade digitala faksimil i pdf-format som användaren kan bläddra eller söka i via en pdf-läsare som t.ex. Adobe Reader.
- Det finns ett förslag till forskarplattform som visar hur databaser med runrelaterad data kan integreras och samsökas i en webbaserad tjänst.
- Förslaget är också en modell som kan användas för andra webbstöd för andra forskningsområden.

En annan avvikelse från projektplanen är att Digitala Sveriges runinskrifter nu har publicerats på Riksantikvarieämbetets webbplats tillsammans med myndighetens övriga webbsidor med information om runinskrifter, istället för i samma sammanhang som den digitala versionen av den antikvariska tidskriften Fornvännen. Skälet till det är att Riksantikvarieämbetet under 2012 byter ut hela sin webbplats, inklusive system för webbpublicering. Dessutom ska ett publiceringssystem för digitala publikationer och dokument införas på Riksantikvarieämbetet (Dspace) som avses bli ny hemvist för både den digitala Fornvännen och Sveriges runinskrifter. I DSpace får Fornvännen och Digitala Sveriges runinskrifter en permanent placering med beständiga länkar. Det senare är en förutsättning för att materialet ska kunna fungera på den semantiska webben.

Nyheten om den första, fritt tillgängliga och digitala versionen av Sveriges runinskrifter och meddelandet om avsikten att fortsätta förädla informationen, har fått mycket god respons från svenska och utländska användare. Kännedom om Digitala Sveriges runinskrifter har spritts via Riksantikvarieämbetets nyhetssidor och egna bloggar - K-blogg.se och Kulturvårdsforum. Projektdeltagarna har också använt sina olika nätverk som för att sprida vetskap om verket sociala medier (Facebook, Google+ och Twitter. Se länkar i avsnittet 4.1).

1.4 Processer och metoder
För att skapa en användbar, framgångsrik och hållbar forskarplattform drivs projektet i nära samarbete med runexpertisen knuten till Uppsala runforum. Tanken har varit att forskarplattformen - som fått namnet e-runic - och Digitala Sveriges runinskrifter användbarhet och relevans säkras genom att utformas i samklang med runforskarnas behov och önskemål.

Förutom att titta på de nordiska databaserna Danske runeindskrifter och Norges kirker, har projektgruppen undersökt möjliga samarbetspartners och goda exempel med liknande syfte och innehåll som projektet Digitala Sveriges runinskrifter har.

1.5 Verktyg
Leverantören, Avdelningen för e-resurser vid Stockholms universitetsbibliotek, har för skanning använt en arkmatad dokumentskanner modell Canon DR-9050C och för utviksblad flatbäddscanner modell: Plustek OpticBook A300. OCR-tolkning har skett i programvaran ABBYY Recognition Server. Filer har levererats på usb-disk, men tjänsten Dropbox har också använts för snabba filleveranser. Programvaran Adobe Acrobat har använts för kontroll av pdf-filernas sidor, metadata och OCR-tolkning. För framställning av kopplingstabeller mellan forskarplattform och Digitala Sveriges runinskrifters pdf-filer har programvaran Excel använts (information om excel-tabellen finns i avsnitt 2.4).

2. Projektresultat jämfört med projektmål
2.1 Utfall resultat
Projektets tre huvudmål har uppnåtts. Sveriges runinskrifter har digitaliserats och hela verket finns sedan 16 januari publicerat på Riksantikvarieämbetets webbplats. Det finns ett förslag till en webbaserad plattform för forskning, antikvarisk verksamhet och förmedling/samskapande kring runinskrifter. Digitalisering och forskarplattform kan användas som modell för andra digitaliseringsprojekt och andra typer av data.

2.1.1 Digitalisering
Bokverket Sveriges runinskrifter är indelat i landskap och har hittills utkommit i 33 häften i 14 band och de publicerades mellan 1900-1981. I verket ingår inte runinskrifterna från de gamla danska landskapen Skåne, Blekinge och Halland. De finns publicerade i "Danmarks runeindskrifter" (1941-42, L. Jacobsen och E. Moltke). Inte heller Bohusläns runinskrifter ingår, en del av dem finns publicerade i "Norges innskrifter med de yngre runer" (band 5, 1960, M. Olsen).

Sveriges runinskrifter består av både text- och planschband och häftena är tänkta att bindas samman, textband för sig och planschband för sig. Riksantikvarieämbetet hade inte en komplett uppsättning exemplar för skanning. Några häften fick förvärvas antikvariskt och lånas in mot löfte om återbindning.

