Metapragmatik möter teologi: evidentiell och epistemisk metadiskurs i engelska predikningar
Predikan spelar en central roll i den västerländska kyrkans liturgi. I en predikan möter vi ofta yttranden där predikanten som grund för ett visst påstående direkt eller indirekt hänvisar till andra källor än sig själv (exv. Lukas säger att…) och det är inte heller ovanligt att predikanten låter ett yttrande ackompanjeras av markörer som signalerar att sanningshalten i yttrandet kan ifrågasättas (t. ex. kanske, möjligen).
Inom språkvetenskaplig forskning har uppmärksamhet ägnats åt att studera de språkliga verktyg som står till buds för att signalera eller markera vem som är källan för en proposition (s.k. evidentialitet) och talarsäkerhet (epistemisk modalitet), men predikodiskursen är ännu outforskad i detta avseende.
Detta forskningsprojekt syftar till att närmare undersöka de språkliga markörer genom vilka evidentialitet och epistemisk modalitet manifesteras i engelska predikningar från anglikanska kyrkan, romersk-katolska kyrkan och baptistkyrkan och därigenom dels bekräfta eller vederlägga predikodiskursen som en alltigenom homogen genre med utgångspunkt från evidentialitet och epistemisk modalitet, och dels undersöka hur predikanten driver diskursen ren retoriskt med hjälp av evidentialitet och epistemisk modalitet. Med tanke på religionens roll i samhället bidrar diskursanalysen i projektet till ökad förståelse för hur språk används i en kontext som präglas av övertygelse, tradition och samspelet mellan tro, vetande och vetenskap.
Hans Malmström, Tillämpad informationsteknologi, Chalmers tekniska högskola
2010-2014
Projektets huvudsyfte har varit att med utgångspunkt i predikomanuskript och genom att anlägga ett metapragmatiskt diskursperspektiv undersöka språkliga aspekter av metadiskurs i samtida engelska predikningar från tre olika trossamfund i England: anglikanska kyrkan, baptistkyrkan och romersk-katolska kyrkan.
I den ursprungliga projektplanen nämndes epistemisk modalitet (primärt manifesterat som så kallade "hedges" och "boosters") och evidentialitet (i text identifierade som "evidentialitetsmarkörer") som särskilt intressanta former av metadiskurs att studera i predikodiskursen eftersom denna ger uttryck för en special typ av epistemologi. Succesivt kompletterades detta snäva perspektiv dock med ett mer holistiskt förhållningssätt till metadiskurs eftersom detta helt saknades inom forskningsområdet (religiös diskursanalys och homiletik) och därför kunde anses vara av intresse. Det är också värt att notera att projektet succesivt blev påtagligt tvärvetenskapligt till karaktären; helt enkelt en intressant och givande förening av metoder och teoribildning från språkvetenskap och homiletik (med empiriska förtecken).
Projektets tre viktigaste resultat
Flera intressanta observationer som gjorts inom ramen för projektet är av betydelse för forskningsområdet i vid bemärkelse. För det första kan noteras att det finns mycket få studier inom homiletik, eller religiös diskursanalys, som vilar på empirisk/deskriptiv grund, och det är slående hur lite idéutbyte som förekommit mellan de homiletiska och språkvetenskapliga forskningsområdena. Detta blir särskilt problematiskt mot bakgrund av påståenden från, t ex, Robert Wuthnow (1992, Rediscovering the Sacred: Perspectives on Religion in Contemporary Society. Wm. B. Eerdmans Publishing Co.) att vår samlade kunskap om hur kommunikation inom religiös diskurs fungerar är mycket begränsad. Projektet bidrar i detta avseende med viktiga nya perspektiv som hjälper till att karaktärisera och förstå en central genre i den religiösa diskursen.
