Kina i Afrika: Det "nya" Syd-Syd samarbetet och frågan om statens suveränitet
Kinas fördjupade ekonomiska och politiska relationer med Afrika utmanar traditionella utvecklingsmodeller och påverkar Nord-Syd relationer i det internationella systemet. Men vad interaktionen betyder för maktfördelning mellan utvecklingsländer är fortfarande outforskat. Syftet med detta projekt är att undersöka hur de fördjupade kinesisk-afrikanska relationerna påverkar Syd-Syd samarbetet, förändrar kinesiska och afrikanska uppfattningar om statens suveränitet, och hur den kinesiska utrikepolitiska beslutsprocessen hanterar problematiken. För Kinas del handlar det om hur den långvariga principen om närmast absolut syn på suveränitet genomgår en eroderingsprocess. För Afrikas del om hur afrikanska “kvasi-staters” bräckliga suveränitet påverkas av relationen med Kina. Hypotesen är att ökad involvering i Afrika gör att Kinas position om icke-inblandning i andra länder förändras, och att afrikanska länders positiva attityd om Kina som en alternativ partner avtar. Hypotesen prövas därför genom fallstudier i två mycket olika kontexter med stor kinesisk närvaro: det krigshärjade och odemokratiska Sudan och det demokratiska Zambia. Projektet kommer att generera ny och viktig kunskap om hur synen på statens suveränitet förändras I både afrikanska länder och Kina som ett resultat av det fördjupade samarbetet. Det kommer också leda till väsentlig kunskap om det “nya” Syd-Syd samarbetet och en möjligen allt öppnare och mer inkluderande kinesisk utrikespolitisk beslutsprocess.
Projektets syfte samt eventuella ändringar i syftet under projektperioden:
Syftet med projektet var att undersöka hur fördjupade kinesisk-afrikanska relationer påverkar Syd-Syd samarbetet, förändrar kinesiska och afrikanska uppfattningar om statens suveränitet, och hur den kinesiska utrikespolitiska beslutsprocessen hanterar denna problematik. Under fältarbetet insåg jag att Kina skulle inleda en omfattande satsning på mediediplomati för att förklara den goda nyttan med ökade kinesisk närvaro och investeringar i afrikanska länder. Framför allt innebar detta ett etablerande av en ny tevekanal: CCTV-Africa. Jag bestämde mig därför att mer undersöka denna satsning än att studera den utrikespolitiska beslutsprocessen i Peking. Med anledning av tillblivelsen av den nya staten Sydsudan i juli 2011 valde jag att undersöka Kinas roll och ekonomiska aktiviteter där. Och för att undersöka oron för utländska landinvesteringar i Zambia valde jag också att göra en jämförelse med situationen i Moçambique.
Projektets tre viktigaste resultat och ett resonemang om dessa:
1) Projektet har bidragit både empiriskt och teoretiskt till debatter om statens suveränitet, särskilt i utvecklingsländerna. Intervjuer under fältarbetena och analys av dokument och planer från både kinesiska regeringen och myndigheterna i Sudan, Sydsudan, Zambia, Moçambique och även Kenya har möjliggjort en konceptualisering av hur kinesiska staten och afrikanska stater och eliter utformar en praktik av statens suveränitet som är "förhandlad" och "segmenterad". Dels i det samhälleligt stabila Zambia där det statsägda företaget China Nonferrous Metal Mining Ltd ansvarar för förvaltning av en exportzon i provinsen Copperbelt - på ett sätt som har lett till missnöje hos lokala statstjänstemän och oro för ohämmad miljöförstöring bland lokala bönder. I det mindre stabila Sudan och än mindre stabila Sydsudan som har plågats av krig och inbördeskrig sedan 2012 har statsägda kinesiska oljeföretag agerat mer försiktigt, med avseende på såväl staternas suveränitet som frågan om icke-inblandning. Ändock visar intervjuer med kinesiska diplomater och läsning av uttalanden av den kinesiska staten och forskningsinstitut som står regeringen nära att Kinas omhuldade princip om icke-inblandning inte längre är att betrakta som lika fast som förr. Denna princip omförhandlas också den i takt med att både den kinesiska statens och dess medborgares politiska och/eller ekonomiska intressen växer globalt.
2) Projektets empiri, insamlad genom fältarbeten mellan 2011 och 2014, har också möjliggjort analys av hur "Syd-Syd samarbetet" utvecklas i takt med att nya ekonomiska praktiker och förändrade utrikespolitiska prioriteringar medför en fortsatt urholkning av äldre föreställningar om solidaritet mellan utvecklingsländer. Till skillnad från den tidigare ideologiska uppfattningen om det Globala Syd som anti-imperialistiskt, kritiskt mot beroendeförhållanden och för en absolut jämlikhet med avseende på statssuveränitet i både retorik och praktik har det "nya" syd-syd samarbetet mer kommit att präglas av konkurrens och effektivitet i termer av "win-win"
3) En kinesisk motdiskurs i syfte att motverka en västerländsk diskurs om kinesisk närvaro i afrikanska länder som nykolonial har inletts i nya mediakanaler i Afrika, framför allt i tevekanalen CCTV-Africa, men även i radiokanalen China Radio International (CRI) på både engelska och lokala afrikanska språk. Motdiskursen söker på sakligt resonerande grund förklara och försvara de kinesisk-afrikanska relationerna som ett gemensamt projekt vilket präglas av "ömsesidig nytta", "jämlikhet" och "Syd-syd samarbete". Intervjuer med journalister och chefer på CCTV-Africa och CRI har gett ny kunskap om en ökad professionalism i nyhetsrapportering och dokumentärfilm för att bättre kunna nå ut till afrikanska publiker. Dessa teveprogram är förvånansvärt fria från den mer propagandistiska form som fortfarande gäller för nyhetsrapporteringen i den kinesiska statstelevison CCTV i Folkrepubliken, eller som är framträdande i andra auktoritärt styrda länders teveprogram som riktas till utländska publiker som till exempel Russia Today.