Digitaliseringstjänsten upphandlades och riktades till 4 utvalda leverantörer. Tjänsten inkluderade skanning i optisk upplösning 300 dpi, OCR-tolkning och skapande av arkivfiler i formatet okomprimerad TIFF och visningsfiler i PDF (300 dpi), med beskrivande metadata. Endast ett anbud kom in från de inbjudna leverantörerna, närmare bestämt från Avdelningen för e-resurser på Stockholms universitetsbibliotek. Anbudet uppfyllde förfrågningsunderlagets baskrav och digitaliseringsuppdraget gavs utföraren i slutet av juni 2012.

Det kan nämnas att vissa ord, specialtecken och runor som finns i Sveriges runinskrifter är svåra att texttolka, men de automatiskt tolkade texterna har inte korrigerats i detta projekt. Att snabbt göra en första version tillgänglig på nätet har prioriterats. Men det finns tankar kring ett framtida s.k. crowdsourcing-projekt där forskare och allmänhet bjuds in att rätta fel i texttolkningen.

I början av oktober 2011 levererade Stockholms universitetsbibliotek en USB-disk komplett med arkiv- (TIFF) och visningsfiler (PDF). Efter granskning reklamerades fel och leverantören åtgärdade felen snabbt, men nya fel upptäcktes och upprepade reklamationer och omleveranser ägde rum innan alla visningsfiler fanns på plats i början av 10 januari 2012. Både arkiv- och visningsfiler har lagrats på en server i Riksantikvarieämbetets nätverk.

2.1.2 Webbpublicering
Problemen med filleveranserna försenade arbetet med att publicera Digitala Sveriges runinskrifter på Riksantikvarieämbetets webbplats. Även delprojektet med forskarplattformen påverkades negativt.

När projektansökan skrevs var avsikten att Sveriges runinskrifter skulle publiceras tillsammans med den digitala versionen av den antikvariska tidskriften Fornvännen. Den avsikten har projektet inte fullföljt då förutsättningarna ändrats. Skälet är att Riksantikvarieämbetet håller på att byta system för webbpublicering samt att det pågår ett projekt för att införa ett mer långsiktigt och hållbart system för elektroniska publikationer och dokument, förmodligen DSpace. När systemet är i drift (planerat till 2013), förs Digitala Sveriges runinskrifter över till databasen och får bibliografiska poster och persistenta, hållbara länkar. Även Fornvännen behöver flyttas dit.

Som en första, preliminär lösning för webbpublicering har en webbsida skapats i samma sammanhang som annan information om runor och runinskrifter på Riksantikvarieämbetets webbplats. URL: http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/arkeologi_och_fornlamningar/runstenar/digitala_sveriges_runinskrifter.html. Webbsidan länkar till Digitala Sveriges runinskrifter i PDF-format. Då filerna kommer att föras över till en annan plattform är länkarna i den nuvarande versionen inte att betrakta som persistenta. I syfte att underlätta läsning har levererade PDF-filer bearbetats i programmet Acrobat Professional och textband och planschband har enligt verkets utgivnings- och bindningsplan förts samman.

2.1.3 Förslag till forskarplattform och modell för andra digitaliseringsprojekt och andra typer av data - e-runic
Det andra huvudmålet för projektet var att göra en förstudie till en kunskapsplattform - en webbplats - som knyter samman Digitala Sveriges runinskrifter med andra källor med relevans för runrelaterad forskning. Arbetsnamnet för plattformen är e-runic.

Huvudsyftet med e-runic är att den ska stödja kvalificerad runforskning. Där ska forskaren - oavsett var i världen denna befinner sig - enkelt och snabbt få fram grundläggande fakta om runinskrifter samt referenser till vetenskapliga arbeten. En annan facett på e-runic är att den kan fungera som stöd för vårdinsatser och för att ha kontroll på antikvariska åtgärder. En tredje aspekt av e-runic är att den ska kunna fungera som samarbetsyta (community) och synliggöra engagerade privatpersoner som arbetar med runor. Inom denna del finns även behovet av tillgängliggöra material som stöttar lärande inom skolvärlden.

