2011-2016

Det mest övergripande syftet med projektet har varit att skriva den svenska amatörastronomins historia, från början av 1900-talet när denna kultur började formera sig fram till vår egen tid. Vi har därmed velat lämna ett substantiellt bidrag till utforskandet av amatörvetenskapernas historia -- ett område som är dåligt utforskat, både internationellt och för svenska förhållanden. Håller vi oss till amatörastronomin så finns det internationellt en handfull vetenskapshistoriker som har intresserat sig för området, och speciellt den anglosaxiska traditionen har studerats. Den svenska amatörastronomin har överhuvudtaget inte diskuterats från ett historiskt perspektiv, varken av vetenskapshistoriker eller av amatörerna själva. Projektet har brutit ny mark.

Centralt för projektet har varit ett intresse för hur nya teknologier på olika sätt möjliggjort amatörastronomin. För att ägna sig åt amatörastronomi krävs förstås tillgång till någon form av instrumentering, vilket innebär att landvinningar inom optiken förmått både skapa och omskapa området. Ett viktigt exempel är introduktionen av den amerikanska Amateur Telescope Making-rörelsen i Sverige på 1940-talet. Rörelsen hade tagit form under 20-talet och i nära anslutning till tidskriften Scientific American, och spred mycket framgångsrikt kunskaper om hur man som lekman, och för en ringa summa, själv kunde slipa speglar och bygga teleskop. I USA, och senare här i Sverige, öppnade dessa tekniker på bara några år amatörastronomin för de stora massorna. Ett annat exempel är introduktionen av de så kallade Dobson-teleskopen på 60-talet. Med stor apertur i kombination med lågt pris, öppnade de nya domäner inom amatörastronomin och det traditionella intresset för månen och för planeterna kompletterades med djuprymdsastronomins stjärnhopar, nebulosor och galaxer. Slutligen måste även introduktionen av billiga massmarknadsteleskop under 60-talet nämnas - med dessa var instrument av god kvalitet inom räckhåll för i princip vem som helst med intresse för astronomi.

Instrumentens centrala roll har också inneburit att det inom den svenska amatörastronomin har det växt fram en periodvis mycket livaktig teknisk hobbyistkultur; som ett slags astronomins "Meccano-pojkar" har amatörer fördjupat sina kunskap inom tekniska områden som optik, mekanik och elektronik. Denna tekniska sida av amatörastronomin anknyter till näraliggande områden som exempelvis amatörradio.

Men amatörastronomin förutsätter också en annan sorts resurser -- information. Utan detaljerade stjärnkartor, information om olika objekt, kännedom om stundande tilldragelser och så vidare, reduceras tiden vid teleskopen till ett planlöst irrande på himlen. Amatörastronomer har därför alltid sökt nya vägar för utbyte av information med andra amatörer och med professionella astronomer. I början av 1900-talet var man hänvisad till att personligen och brevledes ta kontakt med sakkunskapen eller med andra intresserade, vid mitten av seklet hade ett antal lokala och nationella amatörorganisationer tagit form och med dem följde tidskrifter, stencilerade nyhetsbrev och fotostatkopierade föreningsbulletiner liksom organiserade observationsprogram och liknande, ytterligare några decennier fram i tiden snabbades nyhetsflödet upp väsentligt genom att amatörer började distribuera nyheter med hjälp av telefonsvarare och Bulletin Board Systems (BBS), och i vår egen tid har hela verksamheten revolutionerats av Internets intåg.

Men om amatörerna är beroende av informationsflöden från de professionella astronomerna, så gäller även det omvända. Vissa fenomenområden, som variabla stjärnor, meteorer och norrsken, kräver att många observatörer, spridda över stora geografiska områden, kontinuerligt bevakar himlarna och rapporterar sina observationer. Här kan alltså amatörer göra en reell insats för den vetenskapliga kunskapsbildningen. Även detta kräver upparbetade kommunikationskanaler.

