Akademisk slutrapport till Riksbankens Jubileumsfond för forskningsprogrammet ”Den östasiatiska freden”, 2011-17 (M10-0100:1)

.
Programmets syfte och förändringar i syftet under programperioden

Pilotprojektet fastställde 2009 statistiskt att medan Östasien (Sydostasien och Nordostasien) var den del av världen där den överväldigande majoriteten av alla dödade i väpnade konflikter under perioden 1946-79 stupade så föll regionens andel drastiskt efter det. Våra senaste siffror bekräftar att andelen var 80 procent 1946-79, 6.2 procent under 1980-talet, 1.7 procent under perioden 1990-2015, och bara 0.7 procent under 2016. Sedan det Kinesisk-Vietnamesiska kriget år 1979 har inte ett enda mellanstatligt krig brutit ut i Östasien, och inomstatliga väpnade konflikter har minskat kraftigt både i antal och intensitet. Programmet har syftat till att besvara två frågor:

A)    Hur djup är den östasiatiska freden?
B)    Hur kan den förklaras?

Eftersom mellanstatliga krig ofta inkluderar element av inbördeskrig och krig inom stater ofta internationaliseras har programmet analyserat både mellanstatlig och inomstatlig fred.
Syftet har inte ändrats men ordet ”djup” i fråga A har ersatts av begrepp såsom ”kvalitativ fred” och ”livskraftig/hållbar fred”.

Programmets viktigaste resultat och en redogörelse för dessa resultat

Ett viktigt bidrag har varit att introducera och sprida begreppet ”den östasiatiska freden” i den vetenskapliga debatten samt i de allmänna debatterna om fred och säkerhet. Detta har skett genom vetenskapliga artiklar, presentationer på konferenser, och videos publicerade på YouTube. Ytterligare ett viktigt bidrag har varit att främja regional fredsforskning såsom ett komplement till globala och lokala studier.

---

Vad gäller fråga A har programmet funnit at den östasiatiska freden har varat i tre-fyra årtionden, att den är bräcklig och att det är mycket möjligt att den inte är hållbar om den inte förstärks genom mekanismer för konfliktförebyggande, mer regionalt samarbete, mänskliga rättigheter, mer legitima former för samhällsstyrning, försoning, och ändrade värderingar.
Denna slutsats bygger på följande observationer:

•    Militäriserade dispyter finns kvar i Korea, Taiwansundet, över Norra Territorierna/Kurilerna, Dokdo/Takeshima, Senkaku/Diaoyu, Paracelöarna, Scarborough, och Spratleyöarna. Trots att Förenta Nationernas havsrättskonvention ratificerats av de flesta staterna i regionen har bara ett fåtal maritima gränser fastställts genom avtal.
•    Vapenspridningen har varit kraftig inom regionen, där Nordkoreanska kärnvapentester och robottester, och Kinas ökande militära förmåga, har framprovocerat en tätare militärallians mellan USA och Japan.
•    Trots att konsultativa ramverk har skapats kring the Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) har den regionala freden inte institutionaliserats i ett gemensamt säkerhetsramverk.
•    Även om införandet av konkurrens i politiken kan ha bidragit till att göra några av länderna i regionen mer fredliga har den regionala freden inte upprätthållits av ett gemensamt system för demokratisk samhällsstyrning. Regionen har bestått av stater med olika typer av regimer, allt från totalitär diktatur (Nordkorea) till liberal demokrati (Japan, Sydkorea, Taiwan).
•    I flera stater har intern väpnad konflikt undvikits genom förtryck av grundläggande friheter. Mot en bakgrund av olika typer av koloniala arv har regeringarna i varierande grad undertryckt medborgerliga och politiska rättigheter så att politisk opposition och väpnat motstånd förhindrats.
•    Statistiska studier och surveyundersökningar genomförda inom programmet (och av andra) visar att värderingar såsom stöd för jämställdhet mellan kvinnor och män, och tolerans gentemot minoriteter, är starkt förknippade med frånvaro av väpnad konflikt. Surveyundersökningar visar att sådana värderingar är ojämnt förekommande inom regionen, och svaga. Militariserad maskulin hederskultur behåller alltjämt ett starkt grepp över allmänhetens attityder i flera stater.
•    Amnestier har använts flitigt i post-konfliktsituationer, medan försoningsförsök varit svaga, vilket resulterat i att historiska sår förblir öppna.
•    Påstridig nationalism har ökat i styrka i regionen, särskilt sedan 2009, med negativa stereotyper av ”den andre”, särskilt mellan Kina och Japan, Vietnam och Kina, och bland subnationella etniska grupper i Kambodja, Kina, Myanmar och Thailand.
•    Fredsfrämjande diskurser, vilka framhållits som en ”ASEAN-väg”, har försvagats, med växande spänningar mellan medlemsländerna inom ASEAN. Detta beror på deras olikartade relationer av samarbete och konflikt med Kina, USA, och Japan.
•    Sedan 2009 har spänningarna ökat mellan Kina (understött av Ryssland) och alliansen USA-Japan, samt mellan Kina och dess andra maritima grannländer. Detta har lett till incidenter i Östkinesiska havet och Sydkinesiska havet, och en tilltagande oro i resten av regionen.