I termer av specifika forskningsresultat resultat kan följande noteras. (i) Metadiskurs är mycket framträdande i predikan, och har blivit mer så över tid, vilket antyder att predikanter är angelägna om att etablera en tydlig interpersonell relation till sina lyssnare, t ex, genom att ge lyssnare eget tolkningsutrymme snarare än genom att framställa sig själva som auktoritära och/eller dogamtiska, alltså helt i linje med vad man kan förvänta sig i en postmodern predikokontext. (ii) Det är generellt sett få signifikanta skillnader mellan de tre undersökta trossamfunden med avseende på predikanters metadiskursiva praktiker, i stället kan eventuella skillnader ofta tillskrivas personliga predikostilar. (iii) Predikanter i allmänhet verkar mycket väl medvetna om predikans metadiskursiva potential (även om de naturligtvis inte refererar till den som sådan) i så måtto att de förefaller använda metadiskursen för det uttryckliga syftet att på olika sätt/med olika funktionella motiv "vända" predikan till åhöraren. Vad som däremot helt saknas är en systematisk syn/ begreppsspparat som kan ligga till grund för en vidare homiletisk dialog om metadiskursens roll i predikan. Kanske kan resultaten och slutsatserna från det här projektet bidra till att initiera en sådan diskussion.
Nya forskningsfrågor och perspektiv
Ett flerårigt projekt av det här slaget ger naturligtvis upphov till många obesvarade frågor. Det är inte möjligt att inom ramen för den här rapporten redogöra för mer än ett fåtal.
Återkommande kritiska (och rättvisa) frågor från anonyma granskare har handlat om mottagarperspektivet, t ex hur predikolyssnare (re)agerar på metadiskurs i predikan, eller avsaknad därav. Projektet har medvetet fokuserat på predikantens perspektiv, men framtida (uppföljnings)studier kan med fördel ta hänsyn också till lyssnarna och metadiskursens funktion för dessa.
Predikan som multimodal praktik är ett annat perspektiv som saknats i detta projekt eftersom fokus har varit på text. Framtida studier inom området gör klokt i att samla predikodata som gör det möjligt att förena textuella perspektiv med predikans auditiva och visuella dimensioner för att på så sätt belysa metadiskursens multimodalitet.
En viktig fråga är också i vilken utsträckning forskningsresultaten är generaliserbara utanför de tre samfunden som varit föremål för studien, eller utanför Storbritannien? Uppföljande undersökningar som studerar aspekter av metadiskurs i predikan i andra samfund, gärna med utgångspunkt i predikokontexter i andra länder, skulle ge mer värdefull och omfattande information om metadiskursens roll i predikan.
På samma sätt är det intressant att spekulera om resultaten kan generaliseras utanför genren, men inom den religiösa diskursen, t ex kan man studera huruvida predikan utgör ett slags interpersonell "ö" i liturgin. Liturgisk diskurs är ofta rituell till naturen, och utanför predikan ges diskursaktörer sällan något utrymme att själva forma sitt språk. Eftersom "anknytningen" till lyssnarna är precis lika viktig oavsett var i liturgin man befinner sig är det en intressant fråga i vilken utsträckning rituell liturgisk diskurs på samma sätt som predikan förlitar sig på metadiskurs som anknytningsinstrument, eller vilka andra medel som i så fall nyttjas.
Slutligen är det en viktig fråga hur projektets resultat och slutsatser konkret kan användas till att främja predikoutbildning; detta handlar ju om tillämpbarheten av forskningen. På samma sätt som beskrivningar av konventionella drag i t ex akademisk diskurs har varit till gagn för språkutbildning för akademiska ändamål så kan de deskriptiva perspektiv som presenteras i det här projektet stärka utbildningsinitiativ som syftar till att "lära" predikanter predika; frågan är bara hur detta sker på bästa sätt i en disciplin (homiletik) där det finns en etablerad skepsis gentemot empiri.
Projektets internationella förankring
Projektledarens nätverksskapande inom ramen för Academy of Homiletics har bidragit starkt till att väcka frågor och skapa (informell) diskussion om vilken plats deskriptiva data har inom homiletikforskning. Flera forskarsamarbeten har också inletts med andra medlemmar i AoH i syfte att ytterligare studera språkliga fenomen i predikan.