Ett andra centralt tema för projektet har därför varit att studera hur amatörernas kommunikationskultur utvecklats och hur introduktionen av nya informationsteknologier möjliggjort olika aktiviteter. Vi har analyserat utvecklingen av flera aktiviteter där amatörastronomer utvecklat metoder för att samla in, validera, analysera, arkivera och sprida stora mängder empiriska data. Dessa insamlingskampanjer - de kan röra solfläckar, kometer, ljusvariabla stjärnor, meteoraktivitet - sträcker sig inte sällan långt över både tid (årtionden) och rum (flera länder). Med begreppet hierarkiska observatörsnätverk, delvis hämtat från aktuell forskning om amatörforskares verksamhet inom området som geologi och meteorologi, har vårt projekt gjort flera delstudier som visar hur amatörastronomer bedriver meningsfulla empiriska forskningsprojekt, ofta i samarbete med fackastronomer.

VIKTIGASTE RESULTAT

Förutom att frilägga ett stycke tidigare helt okänd historia, torde projektets viktigaste resultat vara en omformulering av själva amatörbegreppet. Den internationella forskningen kring amatörastronomins historia håller sig ofta med ett tämligen restriktivt amatörbegrepp, och där amatören normalt definieras genom en aktiv relation till den professionelle forskaren. Enligt detta begrepp kännetecknas amatören inte bara av att hon eller han ägnar sig åt ett vetenskapligt område som en fritidssysselsättning, utan också av att vederbörande förser forskarna med efterfrågade data. Detta begrepp har förvisso en del som talar för sig - det sätter till exempel fokus på relationen mellan forskare och lekmän - men applicerat på en faktisk amatörkultur utesluter det lejonparten av alla de människor som räknar sig som amatörer, och som inte har något behov av att kommunicera med forskare för att finna mening i astronomin. En konsekvens av detta begrepp är dessutom att många av de aktiviteter som amatörer ägnar sig åt faller utanför, och att det operationaliserat i en historisk studie gör fältet betydligt fattigare än vad det är.

För att hantera detta har vi i projektet utvecklat ett amatörbegrepp som tar fasta på den gör-det-själv-kultur som vi menar kännetecknar området. Att vara amatör är inte att sitta i favoritfåtöljen och läsa om astronomi, utan att göra astronomi själv. Och i detta perspektiv blir astronomin så mycket mer än att enbart leverera rådata till de professionella forskarna. I själva verket har amatörer visat sig vara engagerade i de flesta aktiviteter som forskare är: de bygger instrument och annan utrustning; de projekterar, uppför och driver observatorier; de ger kurser och engagerar sig i popularisering; de organiserar observationsprojekt och publicerar ibland till och med peer-reviewade artiklar i astronomisk fackpress. Precis som en modern naturvetenskaplig disciplin kan analyseras som bestående av en handfull relativt distinkta vetenskapliga subkulturer, vilka utmärks av de instrument, metoder och teorier som används, så har vi under projektets gång utvecklat analytiska redskap som beskriver amatörastronomin som bestående av en mångfald subkulturer, var och en med sin egenart men alla sammanbundna av en grundläggande kärlek till astronomin.

NYA FORSKNINGSFRÅGOR

För att förstå vilken roll amatörvetenskaperna har spelat i den svenska 1900-talshistorien, kan vår studie bara vara en början. Den svenska amatörastronomin är en jämförelsevis liten amatörkultur - i dag engagerar den uppskattningsvis 1500 personer. Detta kan då jämföras med till exempel amatörornitologin som är åtminstone en faktor tio, kanske till och med tjugo, gånger större. Även amatörornitologins historia väntar på att skrivas. Så också många andra amatörvetenskapliga kulturers historia. Ytterligare forskning längs dessa linjer skulle dessutom ge en nödvändig historisk bakgrund till den citizen science-rörelse som under de senaste åren börjat märkas i diskussionen om vetenskapens funktion och samhällsroll. Att ta hjälp av allmänheten för att lösa vetenskapliga problem är helt enkelt inte så nydanande som många tycks tro, utan företeelsen har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