Det råder en samsyn inom programmet om att den östasiatiska freden är bräcklig. Programmet har emellertid också uppmärksammat vissa positiva utvecklingslinjer som kan bidra till att förlänga freden:

•    Man har kommit överens om och märkt ut många statsgränser, däribland alla Kinas landgränser (förutom med Indien och Bhutan). Kina har också skrivit under och ratificerat sitt första avtal avseende gränser i havet, med Vietnam om Tonkinbukten.
•    Freden har åtföljts av ekonomisk tillväxt och en avsevärd ökning av den genomsnittliga förväntade livslängden i alla östasiatiska länder. Detta kunde inte ha hänt utan fred.
•    Omfattningen av andra typer av våldsutövande än krig, såsom dödsstraff, tortyr, godtyckligt frihetsberövande, mord, barnaga, och till och med mord på spädbarn gör det omöjligt att tala om en ”fred av hög kvalité”. Men å andra sidan finns det lite som skulle tyda på att minskningen i krig har kompenserats av en ökning av andra former av våld.
•    I flera länder i regionen har rebeller valt att använda icke-våld istället för guerillataktik eller terrorism som det främsta medlet för kampen. Det finns en historisk trend bort från ett vida spritt användande av guerillametoder under det Kalla Kriget till att förlita sig på demonstrationer och protester snarare än vapen.

---

Vad gäller fråga B har vi inte strävat efter att uppnå någon samsyn krig fredens orsaker. Istället har vi undersökt konkurrerande teorier och karakteriseringar av freden:

•    Freden är en fred genom utveckling, en kumulativ effekt av en serie skiften i nationella prioriteringar i regionens viktigaste länder. Ekonomisk tillväxt sattes som nationens högsta mål, med förståelsen att detta mål krävde såväl inre som yttre stabilitet, särskilt i relationen till USA. Japan lade ut kursen för regionen i detta avseende genom att skapa en förebild.
•    Freden är en fred genom förändrad maktbalans under 1970-talet. Kina och USA etablerade en de facto allians mot Sovjetunionen. En maktbalans skapades mellan Kina som en kontinentalmakt och USA som en sjömakt. Freden kommer att undergrävas i den mån som Kina kan utveckla sin sjömakt så mycket att det utmanar USAs militära dominans över västra Stilla Havet.
•    Freden är en fred genom externa aktörers tillbakadragande. Minskningen av intern väpnad konflikt i de sydostasiatiska länderna var en konsekvens av att externa aktörer drog in sitt stöd till rebellgrupper.
•    Freden är en fred genom förtryck. Ekonomisk tillväxt gav staterna mer inkomster, bättre infrastruktur och mer sofistikerad teknologi, så att staterna därmed kunde undertrycka både väpnade och obeväpnade oppositionsrörelser. (Civila regeringar med svag kontroll över de väpnade styrkorna kunde inte i samma utsträckning använda sig av denna möjlighet.)
•    Det är en fred genom lag. Även om lagar ofta inte respekteras har både nationell och internationell rätt använts mycket mer än tidigare för att lösa konflikter, och i synnerhet Kina har dragit fördel av att skyddas av internationella avtal och av sitt medlemskap i internationella organisationer.
•    Det är en fred genom mjuka värden. Freden följde som en konsekvens av att normer, nätverk och värden förknippade med ASEANs konsensus-kultur spreds, och att doktriner om fredlig samexistens och utveckling fick fäste. Sådana normer stärktes genom expansion av regionala förtroendeskapande nätverk.
•    Det är en fred genom handel. Integrationen av de östasiatiska ekonomierna i den globala ekonomin genom handel och investeringar har lett till att kostnaderna för krig ökat drastiskt, vilket fick staterna att förhindra att deras dispyter eskalerade till direkt konfrontation.