Övergripande och primära målet med e-runic är att den ska samlat visa innehållet i relevanta databaser som Samnordisk runtextdatabas, Digitala Sveriges runinskrifter, Fornvännen, Fornminnesinformationssystemet, Bebyggelseregistret samt museiföremålssamlingar anslutna till K-samsök. Mellan databaserna och e-runic finns K-samsök som fungerar som ett nav och möjliggör att material från olika håll kan samsökas och länkas ihop. K-samsök blir den samlade datakällan för den framtida forskarplattformen (e-runic).

Detta innebär att ansvaret för innehållet i respektive databas ligger hos respektive databasförvaltare. När informationen uppdateras där, syns den uppdaterade informationen i e-runic. Modellen ger dessutom möjligheter för andra att använda sig av informationen via K-samsöks öppna API och utveckla egna webbtillämpningar.

Det innebär också att runrelaterad data kan användas av andra aktörer för att bygga applikationer som stöd för andra kunskapsprocesser. (Ett öppet API betyder att vem som helst kan bygga tjänster på K-samsöks data eller innehåll.)

För att maximera forskarplattformens användbarhet och hållbarhet har projektet arbetat nära samman med runforskare och antikvarier på Riksantikvarieämbetet och runforskare knutna till Uppsala runforum. Samverkan har skett via samtal och e-post, men projektgruppen har också träffat och diskuterat gemensamma frågor vid en workshop i Uppsala och två möten i Stockholm. Systemutvecklare från Riksantikvarieämbetets IT-enhet och verksamhetsutvecklare från Enheten för informationsutveckling deltog också i de senare mötena. Arbetet har förts i nära samverkan med Riksantikvarieämbetets förvaltningsavdelning och den runverksamhet som bedrivs där.
I bilden nedan finns en skiss som åskådliggör forskarplattformen och sedan följer beskrivningar av forskarplattformens olika delar.

[Fig. 1. Skiss över forskarplattformen]

Forskarplattformen - användargränssnittet
Modulen som kallas "forskarplattformen" i skissen ovan betecknar användargränssnittet, e-runic. Det är den del av forskarplattformen som användarna möts av. Här får användarna möjlighet att söka på en unik identitet, signum och få information om runinskriften från flera olika källor. Det kommer också att vara möjligt att göra fritextsökningar för att fånga information som inte är direkt kopplad till signum.

För att illustrera användargränssnittet visar de två följande figurerna hur en söksida och träfflista kan se ut.

[Fig. 2 Skiss över hur sökgränssnitt kan se ut]

[Fig. 3 Skiss över träfflista för e-runic]

K-samsök
En central del av forskarplattformen är K-samsök, en webbservice som förvaltas av Riksantikvarieämbetet. K-samsök kan liknas vid en "kopplingsdosa" där olika datakällor knyts samman, vilket gör att information från olika källor kan samsökas och visas tillsammans i en applikation, i detta fall forskarplattformens gränssnitt e-runic. Genom K-samsök får objekten beständiga nätadresser och det gör det möjligt att semantiskt länka samman information från många olika källor.

UGC-hubb - Användargenererad data
UGC-hubben är en databas och ett tillägg till K-samsök, som håller reda på relationer mellan objekt. UGC står i det här fallet för User Generated Content - användargenererat innehåll. Grundtanken bakom UGC-hubben är att låta användarna bidra och förbättra informationen på olika sätt. Det blir också möjligt att skapa nya förbindelser mellan objekt genom att användaren t.ex. kan koppla samman två objekt som handlar om samma sak/ämne.

Samnordisk runtextdatabas
Det centrala digitala hjälpmedlet för forskning med anknytning till runinskrifter är Samnordisk runtextdatabas, som ges ut av Institutionen för nordiska språk, vid Uppsala universitet. Databasen kan därför ses som en nyckelkälla i forskarplattformen. Samnordisk runtextdatabas samlar samtliga nordiska runtexter, inklusive de som är funna utanför Norden. Databasen är inte direkt tillgänglig på nätet, men kan laddas ner. Under 2012 kommer en ny version att bli tillgänglig och den blir en relationsdatabas vilket skapar nya förutsättningar för att koppla samman K-samsök och forskarplattformen e-runic.

För att förtydliga sambanden mellan källorna Sveriges runinskrifter och Samnordisk runtextdatabas kan man säga att den senare grundar sig till stora delar på Sveriges runinskrifter, men innehåller en bråkdel av den information som finns i det tryckta verket (Källström 2005 s 306). I databasen finner man runinskrifternas texter i translittererad och normaliserad form och i engelsk översättning. Till texterna finns också uppgifter om tidsperiod, fyndområde, källor, typ av föremål, bildlänkar, lägeskoordinater m.m. Samnordisk runtextdatabas uppdateras kontinuerligt och innehåller information om runinskrifter och runfynd, både i Sverige och utomlands. Databasen innehåller också länkar till information från databaser som, FMIS, Statens historiska museums föremålsdatabas, digitala forskningspublikationer m.m.