INTERNATIONELL FÖRANKRING

Redan när vi startade projektet bestämde vi att använda en del tid och resurser till att bygga vidare på det nätverk vi redan hade inom det internationella astronomihistoriska fältet. Ett led i detta var att vi under projektets första år anordnade en internationell workshop i Stockholm och där vi bjöd in forskare från både Europa och USA som på olika sätt visat intresse för amatörastronomins historia. Senare organiserade vi sessioner dels vid Biennial History of Astronomy Workshop, University of Notre Dame, USA (2013), och dels vid nätverkskonferensen Science and Technology in the European Periphery, Universidade de Lisboa, Portugal (2014). I alla dessa sammanhang har vi understrukit, och efter bästa förmåga försökt illustrera, vikten av att den astronomihistoriska forskningen också ser till amatörerna. Det nätverk som vi på detta sätt har byggt upp har fungerat som en testbänk för vår forskning i detta projekt, och öppnar för mer utvecklade samarbeten under nästa.

FORSKNINGSKOMMUNIKATION

Den huvudsakliga kanalen för att kommunicera med människor utanför akademin har varit en blogg som vi drivit parallellt med projektet (www.amatorastronomi.wordpress.com). Bloggen - som i dag rymmer långt över hundra artiklar - har visat sig synnerligen lyckosam, både vad gäller att skapa intresse för projektet bland nu aktiva amatörastronomer och för att få svar på olika frågor eller för att få hjälp att hitta specifika material. Utöver detta har vi hållet en lång rad föreläsningar i olika föreningar och samfund som exempelvis Svensk Amatörastronomisk förening, Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe och Värmland Star Party, samt deltagit i Vetenskapsfestivalen, och även i ett arrangemang vid Adler Planetarium i Chicago (via Skype). Till detta kommer ett flertal seminarier och konferenssessioner vid svenska idé- och vetenskapshistoriska konferenser och högre seminarier vid universitetsinstitutioner.


PUBLIKATIONER

Projektets viktigaste publikation kommer att bli en större monografi. Boken föreligger i manus och vi räknar med att kunna göra slutredigeringen i början av hösten 2016. Enligt plan ska den publiceras både som pappersbok och i digitalt format, det senare för att tillse kravet på open access. Utöver detta har vi publicerat två artiklar, och har ytterligare två på väg, den ena om den svenska Amateur Telescope Making-traditionen, och den andra om amatörbegreppet.

Publikationer

PUBLICERAT

Gustav Holmberg, ”Passion istället för profession: Ideal och identitet i amatörastronomins historia från 1700-tal till 1900-tal” i Olsson, Söderfeldt, Ohlsson och Ellerström (red.), Utopin i vardagen: sinnen, kvinnor, idéer: en vänbok till Elisabeth Mansén (Lund: Ellerström, 2014).

Johan Kärnfelt, ”Follow the Information: Comets, Communicative Practices and Swedish Amateur Astronomers in the Twentieth Century”, Journal of Astronomical History and Heritage, vol. 18:2 (2015) 161-176,  http://www.narit.or.th/en/files/2015JAHHvol18/2015JAHH...18..161K.pdf

Gustav Holmberg & Johan Kärnfelt, projektblogg: www.amatorastronomi.wordpress.com


KOMMANDE

Gustav Holmberg & Johan Kärnfelt, Kärlek till stjärnorna: Om den svenska amatörastronomins historia, 1900 till idag.

Johan Kärnfelt, “The Reception and Dissemination of American Amateur Telescope Making in Swedish Amateur Astronomy”.

Gustav Holmberg, “Ideals and subcultures in 20th century Swedish amateur astronomy”.