Det råder oenighet bland programmets forskare avseende den relativa förklaringskraften hos var och en av dessa teorier. Hittills har inget försök gjorts att etablera en ny övergripande teori som kombinerar alla teorierna ovan. Även om detta är en följd av ett klokt tidigt beslut att det vore bättre att utveckla ett antal skarpa en-faktors teorier hellre än eklektiska förklaringar framstår det i nuläget som ett visst tillkortakommande. Det vore i själva verket möjligt att komma fram till en mer utförlig teori, som inarbetar de viktigaste bidragande faktorerna, och som preciserar mer exakt hur varje faktor bidrog till freden som växte fram. Varje teori som syftar till att förklara den östasiatiska freden måste ta hänsyn till de förändringar i global maktpolitik som följde av splittringen mellan Kina och Sovjetunion på 1960-talet samt närmandet mellan Kina och USA på 1970-talet, och till att stödet till rebellrörelser i regionen upphörde som en konsekvens. Dessa förändringar skapade den känsla av säkerhet för landet och regimen som tillät Kina att ändra sina nationella mål och att sträva efter intern och extern stabilitet som skulle möjliggöra en satsning på marknadsdriven ekonomisk tillväxt. Vad gäller de mjuka faktorerna (värden, normer, lagar) så kan deras vara att förstärka freden när den väl etablerats genom att undanröja krig som ett acceptabelt eller tänkbart alternativ. Tyvärr har detta ännu inte hänt i Östasien. Många ledare för stater kommer sannolikt att förbli bekymrade över hur kostsam väpnad konflikt är, men detta kan bara förhindra krig så länge dessa ledare ger högre prioritet till deras länders ekonomiska intressen än till mer splittrande hänsyn, såsom att vinna tillbaka ”förlorade territorier” eller att rädda en regim från att förlora makten.

Nya frågor som uppkommit inom programmet

Vi har gjort mer forskning än planerat kring förtryck (Odgaard, Eck), nationalism (Ryu, Tønnesson), försoning efter konflikt (Guthrey), och värden kring jämställdhet (Bjarnegård, Melander). Vi har ägnat mer arbete än planerat åt varför Filippinerna, Thailand, och Myanmar ännu inte har lyckats avsluta sina interna väpnade konflikter, och detta har lett oss till att ställa mer generella frågor om konflikters varaktighet och avslutande. Spin-off projekt har skapats ur programmet om Rysslands roll i Östasien, icke-våldsamma folkliga rörelser, medborgares attityder till inskränkningar av medborgerliga friheter, partisk medling, kvalitétsfred, försoning, religiös konflikt, genusaspekter på valrelaterat våld, och relationer mellan olika icke-statliga grupper som strider mot samma regering.

Programmets internationella förbindelser

Programmets internationella förbindelser har utvecklats genom en internationellt sammansatt Advisory Board, genom 23 associerade forskare i elva länder, och genom att fyra av programmets sex årliga konferenser hållits i Östasien (Seoul, Hanoi, Beijing, Singapore).

Åtgärder för att kommunicera forskningsresultat utanför det akademiska samhället

Utöver debattartiklar, medverkan i olika media, och bokkapitel på svenska och norska har programmet publicerat två videofilmer på Youtube, varav en av dem i tre olika versioner på engelska, kinesiska respektive japanska. Dessutom producerade programmet ett specialnummer av tidskriften Global Asia, som riktar sig till en läsekrets utanför akademin.

Programmets publiceringsstrategi och kommentarer till denna strategi

Målet var från början att publicera i första hand artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter med peer-review. Fram till och med maj 2017 har vi publicerat 12 böcker och 51 artiklar i tidskrifter med peer-review (vilka görs tillgängliga genom open access), samt 37 bokkapitel.