Tjänsteanteckningar m.m.
Under 2011 publicerade Riksantikvarieämbetet en utredning kring en moderniserad runverksamhet vid Riksantikvarieämbetet (Kaliff 2011). Utredningen föreslår en funktion för myndigheten som fungerar som en nod för forskningsinformation och tillsyn av svensk runvård. Funktionen "Runverket 2.0" är tänkt att utgöra en hållbar, förvaltande miljö för infrastruktur för forskningsinformation och antikvarisk information om runbeståndet i Sverige och baseras på en interaktiv, webbaserad, digital plattform.

Modulen "Tjänsteanteckningar" kan rymma tjänsteanteckningar om nyfynd, ändringar och rättelser. Det ska också finnas plats för kommentarer, litteraturreferenser, diariereferenser m.m. Den kan också innehålla gränssnitt som stödjer Riksantikvarieämbetets verksamhet med runfaddrar.

Digitala Sveriges runinskrifter
I forskarplattformen förädlas Digitala Sveriges runinskrifter ytterligare. Runsignum är en viktig identitet för runinskrifter. Det finns både auktoriserade runsignum som sätts av Riksantikvarieämbetet och signum som är avsedda för att skapa identiteter i Samnordisk runtextdatabas. En kopplingstabell ska länka samman runinskrifternas signum, alias och identiteter - mellan Samnordisk runtextdatabas och Digitala Sveriges runinskrifter. Tabellen genereras från Samnordisk runtextdatabas av Uppsala runforum. Detta arbete har påbörjats inom ramen för detta projekt.

En annan tabell är framställd i ett delprojekt av två projektanställda medarbetare. Den består av ett excel-ark som länkar samman PDF-filer och runsignum. I Sveriges runinskrifter förekommer det också uppgifter om runinskrifter som inte tilldelats runsignum. De har registrerats i tabellen och fått tillfälliga signum som bygger på volymnummer och paginering (ex. U SRI7;10). Tabellen ska göra det möjligt att söka och presentera bokverkets innehåll efter huvudkategorierna artikel, plansch eller tillägg (se: figur 3). Tabellen länkar också till Sveriges runinskrifters övriga typer av innehåll som häradsöversikter, egennamn m.m.

Det finns utrymme att fortsätta publiceringen av Sveriges runinskrifter. Det finns opublicerade landskap i serien (Hälsingland, Medelpad, Jämtland, Dalarna m.m.), och flera landskap är i starkt behov av revidering. Enligt de ursprungliga planerna för Sveriges runinskrifter skulle även landskap som Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän ingå i serien, men de skulle sparas till sist.

Övriga källor
Andra möjliga källor med information om runobjekt, t.ex. kartor m.m.

2.1.4 Upphovsrätt och licensiering
I projektets inledning tecknades ett avtal mellan Riksantikvarieämbetet och Vitterhetsakademien för att reglera rätten att publicera Digitala Sveriges runinskrifter fritt på Internet för att verket ska komma till största möjliga användning. Det betyder att verkets innehåll kan bearbetas, kopieras och spridas fritt om upphovsman och källa anges, d.v.s. enligt CC-licensen CC-BY.


2.3 Viktiga punkter för vidare utveckling av forskarplattformen
Den föreslagna forskarplattformen e-runic är inte bara en plats där olika digitala källor sammanförs, utan den bli det nationella registret för registrering, publicering, administration och vård av det svenska runinskriftsmaterialet. Som sådant verktyg kan den stå som modell för liknande plattformer för andra typer av källmaterial. Detta kräver att ett antal frågor utreds och diskuteras, t.ex.

Signumfrågan behöver utredas. Främst för nyfunna runinskrifter som inte får någon självklar identitet - även om de får skapade signum i Samnordisk runtextdatabas. Dessa skapade signum baseras på den källa som excerperats för databasen. Det bästa alternativet är förmodligen att använda inarbetade runsignum som bygger på landskap och nummer fortsätts (t.ex. Sö + nr). Även inskrifter som har inte har full status (obekräftade uppgifter, sentida runinskrifter etc.) bör få ett signum. De saknas i Samnordisk runtextdatabas.