Nya forskningsfrågor som projektet har genererat:
En ny fråga gäller hur "Syd-syd samarbetet" inte bara utmanas genom ökad assymetri mellan stora och mindre utvecklingsländer, utan också genom att konkurrensen mellan de största utvecklingsekonomierna intensifieras. Frågan om samarbete och tävlan mellan till exempel Kina, Indien och Brasilien är en problematik som kommer att bli mycket intressant att studera både ur regionala och globala perspektiv framöver.
Projektets internationella förankring:
Jag har under projekttiden löpande presenterat mina empiriska data och analyser på både nationella och internationella konferenser. Två gånger på International Studies Association (ISA) 2011 och 2012; på en konferens om det globala civila samhället vid Uppsala universitet 2012; på konferensen "Communicating Soft Power" vid University of Westminster (2013); och vid två workshops på Utrikespolitiska institutet 2011 och 2013. Genom medverkan vid dessa konferenser har projektet genererat goda kontakter och nya samarbeten. Nära samarbete har inletts med historikern och utvecklingsforskaren Jens Sörensen vid School of Global Studies i Göteborg och He Wenping vid den kinesiska samhällsvetenskapsakademin i Peking (CASS) i Peking. Samarbete har också inletts med forskare vid danska, kanadensiska och australiska universitet: Peter Kragelund och Johanna Jansson vid Roskilde universitet, Megan Pickup vid Carleton University, och George Karavas vid University of Queensland.
Forskningsinformativa insatser utanför vetenskapssamhället:
Under projekttiden har jag blivit intervjuad av massmedier om Kinas relationer med afrikanska länder vid ett flertal tillfällen. Som till exempel: "God morgon världen", "Studio Ett", "P3 nyheter" i Sveriges Radio och i danska radions P1, av Tidningarnas telegrambyrå (TT), och i SVT:s nyhetsprogram Aktuellt, 31 oktober 2012 om Kinas etablerande av nyhetskanalen CCTV-Africa i Nairobi. Jag författade också en längre populärvetenskaplig artikel för tidskriften "Forskning & Framsteg", Nr.1, januari 2013.
Projektets två viktigaste publikationer samt ett resonemang om dessa:
1) Kommande monografi: Routledge (under sakkunnigläsning): Sovereignty, non-interference, and the Challenge of Chinese Authoritarian Capitalism in Africa. I denna bok utvecklar jag utifrån teoretiska debatter och min insamlade empiri nya begrepp som "förhandlad och segmenterad suveränitet" och "enklavisering" och visar på hur dessa fenomen sprungna ur en kinesisk utvecklingskontext har överförts till en helt annan sociopolitisk kontext som medför andra konsekvenser och utmaningar. I sju kapitel utvecklar jag utifrån de resultat som har beskrivits ovan, en teoretiskt underbyggd framställning för att förstå Kinas ökade närvaro i afrikanska länder som i huvudsak ett projekt som präglas av den neoliberala globala ordningens karaktär av avregleringar och internationell konkurrens – trots att denna närvaro fortfarande i den statliga kinesiska motdiskursen håller traditionella värden inom kinesisk utrikespolitik högt: suveränitet, icke-inblandning, ömsesidig nytta, jämlikhet och syd-syd samarbete. Därigenom synes den kinesiska närvaron generera mer statssuveränitet och alternativ jämfört med de strukturella omställningsprogram som administrerades av IMF och Världsbanken än vad som verkligen är fallet.
2) "As China returns: perceptions of land grabbing and spatial power relations in Mozambique," (peer review), Journal of Asian and African Studies. I denna artikel hävdar jag att forskningslitteraturen, i sin strävan att avslöja västerländska myter om kinesiska ekonomiska aktiviteter, inte har lyckats redogöra för de verkliga problem som aktiviteterna faktiskt medför. Artikeln redogör för hur uppfattningar om Kina i afrikanska länder och civilsamhällen, utifrån en diskussion om utvecklingen i Mocambique har gett upphov till både verkliga och imaginära problem mellan staten och civilsamhället som grundar sig på otillräcklig transparens om det bilaterala samarbetet mellan afrikanska länder och Kina, vilket i det mocambikanska fallet handlar om oegentligheter inom jordbruks- och skogssektorerna av ekonomin.
Projektets publiceringsstrategi samt kommentarer:
Projektet har genererat flera artiklar, av vilka flera har publicerats i 'open access'-tidskrifter.