Forskningsinformativa insatser utanför vetenskapssamhället
En populärvetenskaplig presentation av delresultat gavs i samband med Humanist- och teologdagarna (april 2013) på Språk- och Litteraturcentrum vid Lunds universitet. I maj 2014 anordnades ett specialseminarium inom Svenska Kyrkans fortsättningsutbildning i homiletik där resultat från projektet presenterades och diskuterades med praktiserande präster och diakoner. Detta möte har senare lett till tillgång till viktiga nätverk där predikospråket står i fokus.
Projektets två viktigaste publikationer
Projektets två viktigaste publikationer är Malmström (In press a) och Malmström (Accepted). Den förstnämnda utgör ett slags syntes av projektet som helhet och visar tydligt att metadiskurs är av avgörande kommunikativ betydelse också utanför de diskurser där det undersökts frekvent (t ex akademisk diskurs); den här artikeln når också ut till en stor och viktig målgrupp tack vare den position som tidskriften Applied Linguistics har inom forskarsamhället tillämpad lingvistik.
Malmström (Accepted) är ett detaljerat studium av en specifik aspekt av metadiskurs, nämligen "evidentialitet" (alltså en av projektets ursprungliga fokuspunkter) även om detta i artikeln konceptualiceras som "intertextualitet" eftersom det senare är ett begrepp som den avsedda målgruppen lättare kan förhålla sig till. Studien har potential att få stor genomslagskraft och bjuda in till diskussion eftersom den erbjuder ett alternativt, mycket mer nyanserat, förhållningssätt till andra "röster" i predikan (namnkunniga individer inom homiletiken har nämligen uttryckt sig i mycket kritiska ordalag om citat och explicit intertextualitet i predikan). Artikeln fångar på tydligt sätt projektets interdisciplinära essens, och visar hur predikoforskning med fördel kan låta sig inspireras av traditionella språkvetenskapliga metoder.
Projektets publiceringsstrategi
I enlighet med projektavtalets intention har det varit en uttalad ambition att publicera samtliga artiklar "open access", d v s helt fritt tillgängliga. Tack vare extra publiceringsbidrag från RJ har detta varit möjligt och samtliga artiklar är eller kommer att vara fritt tillgängliga online. Det har varit ett medvetet val att publicera artiklar i språkvetenskapliga såväl som mer homiletiskt/praktisk teologiskt orienterade tidskrifter i syfte att nå så många läsare som möjligt.
Förlagskontakter har också tagits för att undersöka intresset för en monografi med arbetsnamnet "Empirical Linguistics and Homiletics - An Unholy Marriage? A Case for Descriptive Homiletics".
Publications
Malmström, H. (Submitted). Hedging, boosting, and language appeals: exploring the metadiscourse of contemporary preaching. Homiletic
Malmström, H. (Provisionally accepted). “Church chat”, academic prose, or conversation? Investigating contemporary sermons as lexical environments. Journal of Applied Linguistics and Professional Practice
Malmström, H. (Accepted). The “other” voice in preaching: Intertextual form and function in contemporary English sermonic discourse. Journal of Communication and Religion.
Malmström, H. (In press a). Engaging the congregation: the place of metadiscourse in contemporary preaching. Applied Linguistics, doi:10.1093/applin/amu052
Malmström, H. (In press b). What is your darkness? An empirical study of interrogative practices in sermonic discourse. International Journal of Practical Theology
Malmström, H. (In press c). Preaching in uncertain terms: the place of hedging language in contemporary sermonic discourse. Functions of Language
Malmström, H. (In press d) "Listen and understand what I am saying”: Church-listening as a challenge for non-native listeners of English in the UK. International Journal of Listening, DOI:10.1080/10904018.2014.880928
Malmström, H. (2013). The sermon as audience challenge? Investigating vocabulary in contemporary English preaching. Annual Papers of the Academy of Homiletics, sid. 321-333.