Ansvaret för registrering och publicering av nya inskrifter i e-runic måste bestämmas. Formerna och arbetsgången för detta bör diskuteras och samordnas med Uppsala runforum som producerar Samnordisk runtextdatabas och Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem, FMIS.
En central del av e-runic är en lista med unika id-nummer som kan koppla samman inskrifter i Digitala Sveriges runinskrifter, Samnordisk runtextdatabas, antikvarisk modul (tjänsteanteckningar etc.) och ev. andra databaser. En utgångspunkt finns i form av en excel-tabell med identiteter från Samnordisk runtextdatabas. Nya rutiner behöver utarbetas, t.ex. för att skapa nya signum och automatiskt generera unikt id-nummer. Auktoriteten (id) tillgängliggörs publikt så att flera databaser kan länkas ihop.

Objekt för digitalisering behöver undersökas. Ska äldre undersökningsrapporter och fotografier i Riksantikvarieämbetets arkiv och anteckningar i t.ex. Runverkets fältexemplar finnas tillgängliga på plattformen och i så fall i vilket format?

En administrativ databas av plattformen behöver utredas. Bland annat behöver man undersöka vilka uppgifter som ska kunna lagras, vem ska kunna lägga in nya uppgifter och vilka ska ha direkt tillgång till uppgifterna.

Hur ska systemet hantera konton för privatpersoner som vill göra egna bearbetningar av materialet på plattformen? Hur ska man ta tillvara på den kunskap som genereras?

Möjligheterna och krav på forskarplattformen för att inkludera material som rör svenska landskap, men som är publicerade i andra korpusutgåvor än Sveriges runinskrifter behöver utredas. Exempel är: Danmarks runeindskrifter (Skåne, Blekinge, Halland) och Norges innskrifter med de yngre runer (Bohuslän).

3. Utvärdering av projektutförande
3.1 Projektorganisation och relationer till intressenter
Projektet Digitala Sveriges runinskrifter har haft styrgrupp, projektgrupp och en informell referensgrupp.

[Fig. 4 Projektorganisation]

Projektgrupp:
- Lars Lundqvist enhetschef för Enheten för informationsutveckling, Riksantikvarieämbetet, projektledare och sökande till Riksbankens jubileumsfond.
- Gun Larsson bibliotekarie på Enheten för Arkiv och bibliotek, Riksantikvarieämbetet, operativ projektledare och sammankallande.
- Johan Carlström, Enheten för informationsutveckling, Riksantikvarieämbetet. Expertis: K-samsök, IT-frågor, webbfrågor.
- Magnus Källström, Enheten för kulturvårdsstöd, Riksantikvarieämbetet. Sammankallande i referensgrupp, representant för post-doc-projektet på Riksantikvarieämbetet. Expertis: runforskning.
- Laila Kitzler Åhfeldt, Enheten för kulturvårdsstöd, Riksantikvarieämbetet. Representant för post-doc-projektet på Riksantikvarieämbetet. Expertis: runforskning.
- Systemutvecklare från Riksantikvarieämbetets IT-enhet och extern IT-konsult.
- Projektanställda för delprojekt kopplingstabell mellan runsignum och PDF-filer, Sofia Möller och Stina Norgren, placerade på Enheten för informationsutveckling, Riksantikvarieämbetet.

Styrgrupp:
- Anders Kaliff, utredare på Riksantikvarieämbetets verkssekretariat och professor vid Uppsala universitet. Arbetar med FoU-frågor på Riksantikvarieämbetet.
- Birgitta Enaeus Andersson, t.f. avdelningschef för Informationsavdelningen, Riksantikvarieämbetet.
- Sven Göthe, avdelningschef för Riksantikvarieämbetets verkssekretariat.

Föredragande och adjungerade: Lars Lundqvist, Magnus Källström och Gun Larsson.

Informell referensgrupp:
- Runforskare och antikvarier på Riksantikvarieämbetet och runforskare knutna till Uppsala runforum.

3.2 Projektarbete och kommunikation
Med operativ projektledare i Stockholm och projektgruppsdeltagare i både Stockholm och Visby har mycket av kommunikationen inom gruppen skett via e-post. Det har fungerat bra, men de projektanställda medarbetarnas arbete med en kopplingstabell har förmodligen blivit effektivare om de och den operativa projektledaren befunnit sig på samma plats. Projektgruppsmöten har oftast anordnats via videokonferens. Möten med referensgruppen har skett vid en workshop på Uppsala universitet och 2 möten på Riksantikvarieämbetet i Stockholm.

