Johanna Lindbladh, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet

2010-2016

Minnet av Tjernobyl i film, vittnes- och skönlitteratur från Ukraina, Belarus och Ryssland

Projektets målsättning har varit att studera och tolka minnet av Tjernobylkatastrofen i Ukraina 1986 med utgångspunkt i ukrainsk, belarusisk och rysk vittneslitteratur, film och skönlitteratur (1986-2011). Inom ramen för projektet har två studier utförts, vars resultat har publicerats i fyra vetenskapliga artiklar. I båda studier påvisas ett samband mellan minnet av reaktorhaveriet 1986 och Sovjetunionens omvandling under Michail Gorbatjovs perestrojka inledd 1985, och slutliga upplösning 1991. Sambandet mellan minnet av Tjernobyl och Sovjetunionens omvandling framträdde i mina analyser av materialet som en grundläggande struktur i den meningen att minnet konsekvent förbundits med en ideologisk och psykologisk omprövning av det sovjetiska systemet och krigskulturens förhärligande av död, heroism och de stora idéerna. Olikheter mellan Ukraina, Belarus och Ryssland överskuggades av den gemensamma uppgörelsen med ett sovjetiskt förflutet, och projektets ursprungliga intention att studera minnet av Tjernobyl i detta komparativa perspektiv framstod på ett tidigt stadium i forskningsprocessen som en mindre relevant ansats. Intresset koncentrerades i stället till den skiljelinje som framträdde i gestaltningen av Tjernobyl över tid, i en tydlig förskjutning från den kollektiva till den individuella nivån. Före Sovjetunionens fall sätts minnet av Tjernobyl genomgående i förbindelse med sovjetsystemets degenererade drag: stagnation, korruption, censur, statens benägenhet att värna sina intressen på individens bekostnad. Senare skildringar, efter Sovjetunionens fall, gestaltar i stället Tjernobyl i relation till individen och pekar på behovet att göra upp med det förflutna och med en självbild grundad på heroiska ideal, törsten efter stora idéer, och en oförmåga att formulera sitt eget värde i förhållande till det kollektiva systemet.

Studie 1: Tjernobylkatastrofen gestaltad som systemkritik
I min första studie är ambitionen att exemplifiera och försöka förstå bakgrunden till det samband mellan den faktiska kärnkraftskatastrofen 1986 i Tjernobylverket i Ukraina, och sovjetideologins sammanbrott fem år senare, som framträdde så tydligt i det undersökta materialet. Tre betydelsebärande motiv har identifierats i analysen. Resultaten av denna studie redovisas i den vetenskapliga artikeln "Chernobyl as the Beginning of the End of the Soviet Union" (Lindbladh 2014 a). Jag har även diskuterat den unika symbolmening Tjernobylkatastrofen har fått i sovjetisk kontext i två kulturartiklar: "Hjälplösa hjältar" (Sydsvenska Dagbladet, 2011-04-13) och "K-märkt kraft" (Sydsvenska Dagbladet, 2011-04-26).

Det första motivet är den fredliga atomen (mirnyj atom), lanserad som politisk slogan i slutet av 1950-talet i samband med upprättandet av de första sovjetiska kärnkraftverken under Nikita Chrusjtjovs ledning. Begreppet var ideologiskt laddat och tog fasta på Lenins utopi från 1920, om ett högteknologiskt, kommunistiskt Sovjetunionen: "Kommunism är sovjetmakt och elektrifiering av hela landet". När de förödande konsekvenserna av Tjernobylkatastrofen, den första kärnkraftskatastrofen i Sovjetunionen som regimen inte lyckades tysta ner, blev kända för en bredare allmänhet i Sovjetunionen, förvandlades den fredliga atomen i sovjetmänniskans medvetande till en symbol för ett högteknologiskt, korrupt system, inom vilket individen berövats varje form av rättighet. Analysen visar hur den fredliga atomen inverteras och blir symbol för den havererade unionen och en utarmad, sovjetisk krigs- och hjältekultur.

Det andra motivet är myten om kärnkraftsstaden Pripjat. Före katastrofen var Pripjat, 3 km från Tjernobylverket, en symbol för den unga, högutbildade sovjetmedborgaren som gjorde sin plikt för fosterlandet genom sitt arbete på ett kraftverk som försörjde Sovjetunionen med elektricitet. Efter katastrofen förvandlades Pripjat, som befann sig mitt i den avspärrade, förbjudna zonen (zona otjuzjdenija) med en radie av 30 km, till en spökstad, och blev en religiöst laddad symbol för kommunismens och Sovjetunionens fall. En jämförande studie mellan den myt detta "plutopia" genererade i det sovjetiska medvetandet, och myten om Petersburg som formats i den ryska 1800-talslitteraturen - Peter den stores "fönster mot väst" och symbolen för västeuropeisk rationalism och teknologisk utveckling - pekar på likheter mellan två städer som i det kollektiva medvetandet anses ha drabbats av Guds straff (översvämningen i Petersburg 1825 skildrad av Alexander Pusjkin i poemet Kopparryttaren).