3.3 Överlämning
Projektets slutrapport godkändes av styrgruppen den 15 mars 2012 och publiceras på Riksantikvarieämbetets webbplats samt sparas i Riksantikvarieämbetets dokumenthanteringssystem Edda. Senast 15 mars skickas slutrapporten till Riksbankens jubileumsfonds webbplats enligt deras riktlinjer.

3.4 Erfarenheter och iakttagelser
- I förhållande till digitaliseringsinsatsens begränsade omfattning har oproportionellt mycket arbete lagts ner på upphandling. Stödjande policydokument, mallar för kravspecifikation och ett ramavtal för digitaliseringsuppdrag skulle spara tid och resurser.
- Samarbetet med digitaliseringsleverantören har fungerat bra. En klar fördel med fysisk närhet när problem behöver avhandlas via besök och personliga möten, och kontakterna via e-post inte räcker till.
- Det har varit bra att i projektet ha tillgång till tidigare erfarenheter av digitalisering och externa leverantörer.
- I stort sett har kommunikationen i projektet byggt på kontakter via e-post och videokonferenser, och det har fungerat bra. Klart är, att arbetet med kopplingstabellen mellan Digitala Sveriges runinskrifter och signum hade löpt ännu smidigare om projektledning och projektmedarbetarna befunnit sig på samma arbetsort. Efter en arbetsintroduktion i Visby arbetade de projektanställda vidare i Visby och operativa projektledaren i Stockholm.
- Det har varit avgörande för projektets framgång att målgruppen - runforskare - funnits med i utformningen av forskarplattformen.

4.2 Utvecklingsmöjligheter
Den öppna lösningen för forskarplattformen innebär att andra datakällor med relevans för runforskning kan anslutas, förutsatt att de baserats på standarder som definierats av K-samsök och e-runic. Plattformen kommer alltså med förhållandevis enkla medel att kunna anpassas till framtida behov, t.ex. när nya datakällor tillkommer eller nu existerande datakällor avvecklas. Flera spännande och potentiella källor är under utveckling.

Riksantikvarieämbetet arbetar med projekt som i framtiden resulterar i källor som kan integreras med andra källor med rundata. Som framgår av avsnittet 2.1.3 ovan är funktionen "Runverket 2.0" tänkt att innehålla tjänsteanteckningar om nyfynd, ändringar och rättelser. Det ska också finnas plats för kommentarer, litteraturreferenser, diariereferenser och stöd för verksamhet med runfaddrar. Riksantikvarieämbetets förvaltningsavdelning driver projektet Laborativa runanalyser som syftar till att tillgängliggöra 3D-data och analysresultat, t.ex. från analyser av färgpigment, röntgenbilder m.m.

Bland externa projekt kan nämnas Svensk runbibliografi som bedrivs vid Institutionen för nordiska språk på Stockholms universitet och har finansierats av FoU-medel från Riksantikvarieämbetet. Runbibliografin blir en webbaserad specialbibliografi över all forskning om svenska runinskrifter.

5. Referenser
Jacobsen, Lis och Moltke. Erik (red.), 1941-1942: Danmarks runeindskrifter.
Jansson, Sven B. F., 1941: Om det svenska runverket, I: Historisk tidskrift 61, s. 317-321.
Kaliff, Anders 2011. Runverksamheten inom Riksantikvarieämbetet: - Förutsättningar för kompetens och kunskapsuppbyggnad. Rapport från Riksantikvarieämbetet.
Olsen, Magnus och Liestøl, Aslak (red.). 1960: Norges innskrifter med de yngre runer. Bd 5, XIV.
Svärdström, Elisabeth, 1971: Runorna och runverket. Föredrag vid Fornminnesavdelningens
informationssammankomst 23.4.1971. Riksantikvarieämbetet, Småskrifter och särtryck 18.
Stockholm.
Källström, Magnus, 2005: Gamla och nya vägar till Sveriges runinskrifter. En kritisk översikt av källpublikationerna för svenska runtexter, i: Historisk tidskrift 125:2, s. 300-308.
Wessén, Elias, 1952: Det svenska runverket. Ett 350-årsminne. I: Fornvännen 47, s. 193-210.

Rapporten finns också publicerad på Riksantikvarieämbetets webbplats i PDF.