Det tredje motivet är Tjernobylkatastrofen gestaltad som krig. Krigsmetaforen är återkommande i röjningsarbetarnas vittnesskildringar och skönlitteraturens gestaltningar av Tjernobyl. Som i ett krig inkallades landets militär för att röja upp i den radioaktivt nedsmutsade zonen; som i ett krig förväntades röjningsarbetarna agera heroiskt och försvara sitt fosterland; som i ett krig tvingades man evakuera delar av befolkningen, och likt krigsveteraner återvände strålskadade röjningsarbetare från den radioaktiva zonen (jämför veteran-tjernobylets/veteran-afganets). Den metaforiska kopplingen mellan Tjernobyl och kriget blir specifik i den bemärkelsen att en yttre fiende saknas. Det faktum att fienden i den radioaktiva zonen representeras av den "fredliga atomen", alltså ett av Sovjetstatens främsta flaggskepp, bidrar till ett främmandegörande (ostranenie) av kriget som företeelse. Analyserna visar att krigsmetaforen bidrog till att väcka ett tvivel hos Sovjetmänniskan (homo sovjeticus), fostrad enligt krigskulturens kodex om att dö en heroisk död för sitt fosterland, och frågan uppstod: Varför ska jag offra mitt liv i kampen mot den "fredliga atomen" (symbolen för sovjetmakt och kommunism)?

Studie 2: Tjernobylkatastrofen - apokalyps eller uppståndelse?
Den andra studien, som behandlar den postsovjetiska gestaltningen av Tjernobylkatastrofen, har resulterat i tre vetenskapliga artiklar: "Coming to Terms with the Soviet Myth of Heroism Twenty-five Years after the Tjernobyl' Nuclear Disaster: An Interpretation of Alexandr Mindadze's Existential Action Movie Innocent Saturday" (Lindbladh 2012); "Tjernobylkatastrofen: apokalyps eller pånyttfödelse?" (Lindbladh 2014 b); Tjernobyl blev en moralisk väckarklocka i postsovjetisk film" (Lindbladh 2015). Den postsovjetiska filmen och litteraturen gestaltar Tjernobyl i termer av en apokalyps. Genomgående sätts denna dystopiska vision av undergång emellertid i förbindelse med individens möjlighet till moralisk pånyttfödelse. Den radioaktiva zonen framställs med andra ord som en paradoxal frizon för individen, där outforskade dystopiska och existentiella dimensioner av tillvaron öppnar sig framför henne. Zonen och strålningen får tjäna som ambivalenta metaforer för både undergång och uppståndelse, död och pånyttfödelse.

Min undersökning av Tjernobylkatastrofen, gestaltad som apokalyps med löfte om moralisk pånyttfödelse, bidrar teoretiskt till en fördjupad förståelse av slavisk kultur- och litteraturhistoria. I den slaviska kontexten är apokalypsen intimt förbunden med uppståndelse, vilket i sin tur delvis reflekterar den ryska ortodoxins tanke om lidandet som den enda vägen till pånyttfödelse (moralisk). Arvet från Fjodor Dostojevskij, Michail Bulgakov, de ryska symbolisterna och Andrej Tarkovskij lever med andra ord vidare i den postsovjetiska Tjernobylgestaltningen, vilket mina analyser av materialet också visar.

I samband med tilldelningen av 2015 års nobelpris i litteratur, diskuterade jag denna lidandetematik i artikeln "Kontroversiell kärlek: Aleksijevitjs intresse för individen går emot retoriken" (Sydsvenska Dagbladet, 2015-10-09) med utgångspunkt i den oupplösliga förbindelse mellan död och kärlek, lidande och pånyttfödelse, som finns representerad i Svetlana Aleksijevitjs bok Bön för Tjernobyl. Krönika om framtiden. Denna tolkning av slavisk lidandekultur har väckt frågan "Hur manifesteras relationen mellan lidande och pånyttfödelse (frihet) i Svetlana Aleksijevitjs fem böcker Utopins röster?". Denna tematik, som jag har presenterat i "Rotandet i sovjetiska trauman provocerar" (Svenska Dagbladet, 2015-12-10), avser jag att gå vidare med i min fortsatta forskning.

Publikationer

Vetenskapliga publikationer
Lindbladh, Johanna (2013) ”Coming to Terms with the Soviet Myth of Heroism Twenty-five Years after the Tjernobyl’ Nuclear Disaster: An Interpretation of Alexandr Mindadze’s Existential Action Movie Innocent Saturday”, The Anthropology of East Europe Review, vol. 30, nr. 1 (ss. 113-126)
Lindbladh, Johanna (2014 a) ”Chernobyl as the Beginning of the End of the Soviet Union”, Baltic Worlds, vol. VII, nr. 1 (ss. 4-12)
Lindbladh, Johanna (2014 b) ”Tjernobylkatastrofen: apokalyps eller pånyttfödelse?”, Nordisk Østforum, vol. 28, nr. 3 (ss. 239-257)
Lindbladh, Johanna (2015) ”Tjernobyl blev en moralisk väckarklocka i postsovjetisk film”, Respons nr. 5 (ss. 18-21)

Tidningsartiklar
Lindbladh, Johanna, ”Hjälplösa hjältar” (Sydsvenska Dagbladet, 2011-04-13)
Lindbladh, Johanna, ”K¬-märkt kraft” (Sydsvenska Dagbladet, 2011-04-26)
Lindbladh, Johanna, ”Rotandet i sovjetiska trauman provocerar” (Svenska Dagbladet, 2015-12-10)
Lindbladh, Johanna, ”Kontroversiell kärlek: Aleksijevitjs intresse för individen går emot retoriken” (Sydsvenska Dagbladet, 2015-10-09)

Intervjuer
Forskning och framsteg
http://fof.se/tidning/2011/4/johanna-soker-tjernobyls-avtryck#overlay=tidning/2011/4/johanna-soker-tjernobyls-avtryck
Tidningen Lundagård
http://lundagard.se/2016/01/12/pa-forskningsfronten-i-lund/
Sydsvenska Dagbladet
https://www.youtube.com/watch?v=wbmJ_2k4OUA
Svenska Dagbladet
http://www.svd.se/aleksijevitj-har-manga-emot-sig
Sydnytt (2015-12-10)